Kennel TASSIS

Onsdag den 26 juni

Jag finns fortfarande kvar, men jag skriver oftast på bloggen, men den kan bara mina "vänner" läsa.  Jag har inga valpar planerat för tillfället. 

Jag har tävlat en del med mina hundar både i utställningsringen och i nosework. Lilla Ulla Tassis Urd, är den som har utmärkts sig mest, både i utställningsringen och i nosework: Ulla har ställts ut fyra gånger i år som junioroch unghund och har fyra cert, ett BIM och tre BIR. Och vid året första poängberäkning av vinstrikaste pudlar leder Ulla toylistan. Helt fantastiskt ! Även i nosework har hon på sin första start tagit ett diplom ! En fantastisk liten hund, alltid glad, positive och öppen för allt. En drömhund. När hon föddes så bestämde jag att henne skulle jag ha kvar, och det är jag glad för idag.

Lilla Hoppsan är opereread för en avsliten patellasena i ena bakbenet. Och nu följer en tid med rehab och träning för Hoppsan.

 

Söndag den 31 december

I dag är det NYÅRSAFTON. Och jag tänkte summera lite över vad som har hänt under året som har gått. Jag skriver inte så ofta på den här platsen då det oftast blir i bloggen som jag håller uppdaterar.

Jag började det här håret med två valpkullar, i januari. Doris fick en toykull på två valpar, där jag behöll tikvalpen, som har fått namnet Ulla. Elsa fick en kull med fyra valpar. Där behöll jag ingen av valparna.  Det var annars en väldigt fin kull. Under 2024 har jag inga planer på några valpar. En vakpkull kräver tid och mycket arbete. 

Alla har vi hållit friska, folk som hundar. 

Sommar tid tillbringar vi på landet i vår lilla stuga. I år blev säsongen lite kortare än beräknat. Vi brukar annars bo kvar tills frosten kommer. Men år grävdes vägen upp då våra luftledningar skall ner i marken, så det gick inte att ta sig fram, och ett arbete som beräknades ta ca 1 och en ½ vecka tog 1 och halv månad ! Det fanns inget förarbete på vägen utan marken bestod av lera och stora stenar,och eftersomdet regnade en del i höstas så underlättade det inte arbete, då dom fick ha en vattenpump, då spåret hela tiden vattenfylldes.

Annars har tävlingsåret mest bestått av nosework. Elsa och Hoppsan har plockat ihop en hel del vinster under året, och blivit uppflyttade i vissa grenar. Några utställningsstarter har det också blivit. Gurkan och Ulla. Doris har ju inte fungarat riktigt på rallylydnadsbanan på slutet, så där har vi inte gjort något, men peppar peppar så verkar hon vara på G igen så vi får se vad som händer 2024. Hennes problem har troligtvis suttit i hennes ländrygg. Så jag hoppas att det "bara" var det.Hon kan ju alla momenten, men vi har inte fått dom att hänga ihop till en hel bana. 

Jag hade också tänkt låta Ulla prova på viltspår, men regnade det inte så kom det snö ! Men vi hinner. Jag har också börjat introducerat henne på nosework. 

Under 2024 kommer jag inte resa runt och döma på utställningar, utan i stället försöka hinna ställa ut lite och vidareutbilda mig på nya raser. Så inte kommer 2024 blir ett händelsefattigt år !

 

GOTT NYTT ÅR SÅ SES VU 2024 !

 

Torsdag den 21 september

Kanske dax att skriva några rader här också. Oftast blir det att jag skriver i bloggen, men där kan bara mina vänner läsa. Jag har haft en ganska hektisk höst med tävlingar och domaruppdrag. Alla hundar mår bra. Och inga nya valpar är på G under hösten. Dock skall jag ha en kull till våren på min lilla bruna toytik Fanny. Sen får hon flytta för gott till sin matte Natalie. Men att hitta en brun toyhane är inte enkelt. Så det skall bli spännande att se vad det blir för fästman till henne.

 

Tisdag den 13 juni

Det har gått tre månader sen jag skrev här sist. Alla valpar har flygit ut ur boet, till nya fina hem, alla utom Ulla som skall bo kvar här. Ulla är Doris valp.

Jag har varit ute och tävlat en hel del, nosework med blandade resultat.                                                                                                    Vi har varit ute på en inoff utställning, alla raser. Ulla och Gurkan. Ulla, Tassis Urd, var så duktig, fyra månader och några dagar gammal blev hon BIS-3:a valp. Gurkan är fortfarande lite blyg, men fick sitt HP.

Tassis Vilda Ville, som kallas Ville,  har också visat framtassarna i ringen och blev Grupp-2:a i hård konkurrens på en inoff. utställning, alla raser. Och hans syster Tassis blyga Viola blev BIS-2 valp på en pudelspecial för någon vecka sen i gruppen 4-6 månader. Vilka valpar jag har ! och vilka duktiga valpköpare.

Jag har också hunnit med att döma en del, både i Sverige och Norge.

Inga nya valpar är planerade i år. Möjligtvis kan det bli en kull bruna/svarta toy till nästa vår.

 

Fredag den 17 mars

Sista vägningen för Elsas valpar, och avmaskning. Det är svårt att inte jämföra Doris och Elsas valpar, men Doris valpar är faktiskt 2 veckor och två dagar äldre, valparna ser jämnstora ut i dom här båda kullarna, men viktmässigt är dom inte jämnstora.                                                                                                                                                                                                             Uffe (Doris valp) har åkt till sin nya familj, och för att Ulla inte skall vara ensam i sin hage så har Viktor fått flytta in där. Kvar i den stora hagen är Vera, Ville och Viola. Under nästa vecka skall alla V-valparna besiktas, vaccineras och chippas. Sen far Ville och Vera ut ur boet, när Viola, som också är tingad åker har jag inte fått några klara besked om. Men jag hoppas att jag snart får det. Och lilla Viktor är fortfarande till salu.

Vikter i dag där Viola (gul)  väger 1401 en ökning med 237 gram, Ville (lila, hane) 1493 en ökning med 195 gram, Vera (orange) 1421 har ökat med 216 gram och så Viktor (vit) 1543 gram en ökning med hela 225 gram. En stadig liten kille.

Snart så kan jag riva en hage, och mitt vardagsrum kan åter bli en rum som går att vara i. Det har varit lite stökit ett tag, men det har gått väldigt bra ändå, bättre än jag trodde.

Snart kan jag också får börja trävla med Elsa igen i nosework,  när hennes mammakarens går ut. Hon är en klippa.

 

Fredag den 10 mars

I dag blir Gurkan 21 månader och hon har fortfarande inte löpt än ! Liiite sen, men det kommer nog, men hon får gärna bli lite mera vuxen snart.

Under veckan har också Doris "barn" fått sina rumpor OK stämplade. Vaccinerade, chippade och besiktade.

I dag var det vägningsdax för Elsas valpar som nu har hunnit bli 7  veckor. Det är livat när alla valparna springer omkring. Elsas valpar är duktiga att äta, och dom äter det mesta som jag bjuder dom. Och det är bra. I dag blev det vägning igen när valparna började bli lite trötta efter lek och bus. Vågskålen börjar bli för liten så det är inte så enkelt att få valparna att sitta kvar. Valp nr 1 gul tik, 1164 gr en ökning med 120 gram, valp nr 2 lila hane 1298 gram en ökning med 124 gram, valp nr 3 orange tik 1205 gram en ökning med 133 gram, och sist men inte minst vit hane 1318 gram en ökning med 145 gram. En rejäl pojke.

Elsas valpar har inte fått komma ut än, det har varit lite otur med vädret. Blåser det inte halv storm så är det för kallt, men dom går en fin årstid till mötes. Doris valpar däremot har varit ute ett flertal gånger, när jag har lyckas pricka in lämpligt väder, men dom är också drygt 14 dagar äldre. 

Nu är alla valparna registrerade.

 

Lördag den 4 mars

Solen skiner men det blåser halv storm ute, så jag får se om jag törs ta ut några valpar i dag. Dom blåser väl bort, om inte annat så blir dom snabbt nerskylda. Det är Doris valpar som är auktuella, dom andra är lite för små än. 

Vid den här åldern är det viktigt för valparna med prägling av främmande människor. Stora som små. Så igår hade vi besök igen. Och det är inga problem för valparna. Dom älskar alla. 

Vid onsdagens vägning av Doris valpar var jag lite tveksam till om jag hade vägt rätt, men jag kan bara konstatera att dom är väldigt välkroppade dom två, men det är också svårt att få dom vara stilla i vågskålen, men Ulla väger vid 8 veckor ca 1165-1170 gram och Uffe ca 1320-1330 gram. Gårdagens vägning av Elsas valpar börjar också bli lite knepig, dom vill inte vara stilla på vågen.  Men killarna är fortfarande större än tikarna. Vit hane (halsband, annars är han svart) den valpen som föddes som nummer fyra i kullen vägde igår 1173 en ökning med 139 gram, och hans bror som är lila vägde 1174, en ökning med 152 gram. Tikarna, nr ett gul vägde 1044 en ökning med 156 gram, och den oranga tiken 1072 en ökning med 120 gram. 

Det är full fart på alla valpar, det är fullt ös en stund, sen sover alla lika lungt.

På måndag åker Uffe till Kumla, och det är alltid med blandade känslor som jag skickar iväg mina valpar. Tre av valparna kommer att åka till familjer som har köpt valpar av mig tidigare, och det känns lite lugnare, för då vet jag att det kommer att fungera. En valp åker till en ny familj, men det blir med stor säkerhet bra det också. annars får den inte åka. 

 

Onsdag den 1  mars

Nu börjar det närma sig första flytten, för lilla Uffe, Doris hanvalp. Den här gången känns det jobbigare än tidigare gånger. Om det är för att jag har varit hemma hela tiden med dessa valpar. Och min oro för hur det skulle bli att ha två kullar i stort sett samtidigt, var obefogad. Det har inte vara några problem alls. Valparna har också haft glädje av varandra. Dom leker tillsammans, men sover i sina respektive hagar. Valparna är ganska olika i typ. Och det är inte så konstig för dom är i stort sett helt obesläktade.  Doris bägge valpar, är som små heffaklumpar, dom har mycket kroppar, och är inte bara välmatade. Medan Elsas är lite lättare i typen. Välmatade, runda och fina men lite finare i typen. Alla äter bra och är fulla av liv. Äter, leker och sover. Precis som valpar skall vara. Vid dagens vägning  måste jag ha vägt fel, så jag skall väga om i morgon - innan  frukost !

 

Fredag den 24 februari

En del dagar verkar vara hälften så långa som andra dagar. Det här var en sådan dag. Min tanke var att hinna mer med  valparna, lite mera klippning, och några bad. Men så blev det inte. Elsas valpar har i allfall  blivit vägda idag. Enligt schemat. Dom har blivit duktiga att äta egen mat, och det syns också på vikterna. 

Valp 1 cerise tik 888 gram en ökning med 128 gram, valp 2 lila hane 1022 gram en ökning med 221 ! gram, valp nr 3 orange tik 952 gram, hon har ökat med 228 gram och den 4;e valpen en vit hade 1034 en ökning med 203 gram. 

 

Torsdag den 23 februari

Idag hade jag tänkt att ta ut Doris valpar på en kort miljöträning, men så blir det inte då det snöar ute. Så det får vänta. 

I går hade jag alla valparna tillsammans för första gången. Oj vad dom tyckte det var roligt, det var många små tassar som for runt för att kolla allt, och varandra. Mammorna flydde upp i min säng, ja dom övriga hundarna också, där kunde dom känna sig fredade från huliganerna. Sen sov valparna tyst och stilla i flera timmar. Och rätt valp hamnade i rätt hage. Och tänk vad tiden går fort, snart är det dax för Uffe att flytta till sitt nya hem. Ulla får stanna här tills vidare.

Ulla vägde i går 980 gram och hade med det ökat med 74 gram, hon har bromsat lite i växten. Uffe, eller rättare sagt biffen vägde 1118 gram en ökning med 88 gram, men han börjar också bromsa lite viktmässigt, och ju mer dom rör sig nu så springer dom av sig lite överhull. Dom äter till största delen färskfoder, som ger ett fint hull, och en fina magar. Och dom är nu klippta igen på nosar, tassar, klor och rumpa.

Nu väntar vi på morgondagens vägning och lite mera klippning av nosar igen, och tassar och rumpa.

 

Lördag den 18 februari

Ja jag vet att ni väntar på resultat. Det var mycket som stod på programmet i går, men vägda blev dom. Och avmaskade igen. Idag stod klippning på programmet. Den första klippningen av nos och rumpa. Det gick väldigt bra, tills jag kom till den sista, hon fick en nära döden upplevelse. Lite protester från övriga också, men inte som den sista. Och då kommer alla hundar och undrar vad jag gjorde. Om jag höll på att döda valpen eller ej. Och just då gjorde jag ingenting mer än höll i henne i mitt knä. Maskinen surrade, men inget annat. Försökte klippa lite i ansiktet, men avbröt.

Gårdagens vikter. Tik nr 1, cerise 760 gram en ökning med 124 gram. Valp nr 2 en hane, lila, 801 gram en ökning med 107 gram. Valp nr 3, en orange tik, 724 gram en ökning med 98, och till sist en vit hane, som vägde hela 831 gram en ökning med 106 gram. Man kan tydligt se att tikarna är mindre än hanarna.

 

Onsdag den 15 februari

Oj vad tiden går. Nu är Doris valpar redan 6 veckor. Och nu är det full fart i "bingen" och dom busar och låter, när dom inte sover.  Och så har dom fått tänder ! och att hänga i mattes sockor är kul, men aj det gör ont när tårna kommer med i betten. Doris är inte lika angelägen om att vara hos sina barn längre, dom biter henne i tuttarna, så hon går in till Elsas valpar istället vilket Elsa tycker är helt OK.  Och hennes valpar har inga tänder än ! Elsas valpar har nu fått betydligt större utrymme, än valplådan. Det är mycket spring, nja spring och spring, i dom små benen när dom är vakna. Dom är nu inne i vad vi brukar kalla "mås"åldern. Dom låter som en skock fiskmåsar, skall väl vara som babys joller, fast jag föredrar barnjoller. Snart börjar dom som låta barnen på dagis, lite mera högljudda och bråkar, morrar och skriker.

Valparna i dom här båda kullarna är väldigt olika i typen. Nu är ju Doris valpar två veckor äldre, men dom ser ganska olika ut. Svårt att förklara hur, men dom är olika.

Dagens vikter då. Tiken väger idag 906 gram en ökning med 71 gram, roade mig också med att mäta höjden på valparna, jag brukar inte göra det, men testade i alla fall, tiken är ca 14 cm hög. Hanvalpen väger idag 1030 gram en ökning med 109 gram, han är en välkroppad sak. Han var ca 15 cm hög. Det är inte lätt att mäta dom här små, men jag har fått en ny mätsticka och passade på att prova den på valparna. Samtidigt blev nosar, framtassar och klor klippta idag, + avmaskade igen.

Nu får vi se vad fredagens vägning av Elsas valpar säger.

 

Fredag den 10 februari

Vägdax igen av Elsas valpar som idag är 3 veckor gamla. Numera är dom också färgmärkta, så när jag lägger ut bilder så kan man se vem som är vem. Dom växer och frodas, och än så länge är dom ganska lugna och tysta. Tik nr ett som numera är cerise (ja inte valpen, men märkningen) väger idag 636 gr en ökning med 185 gr, sen valp nummer två en  lila hane väger idag 694 gr en ökning med 180 gr. Valp nr tre, en orange tik väger idag 626 en ökning med 165 gr, och den sista hanen som är vit har ökat med 187 gram och väger idag 725 gram. Valparna är ganska jämnstora tycker jag. Det börjar bli lite mera liv i dom, små tafatta lekstunder, korta, men man ser att dom börjar bli lite nyfikna på omvärlden. Det skall bli så spännande att följa dom här valparna. 

 

Onsdag den 8 februari

Oj vad tiden går fort, nu är Doris valpar redan 5 veckor, med spring i benen och dom kan låta också. Vägning igen, och dom här valparna ligger kvar i skålen. Tiken väger idag 835 gr en ökning med 56 gram, och hanens vikt idag är 921 gram, en ökning med 127 gram. Det är frågan om jag vägde tiken rätt. Men det visar sig nästa vecka. Hon är lite mindre än hanvalpen, men i alla fall. Båda känns fina i hullet och är pigga och busiga.

 

Fredag den 3 februari

Vägdax igen, den här gången av Elsas valpar. Klorna har blivit klippta och så har dom fått maskmedel. Bläää sa dom. Valparna har ökat ordentligt i vikt den här gången. Och nu är det liv i dom. Det var inte så lätt att få dom att ligga stilla så länge att vågen kunde registrera slutvikten.  En av tikarna har också börjat öppna ögonen. Dom andra tre kniper fortfarande. Det är lätt att se vilka som är hanar och vilka som är tikar. Bra könspräglade. Vikter den här gången. Valpen som kom som nummer ett, en tik vägen idag 451 gram en ökning med 161 gram, valp nr två en hane på 514 gram en ökning med 182 gram, nästa var en tik på 461 gram en ökning med 151 gram, och till sist den andra hanen som idag väger  538 gram en ökning med 198 gram. Valparna är välmatade och nöjda. 

Doris valpar fick idag smaka på lite egen mat. Det var väl inte helt otäckt men lite ovant, att inte kunna suga i sig maten. 

 

Onsdag den 1 februari

Nu har jag misshandlat Doris valpar ! Att väga dom var inga problem. Tiken vägen idag 779 gram en ökning med 124 gram sen förra veckan. Och den lilla killen vägde 794 gram, en ökning med 139 gram. Så långt allt väl. Sen klippte vi alla klor, också helt OK. Men sen skulle jag klippa svansskaft och nosar. Inte fullt så OK. Mamma ! sa dom, och Doris övervakade mycket noga vad jag gjorde med hennes barn, och pratade med dom  hela tiden. Även dom andra hundarna följde noga med vad jag gjorde med dom små. Sen var det dax för maskmedel, som dom tyckte smakade illa. Nästa gång skall dom få maskmedlet i flytande form. Men jag tror inte att det uppskattas bättre. Och någon egen mat var inte intressant, så det får vi nog prova i morgon igen. På fredag är det dax för Elsas valpar. Vägning och första dosen med maskmedel. Och kloklippnin. På återseende.

 

Fredag den 27 januari

Åsså var det dax för vägning igen, den gången är det Elsas valpar som idag är 1 vecka gamla. Pojkarna är dom som har ökat mest under sin första levnadsvecka.

Tik nr 1 väger idag 290 gram, en ökning med 96 gram, hane nr 1 i dag 332 en ökning med 139 gram, tik nr 2, 310 gram en ökning med 92 gram och till sist hanen som kom som nr 4, 340 gram en ökning med 134 gram.Vi får se om tikarna kommer i kapp. Elsas valpar brukar inte bli så feta, och skall man jämföra med Doris valpar så är det skillnad. Men Elsas valpar är fina i hullet, och sen är dom fyra som skall slåss om maten medan Doris valpar är två. 

I kväll kommer dom andra två, Gurkan och Hoppsan hem igen, efter att ha bott hos husse en vecka. Så då blir det liv i luckan igen.

 

Onsdag igen, den 25 januari

och vägningsdax. Jag vet inte vad det skall bli av dessa fetknoppar, jag hade hoppas på små söta toyar, men jag börjar tvivla på att det blir det. Söta kanske, men...........Nu har dom ögon, och reagerar på ljud, men dom har än så länge inte gjort en ansats till att vara nyfikna på omvärlden och ta sig ut ur "grottan". Dom bara sover, äter och jäser. Det kommer inte att bli lätt att få dom här att äta på egen hand. Tikens vikt i dag är 655 gram en ökning med 218 gram sen förra veckan, hanen vägen också 655 gram en ökning med 216 gram. I kväll skall vi också klippa klorna som är vassa som små nålar.

I morgon skall Elsa med valpar få flytta in i vardagsrummet. Dom kommer att behöva lite större utrymme när dom kommer på benen. Och dom är, trots sin ringa ålder mera aktiva. Dom blir 1 vecka på fredag. Sen får också dom andra två, Hoppsan och Gurkan flytta hem igen. Jag saknar dom så mycket. Det kommer att bli lite stökigt ett tag, men skönt när flocken blir samlad igen.

 

Fredag den 20 januari

Nu har Elsa också valpat. Två hanar och två tikar. En helt vanlig och okomplicerad förlossning med lagom långt uppehåll mellan valparna. Den första kom 16,44 och den sista 19,04. Perfekt, och dom var också ganska jämstora. Den första som kom var en tik på 194 gram, sen kom en hane på 193 gram, därefter en tik till på 218 gram och den sista hanen på 206 gram. Alla Svarta. Elsa är en duktig mamma som vårdar sina valpar ömt. Och valparna är tysta och nöjda 

På Doris valpar har jag idag kunnat skönja små ögonspringor. Och dom valparna bara jäser och jäser. Dom ligger där inne i kojan så nöjda och belåtna. Vi får se när dom börjar röra på sig. 

Ni som tidigare har visat intresse för Elsas valpar får gärna höra av er igen, nu när jag vet vilka kön det är på dom, så att jag vet om ni fortfarande är intresserade. Självklart så avvaktar vi också tills vi ser att allt ser normalt och friskt ut. Alla tår finns där, raka fina svansar och alla har ökat fint i vikt så här långt. 

Torsdag den 19 januari

Idag är det 2 år sen jag fick ta bort min älskade Bea. Hon fick sluta sitt liv alldeles för tidigt, men hon var inte frisk, sjukare än jag visste och trodde. Hon var en mycket speciell hund. Hon tog en bit av mitt hjärta med sig. Många tyckte nog att hon var en jobbig hund, vilket vi också tyckte ibland. Hon var en lite osäker hund, och hade en hel del osäkerhet i sig. Hon kunde aldrig gå igenom en dörr utan att skälla, ifall det var någon/något på andra sidan som hon kunde skrämma. Hon skällde på folk vi mötte, och var rädd och osäker vid hundmöten.                                                                                                                                              Vi började med agility, och som jag fick jobba med henne och hela tiden hålla mig nära henne och stötta henne för att hon skulle ta sig igenom en bana. I början kunde det hända att hon lämnade banan när hon blev rädd och osäker av någon anledning, det kunde vara några hundar som skällde någon stans. Då sprang hon till bilen, tältet eller bara av banan. Hon försvann aldrig, jag var i alla fall hennes trygghet. Sen började vi tävla i ridhus. Och där var det ju bara publik och hundar på en sida och inte fyra. Då lossnade det. Vi jobbade på och hon blev riktigt duktig, vi tog våra pinnar och kom upp i klass två och hann och ta någon pinne där också. Vi började också med nosework där hon var mycket duktig. Och tog ganska enkelt sina tre diplom i klass 1. 

Hon hade en stor last - kottar och bollar. Hon var ibland hopplös, och mycket av det var förståss vårat fel. Som kastade eller sparkade på kottarna eller bollarna. Och det skulle vara dom där små gula typ tennisbollarna med pip i. Oj oj oj så hon kunde hålla oss igång. Och hon var aldrig elak hon skulle aldrig tagit till tänderna eller bära sig dumt åt på något vis, trots sin osäkerhet. Som jag älskade den där knasfian till hund.

Elsa har fortfarande inte valpat. Men ikväll har jag lämnat iväg Gurkan och Hoppsan till husse, så att det blir lite lugnare här hemma. Tiden går ut i morgon och hon är så tjock. Antingen är det stora valpar, mycket vatten eller så är dom många. Återstår att se.  

 

Onsdag den 18 januari

Ja, jag vet inte vad jag skall säga, men det var rackarns vad valparna växer. Doris har bra fet mjölk som en fjällko. Dom här två har ökat rejält i vikt. Tiken har ökat med hela 191 gr på en vecka ! till 437 gram och hanen har ökat med 160 gram till 439 gr. Nu är dom nästan jämstora. Dom äter och sover och det är tyst och stilla i lyan. Det är lugnet före stormen. Vecka två och tre är den lugnaste perioden. Sen börjar det roliga. Idag har dom fått sin första dos maskmedel.

Elsa kniper igen. Men hennes tid går inte ut förrän på fredag, men hon är så stor. Det skall bli spännande att se vad som döljer sig i hennes mage. Hon suckar, stönar och ändrar ställning och försöker hitta något bekvämt sätt att ligga på. Men tids nog när valparna är redo så kommer dom ut. Dom andra gångerna hon varit dräktig, så har hon inte gått tiden ut.

 

Onsdag den 11 januari

Nu har det gått en vecka och det är dax för vägning av Doris valpar. Och oj vad dom har växt ! tiken som vid födseln vägde 113 gram väger i dag 246 gram en ökning med hela 133 gram på en vecka, och hanvalpen har ökat med 153 gram, från 126 till 279 gram.

Det här var min kull nr 65 och valpar nr 272 och 273. Det kan låta mycket. Men med tanke på att den första kullen föddes 1976 så blir det utslaget på alla år inte så mycket. Lite drygt 1 kull i snitt per år, eller rättare sagt 1,38 kullar. Eller 5,81 st valpar per år. Och jag kan lätt konstatera att ingen valpning är den andra lik. Den här sista var inget undantag. Men det gick fort och lätt. Och man är glad varje gång det går bra. Peppar peppar har det under alla år gått bra, en och annan valp, har jag fått ta bort, av olika anledningar, och en hel kull har jag förlorat. Pudeln är en sund ras, och med det så fungerar också det mesta bra, även valpningar. Å andra sidan skulle jag inte använda en tik i avel, om den inte fungerade som den skall. Men nu börjar jag se en ende på min uppfödning. Det är mycket jobb och jag/vi blir ganska låsta, låsta i flera månader- Före, under och efter en valpkull. 

Nu väntar vi på Elsa och att hennes valpar komma till världen. Hon är stor och tjock så det skall bli spännande att se vad som döljer sig hennes mage.

Torsdag den 5 januari 2023

I gårkväll  födde Doris 2 små fina valpar. En tik och en hane. Allt gick fort och lätt. Hennes beräknade datum var den 7 januari.

Tiken vägde 113 gram och pojken 126 gram. Båda är tingade !

Nu väntar vi på Elsa. Hennes beräknade valpning är den 21 januari, men jag tror inte att hon kommer att gå tiden ut. Hon är så stor.

 

 

Måndag den 26 december

Snart är det här året slut, och vi får vända blad och se vad 2023 har att bjuda på. Här skall det i alla fall bli valpar i början av det nya året.

Gurkan har för tillfället tappat fotfästet tror jag. Hon är sig inte lik. Det kan vara hormonerna som spökar, 19 månader och har ännu inte löpt. Hennes mamma Elsa som alltid har ställt upp på bus och lek, är dräktig och inte alls lika leksugen, och förmodligen luktar annorlunda, gör att Gurkans tillvaro har förändrats. När vi äter och övriga hundar ligger under bordet, kryper hon in under sängen, och kommer inte fram ens om vi lockar på henne. Det är tråkigt, men det går förmodligen över så småningom. 

Hoppsans kastrering har gått bra, men hon kommer inte riktigt igång med att äta igen. Annars har jag hört att hundar som kastreras får en ökat aptit, men från att vara matglad, äter hon idag, i bästa fall hälften av det hon åt tidigare, men vi får hoppas att det löser sig det med.

Nu vänter vi på två valpningar. En i början av januari och en i slutet av januari.

 

Ha Ett Gott Slut !

 

Måndag den 12 december

Skönt att vara hemma igen ! Efter en helg på vår "Stora Stockholmsutställning" som ligger i Älvsjö är kropp och knopp ganska slut. Och att få ligga i sin egen säng, med snusande hundar runt sig är så skönt. Äntligen fick jag/vi uppleva denna fantastiska tillställning med närmare 8000 ! hundar. Under två dagar kunde man se över 300 olika hundraser. Hundar som exteriörsbedömdes. Hundar som tävlade agility, rallylydnad och nosework, och massor av hundrelaterade  aktiviteter.

Doris är klart dräktig. Vi såg fyra foster på ultraljudet. Och Elsa är också dräktig. Så här kommer det att bli liv i luckan om några månader. 

Nu har jag lagt all tävlingsverksamhet i "malpåse" tills valparna kommer att bli så stora att dom är vaccinerade. Och dom båda dräktiga tikarna får inte ge sig ut och tävla igen förrän tidigast 75 dagar efter valpningen. Sen spelar det ingen roll om det bara blev en valp eller flera. Vi uppfödare som är seriösa har många regler att följa, och det är för valparnas och tikarnas skull som dom här olika reglerna har kommit till, något som gemene man kanske inte vet så mycket om. Därför skall man alltid köpa en SKK registrerar hund.

 

Söndag den 27 november

I dag är det 1:a advent. Elsa har gått en vecka och Doris har gått 3 veckor. Och jag tror faktiskt att Doris är dräktig den här gången. Hon är trött, vill helst ligga i min säng och inte följa med ut på promenaderna. Matstrejkar och visar alla tecken på att vara dräktig, så här långt. För Elsas del är det för tidigt att säga något än. Men hon borde vara dräktig hon också. 

Jag hade mardrömmar härom natten, om alla mina kommande valpar. Jag drömde att det kryllade av valpar på köksgolvet, och när jag skulle gå ut på golvet så trampade jag på dom och det krasade under fötterna, det visade sig vara stora skalbaggar. Ja ja det löser sig väl. Vi får hoppas att det inte blir så många. Jag skall ju hitta lämpliga hem åt alla också. Men nu när jag är pensionär så har jag ju tid att sitta med lite valpar. Men det är konstigt, att inte är det många blanka dagar i almenackan. Ändå är tävlingssäsongen över för i år. Men det blir alltid något på schemat ändå. Jag tror att jag består av två själar. En del av mig vill vara social och igång, och umgås, medan en annan sida av mig vill skrota runt i min egen lilla värld.

Om en vecka ungefär kan jag ta ett UL på Doris för att se om det finns något smått där inne. Det skall bli spännande.

Vädret är grått, grått mörkt och trist, lite bättre blir det med alla ljus som tänds. Och snart, om ca en månad vänder det och blir ljusare ute.

 

Lördag den 19 november

Idag är det bistert ute. Jag ser inga flanörer ute som tar en härlig lördagspromenad, jag ser inte ens några ute på rastningsrunda med hunden. Termomentern visar inte några minusgrader, det är nog +-0, men vinden är buskall. Hemsk.

Nu är både Elsa och Doris parade, så nu återstår det bara att se om det blir några valpar i början av januari. Doris har gått 14 dagar idag så om ytterligare 14 dagar kan vi hjälp av UL se om det blir några valpar den här gången. Hon har gått tom två gånger tidigare. Elsa blev parad i går. En parning som gick jättebra. Inga tveksamheter från något håll. Så nu är det en olidlig väntar på några tecken.

 

Måndag den 7 november

Nu är Doris parad ! Alltså djur är som dom är, dom har ingen blygsel. När vi kommer fram till Sala där hanen bor, så kommer Doris ut ur bilen och tittar sig omkring, var är han, var är han, jag är här nu ! Piper och gnäller, så det gick inte att ta miste på vad hon ville. Den tilltänkta hanen kommer ut, så att dom får bekanta sig lite ute först. Doris trycker upp honom mot staketet. Hela hon signalerade - jag är redo. Det blev en enkel och snabb parning. Tanken var att jag skulle åka dit i dag med, men Doris säger att hon är dräktig nu. Hon bara sover och äter. Så jag brydde mig inte om att åka. 

Så väntar vi bara på andra tecken på att hon är dräktig.

 

Tisdag den 1 november

Nu är vi inne i den mörka månaden november. Vi flyttade in till stan för ca 14 dagar sen. Hösten har varit så mild, och är det fortfarande. Vi både fyrbenta och tvåbenta trivs så bra därute, men det börjar bli så mörkt, så det blir pannlampor som gäller när man går ut på kvällen. 

Vi har tävlat en hel del under hösten i nosework och rallylydnad. Det har blivit några flera diplom. Men nu kommer vi att gå i vintervila. Jag har två tävlingar kvar, på lördag och söndag. Sen blir det stopp. 

Doris har börjat löpa, så snart kommer nog Elsa också. Båda skall paras och sen blir det tävlingsstopp. Jag sätter inte hundarna i karantän, men näst intill.

Fredag den 24 juni

Idag är det midsommarafton ! Solen skiner och det lovas värme.

Den 15 juni fick Alice sluta sina dagar, hon mådde inte bra, så med min bästa veterinär Karin beslöt vi att hon skulle få somna in 15 år och nästan 2 månader. Alice hade haft ett långt liv, och hon var en i alla avseenden  väldigt fin liten hund. Hon gjorde aldrig en fluga förnär. För er som kan läsa min blogg, kan se lite mer om hennes liv.

Ev kommer jag att ha nån valpkull under vinter/vår.

 Vår fina solkatt Alice på trappen vid vårat sommarställe.

Måndag den 23 maj 2022

Måndag den 7 mars var det sista gången jag var här. Tänk vad fort tiden går. Men jag vet att det var länge sedan, numera bloggar jag en del, har en egen kennelsida på FB, där mina valpköpare är inbjudna gamla som nya, och vissa andra invalda personer. Så här blir det inte så ofta jag skriver.

Jag har fått ett nytt uppdrag inom SKK, som jag är väldigt stolt över, att jag har fått det fina förtroendet. KMR Kommiten för Marknadsföring av Rasrena hundar.  Jag som inte skulle - efter alla år, ägna mig åt något nytt styrelsearbete. Nu sitter jag där igen, men så roligt och spännande.

Vi har tävlat en hel del, främst nosework. 

Alla hundar hänger med, även gammeltanten Alice, även om vi ser att hon ibland blir väldigt trött, och sover mera och tyngre. Annars är hon pigg för sin ålder.

 

Måndag den 7 mars 2022

Här var det länge sen jag var. Det blir ofta att jag bloggar numera. Här skriver jag mera övergripande händelser.

Alla hemmavarande hundar hänger med, även gamla Alice som blir 15 år i april. Hon börjar dock bli lite senil, men är glad och pigg. Vi törs inte ha henne lös på våra promenader, för hon kan rätt som det är, avvika från övriga flocken, och fort går det oavsett terräng, så hon får numera gå i flexikoppel, då kan hon få lite större rörelsefrihet och snosa runt i skog och mark. Och eftersom hon hör dåligt, så går det inte heller att ropa på henne.

Tävlingssäsongen har kört igång. Rally, nosework och det har även blivit lite utställningar. Viltspåret får vänta lite tills det blir bättre förhållande i skogen. 

Jag får se om jag tar någon valpkull till senhösten, då jag bestämt mig för att sluta jobba den 1 september. Dax att gå i helpension. Det är Doris och ev Elsa som är aktuella. 

Min lilla bruna böna Fanny har inte löpt någon gång än, och hon skall meriteras färdigt innan det blir aktuellt för henne med valpar.  

 

Fredag den 31 december

Dax att göra en tillbakabild på året som gått. Ett år som har innehållit både sorg och glädje. Men så är livet med hund. I januari fick jag förkorta Beas liv och plågor. Hon var sjukare än jag trodde. Sorgen och saknaden efter henne är fortfarande stor. 

I januari - februari hade vi en rotrenovering i lägenheten. Inte den bästa årstiden. Allt i badrummet revs ut, men det blev väldigt bra när det blev klart. Det var lite bökigt och stökigt under tiden, med toa och dusch på gården, och ett trapphus som nästan inte var framkomligt för slangar, sladdar, maskiner och arbetare.Det är tur att jag har hundar som pallade för röran och oväsendet.  Men vi valde i alla fall att bosätta oss i vår sommarstuga, under tiden reparationen av lägenheterna pågick. Det var under årets kallaste månad, men det gick jättebra. Vi hade varmare och goare där ute än vad vi har i stan. Stugan är vinterbonad, och med en kamin som extra värmekälla så gick det inge nöd på oss. Men en hund fattadess oss !

Februari. Alice har fått en ful bula (hon har många gammelvårtor på kroppen) på sidan som vi efter övervägande beslutar att ta bort. Och operationen gick bra. 

Vi flyttar in till stan igen, och jag premiärinviger min nya fina dusch. Så härligt ! Och nu kommer varmvattnet inom 7 sekunder. Tidigare kunde man ibland funder på om varmvattnet var avstängt, för det tog sådan tid innan det kom något.

I mars var temperaturen så pass behaglig ute att mina nosework kamrater, ett gäng "tanter" träffades ute vid Picassostatyn i Kristinehamn för att träna hundar och fika. Vi får se hur vädret blir 2022 vid samma datum. Alice och jag var med på en påskparad, en skojtävling i nosework, samt att vi skulle klä ut oss till påskkärringar. Vi kom på en delad förstaplats. Året första rosett !

 

I april togs första covidsprutan. Elsa löpte igen, och parades. Och vi "tanter fortsätter att träffas för noseworkträningar. Vi hade en fin vår i början av det här året. 

Sen kom våren av sig, och det blev snö och kallt igen.

Alla tävlingar ligger nere på grund av coviden.  Väldigt tråkigt, men p g a pandemin fick det bli så. Vissa grenar kunde genomföra utomhustävlingar. En del exteriörbedömningar kunde genomföras, om dom skedde utomhus.

Maj månad rullar på och Doris löpte och parades, men gick tom. Hon är svår att veta var hon står i sina löp, hon flörtar i 8-10 dagar minst. Men det var lika bra att hon gick tom. Att ha sommarkullar har sina sidor. Bra på ett sätt, men mest en nackdel. Vi blir låsta vid hemmaplan i ca 3 månader. Man får inte transportera en högdräktig tik i bil dom sista veckorna. Sen blir det i bästa fall valpar, och dom är kvar i minst 8 veckor. Och där sitter vi. Samtidigt är det smidigt när vi bor i stugan, och kan ha valparna ute. Men, men vete katten om det väger upp att vi inte kan åka någon stans tillsammans.

Alice fick tävla nosework i Kristinehamn en clearround (inoff) och hon tog alla gömmorna (så klart). Då mår hon bra.

Vi tog bort några juvertumörer på Alice som efter att fått fästingmedel i tablettform /(Nexgard)a poff, och dom växte som bara den. Så inget mera fästingmedel till mina hundar hädanefter ! när jag såg vad som hände med henne. Vi gjorde ingen större operation utan tog bara det nödvändigaste. Dom var ju inte hormonstyrda, då hon inte har någon livmoder kvar. Innan operationen fick  Alice en stor seniorkontroll, som visade att hon var ovanligt frisk för sin ålder, dryga 14 år. 

I början av maj flyttar vi ut till landet igen.

Doris får göra en start i viltspår men det tog lite för lång tid, så det blev inte godkänt. Hon här redan viltspårchampion, men det där med skogen är inte riktigt hennes grej, hon vill gärna ha koll på omgivningen.

Juni månad då valpar Elsa. Fyra fina valpar. Tre pojkar och en flicka. Gurkan som stannade kvar här. Alla fick jättefina hem. Pelle, Dino och Error.

Juli och en en olycka händer. Alice skadar sitt ledband i höger bakben. Eländes elände. Vi gör ingen operation i benet vid henne ålder. Vi får ta den långa vägen via rehab och hoppas på det bästa, och det gick ju bra med hjälp av kunniga människor. 

 Hoppsan och jag tränar viltspår, vilket skall visa sig hon är en fena på.                                                                                           Valparna växer och frodas och kan vistas en hel del utomhus.

Augusti. Valparna flyttar en efter en. Det blir tyst och stilla.                                                                                                                       Jag provade att göra en start i rallylydnad med Doris, men hon betedde sig som om hon aldrig att hört talas om det tidigare. En flopp. Hon hade så mycket hormoner i skallen så det drar vi ett streck över. Träningen av Alice går framåt, sakta men säkert.

Hoppsan gör ett godkänt anlagsprov i viltspår.

September. Vi bor fortfarande kvar på landet. Dagarna blir kortare och kortare. Fanny gör utställningsdebut i juniorklass med den äran. Men hon är ett yrväder den lilla bruna bönan. 

Alice träning går bra,

Oktober. Nu har jag några domaruppdrag av  polara raser, utomhus. Hoppsan gör sitt första öppenklass spår i viltspår. Hon är så duktig och orädd, för nu är det blött i markerna, men hon räds inget. Godkänt så klart !

Vi flyttar in till stan igen,

Novemeber. Hoppsan gör två starter till i öppen klass i viltspår. och resultatet blev godkänt i båda starterna och ett championat ! Det här gillar hon verkligen, så vi kommer att fartsätta med den här aktiviteten.

Vi provade också på ett doftprov, Hoppsan och jag, men hon hade så mycket hormoner i huvudet, så det floppade. Men vi tar nya tag. Hon kan, men den här gången gick det inte som det var tänkt.

Jag for till Karlstad med Doris,  för en rallytävling, men jag blev sjuk. Doris gjorde så gott hon kunde, men det gick inte så bra, och för att göra en lång historia lite kortare, så hamnade jag på akuten när jag kom hem, med ett förmodat gallstensanfall.

December har varit en lugnare månad. En tur till Noza djursjukhus på årets halkigaste dag, för att dra ut några valptänder på Gurkan. Vi hade turen att missa en masskrock på väg till djursjukhuset. Där det var 8 bilar inblande ! Det var bara vi i väntrummet när vi kom fram. Det var fler som hade haft problem på morgonen.

 

                                                                     VI SER FRAM EMOT ETT NYTT GOTT ÅR !

 

 

 

 

 

 

 

Tisdag den 23 november

Nu får jag skämmas, här var det länge sen jag var. Jag bloggar ofta, numera men där kan bara mina "vänner" se innehållet.

Jag får göra en liten sammanfattning av vad som har hänt sen sist. 

Gurkan bor kvar, och skall så göra. En väldigt gullig liten hund. Och hon kommer inte att bli stor. Hon har ju långt ifrån vuxit klart, men hon kommer att bli liten, men dock dvärg. Med tanke på att hennes mamma Elsa är en bastant tik på ca 33 cm och hennes pappa som också är en rejäl hanne på 34 cm , så kan man säga att här kan man inte prata om det berömda äpplet och päronträdet. Idag upptäckte jag att en hörntand hade lossnat, pust, bara tre kvar. Dom är så vassa dom där rackarna. Hon har också hunnit vara med på ett par utställningar, i valpklass, men jag erkänner att jag är dålig att träna henne, och hon är inte så kaxig bland främmande hundar. 

Alice hänger med, pigg och glad. 14 år och 7 månader. Av hennes hälta märks inte mycket, det är bara när hon har legat en stund och reser sig för att knalla iväg som det finns en liten hälta, som försvinner när hon har gått några steg. Och vem är inte stel och skruttig, när man har suttit eller legat en stund. Man kan också märka en liten nedsatt syn när det är mörkt, det går lite långsamt då. Och ibland går hon in i sin lilla "bubbla" så då får man gå fram och peta på henne, och "väcka" henne. Annars är hon väldigt pigg för sin ålder.

Övriga hundar. Hoppsan/Cilla har tävlat i viltspår. Anlagstest och tre raka ettor i öppen klass som gav championat, är vad vi har gjort i höst. Provade även på ett doftprov i nosework, som gick åt skogen. 

Doris och jag har börjat träna rallylydnad igen, och skall göra vår start i fortsättningsklass inom snart framtid, så får vi se hur det går. Det var länge sen sist vi tävlade. Hon har sin titel i klassen, men för min del känner jag att jag vill repetera lite. Sen blir det avancerad klass till våren.

Fanny min lilla bruna toystjärna har tävlat med lysande resultat. På tre starter från juniorklass har hon tre placeringar som 2:a bästa tik med CK. Och sist i Eskilstuna vann och också en inteckning i vandringspriset Kanelkannan, Ett anrikt pris som har vandrat sen -72. Och vem kunde tro att jag skulle få en inteckning i det priset, till bästa bruna pudel, jag föder ju upp svart !

Elsa och jag skall också ta upp noseworken igen, och åka på kurs för att se om vi kan få till det, så att vi kan anmäla oss till tävling under våren.

Valpar kommer det inte att bli några under kommand år, möjligen senhösten/vintern 22/23. Och då blir det Doris tur. Visst är det smidigt med sommarvalpar, men vi blir så låsta och kan inte åka någonstans tillsammans, det är nackdelen.

Söndag den 19 september

Nu skall jag göra något som jag borde ha gjort länge. Men när vi bor på landet sommartid, finns det så mycket annat att göra, och så skriver jag numera en hel del på bloggen. Men den kan inte alla läsa, så jag skall uppdatera en del här.

Alla valparna har flyttat utom lilla Gurkan. Övriga har fått väldigt fina hem.

Alice skadade sig i slutet av juli. Hon fick en korsbandsskada i höger bakben. Vi valde att inte operera henne utan vi har med hjälp av ett par kunniga och duktiga personer fått hennes ben så bra det går. I dag är hon en glad och pigg pensionär, 14 år och 5 månader.  Konvalecenten har varit långvarig, vi har kämpat, burit och tränat, och med handen på hjärtat  var det vid ett tillfälle väldigt nära att jag hade tankar på att låta henne somna in. Men som tur var så fullföljde jag inte jag inte tanken. Hon är pigg för sin ålder, även om hon sover lite mera och djupare, ibland är lite virrig och snurrig i huvudet, men hon en glad hund som hänger med på våra promenader, som idag är normallånga igen. 

Vi har också varit på utställning, med lilla Fanny. Hoppsan har gjort en godkänt anlagsprov i viltspår. Nu väntar vi på att göra ett öppen klass prov.

 

Söndag den 1 augusti

Oj vad tiden går. Och snart skall valparna åka ut till sina nya "flockar",och  det är med blandad e känslor man ser att dagen för flytt närma sig. Tiken blir dock kvar här, lilla Gurkan. Och en av hanvalparna skall heta Pelle, så mycket vet jag, men vad dom andra två skall heta var inte klart när dom nya ägarna var och hälsade på. Ibland får man "smaka" på olika alternativ innan man känner att det blir rätt.

Vikterna då. I torsdags blev det vägning igen, och det blir svårare och svårare att få valparna att vara så stilla att det går att få en ca vikt. Valparna äter med stor aptit. Och det syns också på vikterna. Gurkans vikt var 1246, gul 1436, grön 1556 och röd, Pelle, 1581. 

Alla valparna har nu fått egentid med spring och bus utanför sin lilla syskonflock. Inga betänkligheter fanns från någon av dom, trots varierande underlag och miljö.

I slutet av förra veckan blev stackars Hoppsan/Cilla stungen av getingar i nosen. Det var nog inte bara en utan flera getingar. Nosen svällde upp på ena sidan. Hoppsan har normalt mustasch, som jag fick klippa bort för att se så att det inte var ett huggormsbett. Men jag hittade inte något som kunde indikerade på det. Men hon var tvungen att få något för smärtan och svullnaden. Och givetvis hände det här en lördagkväll, men så har jag världens bästa vän och veterinär, som kunde ringa in tabletter som hjälpte Hoppsan.  

 

Fredag den 23 juli

Juli börjar gå mot sitt slut, tyvärr, och kvällarna blir kortare och kortare. Men det är bara att gilla läget.

Vägning i går: Tiken 1107 gram, gul hane 1183 gr, grön hane 1293 gr och röd hane 1339 gram. Det är intet fel på aptitet. Pigga och glada valpar. Snart kräver dom mera arbete från min sida innan dom skall få nya ägare. Att komma ut en och en, lite koppelträning, bilåkning och förbereda dom små liven för ett liv på egen hand. Visa att det finns ett liv utanför flocken.

 

Lördag den 17 juli

Jag har ju glömt att redovisa valparnas vikter. Men valparna vägdes allt i torsdags, samtidigt som dom klipptes igen.  Nos, tassar och svansskaft. Det gick så bra. 

Torsdagens vikter var: Gurkan, tiken vägde 971, gul hane 1000, grön 1048 och den röda 1082 gr. Det har varit sköna dagar för valparna, när det går att ha dom ute hela dagarna. 

Alice har skadat sitt korsband i ena bakbenet. Hon har inte förstått att hon är drygt 14 år. Hon tror fortfarande att hon är 4-5 år och flänger och far. Så tyvärr är hon för närvarande trebent. Hon är också ngt överviktig, och det är mitt fel. Nu får vi hålla tummarna för att hennes korsband läker, så att hon får kuta vidare i livet ett tag till. Sen står det hårdbantning på pogrammet.

I januari fick min älskade Bea lämna jordelivet och och gå vidare till en annan dimension, men idag tror jag att hon var här och hälsade på. Det låg nämligen en liten boll i min ena sko, när jag skulle ta på mig den. Hon la ofta något i en sko. Det kunde vara en tallkotte, en liten boll eller ngt annat smått.  

 

Torsdag den 8 juli

Idag är valparna 4 veckor gamla. Dom utvecklas på ett bra sätt. Och äter nu fast föda, utöver det som mamma Elsa ger dom. Idag har vi riggat upp partytälten, där utehagen skall vara. Men nu lovas det dåligt väder, med regn och svalare temperaturer. Men några stunder ute skall det väll bli.

Vikterna pratar också sitt tydliga språk.

Tiken har ökat till 821 gr, gul hane 841 gr, grön hane 846 och den röda leder i vikt kurvan med 866. Vid vägningen hade valparna precis ätit.

,

Torsdag den 1 juli

Torsdag och vägningsdags. Valparna växer och frodas. Och dom börjar sära lite på sig något i vikterna. Men det är marginellt.

Nu var valparna "nymatade" vid vägningen i dag. Valparna är nu också uppmärkta ordentligt, så att det lättare att  följa viktkurvan. Tiken, lila, vikt idag 669 gr, gul hane 655, grön hane 642 och röd hane 669.

 

Torsdag den 24 juni

Nu är det semester, och jag är helledig i fjorton dagar. Jag jobbar bara fem dagar under juli månad.                                                   Idag var det vägningsdax igen. Valparna växer och frodas, och håller varandra sällskap i viktkurvan. Det är ingen av dom som utmärker sig i något avseende. Än ! Otroligt jämna och fina. Tittade lite smått idag vid vägningen, men kan ännu så länge inte skönja några ögon. Valparna bor fortfarande på mitt nattduksbord. Men det kommer inte dröja förrän dom kommer att hamna i vårat allrum.

Vikter idag tiken 480 gr, och killarnas vikter är 490, 485 och 491 gr. Under helgen skall jag också bestämma mig för var den tredje hanen skall hamna.

Torsdag den 17 juni

Jag har varit lite dålig på att rapportera från valplådan. Alla fyra valparna mår prima, äter och växer. Valparna föddes på två olika datum, men det går inte att registrera dom på två olika datum, så deras födelsedatum får bli den 10 juni. Ocj så jag måste märka upp dom så att jag vet vem som är vem. Jag brukar inte ha några problem att se killnad på mina valpar, men här gången går det inte. Dom är så lika. Jag kan idag se lite olika skillnader på deras pälsar, men det är också allt.

Deras födelsvikter var också jämna.

Tiken var 184 gr, och hanarna vägde 200,200 och 193. Dagens vikter är, tiken 323 och pojkarna väger 307, 311 och 324.

Jag är ingen sommarmänniska. Det enda som är bra med den här årstiden är ljuset, och att jag får gräva och påta i min trädgård. Annars gillar inte min kropp den här värmen, och framför allt inte mina leder. Andra mår bra i värmen, men det gör inte jag. Men det är bara att gilla läget.

 

Torsdag den 10 juni

Och så var dom här - valparna. Dom kom några dagar tidgare än beräknat. En tik och tre hanar. Förlossningen gick bra. Lungt och fint med ungefär en timme mellan valparna. Samtliga svarta. Tiken stannar hos mig. Och så gäller det att "dra lott" bland de som vill ha en hanvalp. 

Och i dag står det tvätt på agendan. Det blir mycket som skall tvättas efter en valpning, och mina tikar brukar få "bädda" där dom tycker att det kan vara lämpligt, till en gräns. När Elsa smet in i vardagsrummet och tänkte bädda i min nästan vita soffa, så blev det stopp. Och dörrarna dit in stängdes. Där gick min gräns.

Doris gick tyvärr tom den här gången. Hon är lite svår att veta var i löpet hon är, då jag aldrig vet när hon börjar. Att hon sen är hur flörtig som helst, länge, underlättar inte heller. Men vi provar igen till hösten när hon löper igen.

Det är varmt i lägenheten. Elsa och jag stannar här i några dagar, tills vi ser att allt är OK, navelsträngarna är läkta och fina, innan vi åker tillbaka ut till landet igen.

 

Måndag den 7 juni

Så har jag varit och tagit ultraljud på Doris, för att konstatera att hon inte är dräktig. Tyvärr ! Ni är så många som har väntat. Så det blir inga toypudelvalpar i sommar ! Jag har fått lite tips från min veterinär som vi skall prova nästa gång. Så då får vi hålla tummarna att det blir dräktigt.

 

Söndag den 30 maj

Idag bar det iväg till Hallsberg för exteriörbedömning av ett dryga 20 tal pudlar. Mycket trevlig, med många fina pudlar. 

I går skrämde Alice mig/oss, iallfall gjorde hon mig väldigt orolig. Hon var sig inte lik, frånvarande och lite vimsig. Så då gick tankarna till att - nu är det nog kört. Om det hade hänt något med hennes op.sår eller att hon bara var på väg att vandra vidare. Jag tog tempen, men den var helt OK. Hmmm ! Vi får avvakta och se vad som händer. Händer det som en dag skall hända så kan vi inte göra mera än vi har gjort. Vi gick och la oss för natten, och i morse var hon som vanligt. Vi hade besök i går av väldigt trevliga människor, men det blev nog lite för mycket för Alice. Eller om det var värmen, eller en kombination av båda, jag vet inte men nu är hon sig lik igen. Pust, för den här gången. Men är man 14 år fyllda, så vet man aldrig. 

Elsa mår bra, men hon är så tung så tung. Jag får dela upp hennes mat på flera mål om dagen. Morgon och kväll + ett par mellanmål på dagen. Hon är så hungrig, men är väldigt petig med vad som bjuds. Och det är bara det bästa som bjuds, som bla torkad oxlunga, oxkött, lite torrfoder och lite andra godsaker. Snart får vi veta vad som finns där inne. 

Doris verkar dräktig, men hon har bara gått fyra veckor, så att det är för tidigt att säga något bestämms om hennes tillstånd  än.

 

 

Tisdag den 25 maj

I går var det dax för operation av Alice juvertumörer. Allt gick bra. Först gjordes en röntgen av lungor och hela buken. Inget konstigt hittades, som tur var. Tanken var att hon skulle hämtas halvfyra/fyra. Vi åkte lite tidigare för att gå in på IKEA när vi ändå hande vägen förbi. Vid tvåtiden ringer dom från djusjukhuset och säger att Alice inte vill vara kvar längre. Det är lungt svarar jag vi är på väg. Och Alice ville absolut inte sitta i en bur på uppvaket, det talade hon ljudligt om, så hon fick ligga i fikarummet. Alice är en äldre dam på drygt 14 år som är en genomsnäll hund, men hon har också mycket vilja. Hon är snäll i alla göromål, så länge jag inte skall göra rent hennes öron. Då är hon som en orm, slingrar sig och bär sig åt. 

Hon går nu på smärtstillande, två olika preparat. Och hon verkar inte alls besvärad av sin operation. Och det är ju skönt. Hon har varken tratt eller boddy på sig. Nackdelen är bara att hon springer och hoppar som vanligt, vilket hon igentligen inte får. Men det är inte alltid vi hinner hindra henne. Idag hörde hon före mig att husse var på G, och flyger ur soffan och springer ut. Jag hann inte fånga henne. Det är en riktigt kruttant. Nu får vi hålla tummarna för att det forsätter att gå bra.

 

Måndag den 17 maj

Idag har vi gjort ett ultraljud på Elsa, och kunde klart se att hon är dräktig. Fyra kanske fem valpar såg vi. Men det är alltid lite svårt att se antalet, ibland tror man sig se fem foster och så är det tre, eller tvärtom. Man kan se samma foster två gånger, medan ett annat foster kan ligga skymt av någon annan. Men det blir iallfall en kull med dvärgvalpar, omkring den 13 juni. 

Om några veckor får vi se om också Doris är dräktig. 

Jag hade ett tag tankar på att para Hoppsan igen (mamma till  bl a Doris) Jag vill så gärna spara en tik där för att ha kvar linjerna av i mitt tycke, friska och trevliga valpar. Men så kom jag på att jag har ju den lilla bruna tiken Fanny också som jag deläger med en annan uppfödare Natalie Lindh, så med det går Hoppsan i pension. Hon har haft tre kullar och är i dag drygt 7 år. Hon har varit en jättebra mamma till sina valpar, men nu får hon vara hjälpreda åt sin dotter vid fostran av hennes valpar.

Fanny blir 1 år i början av augusti.

 

Tisdag den 11 maj

Idag har jag varit till djurkliniken Noza i Kumla med gammeltanten Alice. Hon har fått några tumörer i den bakre delen av den juverrad som finns kvar. (Hennes vänstra) Hon är kasstrerad, men dom här dök upp i alla fall. Det brukar annars vara hormonerna vid löp som triggar igång tillväxten av juvertumörer. Hon kasstrerades 2017. Alice är 14 år ! så........men hon är otroligt pigg och vital för sin ålder. Vi tog till att börja med en del blodprover, för att se hur det står till med hennes hälsa, och hennes hälsa är enligt proverna väldigt bra. Så vi tar bort tumörerna. Dom sitter lite illa till, så växer dom sig för stora kan hon få problem. Så skall dom tas bort, skall det göras nu innan dom växer till för mycket. Vi har en tid redan den 24 maj.

I lördags var Alice och jag till Kristinhamn och tävlade i nosework. En inoff tävling i en coronasäker anda. Alice tog alla gömmorna (fyra stycken) med lätthet, En av gömmorna var ett behållarsök med  ca 20 st tomkartonger i olika storlekar. Vi hade 1,5 minut på oss. Alice behövde bara 13 sekunder, så var det klart.

Och i går var Doris och jag till Karlstad för att gå ett öppen klass viltspårsprov. Kan ju säga att det har ju gått bättre. Hon var inte på hugget, om vi säger så.Vi lägger den utflykten åt sidan. Det kan inte gå bra jämt.

 

Söndag den 2 maj

Det blev en heldag på landet. Nu är det färdigstädat i kåken. Det mesta är tvättat, mattor, gardiner, fönster och golv. Dammat och fint. Bara att flytta in. Nästan, vi skall sätta in ett nytt handfat i toarummet, innan vi släpper på vattnet. Sen så. Efter det gäller det utomhusarbete. Så och sätta och plantera. Jag har en stor uppgift till. Dammen till fiskarna måste göras ren ! Ett ganska stort jobb, om inte är det ett blött och kallt arbete.

Doris löper. Jag kommer nog att para henne också. Men hon är lite svår att veta var i löpet hon är. Hon lämnar s a s inga spår efter sig. Torrlöper i stort sett. Men vi får se om vi kan få till det den här gången, Hon har inte haft några valpar på flera år. Hennes sista kull föddes i november 2019. Dom här valparna blir  toy.

 

,Fredag den 23 april

Våren och sommaren kom av sig. Det blev kyla och snö igen. Jag vill ha värme nu !

Nu har jag gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Gett mina hundar fästingtabletter ! Men inte den starka varianten Bravecto, utan den något mildare variant som heter Nexgard. Den skall ges lite oftare, en gång i månaden, till skillnad mot Bravecto som räcker en hel säsong. Vi får väll se när jag behöver ge nästa tablett, det märks nog. Anledningen till detta steg är att Alice har så mycket vårtor, blippor och småknölar, att det ibland är svårt att veta om det är fästingar eller något annat. Och när hon fick en tablett så fick dom andra också, utom Elsa som är parad. Där gick gränsen. Jag vet inte om hon är dräktig än, men hon verkar vara så. Hon får, stackarn, inte behålla någon mat. Skulle hon pilla i sig lite så kräks hon snart upp det, samtidigt som hon är hungrig. Och inget kan jag göra. Bara vänta och se om det går över.

Jag tycker nog att det börjar hända lite nu. Lite onlinetävlingar, några domaruppdrag, även om dom inte är som vanligt (inte dom heller) så rör det lite på sig. Och det är ju roligt. Det går framåt. 

Jag kommer att para Hoppsan också när hon löper härnäst. Hade inte tänkt para henne igen, men den här gången skall jag behålla en tik, så vi får hålla tummarna för att det blir en tik till mig. 

Nästa år, då räknar jag med att livet flyter på som vanligt igen, så då blir det inga valpar alls.

Nu ser vi fram emot en blåbärsonlineagilitytävling (det blev ett långt ord) Hoppsan står på startlinjen. Hon älskar att springa, det skall bli så kul.  Doris skall få gå ut på ett nytt viltspår, nu när hon är smärtfri. Vilken skillnad det är på henne nu. Hon har tidigare gått med en låsning i ena skuldran. En sådan där luring, inte halt, visar ingen smärta, fast hon har haft ont. Det jag kunde märka var att hon inte tyckte om när jag tog i örat på den sidan, så vi trodde att felet var där vilket det inte var, skulle det visa sig.

Alice är anmäld till en inoff noseworktävling. Där vet vi inte om hon får vara med än, vi får se. Men som sagt det rullar på.

Nu väntar vi på sommar och värme så att vi kan flytta ut på landet igen.

 

Måndag den 29 mars

Oj vad tiden går, eller har jag glömt att spara något inlägg ? För gör man inte det så försvinner det. 

Alla mår vi bra, hundar som människor. Men jag föredrar nog när det är fruset ute, för fy vad det blir skräpigt inne. Sitter här och funderar på om jag skall ta några vårvalpar eller ej. Det är ju ganska smidigt att ha valpar när vi är på landet. Jag får se hur jag skall göra. 

Tittar i mina anteckningar och ser att några vårvalpar blir det inte. Hoppsan löpte i december, och kommer att löpa tidigast i juni. Så det blir i bästa fall sensommarvalpar. Elsa löpte i augusti, men löper mer 8-9 månaders mellanrum, så det lär dröja där också. Så var den saken klar.

Nu väntar vi på sol och varmare vindar, så att vi får flytta ut till landet.

 

Fredag den 26 februari

Nu har vi flyttat in till stan igen. Min lägenhet är färdig, med ett nytt och härligt badrum. I kväll har jag debutduschat i min fina dusch, så härligt. Att få stå i sin egen dusch och i lugn och ro njuta. 

I går var vi och tog bort några fula knölar på Alice. Annars är jag lite försiktig med att sätta kniven i en gammal hund. Alice blir fjorton år i april. Men allt har gått bra. Hon är pigg och glad. 

 

Onsdag den 17 februari

Nu har jag låtit en veterinär titta på Alice bula som hon har på sidan av bröstkorgen och vi kommer att ta bort den. Alice hjärta lät bra, så vi tar chansen. Alice är pigg och allert och när man ser henne ute skutta fram så är det svårt att se några spår av hennes faktiska ålder. Hon blir 14 år i april. Hon har också en ful gammelvårta på ryggslutet som irriterar henne som vi också skall ta på samma gång. Sen får du sätta på henne ett tratt så att hon inte slickar på den (gammelvårtan på ryggslutet), säger min veterinär, Det är inte hon som är den slickar mest, det är hennes dotter, så nu får det bli en boddy. Så i morgon börjar vi på en antibiotikakur, som skall gå omlott med hennes omlott. Så håller vi tummarna att allt går bra. Det känns ju så där bra, att skära i en hund i den åldern. Men bulan växer, och det är bättre att ta den innan den blir för stor. Hon kommer att sövas. 

 

Fredag den 12 februari

Vi sitter här ute i vår fina stuga och mår väldigt bra. Det är kallt, väldigt kallt nattetid, utomhus. Minus 16 till närmare 20 har vi haft hela tiden. Innomhus har vi väldigt varmt och skönt. Och hundarna mår väldigt bra här ute, flocken är samlad, förutom Bea. Att en flock, är en flock är ju inget unikt, men att Bea har satt ett så stort avtryck i flocken kunde jag inte tro. Hon stod mig mycket nära, både fysiskt och psykist, och hon finns fortfarande vid min sida. Flocken är fortfarande inte vad den var, som när hon levde. Ändå var hon inte på något sätt en dominant eller tuff hund som tog (stal) plats. 

Min lilla Alice, gammeltanten, 14 år i april, har en ful bula på ena sidan, som jag inte tycker om. Bulan har vuxit och börjar anta en blå färgton. För övrigt har hon lite vårtor, och blippar både här och där, som gamla hundar kan få. Men jag har inte tänkt att röra dom. En operation i hennes ålder kan vara ödesdiger, men jag tycker att hon är så pigg och fräsh för sin ålder, så jag skall rådfråga någon veterinär som jag litar på för att höra hur vi skall göra med kulan. 

 

Måndag den 8 februari

Saknaden efter Bea är fortfarande stor. Men livet måste gå vidare.

Mina hundar idag Alice, som blir 14 i april, Hoppsan/Cilla, Doris och Elsa, har blivit en ny flock som idag är annorlunda. Bea var ett stort matvrak, hon var väldigt matfixerad, men blev ändå aldrig tjock. Jag tror att hon triggade dom andra att äta också. Idag har jag två hundar som äter bra. Alice och Elsa, övriga två har i stort sett tappat aptiten.  Om dom är skendräktiga eller vad det beror på vet jag inte, men mitt hundmatkonto kommer att bli halverat om det skall fortsätta så här. Jag skall se om jag kan få gång mina hundar igen genom att börja träna dom med olika aktiviteter. Sen får man inte glöma att dom känner av min energi. Och jag gråter dagligen i saknaden av Bea, skall jag erkänna. Men med tiden, även om jag aldrig kommer att sluta att sakna Bea, så måste jag gå vidare. Jag har haft många hundar under mina år som hundägare och uppfödare, och jag har några hundar som har tagit större plats än andra. Så är det. 

 

Måndag den 1 februari

Sorgen och saknaden är fortfarande stor efter Bea. Hon var en så stor personlighet. Hon hade sina sidor, bl a det att hon aldrig kunde gå igenom en dörr utan att skälla, en sida som nog kunde irritera en del. Mötte vi någon som hejade, måste hon ge skall. Var den mötande tyst gick det ofta bra. Kom någon bara in genom dörren eller grinden, kunde hon nypa till. Men så grundligt älskad av oss, mig och husse.

Nu när vi bor här ute så är saknaden extra stor. Bea älskade att springa och leka med sina kottar, som vi ibland tyckte var ganska jobbigt. När hon med bestämdhet slängde ner sina kottar vid våra fötter, så att vi skulle kasta, så att hon fick hämta, och vi fick kasta igen och igen.

 

Söndag den 24 januari

Nu har det gått en vecka och en dag sen Bea lades in på djursjuhuset. Jag hade hoppats på att hon skulle få hjälp så att jag skulle få hem henne igen. Hjälp fick hon av väldigt trevlig personal, men hon kom ju inte hem igen. Hon hade flera problem, och till slut sa hennes kropp stopp. Så tungt, hemskt och jobbigt. Men det är min skylldighet att ta det beslutet när inget annat finns att göra. Jag har ju fyra stycken till som kräver min uppmärksamhet.

Alice, den älsta i flocken som blir 14 i mitten av april, är still going strong. Även om hon börjar höra och se lite sämre så hänger hon med. Hon börjar nog att bli lite senil också. Men när det är matdax så skulle man kunna tro att hon är 4 år ! Då skall det busas, hon kastar leksaker omkring sig, skäller och lever rövare. I skogen får vi hålla ögonen på henne, för då kan hon plötsligt gå åt fel håll, och det hjälper inte att ropa, för när hon blir vilsen är det svårt att få kontakt med henne. Vi får nog ha en pingla på henne eller ett väl synligt reflextäcke så att vi ser henne ordentligt. 

 

Tisdag den 19 januari

Idag kom den tunga dagen. Det oundvikliga slutet. Bea fick vandra vidare till sin mamma Tinytot och mormor Pyret. 

Bea föddes den 18 september 2009. Hon blev 11 år, fyra månader och en dag. Hennes start här i livet blev kanske inte den bästa. Hon blev som 4-5 veckors valp, av en olyckshändelse skadad av sin mamma. Jag jobbade när husse ringer och säger, du måste komma hem, NU, Tinytot har bitit en valp ! Det kommer blod ur näsan och munnen. Mina tankar som for igenom huvudet, skall vi inte prata om. In med valpen i en bur och till Karlstad djursjukhus. Främmande människor känner och klämmer på denna lilla valp som var i ett chocktillstånd. Det visade sig att Tinytot nog inte hade bitit valpen, utan slagit emot så att en av valpens hörntänder hade gjort hål i tandköttet. Händelsen satte dock sina spår, och dom bar hon med sig i stort sett i hela sitt liv. Tinytot var matfixerad, och inte blev det bättre av att hon hade valpar. Så vid detta tillfälle hade hon smitit med in till valparna när dom skulle få sin mat. Och den då tidigare gåpåiga valpen som mötte sin mamma var den som fick sig en åthutning som tog lite illa. Efter den händelsen var den valpen alltid på sin vakt. Och den valpen fick stanna här och fick tilltalsnamnet Bea. I stamtavlar står det Tassis Knock on Heavens Door.

Jag provade att ställa ut henne, hon fick ett cert och ett BIR. Men så var det ju det där med hanteringen av en främmande människa på bordet. Som hon hade dåliga erfarenheter av sen sitt första besök på djursjukhuset. Så den aktiviteten lade vi ner.

Vi sadlade om och började med agility. Bea var väldigt duktig, men så var det ju det där med alla hundar och människor som fanns runt banan, som hon ville ha koll på.  Det hände mer än en gång att hon blev rädd och kunde antingen frysa fast på banan, om några hundar skällde någon stans, eller helt enkelt lämna banan i panik. Jag fick ha väldigt mycket tålamod, och det hade jag med henne, annars är det kanske inte min starkaste sida. För samtidigt såg jag att hon växte i sin roll och hennes självförtroende blev med tiden bättre. När vi kunde tävla i ridhus var hon som bäst,  för då fans det inget på sidorna som hon ville ha kontroll över. Då var hundar och människor enbart på en sida, och den var oftas en bit ifrån. Glömmer aldrig när vi tog 5 pinnar av 6 möjliga i ett ridhus ! Även om hon aldrig vågade släppa på för fullt så tog  vi 11 pinnar i klass 1 med diplom, och blev uppflyttade, med 1 pinne i tvåan.

När sen min kropp sa ifrån och Bea hade blivit pensionär, så började vi en ny karriär. Nosework ! Inte helt lätt att sadla om från agility, där hunden är van att bli dirigerad, till nosework där hunden skall jobba på egen hand. I början "frågade" hon mig väldigt mycke när hon hittade doften nog fort, - vart skall jag nu ? Men med tiden blev hon en fena. Hon var snabb och arbetsvillig. 

Bea och jag blev med åren väldigt sammansvetsade. Hon litade på mig fullständigt. Vi tillsammans byggde upp henne självförtoende. Även om hon aldrig blev riktigt så självsäker som jag hade önskat. Hon kunde t ex aldrig gå igenom en dörr utan var tvungen att skälla till. Mötte vid en människa så var hon tvungen att skälla till. Och Bea är en hund som kommer att lämna ett väldigt stort tomtum efter sig. Hon kommer att vandra vid min sida länge, länge och det får hon så gärna göra. 

Nu får du springa med dina kottar, vi får hoppas att det är någon som kan kasta dom åt dig.

 

 

Lördag den 16 januari

Beas läge är inte bra ! Nu är frågan, vilken ställning skall jag ta. Tyvärr lutar det nog åt ett tungt beslut. Hon har svårt att svälja, äta och dricka. Och får hon i sig något så kommer det upp igen. Tungt ! Men det är min plikt att ge henne ett värdigt liv, och det har hon inte idag.

 

 

Måndag den 11 januari

Det går fortfarande bra med Bea och det är skönt, om det inte vore för allt vattendrickandet, och kissandet. Jag tycker att det inte är fullt så hysteriskt drickande längre men fortfarande dricker hon för mycket. I vanliga fall så får jag tömma skålen och byta vatten, nu får jag bara fylla på. Hoppas att det lugnar ner sig. Vi skall tillbaka nästa vecka för nya provtagningar igen, så då får vi se vad Vibeke säger.

 

Söndag den 10 januari

Bea gör framsteg. Nu kan hon gå upp och ner för trapporna. Pinnar på bra på promenaderna. Nu är det bara det här med allt vatten hon dricker ! En och halv till två liter om dagen ! lite besvärligt, för det skall ju ut också. Och ibland hinner vi inte ut. Och så hennes snarkande ! Men det blir väll bättre det också. Allt går åt rätt håll. Men veterinären Vibeke så väldigt bekymrad ut när hon såg Bea första gången. Men vi grep halmstrået och det verkar som att vi tog rätt beslut. Efter 10-12 dagar skall vi ta nya prover.

 

Lördag den 9 januar

Efter en ganska orolig natt, med mycket flåsande (hör till sjukdomen) och där hon ofta ändrade sovplats, så har dagen varit riktigt bra. Bea har inte druckit lika mycket vatten som tidigare. Hon har ibland druckit mängder med vatten (hör också till sjukdomen) med påföljd att hon också har kissat inne. Och då pratar vi inte om en kissepöl, utan typ hela hallmattan. Stackars Bea. För även om vi har burit ut henne med jämna mellanrum, så har det inte alltid hjälp. Hon har inte kunnat styra det.

Vi har idag varit på landet, matat fåglarna och tittad på TV, och Bea har varit på allerten hela tiden. Pinnat på och varit med. Hon gick in och "dödade" en leksak, så att hon fick ut pipen, som redan innan hade slutat pipa. Men Bea var lycklig att hon fick ut den. Travade på, och kunde ta sig uppför utetrappen, och vid ett tillfälle även ner. Efter att inte ens kunna skälla, för att då ramlade hon omkull, och inte kunnat gå nerför ett litet nerförslut för att frambenen vek sig så, har hon gjort stora framsteg. Och nu ligger hon i min säng och snarkar som en tok. 

 

Fredag den 8 januari

Vi såg en snabb förbättring på Bea under gårdagen efter dom första tabletterna. Hon blev kanske för pigg, så att hon gjorde lite för mycket, för idag nu på morgonen är det inget vidare. Hon är trött och orkeslös. Natten har varit orolig med snarkande och flåsande. Nu har hon fått två nya kapslar idag, så nu får vi se vad som händer. Vi får nog försöka bromsa henne lite när hon vill springa upp för trapporna,och leka med sina bollar, så att hon hinner hämta sina krafter igen i lite mera lugn och ro. Men jag antar att att det kommer att svänga hit och dit innan kroppen stabiliserar sig.

 

Onsdag den 6 januar

Bea har cuching ! Tänk att man kan bli så glad över att man upptäcker en sjukdom på sin hund. Förstå mig rätt. Nu kan vi börja medicinera. Och förhoppningsvis så kommer hon att svara på på medicinen. Hon kommer aldrig att bli fri från cuching, men hon kan, om vi har tur, få ett drägligt hundliv, vilket hon inte har idag. Ena studen svag, och andra stunden piggare. Så nu skall jag iväg till apoteket och köpa medicinen så att vi kan börja medicinera i morgon bitt. Tabletterna skall ges på morgonen vid ungefär samma tid varje morgon. Svarar hon på kuren skall vi ta nya prover om 14 dagar. Nu håller vi tummarna !

 

Torsdag den 31 december 2020

Med en tillbaka blick på året som har gått kan jag se att det inte har varit helt händelslöst. Även om det inte har blivit så många tävlingar under året som var planerat, det har inte heller blivit några domaruppdrag. Den här pandemin har varit på gott gott och ont. Vi har klarat oss från sjukdomar och har hållit oss friska under året. Två kullar har sett dagens ljus under hösten. Cilla/Hoppsan fick sin sista kull, då hon fyllde 7 i början av december. Elsa fick sin första kull. Och jag har under mina 45 år som uppfödare aldrig varit med om en så stor efterfrågan på valpar. På dessa sex valpar som jag fick, Hoppsan fick tre och Elsa fick också tre, så kan jag säga, utan att överdriva i snitt haft 5-6 förfrågningar om dagen ! under sommaren och hösten. Det har varit lite stressande. Många föll bort direkt, då man ville ha en valp NU. Andra föll bort av andra skäl. Men jag måste säga att jag har fått väldigt trevliga och fina hem till mina valpar. Några kom till hem som tidigare har haft valpar från mig. Andra var nya kontakter. Och jag tror att jag kunde para ihop rätt valp med rätt familj.

Under sommaren blev Bea dålig, vi misstänkte Cuchings sjukdom, hon fick medicin, undersöktes, men vid kontroll fick diagnosen att hon inte hade Cuchings. Men nu är vi tyvärr tillbaka till ruta ett. Så på det nya året börjar vi om med undersökningar igen så att vi får börja om med medicineringen. En lite omständig procedur och inte helt gratis heller.

Jag tänkte att jag skulle presentera min hundar och vad som vi gjort under året.

Alice SE U Ch Tassis Russian Gardenia. Hon blir 14 år den 14 april. Hon har fött 8 valpar på tre kullar. Hon tävlar också i nosework, uppflyttad till klass 2 i samtliga moment. Still going strong.

Bea  Agd I, Aghd I,  Tassis Knock on Heavens Door. Hon blev 11 år i september. Uppflyttad i NW 1. Under 2020 diplom i klass I behållare. Hon har aldrig fått några valpar. Agd och Aghd står för agility och aglility hopp.

Cilla/Hoppsan Tassis Bette Midler. Blev 7 år i början av december. Hon har fått 3 kullar som tillsammans har gett 8 valpar. Den sista kullen föddes i  augusti i år. Hoppsan har också tävlat i agility utan större framgång. Hon sprang många gånger hellre än rätt, men hon tyckte det var kul.

Doris SE VCH, RLD N, RLD F Tassis Nancy Sinatra. Hon blir fem år i april. Hon har under året också genomfört ett BPH -Beteende- och  personlighetsbeskrivning av hund, med skott. En kull valpar fick hon i slutet av 2019 bestående av två valpar. Hon är också utställd, men nådde aldrig ända fram. Vi har i år tävlat i viltspår och med tre 1:a pris i öppen klass fått vårat championat. Tanken var att vi skulle fortsätta tävla i rallydnad, men av det blev intet. RLD N står för rallylydnad klass nybörjare och RLD F för fortsättningsklass. Under 2021 höjer vi ribban och går ut i klass avancerad.

Elsa Acclaim Super Star blev 4 år i september. Hon har två cert, som hon fick under förra året. Hon har också under året genomför ett BPH med skott. Hon har också under året ett godkänt anlagsprov i NW. Hon har under hösten fått en kull med tre valpar. Nu siktar vi under 2021 på det sista certet i utställningsringen, så att hon får sitt championat, och så skall vi träna för en fortsättning i nosework.

 

Måndag den 28 december

Så var en konstig jul över. Lugn och fin och utan snö. I år blev det ingen julpyntning heller då vi mer eller mindre skall flytta ut till landet under januari/februari månad då vi skall få stambyte här i lägenheten. Jag har vatten och avlopp till slutet av januari, medan dom håller på i övriga lägenheterna i januari, men oväsendet, när dom bilar i betongen i golv och väggar gör det outhärdligt att vistas här dagtid. När dom sen kommer till min sida får vi flytta ut till landet och bo där under några veckor. Att inte ha tillgång till toa och vatten blir jobbigt. Jo det finns baracker på gården, men vem springa dit på natten när man behöver toa. Nej tack.

Idag har den sista valpen åkt sin väg. Fy så jobbigt. Då tänker jag, inga mera valpar. Och den här sista tiken, var verkligen min. Men nu kan jag sitta här och gråta, ta en alvedon eller två mot huvudvärken. Det går över. Det går inte att förklara, men vissa valpar tar bara så stor del av hjärtat.

Och så tänker jag. Dom här människorna som hanterar valpar och hundar på hundfabrikerna, hur är dom funtade ? Dom måste sakna hjärta helt och håller. Där kan det bara finnas ett hål.

 

Jag vet ju att Nicki får hur bra som helst, och hon får hundkompisar. Men det hjälper inte.

 

Onsdag den 16 december

Året börjar lida mot sitt slut. Och i går vägde jag valparna för sista gången. Klart är att killen satsar på att bli en storpudel ! som han äter och väger. Skrattar ! Tikarna har bromsat sin viktkurva.

Jag hade under den gångna helgen besök av bl a Annelie som har pappa till valparna och Berith, en gammal god vän och uppfödare för att titta på valparna. Vi var rörande eniga om att det är väldigt fina valpar. Det går inte att rangordna dom, dom är alla mycket fina, trevliga och framåt i sina temprament. 

I början av januari kommer vi att flytta ut till vårat sommarställe. Vi skall ha rotrenovering i våran huslänga. Och nu är det dax att dom kommer till våra uppgångar, och det går inte att bo i oväsendet. Och inget vatten eller avlopp kommer vi heller att ha. Och springa ut till en barack mitt i natten vid behov. Näe inte roligt. Vi har ju en mild vinter, så det skall nog fungera bra att bo ute i skogen. Renoveringen i våra (Bengtåkes och min) uppgånger kommer att ta ca fem veckor.

 

Lördag den 11 december

Idag  har valparna gjort debut i bilåkande. Det gick jättebra. Färden bar iväg in till stan och trimmet. Det är lite lättare att hantera valparna när man har ordentliga saker. Ett höj och sänkbart bord, en ordentlig fön osv. Och så en nyttig upplevelse, med nya erfarenheter. Nya människor osv. Men jag tror dom blev väldigt taggade av den utfärden.  Dom är väldigt gasade ikväll, full rulle, när don igentligen borde vara trötta med så många nya intryck. Men icke sa nicke. 

Jo dom är vägda, tikarna börjar hejda sig i sin viktuppgång. Den lilla, lilla och lilla, hmmm, grabben ökar hela tiden i stadig takt. Men han har att ta av, om det går trögt med maten i sitt nya hem. Tikarna är bra i hull dom också, men lilla Nemo, som han skall heta, är bra i hullet. 

Men snart är det dax för dom små att flytta ut, och det kommer att kännas konstig.

 

Tisdag den 1 december

Idag är valparna 6 veckor. Fy vad tiden går snabbt, tycker jag, men jag kan förstå att det finns dom som tycker att tiden går långsamt. Valparna är nu väldigt aktiva. Och dom har fått tänder ! Och dom är vassa ! Så det känns när dom hänger i strumporna, och det är inte bara strumporna som få känna på tänderna. Men jag går utan skor, för jag vill inte skada någon tass, eller ben om jag skulle råka trampa på någon. Och biter dom inte i tårna så hänger dom i byxbenen. Dom är så härliga.

Bad stod på agendan idag, men det kom en massa annat ivägen. Men det kommer en dag i morgon också. Så får vi se vad dom tycker om det. Det kommer nog att vara blandade känslor. Det brukar vara det.  Men tar vi det bara lungt och fint så skall det nog lösa sig, och efter badet, skall dom fönas. Det brukar inte heller uppskattas så här i början innan valparna har lärt sig att det igentligen är ganska OK.

 

Söndag den 29 november

Hur har jag kunnat missat att berätta att jag har fått en ny champion ! 

I torsdags var vi Karlstad och tog vårat tredje 1:a pris i viltspår och med det fick vi vårat championat ! Doris och jag. Vi hade tur med vädret även denna gång. Efter att ha regnat under veckan så hade vi soligt och fint på torsdagen när vi gick vårat spår som hade legat i 19 timmar. Ca 700 m långt. Härlig terräng, om man nu kan tycka att det är roligt att till största delen gå i skogen i ris och i vissa delar blött. Upp och ner. Nu springer Doris inte fram, så jag hinner gott och väl med. 

Det är nog 10 år sen jag fick en hund till champion sist. Och då var det Alice som blev utställningschampion.

Valparna växer och frodas, och nu börjar dom bli individer. Nu ser jag olikheter och personligheter hos dom. Och jag har nog min favorit. Vilken avslöjar jag inte. I dag har jag bara bytt stumpor tre gånger ! När dom springer lösa på köksgolvet så händer det "olyckor" och ibland ser jag dom inte. Och så blir jag blöt igen. Visst kunde jag ha skor på mig men det törs jag inte, ifall jag trampar på någon, och gå barfota, då kan jag halka. Så det får bli blöta strumpor. Men dom är roliga dom här valparna, när dom blir trötta och nöjda så klättrar dom tillbaka till sin trygghet i hagen. Och tröskeln är på ca 15 cm som dom skall forsera. Men dom kämpar på tills dom kommer in, och sen är det bara att stänga grinden.

Nu skall Doris och jag ta upp träningen med rallylydnaden igen, och så får vi hoppas att vi kan komma ut och tävla igen.

 

Tisdag den 24 november

Tisdag igen, och vägdax . Nosarna har också blivit klippta igen. Jag provade även en tass, men det är så smått, så tassarna får vänta ett tag till. Dom här valparna är väldigt lugna, mot vad jag är van vid, men så har dom också en väldigt cool mamma. Hon hetsar inte upp sig i onödan. Men det kan komma senare, buset menar jag. Den enda som har tagit sig ut valplådan, ja valplåda och valplåda är det inte, är den lilla killen. Och jag tror att han blev ganska snopen när han kom ut på köksgolvet. Jag märkte inget, förrän han kom traskande och trampade på fot. Inte ens då sa Elsa något. Hon låg under sin pall, och hade full koll. 

Elsa själv är en lugn hund. En hund som jag skulle ha väldigt svårt att se som en agilityhund t ex. Hon är mattebunden, vill alltid vara nära.  En hund som jag nog aldrig skulle behöva ha kopplad. Hon är min skugga när vi är ute. Hur många gånger har jag inte vänt mig om och undrat var den femte hunden är. Hon står så nära. Hon är lite svartsjuk, och kan gärna trycka  bort någon annan hund, om den ligger för nära mig, men eftersom det är jag som bestämmer, så blir det som jag vill.

Valparnas tänder börjar komma fram, och tänderna är vassa som attans.

Valparna är nu registrerade och ligger ute på SKK Hund data.  Så om några dagar får jag lösa ut dom på posten mot en nätt liten summa ! 

Söndag den 22 november

Idag gick vi till pris, Doris och jag. Ett 1:a pris i viltspår. Vi var till Karlstad, och gick i en varierad terräng.  Jag var jättenervös. Vi har ju gjort två dåliga prov tidigare, och på träning har det inte heller gått så bra. Men den här gången provade jag lite nya ideer. Och det gick hem. Nu fattas det bara ett till, så kan hon sen titulera sig Viltspårchampion.

 

 

Tisdag den 17 november

Tänk vad fort veckorna går. Redan ny tisdag. Vikterna kommer hamna under rubriken valpar.

Ikväll när jag satt vid datorn, hörde jag en hund som morrade någonstans, och det lät som Hoppsan/Cilla. Det hör till saken att hundar fick en liten bit godis/tugg i kväll. Alla springer åt varsitt håll för att få ha sin gottisbit ifred och inte riskera att någon knycker den. Elsa är också av naturliga skäl kroniskt hungrig och "jagar" hela tiden mat. Hon skall ju också ge tre stycken till mat. Att jag sen också ger valparna extra tillägg det tar hon ingen notis om. Valparna är välfödda kan jag lova.  Hur som helst varför morrar Hoppsan ? Jag går för att titta. Då sitter Hoppsan inne hos valparna. Hon har gett valparna sin bit ! Älskade hund. Hon sitter mellan valparna/godis och Elsa, och talar om för Elsa att hon fick inte ta maten Hoppsan hade gett till valparna. Och Elsa vågar inte göra något. Så  jag fick lyfta ut Hoppsan och hennes godis, så var ordningen återställd.

Tisdag den 10 november

Tisdag och vägningsdax. Vikterna står under valpar. Valparna växer och frodas. Idag stod också avmaskning på programet.

Valparna blev också bjudna egen fast föda. Mums sa dom. Men valparna har ett väldigt dåligt bordsskick kan jag säga. Det blir väldigt kladdigt. Jag har också varit förutseende och bokat beskiktningstid. Valparna är ju leveransklara i mitten av december och även en veterinär vill vara ledig.

 

Söndag den 8 november

Solen skiner +4 grader. Det ser ut att bli en fin dag idag. Och jag känner att jag åter är på banan. Allt har löst sig till bästa. Valparna växer och frodas. Dom har nu fått mera utrymme, med synen kom ökat behov av att röra på sig. Även om dom ogärna går utanför kanten på sin låda så är dom lite nyfikna, men utanför kanten är det jääättestort (men det är det inte)och lite läskigt. En ny värld har öppnat sig och lite nyfikna är dom allt. Snart dax för vägning också.

Det märks att jag saknar mina tävlingar. I natt drömde jag att jag tävlade i både det ena och det andra. Agility, noswork, rally och viltspår. Lite rörigt var det, men jag var ute med mina hundar. Suck !

 

Tisdag den 3 november

Nu är ordningen återställd. I natt skall jag sova gott. Jag kommer att lägga mig tidigt, då jag vet att jag kommer att väckas i mina mått mätt tidigt, av oväsen från en arbetsplats vägg i vägg. 

Jag har under en tid levt under psykisk stress, som jag först inte sammankopplade med att jag inte har mått så bra. Min hjärna är jättetrött. Men ändå har haft svårt att sova.

Det hela började med (tror jag) att Elsa valpade, de minsta valparna jag någonsin har fått. Jag bara stirra på dom små liven, och tänkte, dom klarar sig aldrig. Men det har dom verkligen gjort. Sen Elsas mage som packade ihop. Hur jag än gjorde så fick jag ingen ordning på den. Min husveterinär och jag försökte slå vår kloka huvuden ihop, men inget hjälpte. Jag har köpt piller, pulver och pastor+nytt torrfoder, vit fisk för runt 1000:-lappen. Men att låta en digivande tik enbart äta vit kokt fisk går inte. Hon fick små, små portioner varannan timme 8 ggr om dagen. Men hon blev ändå inte bra. Elsas juver började sina. Jag låg på nätterna och funderade. Så en natt bestämde jag mig, inget hade hitentills hjälpt. Då bestämde jag att nu ger henne mat som åt innan. Bortsett från att hon fick ett annat torrfoder för känslig mage. Det viktigaste nu var att valparna skulle få mat, tills dom är så stora att dom kan äta egen mat. Så får vi ta hand om Elsas mage efteråt. Då vände det. Hennes mage lugnade sig, och till slut bajsade hon normala korvar. Som gick att plocka upp ! och inte blöta klickar. Pust ! Och av valparnas viktkurva kan man se att det har inte gått någon nöd på dom.

Sen var det Fannys flytt, som vi, Bengtåke och jag hade kommit fram till var den bästa lösningen. Det var ett tufft beslut, men nödvändig. Och Fanny har fått ett toppenhem, och får nu busa med små Italienska vinthundar. Hon har nu en stor trädgård där hon kan få rusa av sig varje dag, och inte behöva gå i koppel. Men fy, inte kul att lämna ifrån sig en sådan liten söt och gullig böna. Men jag äger fortfarande halva Fanny. En liten tröst.

Och så det här eländet med rotrenoveringen ! Nödvändig men ack så jobbig. Vi får se om vi kan fly ut till landet. Det är ju fortfarande en mild årstid. När dom börjar bila i betongen, så hör man inte ens vad man tänker. Alla badrum, inkl. alla rör och element skall bytas. Tortyr är vad det är. Hundarna gillar inte heller oljudet. Nu bilar dom inte hela tiden, som tur är, men det räcker med de stunder det görs. Det blir väldigt fint och bra när det är klart, med ett nytt och fräscht badrum, men innan dess. Ve och fasa. Till min trappuppgång kommer dom efter trettonhelgen. Så det här med att julpynta, det kan jag hoppa över i år.

Under den här tiden med Elsas valpar och Fanny, så har dom övriga hundarna bott hos husse. Nu är dom efter drygt 14 dagar hemma hos mig igen. Så skönt ! Mina älskade barn. 

 

Tisdag den 27 oktober

Idag har den här dagen gått i ett. Och äntligen är det kväll. 

Elsas mage har kraschat, den mår inte bra alls. Normalt när en hundmage protesterar, så låter man hunden fasta en dag eller två, och sen kör igång med skonkost. Men det går ju inte när hon har valpar. För det hon äter - eller inte äter, är det valparna får i sig. Och när man kör några beprövade huskurer - vilka inte har fungerat, så måste man kolla vad Elsa får i sig. Elsa är ju för tillfället, av naturen, jättehungrig. Men jag har fått backa bandet, och dragit i handbromsen, så i ett försök att få ordning på hennes tarmar så får hon äta 8 ! ggr om dan, pyttepotioner. Inte lätt, men det blir ris och torsk. Fisken går ju an, men riset, nja det går ner om jag håller det i min hand. Och vad gör man inte, jo man håller upp riset till henne.  

Valparna mår för övrig väldigt bra. Dom har ökat fint i vikt (se under valpar) tysta och fina, och då är dom nöjda.

Fanny som var tanken att jag skulle ha kvar, kommer att flytta, till en uppfödare av italienska vinthundar. Hon kommer att bosätta sig i Hallstavik. Jag tror att det kommer att bli en bra lösning. Jag har en del kvar i Fanny.

 

Söndag den 25 oktober

Nu har vi vintertid ! Jag gillar inte det här systemet med att ändra på tiderna. Till vilken nytta ? Vi möter mörkret tidigare på efmiddagen/kvällen. Annars har jag igentligen inget emot när det inte är så varmt, min kropp mår mycket bättre då. Andra tycker att det är bättre med värme. Vi har olika kroppssystem. 

Nu har vi flyttat in till staden. Och har det inte varit för att Elsa skulle valpa så har vi nog stannat kvar därute. I  går var vi  ute för att hämta lite mera saker, bl a småfiskarna och deras lilla akvarie. När vi skulle åke hem igen så gick hundarna motvilligt till bilen, och Alice sa bestämt nej, hon ville inte in till staden igen, hon skulle vara kvar därute. Så hon sprang upp till huset och satte sig på trappan. Hon skulle vara kvar där, basta. Nu fick hon vackert följa med i allfall. 

Nu när flocken har utökats med en liten brun, så har vi delat upp hundarna. En del bor hos husse och en del bor hos mig. Inte optimalt läge, men för tillfället nödvändigt.

Elsa valpade i tisdags, tre dagar före utsatt tid. Allt gick bra. Hon hade en väldigt lätt valpning. Jag kan inte påminna mig om när det var så enkelt sist. En suck och en valp kommer ut (nästan så) men valparna var små. Dom minsta jag har fått någonsin tror jag. Förmodligem därför valpningen gick så lätt. Men nu har dom ätit upp sig. Jag plockar inte med mina valpar i onödan så här i början, mor och barn skall ha lugn och ro. Men på tisdag skall dom vägas, och jag är säker på att dom har dubblat sin vikt tills dess.

 

 

Lördag den 10 oktober

Mycket har hänt sen sist. Tiden går så fort. Vi har fortfarande inte flyttat in till sta'n. Hösten har så här långt varit så fin med milt väder. Ovanligt milt för årstiden. Och dom dagar det har regnat, så har det gjord det även inne i sta'n. Så varför flytta in. Och konstigt nog så blir hundarna blötare inne i sta'n, och framförallt smutsigare än här ute på landet. Här ute kan dom springa genom vattenpölar, men det är bara rent vatten. Och alla trivs vi så bra här ute. Skönta för hundarna att bara kunna springa ut. Och bekvämt har det varit med valparna också.

Valparna flyttade i går. Den ena Ringo, flyttade till Vallentuna, och den andra till Finland. Och p g a coronan kunde bara en av föräldrarna åka, för att hämta sin lillla Scott,  så matte Melinda fick ta sig hela vägen hit, ensam. En lång resa, med bil och båt. Hon åkte hemmifrån vid middagstid i torsdags, och beräknas vara hemma någon gång på eftermiddagen idag. Hoppas att hennes resa gick bra. Jag har iallfall fått två riktigt fina hem till dom båda små pojkarna. Och lilla Rosa, den bruna tiken, är fortfarande kvar här hos oss. Från Ringo har jag fått rapport om att allt har gått så bra. Matte ligger i mysdressen, för att snabbt kunna springa ut om Ringo visar tecken på att behöva gå ut. Underbart. Från Finland har jag inte fått någon rapport än, och tids nog kommer den också. Men dom måste få landa hemma först.

Förra helgen var jag med Doris till Askersund för att försöka med ett nytt vilspår. Det gick inte alls kan jag säga. Inte ens i närheten av ett godkänt resultat. Så snopet. Fast igentligen inte. Hon har gjort så där i bland. Helt ur spår kan man säga. Hur som helst, så avbröt jag, då Doris inte alls var med på noterna. I morgon skall vi prova igen. Tänk om hon då kunde jobba som hon gjorde i det spåret jag la igår. Så snyggt och klockrent. Men med Doris vet man aldrig.

Elsas mage växer, men inte är det någon stor mage. Men något är det som rör sig där inne, även om det inte är något fotbollslag som sparkar runt i hennes mage. Det känns inte så mycket. Än.

 

Måndag den 28 september

Nu är det full fart på dom små liven. Vi är glada att vi har den inglasade verandan att släppa loss dom små huliganerna på. Det är inte alltid vi kan inte stå och hålla span på dom små när dom är lösa på gården, och det krävs två. Dom är snabba nu. Om dom åtminstona kunde springa åt samma håll ! Men dom är glada. Fullt ös, när dom inte sover. Valparna kräver nu mer och mer utrymme, och hjärnjympa. Det mesta är spännande, en tallkotte, en gammal gummistövel, en tomkartong, papper, en repstump ja det mesta. Och att få springa, springa, springa när dom inte sover.

 

Fredag den 25 september

En fin höstdag även om inte solen skiner. Vindstilla och behaglig hösttemperatur.

Valparna är idag sju veckor, och det är full rulle.

Doris och jag har varit till Forshaga och avlagt ett godkänt viltspårprov. Tjoho ! Det gick som en dans. Nu gäller det bara att få till två godkända till innan (om) snön kommer.

 

Tisdag den 22 september

Idag står miljöträning på programmet för valparna. Vi har åkt bil in till sta'n, och lägenheten. Och bilresa gick bara bra. Väl hemma i lägenheten, var ju först golvet annorlunda och lite konstigt, så det gick lite trevande ut ur transportburen. Men det tog bara en halv minut, så var inte det några konstigheter.

Nya ljud, men inte ens det var något att fundera över. Dessa valpar har en mycket bra mentalitet, och jag har gjort vad jag kan för att dom skall känna sig trygga och säkra. Vi har haft hembesök, av "tvåbeningar" stora som små. Så det har blivit miljöträning där också.

Att släppa alla tre lösa i trädgården börjar nu bli en utmaning. Jag behöver ha ögon i nacken också. Men vi är nästan alltid två som kan hålla koll på var dom små tar vägen. Dom springer liksom inte alltid åt samma håll. Och så har dom en tendens att försvinna in i det höga gräset eller någon buske. Det är ju jätteroligt att busa runt där. Ibland får dom vara instängda i sin hage ute, men dom föredrar att få springa lite överallt. Snart kommer vi att ta dom med på en kortare skogspromenad, så dom lär sig att hålla ordning på oss, och sina ben, för i skogen kan det ibland vara svårt att ta sig fram. En ännu större utmaning för husse och mig. 

Elsa är trött och har bytt matvanor. Hon som aldrig har gnagt på ben och kotor tidgare, gnager nu frenetiskt. Den mat hon tidigare har ätit duger inte. Inte en chans. Det skall vara torka lunga, valpfärs eller belöningsgodis, det som många kallar för levergodis, men som det inte är så mycket lever i. Men strunt samma huvudsaken ör att hon äter något alls.

 

Fredag den 11 september

Hur gick det då med Doris nattgamla spår ? Jo, inga problem. Spåret hade legat i ca 11 timmar. 387 meter. Fyra rakor med tre viklar. Och trots att rådjuren hade haft nattlegor i spåret jag hade dragit. Det är ju inte optimalt, men fram till klöven kom vi. Nu har jag anmält till ett öppen spår.

 

Lördag den 5 september

Vi börjar med  torsdagen. Då var Doris och jag till Hagfors  (eller  rättare sagt i skogen i dess närheten) för att avlägga ett anlagsprov för viltspår.  Ett anlagsprov går ut på att hunden skall gå ett spår, där en rådjursklöv har dragits + lite blod. Spåret är ca 600 meter långt och skall ha legat i ca 2-3 timmar. I varierande terräng. Spåret består av raksträckor och vinklar. Utlåtande: En mycket spårsäker hund som jobbar i gott samarbete med sin förare ! Lycka till i nästa klass.  Det hela tog 12 min.

I går var det dax för vägning av valparna igen. Dom blev också klippta på nosen och svansskaften. Samt samtliga klor. Valparna är väldigt snälla och medgörliga. För att se vikterna gå in under fliken valpar.

Idag, alldeles strax, skall jag gå ut med Doris i skogen och se om hon tar upp ett nattgammalt spår. Gör hon det är det bara att anmäla till öppenklassen i viltspår. Spåret har legat sen ca 15 tiden igår.

Fredag den 21 augusti

I går var jag och la ut ett spår till Doris. Jag skall nu lägga upp träningen lite annorlunda än jag gjort tidigare. Kortare spår, så att hon snabbt får sin belöning. Och det har gjort att hon blir mera taggad. För att få bära hem "sin" belöning, rådjursklöven. Visserligen var himlen lite mörk när jag la spåret, men vadå, det har den ju varit tidigare utan att något hade hänt. Efter en knapp timme öppnade sig himlens portar på vid gavel, och det blev blixt och dunder. Min tanke var att spåret skulle få ligga i ca 2,5-3 timmar. Efter den störtskuren kunde det väll knappast finnas någon doft kvar i spåret. Men jag tänkte jag provar och ser. Och visserligen blev spårandet ganska vingligt, med mycket "fladdrande" men med lite stöttning på några ställen, normalt får man och bör man inte lägga sig i spårarbetet, så kom vi till slut fram till belöningen och klöven. Hon jobbade verkligen. Spåret var 185 meter långt.

Idag är valparna 2 veckor och det är vägdax. Läs under rubriken valpar.

Elsa löper så idag skall vi åka iväg och träffa "fästman". 

 

Söndag den 9 augusti

Nu är dom här, dom små underverken. Två svarta hanar och en brun tik. Och dom kom dagtid ! Det vanligaste är annars att valpningar brukar ske nattetid. Hon höll mig i alla fall vaken hela natten, eller rättare sagt, jag låg som i någon form av dvala natten mellan torsdag och fredag. Hoppsan vandrade, bäddde, skulle ut, vilade, vandrade igen. Och även om jag stängde ögonen ibland så var öronen och hörseln på helspänn.  Och ibland ville Hoppsan ha närhet, och jag skulle stryka henne över ryggen. Öppningsvärkarna är jobbiga dom också.

I övrigt mår alla mina hundar bra. Gammeltanten Alice 13 år 4 månader. Hon är både mor, mormor och mormorsmor. Pigg och glad. Sover kanske lite djupare, hon ser lite sämre när det skymmer ute men för övrigt en glad och pigg gammeltant. Hon har något så unikt som alla tänder kvar och har aldrig haft tandsten ! Jag blir så förvånad när man säger att småpudlar har dåliga tänder. Och det här med tänder dåliga eller bra nedärvs som allting annat.

Bea mår i dag också bra. Så här långt. Medicinen hon fick för vad vi trodde var cuchings sjukdom, gjorde att hennes system gör att hon inte samlar på sig vatten i kroppen. Men vi får se om det kommer tillbaka. Bea blir 11 år i september. Bea har aldrig haft valpar. Och tack och lov, för hennes tandstatus är inte så bra.

Åsså lilla Hoppsan, dotter till Alice, som blir 7 år i december. Hon har heller aldrig haft tandsten ! Och det är jag glad och tacksam för.

Hennes dotter Doris, och barnbarn till Alice, blir 4 år och 4 månader i morgon, är ett kvicksilver, och den som har stenkoll på omgivningen. Hon har sommartid span på utetrappan. Där ligger hon i stort sett hela dagarna. Inget undgår hennes sinnen. Tyvärr. Numera reagerar inte dom andra hundarna på hennes larmande. Tack och lov. Det räcker med att en ger hals. Men hon slutar tvärt när hon får en tillsägelse. Doris har haft en kull som idag är ca ett år gammla.

Och så har vi mattes skugga Elsa. Hur många gånger har jag inte vänt och vridit på mig för att räkna in alla "fåren" och bara sett fyra hundar. Hon står alltid precis bakom mig, så nära som möjligt. Lilla gumman. Elsa väntar jag på att hon skall löpa, men hon är en tik som bara löper en gång om året. Lite svårt att planera då. Elsa har också friska tänder. Hon blir fyra år i september. Hon har aldrig haft valpar. Än.

 

Måndag den 3 augusti

Det är lång emellan turerna nu. Jag flänger hit och dit, och däremellan skall jag försöka arbeta också.

Inget har hänt på valpfronten än. Hoppsan är rund som en boll, och matintagena blir mindre och mindre. Det får inte plats någon mat. Hon har det jobbigt lilla gumman. Vem kunde tro att det skulle bli så här. I sådana här lägen ångrar man att man lät para henne, även om hon inte hade något emot det. Hundarna skötte det själva ute på gräsmattan. Det fanns inga betänkligheter hos någon av dom.

När jag sen sitter vid valplådan och väntar, då kommer jag att ha mycket tid att skriva, så jag återkommer, och berätta lite mer om vad som hänt, och om alla turer med Bea.

 

Tisdag den 7 juli

Se under rubriken valpar.

Lördag den 4 Juli

Jag har under en tid känt att det är något med Bea som inte stämmer. Ibland kan man känna att något är fel. Men vad ?

Jag har iaktagit och försökt att förstå vad som är fel, och efter diverse turer och olika undersökningar hos olika vetrinärer, röntgen hit och dit, där vi ett tag trodde att det var en tumär på levern. Men tack och lov var det inte det. Och efter blodprover och ultraljud har vi nu kommit fram till att hon har en sjukdom som heter cushings. Det är hennes binjurar som är förstorade och inte fungerar som dom skall, som har gett henne olika symtom, som ökat bukomfång, hon är flåsig, och har även fått ökat aptit, som även tidigare var mycket god, och ökad törst. Så nu återstår det ett urinprov också, för att kunna sätta in henne på rätt medicin, så vi får ha henne kvar ännu några år.

Hoppsan är nog dräktig, men jag kommer inte att kunna göra alla som väntar på valp, lyckliga. Det finns inte en chans. Sist Hoppsan fick valpar fick hon två hanvalpar, och hon behövde nog få minst 10 valpar, för att tillgodose alla som intresserade. Och dom som har köpt av mig tidigare har förstatjing. Så är det.

Men vi får vänta och se, och allt skall gå bra också, själva valpningen, och valparna skall och växa upp se friska och fina ut. Det är levande varelser. Men peppar peppar, under alla mina år så har det varit ytterst få gånger, som något har gått snett. Pudeln är en frisk och sund ras.

 

Tisdag den 23 juni

Är inne i stan och passar på att skriva några radet här, samtidigt som jag kör en tvättmaskin. Sommartid blir det inte så ofta, då jag har hemsidan på min fasta dator.

Sitter och väntar på att det skall starta en telefonkonferens. Tekniken är fantasktisk. Här sitter (hon rör nog på sig) en kvinna nere i Italien (hon är svenska) och skall demonstrera Greyhound, och här sitter vi ett gäng domare i Sverige och tittar på det, i nutid. För även om det inte är några utställningar i dessa coronatider, så måste vi vara uppdaterade på våra raser som vi skall döma, förhoppningsvis inom överskådlig tid.

Värmen har kommit tillbaka, och här i lägenhetenheten är det hett. Ute på landet är det betydligt behagligare. Och där finns det AC om det blir för bedrövligt varmt.

Nu när det inte finns några tävlingar av något slag, så har jag tappat träningslusten, Vilket är synd, för både mina hundar och mig. Jag är annars en tävlingsmänniska, jag tycker det är roligt att jobb med mina hundar och jag tror att mina hundar också tycker det att det är roligt, när vi gör saker tillsammans. Pälsen åkte av Elsa då det inte blir några utställningar i år, ingen nosework, ingen rallylydnad och även viltspår har hamnat i malpåsen. Jag måste ta mig i kragen. Så här kan vi inte ha det.

Nu skall jag åka ut till landet igen, så att vi får ta vår långpromnad med hundarna nu på kvällen när det är lite svalare.

Ha det bra i sommarvärmen !

Tisdag den 2 juni

Nu är det sommar och vi har flyttat ut till landet. Härligt för både hundar och oss. Hundarna kan kuta in och ut allt efter behag. Och vi med. Fortfarande är det stiltje på tävlingsfronten. På domar-och utställningsfronten kör vi med digital utbildning. Något helt nytt för mig, men inte för andra. Det digitala. Där sitter vi tjugio/trettio personer och via datorn, kan se varandra och prata med varandra. Det går bra på den lilla bärbara, men inte med det här gamla tröskverket. Så det gäller att inte vara nyduschad och sitta lite halvklädd framför datorn.

 

 

Lördag den 23 maj

I dessa tider när det mesta i tävlingsväg ligger på is, så passade jag på att anmäla två av mina hundar till BPH=beteende-och personlighetsbeskrivning hund. Elsa och Doris var dom två som fick testa på denna uppgift. Momenten är 8 st. Poängskalan är 0=inte alls och 4 står för mycket. Och vid vissa moment är det bra att ha en låg siffra och i andra moment vill man ha en hög siffra. Vid BPH finns inget som är rätt eller fel, utan det skall beskriva hundens beteende i olika situationer.

Moment 1: Främmande person; glad i främmande människor - Elsa en 2:a, Doris en 3:a

                                                         trygg - Elsa en 2:a, Doris en 3:a

Moment 2: Föremålslek; energisk Elsa en 1:a, Doris en 2:a, lekfull Elsa en 0:a hon var inte intresserad alls, Doris en 1:a. Här får man dels prova att leka med egen medhavd leksak, och en leksak som provledaren har. Hunden skall leka med både mig och provledaren.

Matintresse: Energisk, Elsa en 1:a, Doris en 2:a. Två olika sorters mat bjuds på ett öppet fat, en burk med löst lock, och en burk med fastskruvat lock.

Moment 4: Överraskning: Här ligger en platt gubbe, som vid ett visst avstånd far upp. Hunden skall våga ta sig fram till figuren, inom en viss tid. Och sen kunna passera figuren från flera håll. Här finns tre olika punkter. Nyfiken; Båda fick en 2:a. Arg; båda en 0:a. Ingen visade någon aggression. Trygg; båda en 3:a. Starkt.

Moment 5: Skrammel: En plåttunna fylld med lite skrot, snurrar runt och för oväsen. Nyfiken; båda får en 2:a, båda går fram och undersöker maskinen. Trygg; båda en 3:a. Här skall vi också gå förbi manicken ett par gånger, och hundarna bryr sig inte.

Moment 6: Närmande person: Ett moment som för hunden kan vara jobbig. En person utklädd i slokhatt, stor fladdrande rock och gummistövlar, smyger på hunden framifrån, en liten bit i taget. För att så småningom stanna en bit i från, och då är det meningen att hunden inte skall anfalla, men gärna gå fram och undersöka "spöket". Glad i främmande människor; Båda får en 1:a, ingen av dom tyckte att det var någon trevlig typ. Arg; Elsa en 1:a, hon morrade och när "spöket kom nog nära skällde hon, och placerade sig bakom mig, Doris en 0:a, skallade lite försiktigt. Satt till största delen vid min sida. Trygg; Båda en 2:a, båda hälsade på "spöket" när hon hade tagit av sig hatt och rock och pratade med hundarna.

Moment 7: Underlag; Här skulle vi gå över ett ostabilt underlag. Båda en 2:a.

Moment 8: Skott; Båda en 3:a. Starkt, och med tanke på att jag tränar viltspår med Doris, där skott ingår så är jag väldigt nöjd.

Sammantaget alla moment. Energisk. Båda en 3:a och positiv attityd båda en 3:a.

Skott: Ljudlig, inga skall eller gnäll. Båda en 0:a Arg båda en 0:a, och inga flyktbeteenden.

Hela provet tar ca 40 min per hund, och jag skall bara vara neutral hela tiden, och bara titta rakt fram. Då är det väldigt bra att ha någon som filmar, så att jag kan se hur hundarna beter sig för ibland är dom bakom eller vid sidan

 

Måndag den 11 maj

Vem skall vi skylla den här kylan på ? Corona. Under dom 9 år vi har haft vår fina lilla stuga i skogen, så har  jag aldrig haft något värmelement på i växthuset. Men där inne står alla mina pelargoner och väntar på att få komma ut, plus många andra växter, och dom vill jag inte skall frysa sönder. Och kylan skall fortsätta. Så fläkten får stå där tills vi flyttar ut, när nu det blir. Och jag vägrar att ta fram min vinterjacka igen, även om den skulle behövas ibland. Och vädret rår ju ingen på.

I förrgårnatt skrämde Alice mig. Hon satt i sängen och flämtade och flåsade, så jag trodde ett tag att hon var nödig och behövde ut, men nej, hon flåsade och verkade allmänt förvirrad. Med sina 13 år fyllda så vet man aldrig hur och när livet tar en ände.  Men hon lugnade sig efter ett tag och la sig och sov igen. Men jag sov bara med ett öga och ett öra.

I kväll var vi ett gäng glada tanter med hundar och tränade NW uppe vid Granbergsdals hytta, och Alice glänste. Hon var verkligen på hugget, det vilade inga ledsamheter där inte. Så roligt att se henne. Hon älskar NW. Man får godis då !

Jag har anmält två av mina hundar till BPH med skott. BPH står för Beteende och personlighetsbeskrivning av hund. Jag har aldrig gjord det tidiagre på någon av mina hundar. MH har jag gjort = mentalbeskrivning av hund. Och jag tror att BPH är något liknande. Vilka hundar har jag anmält ? Jo det är Elsa och Doris.

 

Torsdag den 30 april 

Idag är det Valborgsmässoafton, och ett vanligt väder. Aprilväder. M a o väldigt skiftande. Vi hade - 4,1 grader i förrgårdnatt.

I dessa Coronatider, händer det inte så mycket, och när jag inte har någon "morot" framför mig, så händer det inte så mycket på träningsfronten. Doris och jag tränar dock på med vårat viltspår. Där är det iallfall inga begränsningar. Jag borde träna rally med henne, men det vill sig liksom inte.Vi får se vad som händer när det blir lite varmare.

Måndag den 13 april

Och så var den här påsken till ända. Solig till största delen, men kall och blåsig. Jag har tränat spår med Doris, vilket jag tycker har gått riktigt bra. I går lade jag ett rakt spår på ca 100 m, som hon tog bra. Trots störningar, av hundkamrater på andra sidan av staketet, och bajshögar från räv och vildsvin. Fortsättning följer, och nu har jag införskaffat blod också.

När vi är på landet så är Doris vår larmklocka, tyvärr, hon skäller i tid och otid, och drar med sig dom andra fyra. Det kan vara någon i grannstugan som pratar lite högt, en fågel som lyfter från en gren, eller bara det att hon tror att det kommer någon på vägen. Vilket det oftast inte gör. Hon skäller gärna och mycket vilket är väldigt irriterande ibland. Så en dag när jag satt ute i godan ro och tog en kopp kaffe, så självklart drog hon ner till hörnet och gapa. Och det är ju inte roligt att hojta på hundarna varje gång. Så jag ropade på en hund, och när den kom så fick den godis. Nästa gång ropade jag på en annan hund som också fick godis, och hund nr 1, hängde på, och hundarna hade efter två sådanan inkallningar fattat galoppen. Doris skäller = vi får godis. Så när Doris sprang ner till hörnet, brydde dom andra sig inte om att springa ner, utan dom vände och kom till mig. Och var inte Doris med tillbaka direkt, blev hon utan. Och hon märkte ju att dom fick något att tugga på. Hmmmmm ! Det var väldigt effektivt. Så det gäller att ha godis i fickan i sommar !

Måndag den 6 april

Livet är förnärvarande inte riktigt vad det har varit. Somliga isolerar sig (vilket jag också skulle göra igentligen är 70+) men jag skulle inte klara det mentalt. Inte så att jag springer ute bland folk hur som helst, men jag måste komma ut. En del blir sjuka, och andra dör. Det är hemskt.

Alla tävlingar är inställda, men hundarna måste ändå få sin träning, så att dom är på G, den dagen livet börjar återgå till det normala igen, men det lär nog dröja. Jag hade tänkt starta i avancerad klass i rallylydnaden med Doris. Men det blev inte som det var tänkt. Men tids nog kommer vi dit. Alice och Bea får också sin bit av träning. En och annan liten privat träning och tävling blir det iallfall, utomhus.

Idag började jag på en kurs med något som jag har tänkt på länge. Viltspår, med Doris. Vi fick börja med några mycket korta och enkla spår. Om man säger så här, att på en skala 1-10 så blev det en svag etta. Doris hade fullt sjå med att hålla koll  på omgivningen. Så det såg inte så lysande ut. Men än har vi inte slängt in handuken. Vi får träna tills nästa gång om en och en halv vecka.

 

Måndag den 16 mars

Corona, denna virus som lamslår i stort sett hela vår värld.  Peppar peppar, än har jag klarat mig från denna smitta. Och jag tillhör inte heller någon riskgrupp, mina 70+ till trots. Jag anser mig nog vara en ganska frisk person, och jag tror att det mycket beror på mina hundar. Jag måste ut, flera gånger dagligen i alla väder, vilket ger mig bra kondition och jag härdas i regn och elände. Men med våren kommer pollen, och där är jag inte härdad. Tvärtom. Jag tycker mig ha upptäckt att gräset är värst. Men jag vet inte. Ögonen och näsan reagerar. Men mot det finns bot, och det är inte så farligt, det finns dom som har det värre.

I torsdags var vi och tävlade i Bengtsfors, Bea och jag. Bea gjorde debut i klass 2. Ringrostig, ja. Bea blev klar för klass två för ett år sen ! Det är inte så lätt att komma med på tävlingar. Under hela hösten hamnade vi på reservlistan. Vi lyckades trots allt att plocka ihop hela 35 poäng av 100 möjliga. Bea gjorde ett väldigt bra arbete. Så trots låga poäng är jag väldigt nöjd. Men hon har problem med sina luftvägar. När hon jobbar så mycket med näsan, så snörvlar hon till slut så mycket, att jag tror att hon kan påverkas lite. Jag vet inte. Hon har lite svårt att fånga upp doftmoln, hon måste nästan komma rakt på doften för att hitta den. Och det blir värre och värre ju fler sök hon gör under dagen. Jag vet inte vad jag skall göra, eller kan göra för henne.

Söndag den 1 mars

Det har snöat i natt. 1-2 cm kanske, inte så mycket men det är ändå vitt ute.

Förra helgens noseworktävling lägger vi till historien och glömmer. Ja, Bea tog ett sök, som hon vann, men för övrigt var det hela från början till slut en stor flopp, för både mig och BÅ med Alice. En mycket dålig arrangerad tävling, rörigt och oorganiserat. Nu siktar vi mot nya mål. Vi var på NWkurs i går, så nu.............tränar vi på inför kommande tävlingar och nya mål.

Jag iaktar nog mina hundar mer än vad jag tror. Rörelsemönster, beteende eller annat som avviker. Bea har varit en sådan hund som har stuckit ut under en längre tid. För att göra en lång historia lite kortare om varför jag har sneglat på henne, så har vi hittat problemet som gjort att hon stått och gått lite annorlund, snarkar och i perioder varit så bukig. Hon har problem med sitt lymfsystem ! Vilket gör att hon bl a samlar på sig en massa vatten i kroppen. Därav buken, bl a. Ändå har jag varit iväg (för flera år sen) och tog ett ultraljud för att se så att det inte fanns något där inne som växte och som inte skulle vara där. Men med facit i handen så fanns vattnet där redan då. Men nu har jag fått svar på varför hon var så bukig, varför hon ibland snarkar så när hon ligger, OCH varför hon ibland om nätter kunde sätta sig upp och flåsade, och varför hon bar sig så konstigt åt när hon skulle resa sig upp, osv osv. Och det var slumpen som gjorde att vi hittade felet. Min gamla (eller tidigare) hundmassör gick i pension, så jag sökte upp en annan som fick gå igenom Bea. För jag har trott att Beas problem har var muskulära. Hon hittade inget speciellt konstigt. Men när jag kom hem från massagen  ställde sig Bea och kissade en jättepöl i hallen ! Jag kan inte påminna mig att hon någonsin har kissat inne sen hon var valp. Hon är drygt 10 år nu. Hmm. Jag gjorde  inga kopplingar, men pratade med min nya massör Linda om vad som hade hänt. Och då säger hon att hon även gick över Beas lymfystem. OK ! Och där hittade vi nyckeln till Beas problem. Och nu börjar Bea att stå och gå som en unghund, hon har gått ner i vikt - vatten. Så nu skall jag försöka att få upp henne i vikt igen. Kan låta märkligt men jag har tidigare gett henne lightmat, med tanke på hennes stora mage, så hon har lite dåligt med underhudsfett, som vi nu skall försöka få tillbaka. Älskade hund. Tänk så det kan bli. Nu måste jag, ett par tre gånger i veckan massera henne lymfknutar för att hålla igång systemet. Jag höll upp i 7-10 dagar ungefär för hon såg fin ut.  Gav henne massage och hon kissade på sig igen. Så nu gäller det att hålla igång. Sen kan man bara undra varför systemet inte fungerar ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag den 17 februari

Vilket väder ! Det gäller att hålla i hatten.

Helgen har varit lugn, inga större utsvävningar. Vi har dock tränat lite nosework i ett traktorgarage inför kommande tävlingshelg. Jag med Bea och husse med Alice. Fordonsök står på startlistan. Fyra sök. Fordon brukar vara svåra sök, då det finns så många störningsdofter på dom. Men vi provar. Och provar man inte så blir det defentitivt inga framgångar.

Och nu har jag gjort det. Anmält Doris till en rallytävling ! Det är nästan på dagen ett år sedan vi gjorde vår förra start. Så nu  tar vi och friskar upp mitt minne med två starter (om vi kommer med) i fortsättningsklass. Det är likadant med rallylydnad som i nosework, att det är ett begränsat deltagarantal, och vid för stort deltagarantal blir man bortlottad. Men kommer vi med här så kan jag inte fega längre utan då flyttar vi upp i avancerad klass, och så får det gå som det går. Vi får tävla oss i form. Svårighetsgraden stiger med klasserna, men vi försöker. Den som inget vågar den inget vann !

 

Onsdag den 12 februari

En dag mitt i veckan. Det är så skönt med ljuset som är på väg tillbaka. Det här borde vara årets kallaste månad, och med mycket snö, men så är inte fallet. Ute på landet börjar det spira i rabatterna. Några månader för tidigt. Och fåglarna vårsjunger. Det har i år inte heller gått åt så mycket fröer, nötter och talgbollar som andra år. Jag tror jag bara är inne på tredje säcken, max fjärde. Och andra år har det ibland gått åt en säck i veckan.

Nu har Doris valpar "flugit " ut ur boet. Abbe (hanen) var den som åkte sist. Dom här båda valparna har av olika anledningar varit kvar lite längre, och det är, för valparnas del ingen nackdel. Det händer ganska mycket med valparna i den här åldern. Dom börjar bli individer och mera kontaktbara. Det kräver mer av oss tvåbenta, men med facit i handen så är det bra. Åtta veckor är minimiåldern för en valp att flytta ut. Och med det sagt ibland inte en idealisk ålder. Valpar bör nog vara runt 10 veckor innan flytt, samtidigt som jag förstår att dom nya ägarna vill hämta hem sin valp så fort som möjligt.

Elsa blev inte dräktig, men jag gråter inte för det. Vi tar nya tag nästa gång hon löper. Nu håller jag istället på att odla päls på henne igen, så kanske jag kan ställa ut henne sen höst eller vinter, och se om jag kan få det där sista certet också, så att hon blir champion.

Jag har en hel del domaruppdrag inbokade under året, och en hel del tävlingar. Nosework och rallylydnad. Så det blir nog inte så många lediga helger under våren/sommaren och hösten. Och när det inte blir några valpar, så kan hela familjen följa med. Inget ont än det har något gott med sig.

 

 

 

Lördag den 1 februari

Idag åkte lilla Lovis till sitt nya hem i Avesta. Där får hon en annan pudelkamrat som sällskap som heter Lisa. Lisas mamma heter Alice, som är mormorsmor till Lovis. Lite roligt att dom båda tikarna kommer från samma släktträd. Lycka till lilla Lovis !

 

Tisdag den 28 januari

Gråvädret håller i sig.

Helgen tillbringade jag, Bea och Elsa i Malung. Vi åkte upp redan på fredagen och bodde på hotell St Olof, kan varmt rekomenderas om någon har dom vägarna förbi. Bea har bott på hotell tidigare, men inte Elsa. Så för henne var det debut. Och båda skötte sig exemplariskt. Elsa har nu också åkt hiss för första gången i sitt liv.

Lördagen dömde jag hundar åt Dalarnas KK. Utställning var inoff. På söndagen tävlade Bea och jag i nosework. Fyra sök på behållare. Och vi fick full pott, 100 poäng och diplom ! Duktiga Bea. 

Det är fruktansvärt vilken trafik det är - åt båda hållen, till och från Sälen. En jämn ström hela tiden, och vägen är krokig och smal. Mellan Malung och Vansbro finns det inte ens en vägren.

Nu är lilla Lovis, besiktad och klar, och lämnar flocken på lördag. Lilla gumman. Hon kommer att få det jättebra.

 

Tisdag den 21 januari

Igår fick valparna sina sprutor och blev chipmärkta. Ett steg mot sina nya hem och världen. Bilfärden in mot staden var inga problem. Tysta och fina valpar. Och inga mådde dåligt av färden. Nu återstår det besiktning innan det är dags för leverans.

Igår var en ganska händelsrik dag, utöver veterinärbesöket. Vid lunchpromenaden valde jag att gå "raka vägen" som vi brukar kalla det. En bilfri väg som går ut mot mot ett litet flygfält. Halvägs bestämde jag mig för att svänga in på en stig till höger ut i skogen. En stig som jag inte har gått på väldigt länge. Jag brukar alltid prata högt när jag går ensam, dels för att hålla alla vilda djur på avstånd, och för att om det kommer någon annan hundägare runt en krök, så skall dom veta att dom inte är ensamma. Alla hundar hänger med på den inslagna vägen. Trodde jag! Efter några hundra meter upptäcker jag att bara fyra är med ! Vem fattas ? Hoppsan brukar vara en eftersläntare, men hon var med. Alice ! Min gammeltant Alice ! Jag ropar på henne, om hon står vid sidan av stigen. Ingen Alice. Ropar igen och väntar mig att se henne komma skuttande. Näe, och nu börjar paniken komma krypande. Då börjar jag springa tillbaka, och jag med mina onda muskler, och ben. Det gick inte fort nog. Samtidigt som jag ropar. Jag kommer ut till "raka vägen" igen där sikten är lång åt båda hållen. Ingen Alice ! Jag känner mig alldeles kall. Var är Alice ? Försöker samla mig, och säger till hundarna -  var är Alice ? Ett par spinger till höger, och där ute kommer Alice ute i den plöjda leråkern. Hon hade troligen gått i sina egna tankar när jag hade svängt, och märkte inte vägbytet och fortsatt rakt fram. Och när jag sen ropade kom hon mot mitt ljud, och då var närmaste vägen över åkern. Matten lilla pluttfia.

Jag brukar aldrig ha godis i fickan, men den här dagen hade jag det av någon anledning. Hon fick mycket godis.

Sen blev det hundträning i vår hundhall. Doris och jag tränade rally, även Elsa fick träna lite. Sen avslutade Alice och Bea med Noseworkträning.

 

Söndag den 12 januari 2020

Elsa verkar vara dräktig, se mera under valpar.

Elsa och jag var lördagen den 4 januari till Kristinehamn för att förbereda oss inför ett doftprov som var den onsdag den 8 januari. Hon gjorde väldigt bra ifrån sig. Jättefina markeringar. Åsså kommer vi för att göra det officiella doftprovet. Det gick trögt, hon gick fram till en kartong och frågade mig om det var rätt. Jag blev tveksam. Vi gick ett varv till, och när vi kom fram till kartongen igen, fanns inget intresse. Hon gick till en annan, som hon tittade på, och jag säger markerar, men det var fel. Vi skyller på hennes hormoner.  

I Lördags var vi till Kristinehamn igen, på någon som kallas Summit. Riktigt roligt, och för mig  en ny form av nosework. Tre sökområden, med ett okänt antal gömmor och en maxtid på 8 min. Den här gången fick Alice den stora äran. Och hon tycker att det är så kul. Hon riktigt står och hoppar jämfota i sin iver att få börja leta. Vi hittade 7 av 15! gömmor. Man kan tycka att åtta minuter är ganska lång tid, men dom minutrarna försvinner väldigt fort kan jag säga. 

Vi har också haft besök av Abbes (hanvalpen) nya husse och matte. Så snart flyttar både Lovis (tiken) och Abbe till sina nya hem. Det är med blandade känslor man släpper iväg dom små liven. Båda valparna flyttar till hem som  har köpt valpar av mig sen tidigare och det känns alltid lite bättre.

Söndag den 29 december

 Valparna håller på att få tänder ! Så nu är det mycket gnäll och pip, fullt förståeligt, men ack så nervpåfrestande. (Vi uppfödare brukar kalla det fiskmåseperioden, då kanske ni förstår. )Dom väcker mig tidigt (i mitt tycke) men jag försöker att ignorera dom. Hela valphagen är full av bitleksaker, men det hjälper inte. När jag är uppe provar med att släppa dom lösa, lyfta och bära, så att det blir lite tystare och lungare en stund tills dom somnar. Mamma Doris tycker att hennes barn börjar bli lite jobbiga, och med dom små nålbreven i valparnas munnar är det nog inte så roligt när dom letar tuttar.

Elsa är så kontaktsökande. Hon har alltid varit en "nära" hund, men nu är hon värre än vanligt. Kanske att hon är dräktig. Återstår att se.

Onsdag den 25 december Juldagen

På valpfronten händer det saker hela tiden. Nu börjar dom bli individer. Dom tar mera plats, både fysiskt och psykiskt. Jag hade tänkt att jag skulle filma dom små, idag när dom var ute (inomhus) och lekte med mamma, mormor och gammelmormor. Inte en chans. Än var dom här och en var dom där. Men så roligt dom hade. Alla fem. Jag har inte haft alla fem tillsammans tidigare för lek och bus. Jag är lite försiktig, det kan hända att leken kan gå över styr, och bli lite hårdhänt. Men det gick så bra, valparna är nu så stora att det fungerar utmärkt. Ja stora och stora lillkillen väger idag 997 gr och tösen 862 gr. Så på två veckor har dom inte ökat så mycket, nu när dom rör sig så mycket, så springer dom av sig en del.

Idag var det dax för nos- och kloklipp igen, samt svansen.

Om det kunde bli lite bättre väder, så att det inte är så blött, skulle jag prova att ta ut dom på gräset. Men det får vara för ett tag, hellre vänta en tid och att det blir bra. Bilder hoppas jag att vi kan få till när vi är två, för att försöka fota en valp på egen hand gick inte så bra det heller. Jag provade men gav upp.

Onsdag den 12 december

Å bebbarna växer och frodas. Idag är vikten för lille Abbe 771 gr och för tiken 734. Hanvalpen har nu gått om sin syster. Dom börjar röra lite på sig, och låta kan dom också. Numera kissar dom också på egen hand ! Så nu måste utrymmet bli större.

I helgen skall också alla klor och nosar klippas. Det skall börjas i tid. Jag skall försöka att få till någon bild på dom små.

Doris är ju kroniskt hungrig, så jag ökade på hennes matransoner lite, med påföljden att hon producerade mera mjölk och det blev mjölkstockning i ett juver. Så nu blir det att dra ner lite på givan igen, och försiktigt mjölka ur lite ur det juvret det har blivit stockning i. Mjölken är vit och fin så det har inte blivit någon inflammation i juvret. Så får vi hoppas att någon av valparna kan äta ur det juvret, så att naturen sköter sitt. Men förmodligen är det lättare att tutta ur dom mjuka juvren och inte ur det som är lite hårt och stint.

Nu löper Elsa, så om någon vecka drygt åker vi norrut för att hälsa på en fästman.

 

Fredag den 6 december

Att utfodra en digivande tik är inte helt enkelt. Hon är kroniskt hungrig. Och får hon för mycket mat, blir det mycket mjölk och valparna blir feta och fina, men tiken blir mager. Så det är hela tiden en avvägning. Tiken får fetare och mera mat, men det gäller hela tiden av göra en avvägning. Det blir även ett litet mellanmål.

Jag kommer i håg min första dvärgtik Pyret, som är stamtik till alla mina dvärgar och toyar. Hon var en nobel och klok dam, som aldrig skulle hitta på något rackartyg, men när hon hade valpar kunde man aldrig vända ryggen till om det fanns mat i närheten. Hon drog sig inte för att hoppa upp på bordet och knycka mat från en tallrik.

Och man får aldrig glömma bort, att det är djur det handlar om, även om dom är tama. Instinkterna är starka, och har man magar att mätta måste man "jaga" föda åt dom. Man vet aldrig om det blir någon mat i morgon. Så starka är drifterna i deras hjärna. Mäktigt !

 

Tisdag den 3 december

Oj vad valparna växer ! Det blir nog mellanpudlar om dom skall fortsätta så här. Dom har öppnat ögonen. Så nu dröjer det inte förrän börjar röra på sig. Men ibland kan det dröja lite, speciellt när dom är i så gott hull. Och dom är så tysta och nöjda. I morgon är det vägningsdax. Skall bli så spännande att se vad vågen visar.

 

Onsdag den 27  november

Valparna växer och frodas. Dom bokstavligt talat ligger och jäser. Hanvalpen som kom först har ökad med hela 181 gr på en vecka till 333 gr, och tiken har ökat med 192 gr till 349 gr. Men så är dom tysta och nöjda. Fortsättning följer.

 

Måndag den 25 november

Snart är dom små lakritstrollen en vecka gamla, och då är det dax för vägning igen. Valparna är väldigt tysta och fina, ett tecken på att dom mår bra.

I söndags var Alice och jag till Kil och tävlade Nosework/behållarsök. Alice hittade två av fyra gömmor. Lite irriterad blir jag på mig själv som inte var mera på och peppade Alice, jag var passiv i andra änden av linan. Men så är det ibland. De skulle ha varit roligt att få med något fint resultat till under det här året.

Onsdag den 20 november

Då var dom här. Dom små, en tik och en hane. Tiken vägde 157 gr och hanen 152 gr. Och mamma Doris var så duktig. Dom vet vad som skall göra. Båda är svarta. Och dom är så tysta och fina och välmående, båda mor och barn.

 

Måndag den 18 november

Nu är Doris förberedd för valpning. Nyklippt och nybadad. Det är 9 veckor sedan hon blev badad och klippt. Det var mycket hår. Nos och tassar har blivit klippta under dom här veckorna. Annars har hon väll inte sett något. Nu är det en evig väntan. Jag  sover nu  på ett öra. Även om jag har fem hundar så hör jag vem som hoppar ner och går på golvet. Tempen var nere i 37,4 i morse, nu skall den upp igen, innan valpningen sätter igång. Jag glömde att tempa i går kväll, så jag vet inte om den är på väg upp eller ner.

Medan vi väntar  fördriver jag tiden med sådan jag inte gör i vanliga fall, städar lådor och skåp, stickar raggsocker och lite annat pyssel. Jag är ingen storstädare, jag tycker det är mycket roligare att umgås med mina hundar. Och när jag städar och plockar så jag gör en del fynd, när jag s a s går på djupet. Hittar saker jag inte hade en aning om att jag hade. Rotade i ett par lådor och upptäckte att jag har väldigt många vantar ! Reflextäcken till hundarna finns det också gott om. Ja ja, jag kommer nog att göra flera fynd innan det här är över.

 

Fredag den 8 november

Vad händer med Doris mage ? Ja inte mycket. Det har nu gått  7½ vecka efter första parningen, som nog var den som var bäst. Och i det här läget bör jag kunna känna rörelser i magen, och jag kan väll med lite vilja kanske skönja något som rör sig på högra sidan av magen. Doris mage är inte stor men välfylld, eller hur jag skall säga. Stoppad, som en korv. Hon är cylinderformad. Jag har varit med om ganska många valpningar. Och dräktiga tikar. Och det är med djur som med människor. Det är olika från individ till individ. Jag hade en tiklinje (på 80-talet) där många valpar låg i dubbla fosterhinnor. Dom valparna hade inte heller så tydliga fosterrörelser. Och jag glömmer aldrig när jag såg den första valpen, som låg i dubbla fosterhinner kom och blåsan togs bort och valpen såg grå ut. Det var ju en hinna kvar !, och jag var övertygad om att det var något fel på valpen tills jag såg att det rörde sig i blåsan. Om det är trångt i magen så brukar det inte heller vara så mycket "sparkutrymme". Men tiden får utvisa. Om ett par veckor får vi svaret. Men jag tror nog iallfall att det bara är en, tyvärr.

 

Lördag den 2 november

Det här året börjar gå mot sitt slut, och snart går vi över till nytt år, och VÅR och SOMMAR. Jag har inget emot utetemperaturen, men jag tycker mörkret är tråkigt. Som ni märker så blickar jag framåt mot ljuset.

Doris mage växer inget nämvärt, men det är klart, är det bara en valpis där inne så händer det inte så mycket. På måndag har hon gått 7 veckor. Så två veckor kvar (+ kanske någon dag till ) innan vi får svar på vad och om det är fler än en därinne.

Elsas tilltänkta partner, är klar och tillfrågad. Så nu får hon börja löpa.

I morgon skall Alice, Bea och jag på NoseWork inoff. och kallas då Clear Round, och består av tre gömmor istället för som vanligt fyra. I morgon är det enbart behållarsök. Och behållarna kan bestå av allt mellan himmel och jord. Jag skall försöka att ta bilder på gömmorna. Två dofter i varje sök. Annars har jag inget flyt, med att komma med på tävlingar. Jo, jag kom med som ordinarie i Arvika nästa helg, men då skall jag på Pudelseminarium. Så det sitter nog någon och hånler lite åt mig någonstans. Men jag har några tävlingar till inbokade i år, så det var väll katten om jag inte skall komma med någonstans.

 

Tisdag den 23 oktober

Doris mage efter fem veckor ! 

Då kan vi konstatera att Doris är dräktig. Men hur många valpar det blir vet vi ännu inte, max 2 tror vi. Kanse att vi är lite tidigt ute med ultraljudet, men vi såg i allfall klart en fosterblåsa. Så vi får hålla tummarna att det iallfall är två valpar.

Ibland kan livet ta snabba svängar. En av mina valpköpare var och tävlade NoseWork med en av sina hundar. Den gamla gamla hunden fick stanna hemma hos en god vän. Ekipaget vann tävlingen och var det enda paret att klara alla gömmor. Lycka och jubel. Vägen hem gick lätt med diplom och en massa priser. Väl hemma skall dom hämta sin gammla hund, som på morgonen var pigg och glad, var nu hängig och dålig. Ilfart till djurkliniken, där man kunde konstater livmoderinflamation. Tiken hade även lite andra krämpor, och hade kommit upp i åldern, så man beslutade att hon fick somna in. Glädjen förbyttes till sorg.

Så ta vara på varandra, två som fyrbenta, man vet aldrig är livet tar en ände.

 

Tisdag den 8 oktober

Nu är det höst ! Men det är bara att, som vanligt, genomlida den här årstiden, och den kommande vintern. Jag har inget emot det svalare vädret, men mörkret - det gillar jag inte.

Jag har börjat med att blogga också, det är ju på modet, för att inte tala om att twittra. Men dit har jag inte kommit än. Därför kanske det blir lite längre emellan inläggena här.

Doris har nu gått tre veckor, och om en vecka kan vi med hjälp av UL (utraljud) få reda på om det kan finnas några små "kottar" där inne.

Hon hade lite otur och fick ont i sin högra sida, bogen-halsen, någonstans. Och som dräktig törs man inte ge smärtstillande eller massage. Och framförallt i detta skede, när fostren skall fästa i sina  fosterblåsor. Det är jobbigt att se när dom lider, och man inte kan göra något. Troligtvis hände det något när vi var på landet sist. Elsa och Doris sprang ihop när dom jagade varandra, en av hundarna pep till, och sen rök dom ihop. Dom brukar inte ryka ihop, men min då tanke var att Doris är lite känslig för att hon är träktig, och att det är hormonerna som spelar in. Och Elsa skall till att löpa hon också inom kort. Men så var det nog inte. Hon fick säkert en smäll som gjorde ont. Ett snedsteg, och en muskel, kota eller ligament fick sig en kyss.Men idag är hon bättre, och nästan sitt vanliga jag. Frånsett att hon har svårt att få i sig någon mat. Det blir några tuggor, sen backar hon undan.

 

Tisdag den 24 september

Tre månader kvar till jul. Fykatten. Jag har aldrig varit någon vän av stor högtider. Och nu är nu.

Doris har löpt och är parad, och den här gången tror jag hon är dräktig. Hon har ändrat sig i sitt beteende, och hon har fått en ökad aptit. Hon har nu gått en vecka på sin dräktighet. Se vidare uppgifter under rubriken valpar. Nu får vi bara hålla tummarna för att Elsa håller på sig ett tag. Det blir lite mycket annars, med två kullar nästan samtidigt. Elsa visar inga tendeser till löp för tillfället. Till henne har jag velat hit och dit om vilken hane jag skall välja. Så vi får se vad det blir.

Vi har också kommit igång med noseworken igen. Jättekul. Vi var för någon vecka sen uppe till Sysslebäck (världens ände) och tävlade i utomhussök (fyra sökområden) och om inte matte varit så slö i kolan, så hade vi nog kunnat fått till ett bättre resultat. 75/100 men nu blev det 50/100. Men den första markering Alice gjorde var kanonfel, och hon var väldigt bestämd i sin markering, så där vilar missen helt på henne.

Nu håller jag på att träna Elsa inför ett doftprov i början av oktober.

Bea har fått sina tänder sanerade igen, och en klo, som hade hamnat på tvären, är borttagen. Jag fick en ny, pigg och glad hund igen. Det är otroligt, samtidigt beklagligt, att hundarna är så tåliga, eller rättare sagt döljer sin smärta och sitt obehag så väl. Man märker det när obehagen är borttagna.

Torsdag den 12 september 

Oj, vad tiden går. Valparna är nu 9 veckor, och den ena valpen åkte i dag till sitt nya hem, här i Karlskoga. Zimba, den större av valparna. Den lilla busen, framåt, på och full i bus. Han får bo tillsammans med en pudelkompis, Zorro. Den lite lugnare sorten, han kommer nog att få sina heta potatisar. Han kanske också livas upp av det lilla yrvädret. Rufus den lite mindre åker i morgon. Han är så gullig, så lik sin mormor Alice. Rufus kommer att bo i Kumla. Det är synd att han är en kille, annars har det nog legat nära till hands att han /hon har fått stanna kvar. Neeej säger husse till flera hundar. Tänk på att vi börjar bli gamla. Asch då, ålder är bara en siffra, eller kanske inte.

Nu har jag lagt utställningsbiten åt sidan. Och jag saknar den inte. Så nu är även Elsa nerklippt. Det blev en glad och busig hund. Hon är anmäld till doftprov. Jag har också tagit upp träningen med Doris och rallylydnaden. Hon jobbar så fint. Bara vi kunde få till det där backandet ! Men nu ser hon ut att börja löpa vilken dag som helst, så det blir nog inget tävlande i år som var tänkt. För nu skall vi prova igen och hoppas på att det kan bli valpar.

Jag var och provade på NW den gångna helgen för att se om takterna satt kvar. Jodå, Alice var helt suverän, fann alla doftgömmorna, sex stycken fördelat på tre gömmor. Och tänk om matte hade varit lika duktig, och läst av sin hund och sagt markerat. Alice var inte ringrostig, men jag var detverkligen. Fy på mig.

Kommande helg far vi till Sysslebäck för fyra utomhussök. Då får jag skärpa till mig.

Vi har fortfarande inte flyttat in till stan: Så länge vädret tillåter så stannar vi kvar ett tag till. Så skönt för hundarna.

 

 

Fredag den 16 augusti

Det har nu gått ytterligare några veckor i valparnas liv. Deras utveckling går enligt skolboken. Dom har kunnat vistas ute varje dag, om än i lite kortare stunder, dom sover så gott sen, härligt. Deras tänder börjar komma fram, så nu är det nog inte så kul att ge di längre. Dom första valptänderna är vassa som synålar. Deras klor är också vassa, fast jag klipper dom varje vecka.

Jag har nu bestämt mig för att lägga utställningarna bakom ryggen, för ett tag. Vi får nog strunta i det där sista certet på Elsa. Det är inte det viktigaste. Hon är visserligen anmäld till en utställning till, men det kostar att åka också, en resa på dryga 25 mil, enkel resa. Jag vet inte men jag tycker inte att det är roligt, jag kan inte känna det där tävlingspirret, som jag känner när vi far i väg, för att tävla rallylydnad eller nosework. I dom två sistnämda grenarna, där presterar vi något tillsammans, hundarna och jag. Utställningarna känns i bland som en godtycklig bedömning. Det är ju visserigen en bedömningssport, men. Jag har pratat med flera av mina gamla kolegor, dom som var med förr,  och dom säger detsamma. Var har den riktiga individbedömningen tagit vägen ? I dag känns det som att glitter och glamor är det som premieras. Nej nu börjar vi se oss om efter andra tävlingstillfällen. Hundarna skall iallfall stimuleras med lite huvudgympa.

Torsdag den 25 juli

Valparna fortsätter att växa och frodas. Dom börjar också att öppna ögonen, och med det kommer också hörseln. Så snart är det liv och rörelse på dom små liven. Hoppsan förser dom med mat, och dom är tjocka och välmående.

På lördag bär det av till Ransäter och utställning. Det blir troligt vis, iallfall för tillfället, Doris  sista utställning (men man skall aldrig säga aldrig) för mig är hon en stjärna, men vi har snubblat på mållinjen allt för många gånger för att jag skall tycka att det är värt alla dom pengar det kostar att ställa ut. Jag har haft lite mera tur med Elsa. Där skall vi ha ett cert till för championat !

Lördag den 13 juli

Valparna växer och frodas. Normalt är att valparna går ner lite i vikt när dom är nyfödda. Inte här inte. Den som kom som nummer två, och som då var den minsta, är nu den största, den har gått upp hela 36 gram på två dygn ! Skall dom hålla på så här så blir det väll storpudlar av dom. Men dom är så tysta och nöjda. Men arvsanlag är arvsanlag, så några storpudlar blir det nog inte.

Fredag den 12 juli

Nu äntligen så har vi fått våra efterlängtade valpar. Två små pojkar blev det. Vi trodde nog, överlag, att det skulle vara fler valpar, med tanke på hennes stora mage. Men ut kom två rejäla hanar, även efterbördarna tycker jag var ovanligt stora. Normalt brukar tiken få äta upp dom (ja, jag vet att en del tycker det är äckligt, men naturens gång) det är ju mycket näring i dom. Men, näe, dom var så stora, så Hoppsan avstod, och med det åkte dom i soporna. Och Hoppsan behöver ingen extra näring, det kan hon få av mig.

Onsdag den 10 juli

Nu sitter vi i lägenheten, Hoppsan och jag, och väntar. Det är en låååång väntan, innan förlossningsarbetet sätter i gång på allvar. Hon vankar fram och tillbaka. Skakar och mår pyton. Ena stunden ligger hon i min säng, nästa stund under sängen och däremellan i sin "lya". Nu är det bara en evigt lång väntan, men nu är det på gång. 

Torsdag den 4 juli

Vi är i början av juli månad men det känns nästan som höst redan, med kalla mornar, och ingen större värme på dagen heller. Men det är inget att göra åt, bara att gilla läget.

Vi har nu varit inne i en lite lugnare period. Jag har inte ens tittat efter kommande - möjliga tävlingar, av något slag. Men jag kände att jag behövde komma ikapp mig själv. Vi har inte ens tränat, något, men idag så skall NW-sakerna med ut till landet, så at vi kan köra igång lite smått igen.

Hoppsans mage växer, och hon börjar bli tung. Ibland glömmer hon bort sig, och försöker springa, men det är inte så bra. Magen tar emot, och ibland har hon svårt förflytta sig normalt. Men om en dryg vecka skall dom små komma ut, och vi får se vad som döljer sig därinne. Några dagar till och vi har passerat dom kritiska dygnen, om hon skulle valpa tidigare än beräknat.

 

Onsdag den 19 juni 

Så har vi avverkat ytterligare en uställningsdag i ett varmt Leksand. (resultat annan plats). Nu går vi snart in i en lugnare period. Och jag känner mig mer och mer övertygad om att det här med utställningar inte riktigt är min grej. Men jag hoppas att jag kan snart kan få det sista certet på Elsa så att hon kan få sitt championat innan hon skall paras. För Doris del så blir det Ransäter, i slutet av juli, som blir den sista utställning, i allfall i år, sen återgår vi till rallylydnaden.

Hoppans mage växer, så jag undrar om det bara är tre därinne. Men det återstår att se. Nu är det snart semester, som vi skall njuta av, oavsett väder. Och njuta av små valpar.

Fredag   den 14 juni

Nu har jag bestämt mig. Jag lägger ner utställningsverksamheten. Den delen har väll inte riktigt varit min favoritgren här i hundvärlden. Jag har några utställningar till som jag har anmät till, och troligtvis kommer att åka på, men sen klipper jag ner mina hundar, och så ägnar vi oss åt det vi hellre vill göra, jobba med huvudet, och som vi uppfattar som roligare både hundarna och jag, och även husse. Dom arbetande grenarna, i nuläget Nosework och rallylydnad. Det är inte bara Elsa och Doris som fått stå tillbaka med sin träning, utan även Alice och Bea. Tiden räcker inte till. Jag vet ju ändå att jag har stjärnor här hemma, jag behöver inte ha pappaer på det.

Och så kan jag helhjärtat ägna mig åt dom kommande valparna i sommar. Det känns skönt att ha tagit det här beslutet. Och skulle jag senare mot förmodan ändra mig, ja då fär väll pälsarna växa ut igen.

 

Måndag den 10 juni

Utställning i Vänersborg i lördags i mycket blött väder och med oklippta gräsmattor. Resultat på annan plats

Idag har vi gjort ultraljud på Hoppsan, och hon är konstaterad dräktig. Jippi, äntligen. Tre foster såg vi tydligt, nu väntar vi bara otåligt på vad som skall komma ut ur magen. Skall bli riktigt kul med valpar igen.

Måndag den 3 juni

Den här helgen bar det av till Norrköping. Och utställning. Söndag morgon började med att kliva ur sängen halvfyra. Men det går ju bra den här årstiden när det är ljust. Avfärd kl 5. Vi kommer att vara framme väldigt tidigt säger BÅ efter en stund, jamen det är bra att vara ute i god tid. Man vet aldrig vad som händer efter vägen. Och jag hade två helt oklippta hundar, då det dagen innan regnade oavbrutet. När vi hade kommit en bit, ungefär halvvägs, ser vi några bilar stå efter kanten med varningsblinkers på. Hmmmm, hänt en olycka. Katten också. Men det var inte på vägen, det var en rådjursbock som, antar vi försökt ta sig över viltstängslet och fastnat med hornen i nätet. Den sparkade för sitt liv för att komma loss. Och den hängde så högt upp att den inte nådde marken. Två män hade klättrat upp i nätet på var sin sida om bocken, för att försöka komma åt att hjälpa djuret. En kvinna tog av sig jackan, troligtvis för att lägga över huvudet på bocken. Men vi åkte vidare, vi kunde iallfall inget göra.

4-5 mil kvar till Norrköping på en raksträcka står en personbil med sönderslagen framdel och inget hjul kvar på vänster sida. Han hade färdats i motsatt riktning. I vårat körfält ligger hur mycket skrot som helst, som jag får försöka kryssa mig igenom utan att få punktering på min bil. Och där ser man igen vilken nytta vajerräckena gör. Har dom inte funnits har föraren kanske inte levt idag. Nu stod han på vägen och pratade i telefon. Troligen hade han somnat, för det fanns inga bromsspår. Och från det att han hade varit i vajerräckena till det att bilen stod still var sträckan lång, väldigt lång.

Hemresan gick bra.

Hur gick det då på utställningen går att läsa under tävlingar.

 

 

 

 

 

 

 

Onsdag den 15 maj

Nu tycker jag att vi har legat på vägarna under den sista veckan. I fredags (den 10 maj) åkte vi ner till Lidköping, för att ställa ut Doris och Elsa, (se resultat under tävlingar). Vi hade hyrt en stuga på campingen där nere. En mycket fin camping ! Tanken var att jag skulle ställa ut båda dagarna. SKK lördag och Pudelklubben på söndagen, men nu blev det bara lördagen. Vi låg kvar till söndagen och åkte hemmåt på förmiddagen, lastade ur bilen, och åkte sen vidare mot Sala för att para Hoppsan. Parningen gick jättebra. Det blev en lång dag, innan vi var hemma igen.

Hela cirkusen började med att min bil gick sönder i början av den veckan, så vi fick pussla ihop det på bästa sätt. Och med lite vilja går det mesta att lösa. Och som tur är har jag cyckelavstånd till jobbet.

Den här gången satsar vi för fullt på att det skall bli valpar, så vi har parat Hoppsan en andra gång idag också, så det blev ytterligar en resa till Sala, även den här gången gick parningen bra. Så blir det inga valpar den här gången, så provar jag ingen mer gång med henne. Innan vi for till Sala, var vi ner till Rönneshyttan, som ligger utanför Askersund, för finsöksträning med Alice. Hon jobbade på riktigt bra. Så nu hoppas vi att dom här fina söken hon presterade i dag fungerar lika bra på söndag när vi har en KM-tävling i Kristinehamn, som i förlängningen kan ge en biljett till SM nästa år. Men då skall vi ha ett väldigt flyt på vägen dit, och jag har inga förhoppningar om det. Men det är iallfall kul att få vara med och nosa på den resan.

Tisdag den 30 april

Nu lämnar vi våren, som har varit varm och torr och går in i sommarmånaden Maj. Under den gågna helgen har vi varit till Västerås och sprungit vänstervarv i utställningsringen. Doris och Elsa, med mycket bra resultat. (Se under tävlingar)

Jag har under en tid märkt att det har varit något knas med Bea. Hon har inte varit sig lik. Det kändes som om hon hade  blivit gammal, vilket hon ju inte är med sina bara dryga 9 år. Så tankarna har gått åt att uppsöka en veterinär. Men vad skulle vi leta efter ? Jag vet inte. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var som inte stämde. Det är klart att vi kunde börja med ett blodprov och se. Men så har jag en arbetskamrat som har införskaffat en Scioapparat. (Googla för en förklaring om vad Scio är) Hon är ny på det här, men ville prova på Bea. Och jag erkänner att jag är väldigt skeptisk till allt sådant här. Men jag tänkte hon får väll prova. Det kan ju i allfall inte skada. Igentligen är den här formen av apparatur till för människor, men går att översätta även till djur. Sagt och gjort. Bea fick en gördel runt bröstkorgen. Och så började apparaten skanna av henne. Den "talade" om både det ena och det andra. Bl a har hon en gammal skada i ländryggen. Stämmer, den fick hon när hon var mest aktiv som agilityhund. Hon hade vidare en infektion i kroppen. Nja, visserligen har hon dåliga tänder, men dom som finns kvar ser OK ut, liksom tandköttet, och hon har ingen dålig andedräkt. Något i hennes hjärna samarbetar inte med hennes luktorgan ! Nä tack det vet jag,  att hennes näsa inte fungerar. Det märkte vi på sista NW-tävlingen. Vänta lite, va sa du ! Aha, och så kunde Ewa gå in och "reparera" där. Fråga mig inte hur de går till. Och igår var vi ett gäng "tanter" och tränade NW med våra hundar. Beas näsa fungerade klockrent ! Infektionen som apparaten påvisade visade sig när vi tog av gördeln. En böld hade spruckit, och blodblandat var rann ut. Hem och tvätta och skölja ut bölden. Märklig manick det där. Men akupuktur, fungerar ju. Märkligt det också. Det finns mycket man inte förstår här i världen. Och man måste inte heller fårstå allt. 

Söndag den 7 april

I går var vi till Forshaga för att tävla nosework. Den här gången var alla fyra söken inomhussök. Fyra lika dana omklädningsrum i en ishall. Det var Bea och jag som skulle uteföra dom här söken.  Det skulle visa sig att jag hade med mig en hund som inte hade en  a n i n g  om vad vi skulle göra där. Totalt tom i huvudet. Jag försökte få igång henne, men näe. Inte ens när vi visade henne doftmarkeringarna föll poletten ner. Jo hon ägnade doft en blick men sen, näe. Glad, pigg och nyfiken, det var ju roliga rum, men.................sista söket bröt jag. En bra domare, han såg min och Beas förvirring, skall hon löpa, eller har hon nyss löpt ? Jo, hon står nog på tur. Och sen har hon häcken full att "para" Doris som löper. Ja, se dessa hormoner, så dom kan ställa till det.

Nu i eftermiddag när vi skulle gå en promenad innan kvällsmaten, och jag står i hallen för att klä på mig, hör jag hur en hund kommer i galopp innefrån sovrummet, och så känner jag hur någon nyper mig i baken. Jag vänder mig om, och ser ett busfrö vid namn Alice, som tar fart och springer ut i köket för att "döda" någon leksak. Den gamla tanten fyller 12 år den 19 april ! 

 

Onsdag den 3 april

Jag har väll aldrig varit så överdrivet huslig, jag tycker att det är roligare att jobba och umgås med mina hundar. MEN nu är mina julgardiner nere och lite tunnare och finare sommargardiner sitter uppe ! Tjoho !

Måndag den 1 april

Härligt väder idag. Så vi tillbringade större delen av dagen ute på landet. Jag håller fortfarande på med att tömma drivhuset från gammal jord och gör rent och snyggt därinne.

När jag tittar tillbaka på vad jag skrev sist så ser jag att jag redan då hade förträngt den dåliga tävlingen Bea och jag gjorde i Forshaga på lördagen, i enbart fordonsök, fyra sök på olika fordon. Från en traktor till olika släpkärror. Bea var duktig, men jag var en katastrof. Jag vet inte vad jag pysslade med. Jag lämnade inte plats åt Bea, läste inte av henne rätt. Men nu är den tävlingen historia.

I lördags var vi och tävlade nosework igen, den här gången i Slottsbron, Grums. Jag med Bea och husse med Alice. Utomhussöket och fordonssöket var inte helt enkelt då det blåste halv storm. Men det klarade vi av båda två. Bea och jag tog även behållare och innesöket. Full pott, 100 poäng och med det är även Bea uppflyttad till klass 2. Husse och Alice fixade behållare och var en dm ifrån innesöket. Attans ! Men nära skjuter ingen hare.

På söndagen kom vi med i Örebro, från en reservplats i listan, Alice och jag. Denna gång fyra behållarsök. (Kartonger i alla möjliga storlekar) Två sök före lunch och två efter. Förmiddagens sök gick inte alls. Alice var inte alls med, hon som brukar vara het på "gröten". Bl a  letade harbajs bland dom kartonger som låg utomhus. Hon var inte att känna igen. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle bryta fortsatt tävlade, då jag började fundera på om hon var frisk. Eller om hon var så trött efter lördagens tävling. Och hon fyller iallfall 12 år om några veckor. Men hur som helst, så stannade jag kvar, och tänkte att vi tar det som en träning, vi var ju i alla fall där.

Dax för eftermiddagssöken. Vi går ut som nummer 8. Nu hade Alice vaknat till. Vi hade 2 min på oss, men behövde bara 7,53 sekunder ! Och vann söket totalt ! av alla 25 startande. Domarens kommentar: "Focuserad start. Tar gömman direkt. Matte litar på sin hund". Fjärde och sista söket tog 19,97 sekunder av 2 möjliga minuter, som vi hade på oss. Och här blåste det ordentligt. Men vi hade tur att kartongerna låg kvar under dom sekunderna vi behövde. Kommentar "Fritt och självständigt sök. Tar vind och följer upp. Snyggt jobbat !"

Nu har också löpcirkusen börjat. Först ut är Doris, men hon skall inte paras nu, utan skall ställas ut i sommar. Så får vi se vem som kommer sen. Förmodligen Bea och sen Elsa och sist Hoppsan. Och då provar vi igen. Och då provar vi med Hoppsan igen.

 

 

 

Måndag den 25 mars

I kväll har jag en väldigt trött och stillsam flock. Idag blev det en heldag för mig och hundarna. På förmiddagen åkte vi till vår fina träningshall i Lervik. Där blev det först träning för Doris och Elsa. Doris är en klippa och så duktig, och momentet backa går bättre och bättre. Elsa går också från klarhet till klarhet. För hennes del är det här med rallylydnad ganska jobbigt, mentalt. Hon vill allt och mycket, helst på samma gång. Hon är ju ganska intensiv i sitt agerande.Men hon vill så gärna göra rätt. Vi kan nu göra bättre och bättre svängar. Ligg och sitt går också bra. Men hon blir fort mentalt trött. Det märks när hon börjar flämta, tungan börjar hänga i mungipan, jäspar. Då är dax att bryta övningarna. Det får aldrig bli jobbigt.

Bea och Alice fick också träna lite nosework på dom bilar som stod på parkeringen.

Sen åkte vi till stugan, där det blev en heldag. Växthuset är i stort sett klart och redo för vårens växter och primörer. Drivbänkarna/pallkragarna är täckta med plast så att jorden värms upp lite snabbare. Bastun (som numera är ett förrådsutrymme) har städats ur efter vinterförvaringen av alla pelargonerna. Mina pelargoner ser ut att ha klarat vinter bra. Dom börjar redan knoppas, men knopparna tas bort. Blommorna behöver kraft att växa på sig och utvecklas ordentligt.Om ett par månader skall dom vara fina, och då får knopparna sitta kvar. Men innan dom hamnar i trädgården skall dom ut till växthuset för aklimatisering. Det är mycket med det jordiska.

Måndag den 18 mars

I går var vi, Doris och jag + hela flocken inkl husse , till Dogorama i Karlstad och gjorde en start i rallylydnad. En som vanligt duktig Doris. Resultat finns under tävlingar.

Idag var vi till Lerviks hundhall och tränade. Doris och Elsa. Idag var Elsa riktigt duktig. Det kanske kan bli något av henne också. Men hon är så fladdrig, hon vill allt på en gång. Men måste också medge att det gick riktigt bra idag. Fot och sitt.Nu har vi lagt in svängar också, höger och vänster, ännu så länge mjuka svängar, inga 90 graders. Snurra, helt om. Ligg gick ganska bra, och hon kunde ligga kvar och inte resa sig förrän jag gav tillåtelse. Vi får jobba vidare under sommaren, så kanske det kan bli en start till hösten för hennes del också.

Torsdag den 14 mars

Nu börjar det märkas att tävlingssäsongen börjar rulla  igång. På söndag startar Doris och jag i rallylydnad fortsättningsklass. Igentligen är vi klara där, men det är mest för min skull. Den här gången har vi ingen press på oss. Sen blir det nosework två helger i rad. Bea och jag i Forshaga. Och sen Alice med husse och jag med Bea i Grums. Det är det som är klart. Fortsättning följer. Många tävlingar är det anmält till. I nosework vet man aldrig om man kommer med förrän anmälningstiden är ute. Deltagarantalet är begränsat.

Måndag den 11 mars

Idag har vi varit på Evidensia Analysen i Örebro och ögonlyst Hoppsan. Det var hennes femårskontroll. Och hon fick ett OK i sina papper. Inför avel ögonlyser man vid två år och fem års ålder, det är vid lite senare ålder som det kan börja dyka upp saker, om man har otur. För även om vi DNA-testa för PRA (Progresiv Retinal Atrofi) så kan det finnas annat som kan dyka upp.  Veterinären var ockå imponerad av hennes fina tänder ! Och när jag berättade att hennes mamma, snart 12 år har lika fina tänder, blev hon inte mindre imponerad, för det var inte vanligt på pudel !!! Så dom arvsanlagen skulle jag vara rädd om, jo men en hund består inte enbart av tänder.  Men visst är det roligt att om dom egenskaperna får finnas kvar.

Vi skall prova igen med att para Hoppsan när hon löper i sommar. Och den här gången tror jag att det blir valpar. Jag har det på känn.

 

Lördag den 9 mars

Det var länge sen jag bjöd på en bild, men här kommer en på min tokfia Elsa, som samlar på saker hon hittar ute.  Idag blev det en tom festis. Det blev lite problem när hon också hittade ett godispapper, men hon behöll festisen. Annars är det grenar - kvistar. Allt från pennstorlek till hela grenar. Men dom får hon lägga kvar utanför porten, som sen vår snälla gårdskarl plockar ihop. Det här måste vara ett släktdrag från pappas sida, för ingen av mina tidigare tikar har gjort så här. Och Elsa är 4:e generation från min första dvärg, Pyret, Cachas Reply. En annan egenhet hon har är, att hon  skall äta sin mat under en stol, är också något som bara hon gör. Men det gör inget, då är hon ur vägen. Det räcker bra med fyra skålar på golvet. Så när det börjar närma sig matdax, så sitter hon där under stolen och väntar. Pluttfia, hon har en del egenheter den fröken.  Bilden är klickbar, så att den blir större, vilket dom allra flesta bilder på min sida är. Ha en trevlig helg alla därute !

  

 

Fredag den 8 mars

Skitväder, men nu på kvällskvisten fryser det på. Jag var i dag ute en sväng med hundarna till landet. Oavsett väder så måste dom få röra på sig. Springa av sig, det har varit lite dåligt med det  ett par dagar. Framförallt Elsa och Doris behöver få rasa av sig. Och som dom sprang. Men så blött det är överallt ! Jag tog med hundarna upp till skogen, och hade tänkt ta den vanliga rundan runt hygget, men det blev en kort runda. Vatten vatten och åter vatten. Stigarna var som små vattendrag. Fy.

Och fåglarna fick påfyllning av nötter, frön av olika slag och talgbollar. Det var ganska magert på sina håll, dom är duktiga på att äta. Men var har våran ekorre tagit vägen ? Puts väck.

Så in till stan och badade några hundar. Inte så tacksamt i det här vädret. Men skall man ha utställningspälsen i bra kondition, så går det inte ta någon hänsyn till vädret. Det viktigaste är att den är ren. För då tovar den inte. Framförallt Elsas päls, den behöver lite extra kärlek. Doris päls växer som ogräs, och är inte lika känslig.

 

Söndag den 3 mars

Ute faller snön ymmigt och tungt. Stooora flingor. Vi har haft några fina dagar ute på vårat älskade smultronställe med härligt väder, och det känns skönt, för idag blir det inte några längre utomhusvistelser. Alla pelargonerna, ett drygt 30-tal, är omplanterade. Men när man ser dom idag, som dom ser ut, så funderar man allt om det överhuvudtaget kommer att bli några blommor på dom i sommar.

Nu börjar också tävlingssäsongen att köra i gång. Jag har anmält till en utställning, Doris och Elsa. En rallylydnadstävling, Doris, och fem ! noseworktävlingar, Alice och Bea. I nosework blir man lottad för att få starta, så kommer jag till start i hälften av tävlingarna får jag vara glad. Och som tur är behöver man inte betala förrän man har fått en startplats. 

Doris och jag gör vår sista start i Karlstad och fortsättningsklassen. Sen blir det uppflyttning, så några några starter för oss kommer att dröja till sensommaren/hösten. Då får vi också se om Elsa har "landat" så att vi kan få till något så att vi kan starta i nybörjarklass. Jag måste hitta på något till Hoppis också.

 

Lördag den 23 februari

I grått och disigt väder åkte  vi på inoff utställning till Dammängens Ridhus i Karlskoga, för en inoff utställning. Det var Doris och Elsa som skulle träna inför årets utställningssäsong. Och dom skötte sig med den äran. Båda blev BIR (Bäst i rasen) och fick hederspris. Till tävlan om bästa sällskapshund kunde jag bara ta en hund, så min bästa och enda svägerska fick ta en hund åt mig, och lotten föll på Doris. Ingen lätt uppgift för min svägerska. Mina hundar är väldigt mammiga, så igentligen hade det nog inte spelat någon roll vem hon hade fått tagit. Men jag ansåg att Elsa var den som behövde mest träning av dom båda, så därför tog jag henne. Elsa och jag blev BIG 2:a, slagna av en väldigt fin tibetansk spaniel.

Sen åkte vi bort till stugan, tre minuters bilresa, så att Elsa och Doris fick springa av sig. Och dom sprang så att vatten, skit och gammal snö rök omkring dom. Och så var dom timmarna som var nerlagda på utställningsfrisyrer ett minne blott.

 

orsdag den 21 februari

Nu när jag var ute på sistasvängkisserundan drog jag mig till minnes en händelse i går kväll på samma runda. Den här rundan är ganska vanlig för många hundägare då den är en lagom lång kisserunda. Och så går man där och stirrar i marken, för att undvika isfläckar, och går i sina egna tankar om än det ena  och än det andra. I går funderade jag på vart våra hjortar har tagit vägen som vi har haft ute vid vår sommarstuga. På senaste tiden har jag bara sett en ensam hjort ett par gånger, övriga i flocka verkar vara borta. Den ensamma har även tagit sin in i trädgården (vi har stängslat) för att äta fågelfrö, men nu verkar  även den vara borta. Kan det vara så att vargen är tillbaka..............eller. Precis då kommer tre fyrbenta individer smygandes runt ett buskage, mina hundarna märkte dom inte heller först. Att jag inte dog ! Jag fick leta en stund efter hjärtat. Hundarna ger hals, förlåt hör jag en matte hojta. Det var tre bordercollie som kom. Dom har ju en lite låg och smygande gång. Det är tre väldigt trevliga och väldiciplinerade hundar. Ligg hojtade matte, och hundarna föll platta ner på marken. Men jag lovar att pulsen var hög där ett tag. Hualigen.

 

Torsdag den 21 februari

Idag har jag börjat förbereda Doris och Elsa inför lördagens utställning (inoff) här i Karlskoga. Det är  tre dvärgar, och en toy anmäld. Så nu skall vi börja träna inför våren och sommarens utställningsturne. Prio ett blir utställningar, prio två nosework och rallylydnaden får stå tillbaka lite i år. Det går inte att köra alla tre grenarna, varken tidsmässigt eller ekonomiskt. Jag skall göra två starter till med Doris i fortsättningsklassen. Hon är klar för uppflyttning, men jag känner mig inte så säker, så det är för min skull som jag vill göra några starter till. Det blir i Karlstad igen. Sen skall jag hålla mig till min plan, så det kan bli någon start i avancerad klass under sensommaren/hösten. Och så får vi se hur det går med Elsa och rallylydnad. Hon är rolig den bönan. Hon behöver nog mogna lite mer. Det är mycket flipp eller flopp i hennes huvud. Stundtals går det ganska bra, och däremellan är det plingplong i kolan. Men vad gör det. Hon måste inte bli en rallylydnadshund. Hon duger ändå.

På återhörande efter lördagens tillställning.

 

 Måndag den 11 februari

I kväll har jag trötta hundar, väldigt trötta. Vi började förmiddagen med en timmes träning i Lervikshallen. Rallylydnad för Doris i avancerad klass. Det går riktigt bra, även med högerhandlingen, inte riktigt så taijt som jag vill ha det men fullt godkänt. Vi får ha 50 cm emellan oss, och så mycket har vi inte. Men backandet ! Backa är tydligen det svåraste momentet av alla i rallylydnaden. Jo tack jag har märkt det. Baken (hundens alltså) vill gärna segla utåt. Bara att träna på.

Provade med Elsa också, gick faktiskt riktigt bra, när vi hade lite ytor att gå på. Kan nog bli riktigt bra. Hon är lite mer flamsig av sig, och hon blir inte så låg som Doris kan bli när hon inte förstår. För Elsas del är det nybörjarklass som gäller. Vi han också med lite Nosework.

Från Lervik åkte vi, efter att ha tittat in på Berglagscenter och köpt lite fröer, ut till stugan så att hundarna fick springa av sig lite. I eftermiddag var vi tillbaka till Lervikshallen, för lite noseworkträning, Alice och Bea, till sammans med Agneta från Degerfors och Mona från Kristinehamn. Jättetrevligt. Och skall jag erkänna, så är jag också jättretrött. 

 

 Måndag den 28 januari

Busväder ute, och vad passar väll inte bättre då än att träna hundar inneomhus. Jag är glad att jag har små hundar.

Jag håller på att träna Doris för avencerad klass i rallylydnaden. Hon är riktigt duktig. Högerhandlingen går riktigt bra. Hon har lite mera avstånd i sina moment på höger sida än på vänster, men helt OK. Sitter lite snett osv. Men det är en träningsdetalj. Hon kan byta sida under gång, även om det går lite vingligt än. Men hur jag skall få till ett backa blir en svårare nöt att knäcka. Jag har fått många tips och råd men inget fungerar så bra. Nja det blir en nöt att knäcka. Men vi skall nog få till det också. Och så har jag börjat så smått med Elsa. Jo min sköna böna. Det är inga mjuka rörelser där inte. Rivstart eller tvärnit. Men vi tränar på, och jag tror att när pengen väl ramlar ner så går det jättebra.

Dom här två ungdomarna är ett par riktiga busfrön. Doris har mycket spring i benen, är mjuk och följsam, och försöker göra sitt bästa. Elsa är mjuk, men på ett annat sätt och har ofta "knäck i lurarna". - Är det mig du menar ! Skall jag komma nu ? Och när dom märker att - nu är matte inte glad, då är Elsa den första att pysa i väg. Så jag tror att det skulle göra henne gott, om hon fick en uppgift, att vi kunde jobba tillsammans. Bara hon och jag.

 

Torsdag den 24 januari

Jag satt häromkvällen och spånade lite på vilka tävlingar jag kan tänka mig att åka på i år. Det blev några stycken. I år skall jag prioritera utställningsbiten, så att jag sen kan klippa ner mina "små"flickor för att sen ge dom andra uppgifter. Kalendern blev ganska full OM jag skall åka på allt, som ligger inom en rimlig resradie. Vilket jag inte skall, det kostar både tid och pengar, och inte minst ork.

Utsällningar: 11 maj, 25-26 maj, 2 och 8 juni, den 20,21,27 juli, den 17 och den 25 augusti till att börja med.

Rallylydnad: Den 17 mars, 22 april, den 5 , 18 och den 25 maj. Och den 16 juni.

NoseWork: Den 23,30 och den 31 mars. I april finns det tävlingar den 6, 13, 14, 27 och den 28. Maj ger tävlingstillfällen den 4 och 5.

Så några fritidsproblem lär jag inte få i år heller. Och däremellan måste jag jobba lite så att jag kan finansiera alltihopa. Hej och hå. Och träna mina hundar.

Jag kommer att lägga upp en ny rubrik. Tävlingar, där jag kommer att samla allt som har med tävlingar att göra. Dom gamla rubrikerna får stå kvar. 

Några rubriker har också försvunnit.

 

 Onsdag den 16 januari

Doris och jag var och tävlade rallylydnad i söndags i Karlstad. Vi fixade två kvalificeringsresultat i fortsättningsklassen, och är därmed berättigade att tävla i avancerad klass, då vi har ett godkänt resultat sen i höstas. Det krävs tre godkända för att bli uppflyttade. Men vi behöver nog sommaren på oss för att träna in dom nya momenten. För här gäller det att utföra momenten även på höger sida. Byta sida under gång, backa vid sidan, backa framför. Ja det är en hel del nya och svåra moment. Jag trodde väll aldrig att jag skulle tycka det det här var roligt, men det är det. Jag skall nog börja jobba med Elsa också, tror att rallylydnad skulle passa henne, hon vill så gärna vara vara till lags, och göra sitt bästa.

Lilla Elsagumman. Mattes skugga. I måndags var vi ute på lander för att mata fåglarna. Doris och Elsa älskar att vara där. Dom sträcker verkligen ut, springer och springer, och jagar varandra, runt, runt.  Jag står på verandan och ser i ögonvrån, hur Elsa gör en volter, halkar förmodligen, och skriker. Hon kommer mot mig, ihopkrupen, upp på verandan och står vid mina fötter, och visar att hon vill upp. Så jag lyfter upp henne, men jag vet ju inte vad som hände. Har hon ont i ryggen, ett ben eller var. Men jag skulle bara blåsa lite på henne, så var det bra och full rulle igen. Som ett litet barn. Älskade hundar.

Vi skall nog starta några gånger till i forsättningsklassen innan jag flyttar upp oss för gott. Jag måste bli säkrare, och läsa skyltarna bättre. Jag har en kanonduktig hund, men jag blir så nervös, och får tunnelseende. och visar fel. Rackarns, annars har vi fått toppenpoäng. Och för att kunna klättra i klasserna, så blir marginalerna mindre och mindre för att gå till pris. Man börjar på  100 poäng, och får sen avdrag för varje fel ekipaget gör.

 

Torsdag den 10 januari

I går var vi och tog ultraljud på Hoppsan. Lite i sista stund för ett ultraljud då hon går in i vecka 6 idag. Men vi kunde urskilja 3 små i magen. Och det var vad hon fick förra gången också. Hon har börjat lägga ut lite. Bli lite mera cylinderformad. Och det beror inte på maten, för den är hon fortfarande inte speciellt förtjust i. Jag får ligga på alla fyra och hålla upp maten i min hand, för att det skall passa. Hon sitter och väntar tills jag kommer. Jag har försökt att vänta ut henne men icke. Hon skall äta ur min hand. Och en del går ner och annat hamnar på golvet. Skitfia. Dom vet hur dom skall göra dom små liven.

Idag skall vi träna rallylydnad igen. Doris och jag. Det är tävlingar i Karlstad i helgen. Och jag är redan nervös. Inte bra. Vill så gärna att vi skall få dom sista godkända resultaten, så att vi kan gå vidare. Och allt hänger på mig, inte på Doris. Jag klantar mig och gör fel övningar, och det blir en massa minuspoäng. Dom där nerverna ställer till det.

 

Lördag den  5 januari 2019

Nytt år och nya drömmar. Det här året tänkte jag lägga en del tid och energi på utställningsbiten, så att jag sen kan klippa ner mina pälsade hundar, och ägna mig och mina hundar åt "arbetande" grenar. Som jag igentligen tycker är roligast.

Nästa vecka har jag tid för ett ultraljud på Hoppsan, för att få bildbevis på vad som finns i hennes mage. Jag vet att det är många som väntar på besked.

Ett annat projekt står också på dagordningen framöver. Bantning av två hundar. Alice och Bea. båda är överviktiga, framförallt Alice. I morse blev det inte mycket i skålen. Hon tittade på mig, med blicken - skojar du, var är resten ? Hon är alldeles för tung, vilket kunde ha blivit en katastrof i går. Skulle aldrig förlåta mig om hennes ben inte bar för att hon får för mycket och fel mat.

Jag brukar ibland hålla förmaningstal till dom kunder som kommer med överviktiga hundar och säga, känn på hullet och skyll inte på pälsen. Ja ja, men nu så skall det bli ändring. Du är alldeles för värdefull Alice för att slarvas med.

 

Torsdag den 27 december

Nu är det inte många dagar kvar på det här året. Ett år där det har varit mycket tävlande. Det har inte varit många veckoslut som har varit lediga. När jag inte har varit ute och tävlat så har jag varit ute och dömt lite hundar.

Dom flesta tävlingarna har gällt nosework. Alice har med mig tagit sina tre diplom i klass I, vilket betyder att hon har dragit full pott, 100 poäng vid tre olika tillfällen. Vi är nu upplyttade till klass II. Bea har tagit två diplom i klass I, och har varit snubblande nära det tredje ett flertal gånger. Alice och husse får nu tävla i NW klass I, efter att ha avlagt ett godkänt doftprov. I den här tävlingsgrenen är det ett ekipage, förare och hund, som tävlar och inte bara hunden som är det vanligaste i andra tävlingsgrenar.

Doris har fått tre godkända och uppflyttningsresultat i rallylydnadens nybörjrarklass, och tävlar nu i fprtsättningsklass, där vi har ett godkänt resultat. Här är det matte som klantar sig, och som gör att vi får för många -poäng för att få godkända resultat. Jag måste läsa på bättre och lära mig vad de olika skyltarna säger. Hmmmm.

I våras blev det några agilitytävlingar för Hoppsan och Bea. Där tog Bea och jag en pinne, och i övrigt bra resultat.

Någon utställning har det också blivit för Doris och Elsa. En Elsa som först nu är i full päls. Under 2019 skall vi satsa mer på utställningar så att jag sen kan klippa av dom pälsen.

Och valplådan förblev tom under det här året. Men efter att ha gjort allt som står i min makt, så ser det ut att bli valpar i början av februari. Den här gången är jag hoppfull.

Vi ses igen 2019 ! Ett Gott Slut & Ett Gott Nytt År !

 

Söndag den 17 december

Nu skall jag göra det som jag inte har gjort på länge. Hoppa in på den här sidan. Min frukost brukar jag inta framför datorn. Å fy kanske någon tänker, men då passar jag på att läsa inposten, morgontidningen och annat matnyttigt, samtidigt som jag har en hund i knät. 8 gånger av 10 så är det Hoppsan som är snabbbast framme och skall bli upplyfft. En av mina valpköpare, tillika klippkund, som jag träffande under veckan som gått, sa att "du har gjort om hemsidan" så fin den blev ! Och jag letade febrilt i mitt hjärnkontor, men jag kunde inte dra mig till minnes hur den såg ut. Så då var det dax att skriva några rader.

Nu har vi parat igen ! Och blir det inga valpar den gången, ger jag upp. För nu har jag tagit till både hängslen och livrem, som man säger när man vill gardera sig åt alla håll. Jag har farit fram och tillbaka till Kumla för att ta prog.prov för att pricka in ägglossningen. Och nu har vi parat på den ultimata dagen. Den här gången for vi till Sala. En vecka lite drygt har gått. Och det blir långa veckor innan jag med klarhet kan säga hur utgången blir. Någon gång v 6 skall det väll bli valpar i så fall. Hoppas hoppas.

Måndag den 26 november

Och inga valpar blev det, det som såg så lovande ut, var luft. Nu är min busiga och spralliga Doris tillbaka. Hennes mamma löper så vi provar väll igen. Skam den som ger sig. Men snart ger jag upp.

I lördg var vi och tävlade NoseWork. Jag tävlade på förmiddagen med Bea. Hon gjorde fina sök, men vi klarade oss inte riktigt ända fram. Hon hade doften, men kunde inte riktigt markera var den var. Visst jag kunde ha chansat och hoppats på att få rätt, men gjorde inte det. 75 av 100 möjliga.

Husse Bengtåke gjorde tävlingsdebut med Alice. Jätteduktig, jag är riktigt stolt över dom båda. Men han skulle bara tävla den här gången. Inge mera, näedå. Men nästa gång skulle dom minsan ta fler poäng. Så m a o fortsättning följer. Det blev 50 poäng av 100 möjliga. Och inga minuspoäng som man kan få om man drar i kopplet, tappar godis eller göra andra olämpliga saker. Det blir en kul vår. Men håll nu tummarna för att jag får en dräktig tik.

 

Torsdag den 22 oktober

Nu kan jag säga att Doris är dräktig. (se under rubriken valpar) Min glada busiga Doris har blivit allvarlig och stillsam. Hon vill helst inte gå utanför dörren. Vi var i dag ut till landet, där hon älskar att röja runt och skrämma fåglarna, och jaga ekorrarna på flykt. Idag satte hon sig på trappan, och där satt hon. Vi gick upp i skogen för att plocka granris till ett par goda vänner, Doris ville helst inte följa med. Hon satt vid skottkärran, och där satt hon. Den enda gången hennes ögon lyste upp var när jag frågade  om vi skulle åka hem. Lilla pluttan. Vid sådana här lägen ångrar man sig att man har parat. Hon förstår ju inte vad som händer i hennes kropp. Det är bara något konstigt. Maten smakar inte heller. Och helst skall hon ligga under min säng.

Har vi tur går det över om ngn vecka. Så att jag får tillbaka lite av min Doris.

 

Måndag den 19 november

Nu har jag varit ute och rest igen. Och ibland blir inte resan vad man tror att den skall bli. Att vara utställningsdomare är inte alltid så glamoröst som en del tror. Vi kan ta det här sista resan/uppdraget. Jag skulle upp till Sollefteå och döma lite polarhundar lördag och söndag. Och antalet hundar var få, av olika anledningar. Dom polara spetsarna är en av mina favoritraser. Föresten, jag dömer bara raser jag tycker om. Jag startar min resa hemifrån vid 9-tiden på morgonen. Först buss mot Arlanda, därefter en låååång väntan på flygplatsen innan planet går mot Örnsköldsvik. Sen en bilfärd på ca 10 mil innan vi är i Sollefteå. Där försöker vi hitta lite mat, men det mesta är stängt vid den här tidpunkten, men min mage (och den andre domarens mage) började bli lite griniga. Och att gå och lägga sig med en tom mage är inget vidare. Men vi hittade till slut en pizzeria som var öppen. Klockan hann att bli strax efter 22,00 innan vi var på hotellrummen.

Lördag och söndag stod vi i ett kallt ridhus och dömde ett mindre antal polarhundar. Jag var välklädd, så jag frös inte, men min kollega hade inte kläder för ett kallt ridhus, så har var riktigt frusen. Annars god mat på lördag kväll, mycket trevliga och gästvänliga människor som tog hand om oss.

Och så resan tillbaka på söndag eftermiddag. En bilresa tillbaka mot Örnsköldsviks flygplats, där det skulle visa sig att planet var EN timma försenat ! Så där sprack vår tidsplan, både för mig och min kollega. Resan från Arlanda måste på något vis bokas om, och jag grips lätt av panik när det inte fungerar som jag har planerat. Och jag är hur oteknisk som helt. Men min vän och kollega hjälpte mig, så att jag fick en ny buss till Västerås, där bästa husse och sambo kom och hämtade mig. Jag landade här hemma strax efter 02,00 !

Jag tycker det är jättekul att döma hundar, och träffa alla människor, men resorna till och från är inte alltid så roliga, även om dom hitentills har löst sig.  

Hur går det då med min parade tik. Ja aa, den som väntar få se.

 

Tisdag den 13 november

Jag sitter och letar tecken på att Doris skall vara dräktig. I går var det tre veckor sedan vi var och parade. Jag hoppas hoppas att resan inte var förgäves.

I morse kastade hon sig över maten, tog några tuggor sen backade hon. Men hon matvägrar även när hon är skendräktig efter sina löp. Så det är inte ett säkert tecken, men men............. I morgon skall vi iväg och träna rallylydnad, så får vi se vad hon tycker om det. Vardagen måste rulla på ändå. Vi tränar varannan onsdag, så vi får se om det blir den sista gången, eller ! Doris bestämmer. Men vi vill inte heller dra hem kennelhosta, som härjar runt om i landet. Men jag har mina vaccinerade, men iallfall.

-vi väntar och ser.

 

Måndag den 29 oktober

Ja, vad har hänt sedan sist utöver det gamla vanliga. Doris är parad. Och det gick jättebra. Nu är det bara en lång väntan innan man kan se om den resan bär frukt. Hon är jättehungrid, hon försöker tjyva mat från bl a sin mamma, men jag drar inga växlar av det. Men iallfall något.

Alice och jag var och tävlade Nosework i fredags. En clearound klass två. Utomhussök. Vi tog alla sex gömmorna på tre sök! Duktiga Alice. Vi var det enda ekipage i första stargrupp som fixade det. Det var fem, eller sex startande i vår grupp, en del var strukna pga kennelhosta. På lördagen var vi tillbaka till Rönneshyttan och den här gången var husse med också, och som gjorde sin tävlingsdebut klass 1, med Alice. Dom tog alla tre gömmorna. Duktigt. Bea och jag startade också i klass 1, och hon fixade också alla söken med den äran, trots att föregående förare hade spillt godis på gömman. Grrr, så får man inte göra. Bea hittade snabbt gömman, men när hon började tugga och krafsa, då blev jag osäker. Hon har aldrig krafsat eller "gett" sig på doftgömman på det viset. Så hon fick gå en extra sväng, men hon gick tillbaka till samma ställe, och jag sa - markerat - och det var rätt. Vi fick dessutom ett SSE på samtliga gömmor, som var tre till antalet. SSE står för = särskilt samspelt ekipage.

Nu är det bara ett tävlingstillfälle kvar, om vi kommer med, innan det här året är slut. Och skulle det bli valpar så är det stopp på alla utsvävningar ett bra tag framöver, så att vi inte drar hem något till boet som kan äventyra valparna hälsa.

 

Söndag den 21 oktober

I morgon åker vi till Vallentuna för att para Doris. Min tanke var från början att para både Doris och Elsa, eftersom båda löper nu. Dom tikarna hänger ihop som ler och långhalm. Doris skulle inte löpa förrän runt nyåret tillsammans med de övriga tikarna. Men vi tar en i taget. Det tar både plats, och tid med valpar. Och jag bor inte så stort, så det blir nog lagom med en kull i taget. Nu väntar vi på att Hoppsan skall löpa också, men hon skall inte löpa förrän runt nyåret, så då har en kull "flugit" ut innan nästa kommer. Det här blir Doris första kull. Skall bli så spännande.

 

Måndag den 15 oktober

Vilket väder vi har ! Men det varar nog inte så många dagar till. Men vi får passa på att njuta när vi har sommarvärme i mitten av oktober. I dag när vi var ute vid vår älskade sommarstuga, så satt vi ute i T-shirt och åt lunch ! Lite knasigt är det, men skönt.

Nu har vi nog avslutat tävlingssäsongen för i år. Efter ytterligare en tävlingshelg, så börjar jag känna mig ganska mätt, att i stort sett varje helg gå upp i ottan, och ligga på vägarna, det börjar ta ut sin rätt. Men hundarna och jag har haft en fantastisk tävlingssäsong. Jag har haft väldigt roligt, och man träffar en massa nya vänner. Lördagen tillbringade Bea och jag i Kil på NoseWork. Vi hade bästa tid på utomhussökt, för övrigt inget att skryta med. På söndagen var Doris och jag i Karlstad och tävlade rallylydnad. B-banan gick hon jättefint, men vi fick två missförstånd, som straffades med -20 poäng + några småmissar så vi landade på 72 poäng av 100 möjliga. 75 poäng krävdes för uppflyttnings poäng. Lite retligt, men så är det.

Elsa och Doris löper. Så då provar vi igen med att para så får vi se om det blir några valpar i slutet av året. Elsa började nog några dagar innan Doris.

 

Torsdag den 4 oktober

Nu är det höst och vi har flyttat in till stan igen, och det är hög tid att uppdatera min hemsida. Den blir sorgligt eftersatt under sommartiden.

Vi har haft en kanonsommar, varmt, varmt. Nu är jag inte någon vän av denna värme, medan andra tyckte den var toppen. Blommorna blommade över i ett nafs. Av en del grönsaker blev det några förkrympta saker. Vi har egen handgrävd brunn, och vatten nivån sjönk oroväckande hela tiden, så att ödsla vatten på grönsakerna var inte att tänka på. Växthuset täckte vi över, för att inte tomat och gurkplantor skulle koka. Även fiskarna fick ett parasoll över sig så att det inte skulle bli för varmt åt dom.

Jag parade Hoppsan runt midsommartid, men några valpar blev det inte den här gången heller. Hon skall få en sista chans, sen ger jag upp. Jag tänker också para Doris och Elsa. Alla tre kommer att löpa runt jul - nyår. Så har jag aldrig fått valpar tidigare så lär väll alla tre dräktiga !

Mycket tävlande har det blivit i sommar, av olika slag. På försommaren blev det några agilitylopp, där Bea knep en pinne. Men av medecinska själ (mina) så blir det kanske inte någon mera agility, tyvärr, för det är så himla kul.

Några utställningar har vi också hunnit med, där Doris är den som kommit bäst till i Ransäter med ett r-cert och BT-3 (tror jag).

Doris och jag har även tävlat Rallylydnad. Hon är så duktig. Vi är nu uppflyttade till fortsättningsklass, där vi på två starter har ett uppflyttningsresultat. Och fler skall det bli.

Alice och Bea har med framgång tävlat i Nosework. Alice är uppflyttad till klass två. Och Bea tog två 100-poängare och diplom lördag/söndag i helgen som var. Va, vilken hund ! Plötsligt bara händer det.

Jag satt och tittade på dom senaste domarprotkollen där Bea har tävlat, där det står:

- följer anvisningarna ( hunden följer mina anvisningar)

- fint avstånd till hunden. Självständigt sök.

-följsam förare. Hunden fångade in området snabbt.

- följer anvisningen. Läser hunden på ett bra sätt.

-följsam förare. Hunden tydlig vid doften.

-fint avstånd till hunden. Låter hunden jobba ut doften.

Hunden är hela tiden kopplad under söken, i vårat fall med sele och fem meter lina. Fast halsband är också OK. Vid några enstaka fall kan man få göra sök med lös hund, om området är litet och trångt, gäller då inomhussök. Alice kan jobba utan koppel/lina, hon är så fokuserad, medan jag provade att koppla loss Bea vid ett inomhussök, för att hon inte skulle trassla in sig mellan stols och bordsben, men det var inte så bra. Hon blev så ofokuserad. Om hon trodde att jag skulle lämna henne, eller inte, jag vet inte, så det det gör jag inte om. Men ibland kan det vara lite knepigt att följa hunden, och kopplet/linan får inte vara sträckt, eller  hamna på golvet/marken. Då får man avdrag.

Nosework är en tävling där hunden skall markera en doft på ett givet område. Doften i klass 1, är vattenbaserad eukalyptus.

Det är fyra sök TSM, på fordon, och till fordon räknas allt som man kan färdas på eller ipå land eller vatten. Med andra ord väldigt varierande.

Övriga sök är behållare, som i klass 1, alltid är kartonger, 10-12 stycken. Utomhussök, kan variera väldigt, och inomhussök, som också kan variera i det oändliga. För den som är nyfiken på vad det går ut på kan googla.

 

 

 

Lördag den 21 juli

Hoppar in som snabbbast här, för att kunna konstatera att Hoppsan/Cilla med 95 % säkerhet är dräktig. Det skall bli så spännande.

Nu håller jag på och packar för att att åka till Västerås för att i morgon döma pudel. Toy och dvärg. Jag kommer även att ha en aspirant i ringen på dvärg och toy. Efter det skall en annan person göra en axamination på samtliga storlekar. Jag kommer att ramla in i en ganska intensiv period nu under ett par veckor. Det är konstigt att allt skall ske på en gång.

Måndag den 25 juni

Sommartid blir det inte mycket skrivet här på sidan tyvärr. När vi bor på landet, så blir det sällan tid över när jag kommer hem att titta in här. Så här långt har sommaren var väldigt bra. Tycker jag. Inte så mycket tävlande dock. Mitt vänsterknä är ur led, om jag säger så. Något där inne är inte som det skall vara, så det blir inte mycket agility, kanske aldrig mer. Men det finns andra sportgrenar att hålla på med som är lite lugnare.

Hoppsan är parad. Men att få henne parad är inte lätt. Hon är inte ett dugg flörtig när hon löper, och inte blöder hon heller, så med henne får jag verkligen gå på känn och magkänsla. Men när hon fick träffa den tilltänkta hanen, så var det inte något fel på känslorna. Hon blev störtkär ! Hennes dotter Doris däremot, när hon löpte så bjöd hon ut sig till allt och alla. Det är inte heller så lätt, att då veta när hon verkligen höglöper. Jaja dessa tikar.

Det är lite roligt, då jag har några stycken som är inresserade av en valp ur den här kombinationen, som jag har gjort tidigare med bra resultat. Skall bli spännande och se vad det blir, och om det blir något den här gången. Det är lite för tidigt att säga något än.

Om fjorton dagar skall Alice få göra sin tävlingsdebut i klass 2 i NoseWork. Lite tuffare sök, och inte så lite svårare heller. Och vi får inte glömma att hon har fyllt 11 är. Hon är lite av tjuren Ferdinand, men när det är nosdax blir hon som en unghund. Älskade Alice.

Ha en fortsatt bra sommar där ute i landet.

 

Fredag den 18 maj

Idag har Elsa och Doris varit på ögonlysning hos vet Jan Wissler. Och båda var UA. Även knän/patellor var UA, så skönt.

Lilla Hoppsan är maniskt rädd för flyfän. När jag går på toa, så skall Alice med och ligga vid mina fötter, och oftast ligger även Hoppsan där. Stunden innan jag gick in där hade jag slagit ihjäl en stor geting, men den låg kvar på golvet en bit bort. Hoppsan hade inte legat på golvet många sekunder förrän hon började vädra i luften och så fick hon syn på den döda geting, och for ut med svansen mellan benen, vart hon tog vägen vet jag inte, förmodligen in under min säng. Snacka om att vara rädd. Getingen var ju död !

 

Fredag den 13 april

Den här helgen är jag ledig ! Inga tävlingar ! Ganska skönt faktiskt. Det har varit ganska mycket nu i en period. Men jag kan inte skylla på någon annan, det jag som anmäler och betalar. Men vilka veckor det har varit ! Under en femveckorsperiod har Bea och jag tagit hem ett godkänt doftprov i Nosework. Doris två godkända resultat i rallylydnad, nybörjare, och är nu klar för fortsättningsklassen. Så nu måste vi träna lite mera på dom nya momenten. En clear-round i NW klass 1, har vi också tagit hem, Alice och jag under den här perioden. Alice och jag har också varit till Forshaga och tog  en 100-poängare i Nosework ! Maxpoäng ! Alice var så duktig, snabb och säker i alla söken. Inte nog med att vi tog full pott i alla söken, vi blev också dagens klassvinnare ! Gissa om jag blev snopen ! En 100-poängare till och vi är uppflyttade där också till klass 2. Men den är betydligt svårare än ettan. Nu blir det en helg i lugn och ro ute på landet.                                                                                       På måndag åker jag och Bea till Karlstad för en kvällstävling i agility.

 

 

Måndag den 2 april

Så var påsken över för i år. Mycket frisk luft och sol har det blivit. Det finns fortfarande mycket snö kvar, men det lovas värme om en vecka.

Jag och mina hundar har varit ute på lite olika äventyr sen sist. Först ut var Bea, med ett godkänt doftprov i Karlstad. Hon var snabb och säker, nu gäller det bara att träna på så att hon kan få starta under året. Sen var det Alice tur att tävla nosework. En lång resa som inte gav något att skryta med. Bea har också varit hos veterinären och fått översyn av sina tänder. Två små rackare åkte den här gången. 21 tänder kvar ! En fulltandad hund har 42 tänder. Och idag har Doris och jag varit till Lindesberg på rallylydnadstävling där vi fick ett uppflyttningsresultat. Ett till och vi kan flytta upp till fortsättningsklassen. Doris är duktig, väldigt duktig, men jag måste lära mig att läsa skyltarna ordentlig och lära mig att skilja på höger och vänster. Då kommer det här att gå som en dans. Doris fick åka med mig utan några av sina kamrater. Det var något nytt för henne. Hon gillar inte att vara ensam, och under pauser och väntan, fick hon ibland ligga i bilen.

När vi kommer hem rusar Doris in i lägenheten för att hitta sina kamrater. Tomt ! Dom andra hundarna var ute med husse. Vad besviken hon blev. Men dom kom snart, och då blev det pusskalas.

 

torsdag den 22 mars

Bea har alltid haft lite problem med sin framdel, vilket ibland kräver handpåläggning av någon kunnig hundmassagekunnig person. När hon ibland står i vilande läge "hänger" hon i frambenen. En bulldog skulle bli grön av avund om den fick se hennes frambensställning. Den är hemsk. Det gör ont i mig. Men efter ett veterinärföredrag för ett tag sedan förstår jag varför hon står så. Hon avlastar bl a sina armbågar. Hon har ont p g a artros i sina leder. Alice får glykosamin med Omega 6 och 3. Men Bea kan inte äta något som det är fisk i. Men jag hittade en ren glykosamin ! Nu efter ca 14 dagar ser man stor skillnad. Hon står som en normal hund. Hon sprätter när hon har gjort sina behov, och stretschar, och har fått en fin spänst i steg. Det gjorde underverk. Så skönt att se.

På lördag skall Bea och jag till Karlstad och försöka oss på ett doftprov. Och på söndag åker Alice och jag till Torsby för att tävla NoseWork. Håll tummarna nu.

Tisdag den 13 mars

Elsa kan sopsortera ! När vi är ute på våra promenader, så hittar hon alltid något att bära på och bära hem. Pinnar och grenar, det vet hon att det får hon inte bära med sig in, så dom spottar hon numera ut utanför porten utan att jag behöver säga något. Allt annat som kan vara vad som helst, en ölburk, kolapapper, McDonaldsmugg, pappnäsduk, läppstift, cigg.tändare, snusdosa, ja allt som är bärbart. Och när vi kommer till trappen, så stannar hon och tittar  på mig under luggen, det är OK säger jag, och så bär hon det upp för trapporna och slänger i soppåsen.

Igår var vi "lekrummet" och hade lite småövningar. Och vid träning och lek går det åt godis. På kvällspromenaden, var framförallt Hoppsans mage lite orolig, om jag säger så. Sprutt det blev en koblajja. Det skulle visa sig att jag hade glömt att sätta på locket på godisburken, och Hoppsan hade försett sig. Elsa hade nog också  hjälpt till tror jag. Så när katten (jag) är borta då dansade "råttorna" på bordet. Hoppsan hade proppat i sig med råge ett par näver smågodis. Plutthund.

 

Måndag den 5 mars

Äntligen ! Så har Elsa bestämt sig för att bli vuxen . Löper nu för första gången. Idag 18 mån gammal, så jag har funderat på om jag har missat något, om hon har smyglöpt eller så, men nej det har hon inte. För nu syns det tydligt att hon är i löp. Dax att hitta en lämplig veterinär för ögonlysning och patellakoll, till både Doris och Elsa.

 

Söndag den 4 mars

I fredags var Bea och jag till Karstorps Hundgård i Rönneshyttan för att träna nosework. Bea och jag är ju i början av träningen. Efterson Bea är en "gammal" agilityhund så är hon van vid att få order och anvisningar av mig vad hon skall göra. Och nu har vi gått in i en sportgren där hon skall jobba självständigt. Det blev lite konfikt i hjärnkonteret på Bea. Hon satte sig ibland och undrade vad jag ville. Men jag är riktigt imponerad av hennes fina och snabba uppfattningsförmåga och arbete. Och det är alltid bra att få proffshjälp, innan man kör på och kanske måste backa bandet för att komma rätt. Jag åkte hem med ett leende på läpparna. Och Beatrice kommentar var - den hunden kommer bli kul att följa.

I går var det Alice tur att på samma ställe tävla Clear Round NW1. CR är en inofficiell varaiant av nosework. Tävlingen är för hunden på samma villkorsom vid en officiell tävling, men resultaten redovisas inte. Det var tre sök, en behållare och två inomhus. På behållare tog det 10,07 sekunder för Alice att hitta doftgömman. Fin kretik - Så tydlig, bra fäste vid doften ! Gömma två inomhus, var i ett gammalt stall med spiltor, Där tog det lite längre tid, Alice fastnade på ett ställe, men jag avvaktade, jag tyckte inte hon var så säker, och tur var väll det, för hon knallade på och hittade sen doften på en gammal kamin som stod i ett hörn, och då var markeringen säker. Kretiken löd - Matte har is i magen, tänk på var ni har och inte har varit. Gömma tre, där höll det på att spricka. Vi hade 2,30 minuter på oss, och Alice markerade på 2,29,09. Det var ett större sökområde i en gammal ladugård. Doften var gömd i liten byrå. Kretik - Mjuk o följsam koppelhantering, uthållig i fäst av doft.

 

Måndag den 26 februari

Nu är det vinter. Hualigen. Täcken på hundarna, men dom krampar ändå i sina fötter. Tänk er själva att gå barfota i snön. Nu fungerar inte deras kroppar som våra men ändå.

Jag har i helgen varit på en stor och mycket intressant konferens. Om hundars hälsa ! Och vad/hur skall vi som domare agera. Vi får inte agera veterinärer eller ställa ngn sort diagnos på några hundar, bara konstatera att en hund är osund någonstans, halt, rinnande ögon, andingsvårigheter osv. I vissa raser, finns stora problem, framförallt dom brakycefala raserna (kortnosade). Det som tyvärr har kunnat konstateras är - att situationen har inte blivit bättre ! Dom hundar som man vet inte går att ställas ut, av olika anledningar, oftast sätt ut på foder, och så tar man valpar på/med dom, gäller såväl hanar som tikar, och för problemet vidare. Vi som domare kan inte göra så mycket åt den osunda hundaveln, den ligger i hunduppfödarnas händer.

Rörelser, vad är sunt och osunt. En mycket intressant studie. Där bl a Fransk bulldogg har fått en hel del problem med sina ryggar. Den oinvigde kan tro att hunden skall vagga fram, eller sitta lite gulligt på ena höften med det andra benet spretande åt sidan. Nej det skall dom inte. Armbågar, tassar, bett, ögonformer ja listan kan göras lång. Vad har vi gjort. Samtidigt som det inom vissa raser har gått åt rätt håll. Så det var inte bara elände. Men det här var ngt som dom flesta hundägare skulle se och ta till sig.

 

 

Tisdagen den 20 februari

I söndags var Bea och jag och tävlade agility i Karlstads innehall Dogorama. En för ändamålet något liten hall. En duktig domare som kunde få till tävlingsbara banor på den lilla ytan. Det blev många fram och tillbaka. Första loppet, ett hopplopp var nog varken Bea eller jag vakna. Disk. Nästa lopp också det ett hopplopp, var jag felplacerad, så Bea valde fel väg. Disk. Agilityloppet kom vi i mål med noll i hinderfel men med tidsfel. Bea var ute och selgade lite, men valde ändå rätt väg till slut.

Torsdag den 15 februari

Jag hade en väldig tur häromkvällen när jag var ute på sista kvällsrundan med hundarna. Det blåste nordanvind och snöade. Snön kom vågrätt genom luften och på hemvägen hade vi motvind så jag har hakan mot bröstet och stångade mig framåt med hundarna också stretade framåt, dom ville komma hem fort och in i värmen igen. Nästan hemma så tittar jag instingtivt upp, om det var för att jag kände en annan dragningskraft i kopplena, eller vad det var. Framför oss på vägen sitter en hare och kurar. Allt händer inom loppet av en sekund. Jag tittar upp - haren sätter av - och hundar kastar sig kopplena för att jaga ikapp. Jag är fortfarande lika förvånad att jag inte tappade någon hund. Och det var väl en himla tur.

 

Söndag den 11 februari

Solen skiner utanför fönstret, och snön ligger fortfarande kvar.

I går avverkades Svenska Pudelklubbens årsmöte i Eskilstuna. Ett något stökigt och bökigt årsmöte som tog ungefär 6 timmar. Det var väntat men inte roligt.

Nu är tre av mina hundar anmälda till olika tävlingar. Alice NoseWork, Bea och Hoppsan till agility. Tre olika tävlingstillfällen. Nytt år och nya möjligheter. Nu när det inte blev några valpar på Hoppsan så får hon några tävlingar till. Annars hade jag tänkt sluta tävla med henne, då hon nog inte har dom riktigta förutsättningarna. Men men jag får hålla mig igång iallfall.

Lördag den 3 februari

Idag åkte vi ut till landet igen. Sen vi skaffade luftvärmepumpen, så att stugan inte blir utkyld så har vi utnyttjat den mycket mera. Visst det kostar en slant men det är det värt. Vi åt lunch där ute och tog sen en powernapp på maten. Sen tog vi hundarna på en promenad. Inga andra människospår i skogen. Dom enda spår vi såg var efter ekorren, en hare, räven, rådjur och lodjur ! Är det inte det ena rovdjuret så är det andra. Dock inga vargspår. När vi kom på kalfjället, förlåt kalhygget, blåste det så fruktansvärt kallt att vi snabbt vände ner till skogen igen. Temomentern visade minus 5-6 grader men jag lovar att det blåste minst 20 grader till. Det var hemskt. Väl tillbaka till stugvärmen var det gott med en kopp kaffe.

 

Fredag denn 2 februari

Jag skall försöka att skriva lite dagbok på min hemsida, istället för på FB. Här kan vem som helst läsa, som vill, om mig och mina älskade hundar.

Idag var vi och tränade igen i vår fina Lervikshall. En väldig fin hall att vara  i vintertid, och nu är det vinter !

Idag gick det lite lättare för Elsa - busungen som vägrar bli vuxen. Vi tränar bara korta stunder, det gäller att inte tjata och trötta ut. Idag gäspade hon inte ! Doris går från klarhet till klarhet i rallylydnaden. Jag har börjat lite smått med fortsättningsklassens övningar. Men det där med att stå det hade hon glömt bort till idag, så jag fick ta till lite handhjälp. Men hur jag skall få henne att snurra det vete katten ? Vi får träna på. Rätt som det är så ramlar väll pengen ner.

Nu när det inte blev några valpar i vår på Hoppsan så får vi göra några starter i agility, men jag har nästan tappat lite sugen med henne, hon lyssnar och tittar inte på vad jag säger och vart jag pekar. Skrutthund.

Bea är bara underbar. Hon ger järnet. Det skall bli riktigt roligt att tävla med henne i sommar. Nu är hon hel och fin och har inte ont någostans. Så nu hänger det på mig, om jag skall kunna hålla hennes fart. Hon är ganska duktigt även på NW. Jag har backat tillbaka till ruta ett igen, så får vi se.

Alice älskar sin gren NoseWork. Men hon försöker lura mig ibland. Men på träning går det inte för då vet jag var gömman är. Men hade vi varit på en tävling idag hade det blivit en bom. Det gäller att inte ge henne någon form av beröm eller erkännande när hon markerar fel.

På återhörande !

Torsdag den 1 februari

 

Idag roade jag mig med att väga mina hundar. Jag tycker att  dom har blivit lite runda. Men när jag hade fått bort lite päls i går så insåg jag att det nog inte var så farligt. Så sagt och gjort, upp på vågen. Jag minus 1,6 sen sist (oktober)

Alice min lilla "stubbe" 5,7 - 0,5 bra !

Bea hon var den enda som inte blev klippt på kroppen, ser också ut som en "stubbe" 6,9 - 0,4

Hoppsan som hade så mycket päls att hon såg ut att ha två fliströjjor på sig 4,2 - 0,2

Doris väger med all päls 3,8 - 0,1. Man kan undra vad hon skulle väga utan all päls. Säkert ett kilo mindre.

Elsas vikt idag 5,7 + 0,2. Helt OK siffror.

 

Onsdag den 31 januari

Det jag inte gjorde igår fick jag göra idag. Så är det. Tanken var att bada Doris, som tar lite mera tid, för att hon är i stor päls, och Elsa. Men jag hjälpte en valpköpare hos veterinären. Nu har vi sådan tur att vi har en veterinär som kommer till butiken var fjortonde dag, men jag ville vara med och lyssna på vad som sades. Och efter det blev klockan lite mycket, så jag blev bara Doris igår. Och tanken var att ta två idag och två i morgon, men det blev fyra idag +lilla Frankie som kom ifrån Örebro. Framförallt Hoppsan och Alice var i stora behov av klippning. Ibland badar jag och bara klipper nos och tassar. Men idag blev det helklipp på Hoppsan och Alice. Bea var inte så långhårig så hon fick behålla sin päls på kroppen. Och med Elsa skall jag försöka göra ett nytt tappert försök och spara päls på.

Den 4 september 2016 blev Alice huggormsbiten strax under höger öga. Hon blev ganska illa däran, men klarade sig. Där giftet hade passerat tappade hon all päls. Där bettet tog har det aldrig vuxit ut ngn päls igen, men det syns inte då hon har en "muff"nos. När pälsen sen böjade komma till baka var den kolsvart, blank och fin så man kunde se precis var giftet hade tagit för väg. Höger kind, ner på halsen likt en hakklapp, in mellan frambenen och ner i vänster framben ända ner till tassen. Pälsen är än idag ett år och fem månader fortfarande annorlunda. Märkligt.

 

Tisdag den 30 januari 2018

Nytt år och nya drömmar. Mina flickor Bea, Hoppsan och Doris har löpt. Elsa vet jag inte, om hon vill bli vuxen. Hon är 16 månader, men jag har inte märkt att hon har löpt än. Eftersom hon är yngst i flocken så smyglöper hon kanske. Hoppsan skulle paras, och jag var i väg till hane inte mindre än tre gånger, men vi fick inte till det. Första gången var jag för tidigt ute. Gång nummer två så gav han upp efter en stund, och trots en fikapaus och vila så ville han inte. Gång nummer tre, ville han inte heller medan Hoppsan höll på att slå knut på sig. Min teori är att han hade ont i ryggen, eller ngn annan stans. Han ville men ville inte gå på. Och jag hade ingen plan B. Så det blev inget den här gången heller. Nästa gång tar vi en annan hane så får vi se.

Idag har vi varit i vår fina Lerviks Hundhall och tränat i ett par timmar. Alla fem fick sin stund, även Elsa som har fått börja i skolan hon med. Det kommer att bli rallylydnad för hennes del också. Hon är ju fortfarande en stor bäbis. 16 månader gammal ! Det tog en stund innan jag fick hennes uppmärksamhet, innan har märkte att jag bara stod still och väntade in henne. Ööhh, va, varför står vi här ? sa hennes kroppsspråk. Hej Elsa ! Och så var hon i gång igen i egna förehavande. Jag bara stod stilla. Hon stannar i gen och börjar fundera. Hon är hela tiden kopplad. Så börjar vi om igen. Sen efter en stund kan man se på henne att hon börjar ta kontakt - vill du något ? Så kan vi börja, jag har fått kontakt = belöning. Varje gång hon ser på mig och inte nosar på golvet får hon belöning. Vi kom så långt att hon kunde sätta sig vid min vänstra sidan, med handkommando + belöning, visserligen lite snett och lite långtifrån, men vi hade kontakt. Fortfarande inga muntliga kommandon. Hon vet inte vad ordet sitt, fot eller ligg betyder. Det får vi ta i nästa steg. Vi har kontakt och det är en bra början. När Elsa började gäspa bröt vi. Att en hund gäspar i ett sånt här läge betyder inte att hon är sömnig, utan är signal om hon börjar bli lite stressad och vill ha lugn. Jag märkte även en stor skillnad på Doris när vi började träna rallylydnad. Ordet rally betyder inte att det går fort, vilket är vanligt att man tror, utan att när man tävlar så går man en bana med olika skyltar där det står vad vi skall göra. Kartläsare m a o. Därav ordet.

 

Lördag den 23 december

Da'n före julafton. Jag hade satt upp vissa mål med mina hundar, som inte gick hem. Men det kommer ett nytt år, och då skall vi köra igen. Och ta igen det vi inte fick i år. Jag är  i alla fall nöjd med mina hundar, med vad dom har presterat. Att det har blivit några plumpar i protokollet beror på mig. Min höst/vinter blev inte heller vad jag hade tänkt mig, men även där går vi vidare och skall väll så småning vara på banan igen.

Närmast på programmet står valberedningsarbete för pudelklubbens mellansvenska avdelning, och uträkning av alla inkomna resultat som har kommit in på våra duktiga pudlar vi har som tävlar agility.

Och så väntar vi på att Hoppsan skall löpa. Den här gången vilar en hökblick på henne så att jag inte missar det igen.

 

 

Måndag den 4 December

Dax för en liten tillbaka blick. För fyra år sen + 1 dag föddes Alice sin sista valpkull. Grattis Hoppsan, Lisa och Bertil.

Ibland tänker jag, att nu måste jag skriva på min hemsida. Men vad ? Livet går sin gilla gång. Solen skiner ibland, men för det mesta så har det regnat denna höst/vinter. Det är ju inget att skriva om. Igentligen. Själv har jag haft en lite rörig och turbulent period i mitt liv. Men för tillfället är läget under kontroll. Och under den här tiden har jag gjort lite märkliga saker och tagit lite knasiga beslut. Jag hoppas iallfall att det inte beror på min ålder. Bl a har jag anmält Doris och mig till en rallylydnadstävling till vad jag trodde var, Lillerud, som ligger strax utanför Karlstad , 7-8 mil. Men det var Mellerud ! 18,5 mil ! Ja ja, hade jag anmält så hade jag. I ottan drog vi till Mellerud, Doris, jag och Bea som sällskapsdam. I första starten  var Doris och jag inte samspelta för fem öre. Jag blev snopen och störd, då jag vet vad hon kan. Jag tänkte "kasta in handuken" till B-starten, men gjorde inte det, utan tänkte att vi tar det som en träning. Jag fick igång Doris. Hon var heltänd, hon stod ocfh hoppade på stället. Jag blev också peppad. Så blev det vår tur. Yes ! Vi går in och gör en kanonrunda. Det bästa vi gjort någonsin. MEN jag hade klivit in på planen innan jag fått klarteckan av domaren. - 33 poäng ! Och där rök våran chans med marginal till till kvalificeringspoäng. Utan den stora missen från min sida hade vi landat på finfina 94 poäng ! I rallylydnad börjar på 100 poäng, och får sen avdrag, för än det ena och än det andra. Som att tjyvstarta tex. Men vi tar igen det nästa år. Men jag skyller det på min snurriga och virriga tillvaro.

 

Lördag den 11 november

Veckorna rullar på och vi är nu inne i årets mörkaste månad. Nu gäller det att hålla modet uppe och se framåt. För varje dag som går så går vi mot ljuset, våren och sommaren igen.

Helgen den 4 och 5 var det tävlingsdax igen. Först var Bea och jag nere i Ulricehamn och tävlade agility. Det var länge sen vi tävlade, och vi har tränat alldeles för dåligt. Erkänner direkt. Men himla kul hade vi. Bea och jag. Det var liiiite längre än jag trodde från början, men det löste sig då vi fick bo hos Börje och Mia Johansson i Töreboda. Så vi åkte ner redan på fredag kväll. Bea var jätteduktig, hon gjorde precis vad hon kunde, men vi kan mer. Mycket mer. Men då måste vi träna lite mera. Det tog något lopp, framförallt vid slalomet, där det märktes det att hon var lite försiktig, om ifall det skulle göra ont igen. Men Bea är nu hel och fin i sin kropp igen. Vi fick tre godkända lopp av tre möjliga. Det hade jag inte trott innan jag åkte, med tanke på vår nästan obefintliga träning.

Söndagen åkte jag och Alice på NW tävling. (NW=Nose Work) Oturen lipar åt oss. Det blev en 75 poängare igen. Det krävs 100 poäng för diplom och möjligheten att flytta upp en klass. Vi har många 75:or nu. Men skam den om ger sig.

Hon gjorde jättefina sök. Det var utomhussöket vi sprack på den här gången. Hon var rätt, ganska fort, men hon gjorde ingen markering. Hon var osäker, och gav mig ingen signal om att hon hade hittat doftkällan och lämnade doftmarkeringen och gick vidare. Synd, hon var rätt men markerade inte som hon brukar. Fordon, inomhus och behållaresök gick bra. Vid behållarna som var sist, tog hon rätt behållare på 10 sek. En sjätteplats av 49 startande. Och vi gick in sist med mång störningsdofter. Duktiga lilla Alice. Nu står det rallylydnad på schemat för Doris och mig.

Måndag den 23 oktober

Hej mina vänner. Det var länge sen sist. Jag erkänner. Och det var nästan så att jag hade glömt hur jag gör för att komma in på sidan för skriva. När jag kommer så här långt efter så är det nästan svårt att komma igång igen. Problemet är också att sommartid när vi bor på landet så ha jag ingen dator, och dom gånger jag åker in till stan för att kolla post och betala räkningar så sätter jag mig inte här.

Vi har under sommaren/hösten turnerat mycket på tävlingar. Inte så mycket utställningar eller agility utan det har mest blivit Alice som har tävlat i nosework. Jag tror inte att jag bryr mig om att rapportera om så mycket som om vad som har hänt, utan börjar om här och nu.

Doris och jag har börjat med en ny tävlingsform. Rallylydnad. Så nu håller vi på med tre (4) olika tävlingsgrenar. Nosework, där hunden, i det här fallet Alice, skall jobba i stort sett självständigt. Agility där vi jobbar som ett team, jag visar, säger och pekar och hunden springer, (jaja jag får allt springa jag med) Och så till rallylydnad, där jag hela tiden för kommandot. Så snacka om olika sporter. Sen den sista varianten - utställning. Under nästa år skall Doris ställas ut mera. Elsa då. Ja hon har fortfarande inte löpt snart 14 månader gammal, och fortfarande kvar i "barnstadiet". Jag får se vad jag hittar på för aktivitet till henne, men någon mera agilityhund blir det nog inte. Min höft och mitt knä kommer nog inte att uppskatta det.

Jag hade tänkt para Hoppsan i sommras, men missade när hon löpte, så det blev inget. Nu blir hennes nästa löp vid årsskiftet så då provar vi igen. Den här gången skall jag vara med bättre. Och jag vill hellre ha vinter/vår valpar än sommarvalpar. Jag blir så låst när jag har valpar och kan inte resa runt på tävlar under 4-5 månader.

En bild som kanske inte är av bästa kvalitet men där alla hundar sitter kvar. Det är en rosettskörd efter en intensiv tävlingsperiod på 10-12 dagar.

 

Tisdagen den 13 juni

Elsa mår prima. Och även övriga hundar.

Någon agilitytävling har vi avverkat, men utan några framträdande resultat. Ett domaruppdrag i Leksand i dagar två.                En liten insedent med Bea har det varit sen sist. Stackars gumman. Hon är lite galen i kottar och framförallt när vi är på landet. Jag slänger i väg en tallkotte som hon tar i en lyra. Hon gnyr till och blir sned och stel i nacken. Min första tanke var en riktig muskelskada, sen börjar det rinna blod ur munnen. Hon hade slagit loss en hörntand. Det hör till saken att hon har väldigt dåliga tänder, hon har tandlossning och den hörntanden har varit dålig sen tidigare. Tanden pekar rakt ut. Vi har tid beställd hos en tandspecialist, så att vi får gå igenom hennes tänder ordentligt. Det går ju inte att söva Bea, hon krampar och får panikångest. Så den här gången skall hon få gasnarkos, så får vi hoppas att det fungerar. Jag är jättenervös. Hur som helst hon får dubbel dos smärtstillande, så väntar vi i en och halv timme. Sen håller jag i och husse drar ut tanden som sticker rakt ut. Stackars lilla Bea. Men jag tror att det var en lättnad för henne att få bort den. Tanden har irriterat henne, det förstår jag nu, och det kan också vara förklarningen till att det inte har fungerat så bra på tävlingar. Man kan tänka sig själv. Men djuren kan inte tala. Tyvärr.

Vi, Bea och jag knep en andra plats i listan för oss som är 55+. Resultatet är på förra årets resultat, när vi tävlade i ettan.

Jag har också en duktig förare/ägare Lena Matson med en duktig hund vid namn Lisa Tassis Miss Oregon som nu kan titulera sig Svensk Rallylydnadschampion. Starkt jobbat av er båda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Onsdag den 31 maj

Vad har hänt sedan sist ? En hel del. En del aglitytävlingar har vi hunnit med under dom här veckorna, med blandade resultat.

Vi har så smått börjat flyttat ut till landet. Det är så skönt, men jag jobbar fortfarande så "hel"flytten får vänta lite. Det är inte så mycket längre att pendla därifrån än inne från sta'n, men iallfall. Men över helgerna bor vi nu där ute. När vi inte tar husbilen och åker till olika tävlingar.

Doris och jag har börjat med rallylydnad. Det var ganska kul faktiskt. Jag har provat på det en gång tidigare, men då tyckte jag att det var så där lagom kul. När man som jag har en flock med hundar (fem stycken) är det väldigt lätt att flocken blir just en flock. Individerna kommer inte fram på rätt sätt. Och som flock känner man sig trygg, därfär är det så viktigt att hundarna får göra saker med mig på egen hand. Och det märktes så väl när Doris hoppade ut ur bilen, när vi kom fram till klubben, att hon tittade sig omkring och undrade var flockkompisarna var. Nu är det inte så att Doris inte kan stå på egna ben, eller känner sig osäker utan övriga hundkompisar. Men just reaktionen hos henne var tydlig. Och det tog ett tag innan hon fattade att det var henne jag pratade med. Nosen i marken, blicken åt alla håll, utan att se eller höra att jag pratade med henne. Efter en liten stund, ramlade pengen ner. Aha, matte pratar med mig ! Men vad vill hon ? Doris lär sig fort. Efter två kurstillfällen, följer hon ganska bra. Kan stå, sitt och ligg. På slutet klarade hon även av att ligga kvar medan jag gick ett helt varv runt henne. Duktig flicka. Vi får jobba vidare. Nu gäller det bara att hitta på något åt Elsa också.

Elsa ger mig lite gråa hår , (om det nu kan blir flera). Men det är något som inte stämmer riktigt med hennes hälsa. Hon är glad och pigg på alla sätt, men det är något som inte är som det skall. Men det är svårt att sätta tummen på't. Det får nog bli ett samtal till Kumla djursjukhus för en konsultation. 

En liten stolt Hoppsan med senaste helgens rosettskörd. Två 3:e placeringar blev det den här gången.  

 

Torsdag den 4 maj

Vi börjar få lite värme ute, men det går segt. Lite tävlingar har vi hunnit avverkat, med blandande resultat. Inget att skryta med direkt. Hoppsan är väldigt duktig, så snart sitter "pinnarna" där. Det är dom små marginalerna det hänger på. Men hon går från klarhet till klarhet. Lydnadsträningen har gjort nytta. Men Bea vet jag inte riktigt var jag har. Jag har känslan av att det är något som inte stämmer någonstans, men vet inte vad det är. Om det kan vara dom stökiga tonåringarna (Doris och Elsa) hon har runt sig, som bara vill bråka med henne. Och Bea är för snäll. Visst hon morrar och visar så gott hon kan att dom är jobbiga, men det är inget dom bryr sig om. Jag får väll försöka hjälpa henne och försöka freda henne från busungarna.

Igår gjorde vi årsdebut med husbilen, och för Elsas del var det första gången hon åkt i den. Det gick väldigt bra. Hundarna fick följa med och vara i husbilen medan vi njöt och gottade oss på Loka Brunn, med mat, bad och för min del även en lerinpackning och massage. Underbart !

 Hela gänget samlat. Under helgen bär det av på tävlingar igen. Först till Torsby Lördag, och Sunne på söndag. Och så hoppas vi att vi kan få till en "pinne" eller två.

 

Måndag den 24 april

Snart är fyra dagars ledighet över. Fyra sköna dagar. Inga tävlingar. Inga måsten. Jag har dock hunnit med att träna både agility och NoseWork, och det är ju ett rent nöje så det räknas inte. Bea är en klocka på banan. Hoppsan gör ju ibland sin egen bana, så den här gången körde vi lite lydnad mellan hindren. Det var jobbigt tyckte hon, men så nyttigt. Hoppsan försökte gång på gåmg att dra iväg, men fick ett nej. Att gå förbi balansen utan att springa upp på den, det var svårt. Men efter ett tag så upptäckte hon att matte var ganska bra att följa, i cirklar och i 90graders vinklar, fram och tillbaka. Sen fick hon hoppa, och klättra. Ja, vi måste jobba på mera kontakt hon och jag.Hon blev mera uppmärksam på vad jag ville.

Alice fick träna NoseWork, dels ute runt  en husgrund, i halv storm. Men det var inga problem. Runt min bil, i samma blåsiga elände. Gick också bra. Sen var vi inne i en stor kontainer, där fick hon klättra på sandsäckar, där jag fick hjälpa henne upp, tränga sig förbi agilityhinder som stod staplade och andra trånga passager. Inga problem det heller. Hon räds inget.

Igår var vi till bekanta där vi kunde träna i ett traktorgarage med många störningsdofter. Alice var lika duktig där bland alla fordon som stod där inne. Det enda kruxet är, att hon är så ivrig, så hittar hon inte doftkällan fort nog så försöker hon fuska och låtsas att hon hittar, för att få godis. Men jag ser när hon fuskar.  Pluttgumman.

 

Tisdag den 11 april

Oj vad tiden går och snart är det Påsk.

Det blev tomt när valparna har flyttat och så även fodertiken Fia. Nu har jag bara mina "gamla" vanliga hundar kvar här hemma. Alla fem.

I helgen som gick var jag till Leksand och tävlade med Bea och Hoppsan. Bea gjorde tre väldigt fina lopp. Jag är jättenöjd med hennes rundor även om det inte resulterade i några prisplaceringar. Det är så roligt att tävla med henne för henne kan jag lita på. Hon gör allt hon kan, bara jag visar och säger rätt. Det sista blir inte alltid rätt, skall väll erkännas. Hoppsan däremot far som en pingpongboll. Agility är skitkul tycker hon, och tar ibland några extra hinder på vägen, om man säger så. Ändå försökte jag den här gången att om än inte bildligt (får man inte) men muntligt hålla henne i örat och inte släppa henne med blicken. Men icke sa nicke, hjälpte det. Men hon blir väll äldre och förståndigare hon med, med tiden.

Vi tränar nosework Alice och jag. Hon är väldigt duktig och ivrig. Hon får ju godis när hon hittat doftgömman. Och som kasstrerad äldre dam så är man matgalen. Nu hoppas vi bara på att vi kan få till ett tävlingstillfälle också. Det är inte det enklaste. Vi är många som vill ut och tävla på dom få platser som erbjuds.

I går fyllde Doris och hennes syskon Frankie och Christine 1 år. Så det var dax för ettårs sprutan. Vi träffades på gräsmattan hos vår eminenta veterinär Karin, så Doris och Frankie fick busa av sig på gräsmattan. Christine bor långt norrut. Strax därefter kom Fias matte och husse som även äger Agnes, så släppte vi dom också. Efter det släppte jag loss alla mina hundar. Så där på gräsmattan sprang 8 svarta dvärg/toypudlar, alla släkt på något vis. Sen slog det mig - vem - vad är inne hos veterinären ? Jag smög in och förvarnade, om alla lösa pudlar på gården, att innan ni kommer ut, så säg till. 

Nu gäller det att ha kvasten trimmad in för helgens resa. Ha en trevlig helg OCH GLAD PÅSK !

 Snart har vi dom här Blommorna och fjärillarna.

 

Onsdag den 29 mars

Nu skall jag lätta på mitt samvete igen. Det har varit en hel del på programmet under ett par veckor. Det har varit en tävling. Hoppsan i Fagersta. Det gick inget vidare. Det var ett agilitylopp där "säcken" eller platta tunneln var med som ställde till det. Diskningar i båda loppen. I andra loppet for hon dessutom som en "flipperkula" bland hindren, och återgick till gamla fula vanor på gungan, som hon tog flygande. Nja bättre dagar har vi haft.

På söndagen en kurs i ballansboll. En mycket lärorik och intressant kurs, det här var del två. Jag har tyckt att Bea är välmusklad både fram och bak. Nä det är hon inte. Så vi har lite att jobba på.

Jag har också varit på domaruppdrag i Finland. Många och fina hundar, och trevliga människor.

Och så har jag hunnit med att leverera min bägge valpar.

                             

Lillklas - Chicko flyttade till Fanny i Örebro  och    Storklas (inget nytt namn) flyttade till Monica i Saltsjöbaden.

Lycka till med era små.                                                                 

 

Torsdag den 16 mars

och solen skiner och marken är frusen. Perfekt. Medan jag passar på att väga valparna så kokar jag mitt frukostägg, som spricker. Jag gillar inte när frukostägget spricker !                                                                                                           Att få valparna att stå stilla i vågskålen i två sekunder är inte lätt. Men det står en flaska salladsdressing på bordet så jag tar av korken på flaskan så får dom lukta på den, och på så vis försöka få dom att stå stilla så länge att vågen visar någorlunda rätt. Den doften gillade inte bröderna Klas. Det luktade nog konstigt men dom stod iallfall stilla någon sekund. Lillklas vikt idag är 915 gr och Storklas väger 987 gr. Efter frukost. Viktökningen går inte lika fort nu. Bla för att dom rör sig mera nu, framförallt Storklas. Efter maten väljer Lillklas att gå och lägga sig och vila på maten medan Storklas vill ut och leka.

Nu börjar nedräkningen, dels till att valparna far iväg och att Fia flyttar hem igen till sin husse och matte. I början räknades veckorna, nu är det dagarna, och snart är det timmarna. Och jag förstår matte Monica och husse Bosse. Fia är en glad och pigg liten tik. Och Fia är husses hund. Hon har lindat sin husse kring lillfingret. Hon är en älskad liten hund både här och där.

 

Onsdag den 15 mars

Idag har Klasarna varit ute på gräsmattan och sprungit. Det var nog med lite blandade känslor dom knatade runt. Lite läskigt men också spännande och roligt. Nya ljud och nya intryck. En liten försmak på vad som komma skall. Ett litet löv, en liten kvist och lite smått och gått som skulle nosas på och undersökas. Nu är dom under min stol och försöker bita hälsenorna av mig. Det gör rackarns så ont, med dom små vassa tänderna. Dom är livliga dom så liven, men ingen av dom har ännu försökt at ta sig över kompostgallret i hagen dom vistas i när dom äter och sover. Ändå har jag bara ett halvgaller i framkant. I förra kullen hade jag en valp som klättrade över hela kompostgallret och sen kastade sig handlöst ner på golvet. Inta bra. Det blir ett ganska högt fall för en sådan liten valp. Så den gången fick jag göra en "specialare" så att hon inte tog sig över.

 

Torsdag den 9 mars

Nu när jag har en större vågskål går det lite bättre att väga grabbarna. Men lätt är det inte, dom är inte stilla i två sekunder så siffrorna pendlar hela tid, men det går på ett ungefär att se vad dom väger. Dom börjar äta ganska bra på egen hand nu. Men det är i så små mängder så det är försumbart. Jag skall försöka att lägga dit dom bilder som jag provade med när hela sidan blev blank. Så håll tillgodo.

                               

Lillklas vikt idag 806 gr                                                                         Storklas vikt idag 905

 

Onsdag den 8 mars

Jag tar jag sats igen. Sist jag gjorde ett inlägg på min sida och skulle korrigera några bilder som inte hamnade där jag ville, så försvann hela mappen. Sidan blev blank ! All text och alla bilder försvann. Även det som var sparat. Mycket märkligt, men så blev det. Texten fick jag tillbaka med hjälp av supporten, men inte bilderna.  Då tappade jag sugen lite. Men nu provar jag igen. I måndags var jag och Alice till Katrineholm för att avlägga ett doftanlagsprov i Nosework. Doften var eukalyptus som vi har tränat på. Det gick galant. 12 lådor låg på golvet, i en fanns doften som hon snabbt markerade.

   

Och så säger man att det inte går att lära gamla hundar att sitta. Här är beviset, att det går visst. Alice blir 10 år i april. Duktiga Alice.

I morgon blir valparna 6 veckor och det är dags att väga igen. Nu har jag skaffat en större våg, så att dom förhoppningsvis stannar kvar i vågskålen.

 

Måndag den 27 februari

Lillklas närmare sig Storklas mer och mer, det börjar bli lite svårare att se skillnad på dom, men det är skillnad. Det är två pigga krabater, som nu börjar få lite mer och mer ytor att röra sig på. Det är lite halkigt att ta sig fram på köksgolvet, men det är 

j ä t t e s p ä n a n d e ! Buset varar inte så lång stund, dom blir fort trötta, och sover sen så gott. Dom äter lite egen mat, men det är ju mängder som är försumbara. I morse fick dom dela på en äggula, och det syns knappt i skålen. Köttet ryms på en tumnagel. Men snart kommer dom att kräva mera, varefter dom rör sig.

Vikter då 644 och 705. Nu får dom snart inte plats i vågskålen. Viktkurvar går stadigt uppåt. Dom här två valparna är fortfarande viktmässigt mindre än i förra kullen. Det skall bli väldigt spännande att se slutresultatet.

 

 

Tisdag den 21 februari

Idag har valparna fått smaka på fast föda. Naminamnan sa dom. Slurp klet och kladd, men en väldigt bra kontaktövning, att bli hanterade på. Valparna sitter i den ena handen och äter ur den andra (en i taget) Jag hoppas att jag kan få dom att äta mera och mer på egen hand, för Fia börjar bli tunn i hullet. Hon föder sina valpar väl, men det är inte mycket hull kvar på henne. En del tikar är sådana. Valparna har också blivit avmaskade.

 

Måndag den 20 februari

Det börjar bli liv i "lådan". Det är två busiga pojkar som växer, busar och frodas. I dag har jag provat att klippa lite på deras nosar och i baken. Storklas dog minst fem gånger, jag höll på att döda honom tyckte han. Lillklas sa inte ett pip. Den här gången. Nästa vecka när vi tränar lite igen med maskinen, så kanske det är ombytta roller. Men så är det. Vid vägningen på torsdag klipper vi lite klor igen. Under den här perioden när så mycket skall tränas och övas in, är jag glad att dom inte är 10 st !  Och mer och mer blir det till dess att dom får egna hussar/mattar som får ta vid och förbereda dom små liven inför det liv som komma skall. Tid är bokad för veterinärbesöket, chipmärkning och sprutor och besiktning. Det är otroligt vad fort tiden går.

Jag satt i dag på väg hem från landet, och funderade på, varför döper man hundar oftast till engelska namn ? Namn som hundarna oftast ändå inte blir kallade till. Nej, jag tror banne mig att jag skall bryta trenden.

Idag har jag anmält Alice och mig till ett anlagsprov i nosework. Vi får se om vi blir antagna. Spännande. Alice är så duktig, och ivrig.

I går var vi på vår lokala agilityklubb kallad KASK (Karlskoga AgilitySport kennelklubb) där vi fick pris Bea och jag. Väldigt snopen blev jag. Vi var 2016 år näst bästa agilityhund i klubben. Matten Bästa Bea ! Hoppsan och jag kommer i år !

 

 

Torsdag den 16 februari

Så var det dax igen. Vägning. Och det är lite intressant det här med vikter och siffror. Eftersom jag har en tidigare kull med samma härstamning, både på mor och farsidan, men där Fia är ett år äldre än Hoppsan. (Dom är helsyskon men med ca ett års åldersskillnad) Fia är en lite lättare typ än Hoppsan, som är lite mera cobby i kroppen.

Lillklas vägde idag 525 och Storklas 607 gr. Och jag tycker dom är såååå stora, för att vara så små (unga). Men, när jag jämför med Hoppsans valpar vid tre veckors ålder så vägde den ena tiken 530 gr, och hon var vid leverans pytteliten, hon bor så långt bort, så jag vet inte slutresultatet. Hennes syster, Doris, hade en vikt av 577 gr och som idag har växt upp till en liten dvärg på 29-30 cm, medan brodern vägde 692 gr och han blev en toy. Så det här med vikter säger inte så mycket. Men det visste jag förrut. Det är ändå kul att följa dom, och se så att allt går åt rätt håll.

Nu kommer valparna att få flytta ut ur sovrummet till köket under helgen, och det skall bli så skönt att få sova med öppet fönster igen om nätterna. Nu är det så varmt !

 

Lördag den 11 februari

Nu har valparna öppnat ögonen ! Jag har inte studerat valparna så där ingående på några dagar. När allt är tyst och lugnt, finns det inten anledning att störa valpar och mor Fia. Fia blir lite orolig när jag plockar med hennes "barn". Och det är inte så konstigt. I och med att ögonen öppnas, även om dom fortfarande inte ser så bra, då den blågråa hinnan fortfarande finns kvar över ögonen, så kommer också deras hörsel, och med den en annan medvetenhet. När valparna ändå var uppe för fotografering så passade jag på att klippa deras klor. Dom är vassa som kattklor.

                

Valparna är tjocka och fina. Fia är dukktig att föda sina valpar. Hon är kroniskt hungrig, men ju mera mat hon får desto mera mat ger hon till valparna och hon själv blir smalare. Bilden i mitten är Storklas och den högra bilden är Lillklas. Bilderna är klickbara för att göra dom större.

 

Lördag den 11 februari

Efter att ha suttit med en massa pappersarbete och försökt bringa lite ordning i högarna, och sen städat så stoppade vi in alla hundarna inklusive Fia, i bilen och åkte ut till landet för att mata fåglarna. Det är ju rätt skapligt väder i dag. Det blåser inget och termometern visar på + - 0.

Så på med alla kläder på hundar och folk. Framförallt är det viktigt att klä på henne som har en "mjölkbar" under magen, så att den håller sig varm. Och vad glada hundarna blir när dom kommer dit ut. Och lilla Fia, som hon sprang. Och där ute har hon varit tidigare så hon tyckte verkligen att det var roligt. Jag är annars lite nojig, och törs inte släppa henne lös. Tänk om det skulle hända något. Jag använder både hängslen och livrem. Men här är det inhängnat, så det är ingen fara.

Och nu har Fia äntligen accepterat att ha en fäll i "lyan" så att hon och valparna kan ligga mjukt och fint. Jippi !

 

Torsdag den 9 februari

Valparna växer och frodas. Nästan lika breda som långa. Onsdag och torsdag har husse fått hålla ställningarna med alla hundar + valpar när jag har börjat jobba igen. Vardagen tar vid.                                                                                        Vägningen i morse visade att viktkurvan går stadig uppåt. Storklas har idag kommit upp i den aktningsvärda vikten av 439 gr och Lillklas väger idag 364 gr. Helt OK ökningar där Lillklas procentuellt har haft en större ökning än sin bror. Storleksskillnaden är inte längre så markant. Storklas börjar så smått att öpnna sina ögon. Man kan skönja en liten strimma som blänker. Lillen kniper ännu så längen igen sina ögonlock.

På söndag håller pudeklubben:s mellansvenska avdelning sitt årsmöte i Eskilstuna. Då måste jag dit och försvara min motion, angående prislistan för agilitypudlarna, som idag enbart gäller elithundarna, vilket jag tycker både är tråkigt och orättvist. Alla skall få vara med. Och så skall jag hämta ett pris för Bea och mig, när nu Bea ahr fått ett par agilitytitlar. AGD1 och AGHD 1.

  

Vem som är vem på bilderna vet jag inte. Men jag tror att den högra valpen på den högra bilden är Lillklas.

 

 

Torsdag den 2 februari

Idag är valparna 1 vecka gamla. Och vägning står på programmet. Lillklas har gått upp hela 98 gr från 150 gr till 248 gr. Lillfisen. Storklas har ökat från 183 gr till 322 gr, en ökning med duktiga 139 gr. Fia är duktig. Sköter och föder dom väl. Valparna är tysta och nöjda. Men hon har en liten egenhet. Hon vill inte ha någon fäll inne hos valparna. Den åker väck. Så både hon och valparna ligger på bara tidningarna. Jag vill att dom skall ligga mjukt och skönt på en vetbed-fäll. Jag hinner bara lägga dit den så bäddar hon bort den. Jag har försökt med en fäll med styvare baksida så att hon inte kunde krafsa bort den. Men hon rev och slet, så jag tog det säkra före det osäkra och tog bort den, innan någon av valparna for med. Jag har provat med badlakan, och en liten filt. Nejdå, bort bort bort. Idag provade jag igen. Det gick sådär. Fällen fick väll ligga ett tag, sen åkte den ut igen. Lustigt, det har jag aldrig varit med om tidigre vad jag kan minnas. Att en del tikar lägger över sina valpar  för att gömma dom, har jag varit med om, men inte tvärtom. Alla är dom olika.

Här ligger Fia med sina valpar. Dom syns inte mellan hennes ben. På bilden ligger fällen kvar i framkanten. Här ligger valparna på bara tidningar. (Bilderna är klickbara för att få bilderna större) På den högra bilden ser det ut som om det är bajs på tidningarna  men det är en bild.

I tisdags var Bea, Hoppsan och jag och tränade agility. Och mitt vänsterben fungerade ! Nu är det bara att anmäla. Men det gäller också att jag forsätter med gymnastiken. Det går inte att sluta bara för att jag nästan är helt OK. Annars är det lätt gjort att man gör det, men då kommer jag snart att ha problem igen.

Torsdag den 26 januari

Fia och valparna mår bra. Fia har fått lite mat i kväll. En rå äggula och lite rå köttfärs. I och med att hon åt upp bägge efterbördarna, så får man vara lite försiktig i början så att magen inte blir orolig. I morgon blir det fiskbullar i buljong. Hon ligger hela tiden hos dom små. Jag får bära ut henne för att hon skall kissa. Och det tar ungefär 10 sekunder så är det klart, och in som en raket. Tikar äter i regel upp efterbördarna. Om dom inte är för många. Kan tyckas lite äckligt, men helt naturligt. Dels finns det näring kvar i efterbördarna, sen gäller det att städa "boet". I vilt tillstånd måste boet vara rent, dels för att inte locka till sig rovdjur, och för att det inte skall ligga något i boet/lyan som kan sprida smitta. Och man får inte glömma bort, att hundar är djur, och inte människor, även om vi ibland försöker förmänskliga dom.

Torsdag den 26 januari

Så var dom här. Valparna. Två stycken - hanar. Fem dagar för tidigt, och tur var kanske det, för dom var rejäla. Den första vägde 150 gr, ganska normalt, och den andra vägde 182 gr ! En rejäl krabat. Allt gick bra. Fia var så duktigt. Det här var hennes första kull. Och man förundras varje gång, så duktiga tikarna är. Vilka urinstinstinkter dom har. Nu väntar vi och ser på vidare utveckling.

 

Onsdag den 25 januari

I går flyttade Fia hem till oss. Det börjar så smått att dra ihop sig. Dräktig är hon, men det blir max två valpar, tror jag. Kanske bara en. Hon är inte speciellt tjock, men det är rörelser i hennes mage. Och är det bara en så kan samma valp kännas både här och där i magen. Men snart får vi se. Jag tror inte att hon kommer att gå tiden ut. I morse gick hon ifrån maten. Nu är det bara en tråkig lång väntan som väntar. Hon har valt ut var hon skall valpa. På en hylla under mitt datorbord. Jojo, hon kan vara där så länge, men där skall det inte ligga några valpar.

Söndag den 22 januari

I övermorgon kommer Fia hem till oss. Så att hon hinner "boa" in sig här. Vi är ju inte några främlingar för varandra, men nu börjar det dra ihop sig. Fias aptit är obegränsad berättar matte/fodervärden. Hon kan äta hur mycket som helst. Hennes regntäcke går snart inte runt hennes mage. Det skall bli spännande.

Doris löper för första gången, så nu är hon "vuxen". Men fortfarande en riktig busfia. Hon fortsätter att utvecklas åt rätt håll. Nu väntar vi bara på att det skall komma en lämplig utställning så att vi kan ställa ut henne, och se hur hon står sig i konkurrens till övriga tikar i hennes åldersklass.

Ny tillskottet Elsa, fortsätter även hon att utvecklas. Hon är idag drygt 4,5 månad, men har inte börjat byta sina tänder än. Tyvärr, dom där eländiga valptänderna är så vassa. Men hon är inte så värst bitig. En del valpar är hopplösa att vilja gita i allt och alla. Men med tiden ramlar dom väll ut. 

 

Lördag den 7 januari 2017

Idag var vi och hälsade på Fia, som börjar bli lite rund om magen. Fodervärden/matte berättade också att hon har ändrat sitt beteende. En tidigare hanhundskamrat fick respass är han ville hälsa på Fia. Fia går in i vecka 6 på tisdag. Det skall bli så spännande. Jag är väldigt nöjd med avkommorna ur en tidigare kull, med samma linjer.

Det har varit ruggigt kallt några dagar - 20-22 grader för att i går vara +-0 och nu vänder det och blir kallare igen.

Alla hundar mår bra. Alice päls är fortfarande inte tillbaka efter ormbettet i september. Till dom områden giftet hade spridit sig, tappade hon till en början all päls och blev helt kal där. Från hakan, ner emellan frambenen och en bit på vänster sida på bröstkorgen och vänster framben. När pälsen började växa ut blev den kolsvart och alldeles slät. Pälsen är fortfarande kolsvart, något lite lockig men det finns ingen ull i den. Vi får se vad det blir. Men vad spelar det för roll. Alice är lika glad för det. Att hon sen blev flammig i färgen har inte heller någon betydelse. Jag tyckte tidigare att hon fortfarande var ganska svart och fin sina ålder till trots , men nu ser man skillnaden. Alice blir 10 i april.

Torsdag den 29 december

Mitt liv med ElsaAtt Elsa skulle komma in i mitt liv och vår flock var inte planerat. Efter en höst med stora utgifter för Alice med ormbett och med planerade operationer (jo hon är försäkrad, men det täcker inte allt) En planerad renovering, från golv till tak av mitt vardagsrum en bokad kurs i aglityhandling så var min budget redan full med kommande utgifter. Och att sen gå och köpa en valp på det, när jag redan hade en valp/unghund här hemma. Nja det var inget drömläge. Jag hade många och långa utläggningar med mig själv. Nu var det här en speciell valp med bla en mamma som kom från mig. Men men, förståndet vann inte, det gjorde hjärtat.

Den här lilla Elsa är en väldigt speciell liten fröken. Hon har en väldigt stor förmåga att var under mina fötter. Jag begriper inte hur hon bär sig åt. Och när vi är ute och går, så tvärnitar hon i bland, för hon får syn på något intressant, en liten pinne eller löv eller något annat hon vill undersöka. och så trampar jag på henne. Annarsär hon en smart tjej, och lär sig väldig fort saker och ting.

När vi kommer in från sista kvällskissningen så får mina hundar en liten nattisgodis. Alla sitter som tända ljus och väntar på sin bit. En, två, tre fyra.........var är den femte och vem saknas. Jo Elsa, hon hann inte med in genom dörren ! Hon sitter ute i trapphuset och ser mycket förvånad ut. Lilla gumman.

Jag ångrar inte en sekund, att jag köpte Elsa. En sådan genomgod och trevlig liten dam, mjuk och fin, men ändå inte vek eller feg. Glad och trevlig, hon älskar alla. Jag tror hon älskar mig också, fast jag trampar på henne ibland.

Fia går från klarhet till klarhet i sin dräktighet.

 

Fredag den 23 december

Dan före dan och det här året är snart slut. Ute är det inte så jullikt. Men ikväll var det iallfall fruset ute så hundarna blev inte så smutsiga. Jag kommer att vara ledigt ett tag framöver och tänker lägga upp nya rutiner för mina promenader med hundarna. Kvällspromednaden kommer att delas upp. Och det av olika anledningar. Så nu blir det en promenad med Elsa och en promenad med Doris, och sen en lite längre med dom övriga tre. Dom yngre förmågorna kan behöva lite egentid med mig, och också ha en chans att hälsa på andra hundar, om tillfälle bjuds, och även människor som vill stanna till och bekanta sig med hundarna. Med ett gäng på fem stycken som gärna trasslar och har sig är det lite bökigare. Det blir lite mera motion för mig, och det kan jag behöva.

Vår privatträning i agility fungerar jättebra, jag har fått tillbaka tävlingslusten och en del av självförtroendet igen. Bea och Hoppsan är väldigt duktiga. Många input har det blivit, där vi diskuterar olika vägval osv. Precis det som jag behöver.

Jag har idag varit och titta på Fia, kan nog med säkerhet säga redan nu att hon är dräktig. Skall bli riktigt spännande. Så vi kan nog räkna med valpar i månadsskiftet januari/februari.

Med den här, i mitt tycke vackra bilden på en ung Bea önskar jar alla mina vänner en GOD JUL & GOTT NYTT ÅR.

 

 

Torsdag den 8 december

Igår var jag med Bea och Hoppsan till Hackvad och tränade agility för Fanny Got. Det var en mycke givande kväll. Och den här gången (det var andra kurstillfället) så fick jag det att lossna för Bea också. Hon har ju lite svårt och låser sig gärna när det är, i hennes tycke, lite för trångt och när det är främmande hundar och människor, som hon tycker för nära inpå. Vilket dom igentligen inte var. Men Bea är som Bea är. Hon är mycket duktig, och älskar det här, vilket även Hoppsan gör. Men det är jobbigt för min hjärna, men nyttigt. Hundarna, och då främst Bea som har hållit på med det här så länge, är jätteduktiga. Men jag är inte lika duktig, och det är därför jag är där. Det här är en fartfylld sport där det går ut på att på snabbaste och bästa sätt - och felfritt ta sig i mål. Vi klockade en hund mellan 7 hinder (en tunnel och 6 hopphinder) Det skillde 11 sekunder !beroende på vilket vägval man gjorde över framförallt ett av hindren. Så med en smart väg kan man vinna tid ! Men Fanny är duktig, och jag får hela tiden + och -. som spring, gå närmare, möt upp med vänster hand, belöna där o s v. Snyggt jobbat snygg sväng osv. Ja det passet kändes riktigt bra. Nu har vi två gånger kvar.

Men vägen till Hackvad var inte så rolig. För det första så trodde jag att jag skulle hitta utan att titta på vägbeskrivningen, vilket jag inte gjorde. Vänder och åker tillbaka, och får ett par bilar framför mig som åker så sakta, och jag tänkte åka förbi, men gjorde inte det. Som nog var tur att jag inte gjorde. Jag kommer ut på en grusväg, och kommer upp på ett backkrön, där jag inte är säker på om jag skall svänga eller åka rakt. Så jag saktar ner, och ser att jag skall svänga, och gasar lite, det är glashalt och bilen åker baklänges nerför backen. Jag får stopp på bilen, och försöker försiktigt ta mig framåt, men åker ännu mera bakåt. Jag försöker även att komma igång på tvåans växel och slira på kopplingen, men det hjälpte inte. Så min tanke var att det får bära eller brista - och så gasade jag för fullt och till slut kom jag igenom isen och uppför backen. Pust.

 

Tisdag den 5 december

Idag är Elsa 3 månader. Lillfia. Ja så liten är hon inte, 2,6 kg och ca 24 cm hög. Så det kommer att bli en stadig fröken.

I går var vi och tränade Nose-Work i Lervikshallen. Alice är helt suverän. Jätteduktig ! Bea är också duktig. Hon är lite snabbare och därmed lite slarvigare, men med tiden kommer det att sitta där också. Hon har nog inte riktigt förstått att man kan göra olika saker i Lervikshallen. Inte bara träna agility. Hoppsan fick också prova på. Det är nyttigt att hundrna får jobba lite med huvudet också. Doris fick gå mellan hinderstöd och över hoppbommar som för hennes del ännu så länge ligger på golvet. Den enda som ännu så länge inte har något "jobb" är Elsa. Men det skall bli hennes tur också.

Lördag den 3 december

Tiden går så fort, och ibland undrar jag vart den tar vägen. Hoppsan fyller 3 år idag. Redan.

Doris växer och frodas, full av livslust. Hon är smart och för sin ringa ålder (3 mån) hon lär sig fort, och hon springer redan upp för trapporna, två våningar. Jag tror inte jag  tidigare har haft någon valp som har gjort det i den här åldern. Nerför har hon inte provat än. Men det kommer nog det med.

Min fodervärdstik Fia är parad så förhoppningsvis får vi valpar i månadsskiftet jan/febr.

Vi var idag ute på landet för att mata fåglarna och försökte att ta ett gruppfoto på hundarna. Det gick sådär. Men till slut hamnade alla på ett foto. Från vänster sitter Alice 9 år och 8 mån, Bea 7 år och 3 mån, Hoppsan 3 år, Doris 8 mån i nästa vecka, och så minstingen Elsa 3 månader.

Vi gjorde ett nytt försök i trappen, med liknande resultat.

På tal om att mata fåglar, så har det tills idag gått åt

60 kg solrosfrön, x antal kg jordnötter och x antal

talgbollar. Men det är det värt. Till sommaren har vi

något att titta på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredag den 19 november

Idag blev en dag där det mesta har gått i hundens tecken. Vid middagstid tog jag med mig alla hundarna och åkte ut till landet. Självklar var även Elsa med den här gången. Hon har annars fått stanna hemma när vi tar längre promenader  med övriga hundar. När jag hade fyllt på mat till fåglarna, så tog jag en kortare promenad upp till skogen. Det var första gången som hon fick följa med ut i ojämn terräng. Alla hundarna är lösa. Vi följde en liten smal djurstig, där hon tappade bort oss vid ett tillfälle, så hon gnällde, jag lockade och hon letade sig fram och hittade oss. (jag hade full koll på henne) Det rörde sig kanske om 5-6 meter, men för en så liten valp/hund, måste lingon och blåbärsriset te sig som en snårskog. Hon är så duktig, och klok. Sen gick vi vidare på en bredare stig som var lättare att ta sig fram på. Så kommer vi fram till en omkullblåst trästam, som övriga hundar med lätthet forserade, men för Elsa var det lite knepigare. Men hon letar rätt på ett lämpligt ställe att kravla sig över på. Duktig hund. Hon är klok och sansad. Jag har tidigare skrivit att jag tycker det är intressant att studera hundarnas beteende, och i största möjligaste mån låta dom försöka lösa problemen själva.

Sen for vi in till staden. Där väntade bad och klipp av två och enbart bad av den tredje. Idag har Elsa för första gången också fått gå i koppel. Det var inga problem. Och nu har hon även fått besöka stan. Och det var heller inget problem. Hon följer de övriga flocken, och hon litar på den.

Söndag den 13 november

Välkommen lilla Elsa, nu har du bott hos oss i en vecka. Elsa heter i stamtavlan Acclaim Super Star (återstår att se om hon lever upp till sitt namn) Elsa är barnbarn till min Tinytot (Tassis Piece of Tiny Tot) som är på bilden ovan. Det är av den anledningen jag har köpt in henne. Eftersom jag valde att inte låta Bea (som nu är moster) få några valpar så när chansen gavs så blev det så här istället. Det var väll inte direkt planerat då jag också har Doris 7 månader här hemma. Men dessa båda "barn" har väldigt (ibland i överkant) roligt tillsammans. Elsa kommer att bli en dvärg. Jag har inga hundar i avelsbar ålder kvar av mina dvärgar, så igentligen passade det bra att Elsa kom in i familjen.

Hur har det gått för Alice då. Jo bara bra. Och när jag äntligen kunde ta bort stygnen, så lät hon också bli med att försöka slicka på såren. Så nu får vi hoppas att det får vara lugn och ro ett tag.

 

 

Fredag den 4 november

På morgonen den 21 oktober när jag gjorde syn av såret efter operationen så upptäcker jag en liten hård bula i ljumsken som inte hade varit där tidigare. Så jag ringde till Smådjurskliniken i Kumla och vi fick komma samma dag. Det hade blivit ett litet veck under huden, och där hade det börjat samlats blod. Det blev en omoperation direkt av den nedre delen. Stackars stackars Alice.

Vi fick hämta henne på lördagen. En ny smärtperiod. Den här gången fick hon utöver den tidigare smärtlindringen även ett morfinplåster. Och penecilin. Hon som innan hade så dåligt päls efter ormbettet var nu rakad även i ena ljumsken där morfinplåstret stort som en handflata satt. Hon saknar idag päls på hela halsen framsida, bröstkorg (rakad) vänster sida av bröstkorgen, höger ljumsksida (rakad) samt i stort sett hårlös på vänster framben. Det är tur att det finns hundkläder som i stort sett är heltäckande.

Det hela har iallfall gått bra. Det nya såret efter den nya operationen har läkt bra, och idag är hon fri från medeciner, och "skyddskläder" och sin "badring" runt halsen. Den uppblåsbara halsringen är smidigare än en tratt på huvudet. Nu har jag också börjat att plocka bort stygnen. Tar några i  taget.

Alice är så otroligt tålig, possetiv och duktig. Och när vi kommer in på Kliniken i Kumla för att undersöka bulan, så viftar hon bara på svansen och spanar efter någon som vill häsla på henne. Underbara hund.

Torsdag den 20 oktober

Alice mår efter omständigheterna bra. Men hon är sur. Och ligger helst under min säng. Där ligger hon normalt inte. Hon tycker nog att livet för närvarande är orättvist. Hon får inte följa med ut i skogen med övriga flocken. Och det är inte populärt. Flocken skall vara samlad. Hon får mindre mat. Som kastrerad har tikar (även hanar) lättare att lägga på hullet, och Alice var inte mager innan, om man säger så. Och så kliar det på magen, och hon kommer inte åt att slicka. Hon försöker, så boddyn blir blöt, så jag har fått hitta på nya lösningar medan den rätta boddyn efter tvätt hänger på tork. Det blir lite lukt när hon håller på och slickar på tyget, och inte är det väll bra heller när det blir blött. Annars är hon pigg och glad.

Doris har peppar peppar inte gjort inne på minst en vecka. Kors i taket. Jag tror att poletten har ramlat ner nu. Men ibland är det väldigt brottom ut. Fortsättning följer.

 

Tisdag den 18 oktober

I går var vi till Kumla Smådjursklinik och opererade Alice. Hon har fått några små juvertumörer som måste bort. På ena sidan fanns det några "gryn" som veterinären sa, och på den andra sidan bara en på spenen längst ner. Men man måste ta hela raden, så det blir ett ganska stort operatonssår, samtidigt tog vi även livmodern. Då det är hormerna vid löp som triggar igång tumörtillväxten. Så har vi tur slipper vi kanske att operera den andra sidan. Själva ingreppet vid kasstrationen var ett litet snitt, medan hela juverraden blir ett stort och långt snitt.

När vi kom hem igår eftermiddag var Alice fortfarande lite groggy efter narkosen, så jag la henne i en bur, för att hon inte skulle drulla runt. Men där ville hon inte ligga. Och gamla hundar (Alice ör 9,5 år) kan prata, det vet jag bestämt. Så jag frågade om hon ville ligga i mattes säng. Ja, sa hon. Och då fick hon väll det. Att Alice skall hålla sig i stillhet i minst en vecka, det har hon inte förstått. Det är bara korta koppelpromenader som gäller. Och i bland får jag agera fotbollsmålvakt i div 12 typ, när hon skall hoppa upp eller ner någonstans. Hundar har en otrolig smärttolerans. Visserligen går hon på smärtlindring, men iallfall. Nu håller vi tummarna för att allt läker som det skall och att vi slipper ta den andra sidan.

Här ligger Alice med en så kallad "badring" runt halsen, så att hon inte skall komma att slicka på såren. Den är smidigare än en tratt. Idag har hon en heltäckande body på sig så att hon inte kommer åt.

 

Söndag den 16 oktober

Idag har Alice och jag avslutat vår Noseworkkurs steg 1. Den var jättekul. Och vi ser med glädje fram emot steg 2. Vi fick också idag prova på hur anlagstestet för att få tävla i nosework går till. Alice skötte sig exemplariskt. För att inte säga klockrent. Jag är en stolt matte. Efter en sådan här dag är man ganska trött i kroppen och framförallt knoppen. Även Alice blir trött, helt naturligt. Vi fick avsluta dagen med att prova på inomhussök. En lite knivigare uppgift, att i små utrymmen hitta olika föremål, som är olika i alla fyra rummen, och vid det här laget är Alice ganska trött och börjar bli lite matt. Så här gick det lite trögare, men helt godkänt.

Efter ormbettet i början av september börjar Alice tappa en massa päls. Hon är pälslös från halsen, ner mellan frambenen, bröstet och på vänster sida av bröstkorgen. Även på vänster framben börjar håret att lossna. Så hon har fått en ny stickad tröja så att hon inte skall frysa, innan håret växer ut igen.

                                          Visst är hon fin i sin schackrutiga tröja.

I morgon skall vi åka till Kumla Smådjursklinik, igen för att ta bort några små juvertumörer och livmoder. Det känns inte så bra, men måste göras. Jag vill behålla min lilla Alice i många år än. Hon skall ju bli noseworkchampion. Ju ! Eller hur ! 

Torsdag den 13 oktober

Häromdagen tappade Doris sin sista tand. En hörntand. Den här gången behövde vi inte dra någon tand hos veterinären, så skönt.

Jag har oftast behållit höst eller vintervalpar. Jag tycker det är bra att valpen har kommit upp lite i åldern när sommaren kommer så att den kan hänga med lite mer än en 2-3 månaders valp. Och i år skulle det var så smidigt, nu när vi bodde på landet så att Doris kunde springa ut och och när hon behövde så att hon var rumsren när vi flyttade in till stan igen. Jo jag tackar, inte var hon rumsren. 6 månader gammal ! Det var att börja om från början med att begränsa ytan och passa henne så att hon inte gjorde inne, vilket har hänt ändå. Så, så var det med det. Men peppar peppar så har hon klarat sig den sista veckan.

Efter sista agilitytävlingen i Karlstad den 8-9 oktober bestämde jag mig för att lägga tävlingsskorna på hyllan för säsongen. Jag är tävlingssugen, men jag blir så stressad att jag fungerar inte i hjärnan. Ev blir det kanske någon mindre skojtävling. Men jag måste arbeta med min mentala bit och lära mig bättre teknik på banan nu sen vi har klassat upp oss. Bea är jätteduktig och gör sitt bästa, vilket inte jag gjorde vid sista tävlingen. Bea har ju på 13 månader taig 12 pinnar ! När det väl lossnade för henne så gick det som på räls. Nu skall jag och Bea gå på kurs, så får vi se om jag kan få det att stämma bättre för mig. Och så har jag lärt mig att det är ingen ide att tävla med Hoppsan under löp, eller 6-8 veckor efter löp. Bea däremot har inga problem med sina hormoner. 

"Pinnar" och rosetter från någon av våra tävlingar i sommar. Gagnef-Floda. En i hopp och en i agility. Mattes Bästa Bea.                 

 

 

Måndag den 10 oktober

Nu är sommaren slut och vi har flyttat in till staden igen. Den här sommaren har verkligen varit lång varm och skön, men torr. Har vi inte haft en kommun som har hållit oss med vatten så hade jag inte haft en blomma eller grönsak i trädgården. Men så mycket getingar det har varit. Vedervärdigt. Och vi har lagt nytt tak på en del av huset där det läckte in, men först fick vi försöka bli av med lite av dessa tvärrandiga flygfän. Jag klarade mig ifrån att bli stucken, men inte husse. 

Vi har varit ute och tävlat en hel del agility i sommar. Bea har gått som på räls, så nu har vi flyttat upp till klass II. Hoppsan har också gjort några lopp efter sin valpkull.                                                                                                                Hundarna har mått prima där ute på landet, och vi också. Frånsett att Alice blev huggormsbiten nu på sensommaren. Den 6 september. Det var inte roligt. Där låg hon risigt till ett tag. Lilla gumman. Vi uppfattade först inte ormen, men det hade hundarna gjort, men det var lungt för den var svart ! så det var en snok. Trodde vi. Och vi märkte aldrig att någon hund blev biten. Men när vi kommer in på tomten, så märker jag att Alice försöker att kräkas. Gång på gång på gång, och jag trodde att hon hade blivit getingstucken för jag fick inte titta henne  munnen. Hon hade så klart fruktansvärt ont. Efter en liten stund ser jag att hon svullnar upp på kinden, och svullnaden började dra sig ner åt halsen. Så jag ringer Kumla Smådjursklinik, och vi fick komma direkt. Och självklart var det en lördagkväll. Hon fick behandling direkt med smärtlindring, så hon var under vård inom två timmar från det att hon hade blivit biten. Och så fick hon ligga kvar över natten för observation. Det gick bra och hon fick komma hem på söndagen. Efter blodprovstagning så visade alla värden vara bra, utom troponinet. Värdet på hjärtmuskel. Det var uppe i 0,13 och maxvärdet är annars 0,06. Vid ny provtagning 14 dagar senare var det nere i 0,02. Toppen. Tur i oturen så blev hon biten i ansiktet, strax under ögat. Det var ju tur att bettet inte tog i ögat. Det är värre när bettet tar i ett ben, fick jag veta. Då kan större mängd av giftet gå till hjärtat. Vilket kan vara dödligt.

Så här fick Alice sitta första veckan efter ormbettet. Därefter fick hon börja röra sig så smått, för att så småningom gå mera fritt. Men det var ingen risk att hon rörde sig så mycket, för hon hade så ont i sina framben, ja hon verkade ha ont i hela kroppen. Det var svårt att veta hur man skulle lyfta och bära henne. Lilla gumman. Men hon hade iallfall möjligheter att vara med oss ute, även om utrymmet var starkt begränsat. Bakom gallret var hon också skyddad från ett bråkigt barnbarn vid namn Doris. Som inte förstod att man inte fick busa med mormor. Idag är Alice fit for figt igen. Så skönt.

Alice har fått börja med en ny aktivitet som passade henne utmärkt. Nosework. Det kommer att bli en tävlingsgren efter nyår. Hon är lite för gammal för att börja med agility. Vi har varit iväg på en heldagskurs, och så blir det forsättning till kommande helg. Alice tyckte att det var en bra gren för man fick MYCKET godis när man nosade och markerade rätt.

 

 

Måndag den 20 juni

Oj, vad tiden går fort. Nu är det bara Doris kvar så jag helhjärtat kan ägna mig åt henne. Och henne har jag nog fått för mina synder skull. En sådan liten dam ! Jag brukar säga att pudelvalpar är så bra för dom gnager inte sönder saker. Jo jo det finns undantag har jag konstaterat. Mina skor står aldrig där jag ställde dom. Pinnen med toarullar i badrummet, kan inte stå där den alltid har stått för då har jag papper i hela lägenheten. Det senaste var i morse när jag klev ut ur duschen och kunde konstatera att det måste ha varit ett väldigt korsdrag, för den lilla mattan jag vill kliva på för att inte riskera att halka, den hade hamnat halvvägs ute i hallen. Ja ja, hon är kavat men himla gullig och snäll, och så duktig med att göra sina behov utomhus. Väcker mig varje tidig morgon och säger till när det är dax. Jag hoppas att Frankie och Tina är lika duktiga.

I går var vi på tävlingar Bea och jag, och vi knep två agilitypinnar, och en sjätteplats i hopp. Mattes bästa Bea.

 

 

Fredag den 10 juni

Idag har jag och lilla Frankie boy varit ute på egen hand. Utan flocken och syskonen. I morgon åker han iväg till sitt nya hem och liv, och det är hög tid att lära sig att stå på egna ben. Vi tog en promenad bort till sopstationen med diverse skräp. Skrammel och prassel när jag sorterade plåt, plast, glas och papper. Det gick jättebra. Han var så duktig så. En och annan tvärnit blev det på promenaden, men inte mycket att prata om. Vi hann också kissa på vår väg, lukta på blommor och se en bil passera.  Men fanns en sak som han blev rädd för på hemvägen. Och jag förstod inte först vad det var. Det är inte lätt att veta vad som rör sig i huvudet på en liten valp, och hur dom upplever saker och ting från sin horisont. På stuprören sitter en skräpsil eller vad man kallar det, som gör att barr, löv och annat skräp inte skall åka ner i avloppet utan åker ut på marken. Den var farlig. Väldigt farlig. Så jag får gå fram och klappa på silen, men Frankie längst ut i kopplets längd, hua att jag bara vågade gå fram till den. Samtidigt pratade jag med Frankie. Sen gick jag och hämtade lilla gubben, så gick fram tillsammans, Frankie sittande i min famn, för att kontsatera att silen varken luktade något eller var farligt. Så sätter jag ner Frankie, och han tittar lite och går sen därifrån. Jaha, så kunde vi lungt lämna den "faran". Han kommer att möta flera "faror" i sitt liv, huvudsaken är att han inte blir så rädd att han inte kan avreagera. En del valpar kan inte det. Och då är det jobbigt. Han kommer att klara sig bra här i livet. Och det kommer alla valpar i den här kullen att göra. Jag är så nöjd med dom allihopa.

 

Tisdag 7 juni

Nu känner jag att ångesten börjar smyga på. Snart skall "barnen" flyga ut och få nya hem. Det är likadant varje gång. Det är så jobbigt. Hur skall dom klara sig utan mig, husse, kullsyskonen och övriga flocken ? Det är klart att dom gör, men det är inte lätt. Men det måste gå, och det gör det ju också. En blir iallfall kvar här hemma.

Igår fick valparna hänga med på en liten skogspromenad. Terrängen var inte gräsmatteslät direkt. Lila Tina blev hängande över en slana, och ropade på hjälp. Hon hade lätt kunnat krypa under, men mamma hade ju hoppat över, så då fanns det bara ett sätt att ta sig vidare. Då är det bra att ha en matte att ropa på. Men det kändes som om jag skulle behövt ögon som en snigel, så att jag kunde se åt alla håll på en gång.

I kväll blev det ett träningspass på agilityplan för både Bea och Hoppsan. Hoppsan är lite ringrostig, och det kommer att ta ett tag innan hon är i tävlingskondition igen. Men den kommer.

Fia (Tassis Miss Texas) har börjat löpa, och jag kommer att para henne den här gången. Jag tar samma hane som jag hade till Hoppsan. Jag blev så himla nöjd med dom valparna. Så framåt sensommaren kommer det förhoppningsvis nya valpar.

 

Fredag den 3 juni

Nu har valparna fått sin "stämpel" i rumpan. Alla tre var OK. En spruta, ett ship, aj, ändå får dom ett litet chip som igentligen är ämnat för kattungar, tänder, hals, öron, hjärta, lungor, rörelser och allmäntillstånd. Allt var bra, så skönt. Det börjar närma sig utflyttnings. Lilla Doris kommer att stanna kvar.

Dom "stora" hundarna blev också vaccinerade. 

 

Söndag den 29 maj

I går var Bea och jag till Töreboda och tävlade. Fyra lopp som resulterade i en hopp pinne. Så nu är vi klara för uppflyttning i båda hopp och agility. Men vi stannar kvar i 1:an ett tag till. Vi gick till pris även i B-loppet i agilityn. Första A-loppet gick trögt, så där fick vi tidsfel + en femma på kontaktfältet på balansen. Sista loppet - hopploppet fick jag en härdsmälta och glömde bort banan. Så kan det bli ibland.

Idag skulle vi igentligen ha varit i Frövi men vi stannade hemma i det här vädret. Och det ångrar jag inte.

Valparna har idag fått sina nosar klippta igen, och tassar och klor. Att klippa tassarna tyckte fram för allt Doris, var väldigt otäckt. Hon protesterade högljud. Den där otäcka maskinen skulle nog kapa av hennes tassar ! Även att få nosen klippt, tyckte hon var onödigt. Men klippt blev hon, och även dom andra två. Och inte nog med det. Även ett bad stod på agendan. Bad och föning. Men det var mindre otäckt. Nu är dom små välluktande runda bollar. Under kommande vecka måste jag försöka klippa av valparna lite hår. Valprunda skall dom vara i den här åldern, men nu är det onödigt mycket päls.

 

Fredag den 27 maj

Ljudet av 12 små lyckliga tassar som springer runt på köksgolvet låter så härligt. Och så låter det hääää hääää hää när dom rusar runt.  Däremellan är det ett morrande och ett gläfsande. Och så uppfostrar dom varandra. Mamma och mormor lägger sig i ibland. Dom små liven. Den här tiden går så fort.

 

Söndag den 22 maj

Idag är valparna 6 veckor. Oj vad tiden går. Idag var det inte så lätt att väga dom små liven. Jag fick stoppa ner dom i en stor strumpa, annars var dom ur vågskålen lika fort som jag la i dom. Och det syns vem som äter mest ! Lilla Tina har ökat med 82 gram till 796. Doris har ökat med, hmmm, 117 gram till 914, och Frankie ökade med 63 till 1003 gram. Med lite reservation, då det var svårt att få valparna att ligga kvar. Idag har vi fortsatt med socialiseringen. Familj med mamma och barn/ungdomar från 7 år till 17. Och det var jättekul tyckte valparna. Att få klättra över armar och ben på folk som satt på golvet. Och inga sura miner, bara bus. Jag tror att jag har sagt det förrut, men jag är så nöjd med dessa valpar.

Lördag den 21 maj

Jaaaa, det blev en heldag på landet. Jag ville gärna åka ut och få ner dom sista fröna och plantorna. Men vädret såg inte så lovande ut, så dom små fick stanna hemma. Det jag skulle hinna med blev skulle ändå bli gjort och resten fick vänta till måndag. I morgon skall jag nämligen jobba som funktionär på en tävling. Men varefter dagen gick, blev vädret bättre och bättre, så Bengtåke åkte hem och hämtade dom små. Så nu har valparna åkt bil också för första gången. Och det var väll inget märkvärdigt med det. Det här är makalösa valpar. Och det skänns så skönt.     Så medan husse åkte in till stan, byggde jag en hage till valparna. Ett gammalt lakan fick fungera som skydd över hagen. Men husse satt så gärna i solen och vaktade. Med sådana här små liv får man se upp med hot från ovan. En munsbit för kråkor, korp eller rovfåglar.

Nu ligger alla sex hundar/valpar och sover så gott.

 

Fredag den 20 maj

Oj oj oj, nu händer det saker. Nu är det roligt att ha valpar. Det är liv i luckan när dom inte sover, vilket dom fortfarande gör större delen av dygnet, som tur är kanske. Däremellan är lattjo lajban låda. Äter duktigt gör dom också. Jag skall nu gå upp till tre mål mat om dagen.

Idag har valparna varit med mig i köket. Och där händer det saker. När man jobbar i köket, lagar mat, diskar osv, så tänker man kanske inte på hur mycket ljud man åstakommer. Bara att lägga ifrån sig besticken på tallriken, låter, och i valpöron kanske lite skrämmande och främmande. Och elvispen lät mycket. Valparna blir rädda = reagerar, och det skall dom göra. Men ingen överreagerade. Och det känns bra. Ingen sprang och gömde sig eller försökte fly. Nu var visserligen mamma och mormor, med och eftersom dom inte reagerade, så var det väll inget farligt. Men jag får stå och hålla koll med ögonen i nacken och se så att ingen verkligen blir rädd för något, för det får ingen valp bli.

Mina fötter är goa att bita i, tyckte valparna, men se det tycker inte jag är OK. För det gör väldigt ont, när dom biter med sina sylvassa tänder. Och jag försår att det kliar i munnarna nu när tänder är på väg. Men att bita mig i fötterna är aj aj. Jag kan inte ha något på fötterna när valparna är med, för skulle jag råka trampa på någon så skall jag vara barfota, och trampar på någon gör man. Det är likadant där. Träning, valpen måste lära sig att se sig för vart man  springer. För ingen valp går, dom springer i vaket tillstånd.

Det är synd att det inte går att lägga ut filmer på hemsidan. Men gå gärna in på min sida på FB, för där ligger några färska filmer. För nu blir det mera filmer än bilder.

 

Söndag den 15 maj

Idag stog det mycket på programmet för valparna. kloklippning igen. Både fram och bak. Klippning av nosar och rumpor. Så nu ser man lite hur valparna ser ut. Och dom ser lite bättre också. Slipper ha en massa hår framför ögonen. Och så har vi klippt fram små fina svansar, som alltid står rakt upp. Vägning och avmaskning. Blä sa valparna när dom fick pastan i munnen. Däremot sa dom inget när jag klippte näsorna med maskin. Inte ett pip. Ibland kan det bli en liten faight, men nej då. Dom vred väll lite på sig, men det var allt. Väldigt trygga och fina valpar. Ikväll skall även dom vuxna hundarna få maskmedel. Men dom får det i form av tabletter, som skall ges i samband med maten. Och så lite bilder.

  

Visst blev han söt lilla Frankieboy. Hans vikt idag är 940 gram.

  

Doris klippt och oklippt. Hennes vikt idag är 797 gram.

 

Och så lilla Tina, vars vikt idag är 714 gram.

Det var välbehövigt med en liten styling av nosarna. Eller vad säger ni ?

.

Måndag den 9 maj

Nu har valparna fåt sina stamavlor. Det gick fort. Jag skickade dom i fredags med "snigelposten" och idag är dom klara.

Reg.nr (det går att gå in på SKK s hunddata och läsa) SE26901/2016, SE26902/2016 och SE26903/2016. Då kommer det snart en lite "gullig" räkning på dom också !

 

Söndag den 8 maj

Tävlingar i dagarna två i den här värmen, tar på krafterna. Och 60-65 mil på vägarna.

I dag är valparna 4 veckor. Och dom forsätter att växa. (Som tur är) Lilla Tinas vikt i dag är 643 gr, Doris 746 och Frankie 856.

Nu börjar valparna också få sina tänder. Så lite gnälligt har det görjat bli. Men det är fortfarande knepigt att få i dom egen mat. Lite fastare föda. Men med tiden så brukar det lösa sig.  

 

Fredag den 6 maj

Ååååå, i natt har jag kunnat sova med öppet fönster igen ! I går fick valparna flytta ut från sovrummet. Så skönt. Men med tanke på all pollen, så, men det finns hjälp för det.

I dag står kloklippning på schemat igen. Så börjar vi med fast föda till valparna, nu när dom börjar rör på sig. Och nosarna skall klippas en första gång. Och det kan ibland bli spännande. Ibland ytbryter vilda protester, och ibland händer i stort sett ingenting. Återstår att se. Vem som gör vad. Så är det dax för den obligatoriska avmaskningen. Vilket det behövs eller ej. Oftast har valparna ingen mask, men det skall iallfall göras. Och då passar jag på att ge dom vuxna en omgång också vilket det behövs eller ej. Det händer mycket mycket nu. Nu börjar man klart och tydligt kunna se olika personligheterna hos valparna. Först ut på golvet, framåt och nyfiken är den lilla gossen, tätt följd av den lilla tiken, medan stora tiken är lite försiktigare. Men det kan hinna ändra sig.

Registreringspapperna skickas idag, så då har jag stamtavlorna i början på nästa vecka.

Jag kan redan nu avslöja mina namnförslag på valparna. Eftersom mamma Hoppsan i stamtavlan heter Bette Midler, så forsatte jag på det temat, så namnen blev: Frank Sinatra, Nancy Sinatra och Christine Sinatra.

På återhörande ! 

 

Måndag den 2 maj

Idag skiner solen. Nu hoppas vi att det kan bli lite värme också.

Det har varit en intensiv helg. Med tävlingar i Hällefors i lördags, och som funktionär på tävlingar i Karlskoga i går. Det tar på krafterna. Det märks att man inte är ung lägre. Och all pollen gör inte saken bättre.

I går kväll när jag kom hem så var det dax för vägning igen av dom små. Dom börjar så smått att röra på sig, även om det inte är några större åthävor. Och så börjar dom låta lite också. Morrar och har sig. Nu börjar det roliga.

Valparnas vikt är idag (i går) Gossen Franki har ökat på sin vikt med 237 gr ! till 692 gr. "Min" Doris har ökat med 173 gr till 577 gr. Och minstingen Tina väger idag 530 gr, en ökning med 144 gr. En som däremot inte är tjock är deras mamma Hoppsan. En del tikar ger allt till sina valpar. Och ökar jag på Hoppsans mat ger hon bara ännu mera mjölk. En svår balansgång. Självklart får hon mera och fetare mat nu än när hon inte har valpar. Dessutom äter hon nu tre gånger om dagen. Mot i vanliga fall två. I vanliga fall är hon en finsmakare. Nu äter hon allt. Och då menar jag ALLT.

  

En liten gosse som blickar ut mot världen.                  Och hans båda systrar.

Onsdag den 27 april

Idag blev klorna klippta på valparna. Av flera anledningar. Dels för att dom inte skall riva Hoppsan när dom diar. Klorna är i den här åldern vassa som kattklor. Och dels för att dom skall börja vänja sig vid hantering. Nu är ögonen öppna, även om dom fortfarande inte ser så bra. Samtidigt som ögonen öppnas och synen så sakteliga kommer, så kommer även hörseln. En del valpar brukar inte uppskatta den första riktiga och ovana hanteringen, men dom här valparna bara var, och fann sig helt i sin första klokloppning. Snart är det också dax för den första avmaskningen.

I kväll var vi till Linnebäck för årets första månadstävling. Bea var sin vana trogen, lite seg i första loppet, men felfri. Andra loppet var det mera tryck i henne. Men så klantade sig matte på näst sista hindret. Med en disk som följd. Det går inte att säga en sak och mena en annan, eller tvärtom. Då blir det fel. Bea gjorde som jag sa, inte som jag pekade. Så hon gjorde igentligen rätt, men det blev fel. Ja ja ni förstår vad jag menar. Eller ?

 

Söndag den 24 april

Lite valpbilder  från idag.

          

         

 

Söndag den 24 april

Jag vet att det finns dom som undrar om det händer något i "valpbingen". Det händer inte så mycket där inte. Inte ett ljud eller några andra rörelser. Än ! Valparna bara jäser och jäser. Det är några riktiga heffaklumpar. Ögonen börjar dock så smått att öppna sig. Man kan skönja några små blanka springor. Och med synen kommer också hörseln. Så snart kommer det att bli liv och rörelse. Kul !

Vikterna då. Den lilla tiken, lilla och lilla, men den minsta väger idag 386 gr. En ökning med 141 gr ! Den något större tikens vikt idag är 404 gr, en ökning med 127 gr. Och killens vikt är idag 455 gr, en ökning på 170 gr. Som sagt dom växer och frodas. Idag är det också dax för första kloklippningen, 54 klor tillsammans.  

 

Söndag den 17 april

Valparna är idag 1 vecka gamla, och det är dax för vägning igen. Viktkurvan pekar stadigt uppåt. Valparna växer och frodas. Är tysta och nöjda. Mamma Hoppsan är en väldigt duktig  mamma.

  

Tiken som föddes som nummer två            Tiken som föddes som nummer ett         Hanen som kom som valp nummer tre

väger i dag 277 gr = + 127 gr                    väger idag 245 gr = + 106 gr                och hanen 285 gr = + 112 gr

Precis lagom ökning på samtliga. Samtliga bilder är klickbara så att dom blir större.

 

Tisdag den 12 april

Nu är dom här. Valparna. Två tikar och en hane. Alla svarta. En lätt och smidig förlossning. Återkommer längre fram med bilder. Men just nu skall mor och barn ha lugn och ro.

 

Måndag den 4 april

Jag hade tänkt skriva lite mer om Tinytot. Men det går inte än. Det gör för ont.

Däremot växer Hoppsans mage. Det bupplar runt där inne i magen. Det skall bli så spännade och se vad det blir och vad som finns där inne. Med sådana föräldrar som Boss och Hoppsan lär det bli energiknippen skulle jag tro. Nya agility- eller rallylydnadshundar. Vem vet. Det återstår att se. På återhörnade.

 

Onsdag den 30 mars

Idag är en tung dag. Tinytot fick sluta sina dagar. Återkommer senare med mera uppgifter om henne.

 

Onsdag den 23 mars

Idag skiner solen och det ser ut att bli en fin dag. Det kom lite snö i natt men den kommer säkert att försvinna under förmiddagen.

Hoppsans mage växer, och hon mår som en prinsessa, (tror jag). Hon skuttar omkring och verkar nöjd med tillvaron. Och så får hon lite extra godsaker. Rå köttfärs och råa äggulor och andra nyttiga saker. Och Mariekex !

Tinytot är på väg tillbaka. Helt klart. Det är så skönt. Hon är fortfarande väldigt mager. Och det är vanligt med viktnedgång när levern inte mår bra. Och allt detta vattendrickande - och kissande gjorde inte saken bättre. Men hennes viktkurva börjar så sakteliga vända uppåt igen. Och det beror inte på vatten i kroppen. Hon dricker frotfarande mer än normalt, men inte så hysteriskt som hon gjorde tidigare. Jag behöver inte måtta upp vattnet längre i dl-givor. Stackars Tottan. Jag lovar att det har varit mer än en gång som jag har tänkt tanken att ta bort henne, när jag sett att hon mått så dåligt. Men när hon kommer och möter mig med viftande svansn när jag kommer hem, eller när hon står vid diskbänken, och otåligt vankar fram och tillbaka för att maten inte kommer nog snabbt. då går det inte. Hon vill verkligen leva vidare. Och jag gjorde nog trots allt rätt val, att låta henne få göra det. Kan hon sen få tillbaka lite muskler, och hull, så kan hon få en fin sommar till. Hon behöver inte ha tossor på fötterna längre. Hon står och går bra för egen maskin.Hon går fortfarande lite långsamt när vi är ute, men även på den punkten går det framåt. Hon har ju sin atros, också (bara skit) men det har jag också, och jag gör med henne som med mig själv. Gymnastik, och det har gett resultat. Hon kan inte få något för sin artos längre då levern inte mår så bra. Vi får se vid nästa provtagning, vad den säger, det kanske finns en lösning för artrosen också.  

Nu skall jag gå och sätta lite nya fröer, och skola om dom som jag har satt tidigare. Nu väntar vi på sol och sommar.

 

 

Torsdag den 17 mars

I går tog jag beslutet att dra ner på Tinytots Furixdosering. Allt drickande och kissande kan inte vara bra, för någon del av hennes kropp. Inte för något av hennes inre organ, eller hjärtat, som skall transportera runt allt vatten hon bäljade i sig. Och allt kissande gjorde att hon blev uttorkad. Och hon åt allt mindre och mindre. För att hennes lever inte skulle behöva jobba för högtryck två gånger om dagen, så skulle hon äta fyra mindre mål om dagen. Jo, små mål blev det ! Hon åt till slut nästan ingenting. På en vecka har hon gått ner från 6,9 till 6,3 ! Det är en stor viktminskning på en så liten kropp. Hon brukar ligga på ca 7,4-7,6. Hon är en stor dvärgtik. Jag ser att varken hon eller jag har något att förlora på mitt beslut. Jag halverade även morgonransonen av Furix. Nu får jag hålla koll på att hon inte samlar på sig vatten i buken igen. Jag väger henne varje morgon innan hon varken har kissat eller hunnit dricka. Jag för även dagbok, över vad som händer och sker med henne. Hon verkar redan mycket gladare och lugnare. Vi får hoppas att den trenden håller i sig, och att hon går upp i vikt igen. Inte p g a vatten utan att hon kan få i sig lite mera mat. I kväll åt hon en stor - stor och stor - men en ordentlig portion. Det mesta hon har ätit på länge i ett svep. Jag har också hittat en magert färskfoder, med lite fett i. Hon skall ju äta fettsnål mat. Ju mindre fett desto bättre. Även hennes specialtorrfoder följde med av bara farten. Skålen var snustom när hon var klar. Hon tittade på mig och ville ha mer. Men vi får ta det försiktigt. Hon har också fått bättre färg på slemhinnorna också. Tandkött och insidan av öronen. Hon verkar i det stora hela må bättre. Nu håller vi tummarna att den här trenden fortsätter, och att jag gjorde ett riktigt val.

På återhörande.

 

Tisdag den 15 mars

I går var det ingen bra dag för Tottan. Hon väckte mig halv 7, och var vråltörstig. Hon fick först 1,5 dl vatten, men hon ville ha mera och fick 1,5 dl till, men hon fick inte nog. Men då gick jag ut med henne. Sen fick hon lite vatten till när vi kom in. Men sen fick hon inget mera. Det hör till saken att hon har inte väckt mig tidigare, så det här var något nytt. Hon åt ganska bra på dagen, på kvällen (dagens tredje av fyra mål mat) åt hon som en häst. Men jag kände att det luktade skit, så jag gick omkring och letade, men jag hittade ingen, så jag drog slutsatsen att det var Tinytot som låg och släppte väder. Men jag tog en sista titt under min säng, och där hittade jag troligtvis förklaringen till varför hennes dag hade börjat så dåligt. Hon hade spottat ut sin hjärtmedecin. Hon skall ha en och en halv tabeltt morgon och kväll, och under min säng lågen den hela tabletten, som hon skulle ha ätit kvällen innan. Det här är tuggtabletter som hon gärna knaprar i sig, men av någon anledning så hade hon spottat ut den här.  Hädanefter skall jag verkligen se till att hon knaprar i sig alla tabletter hon skall ha.

Annars tycker jag nog att det går sakta med säkert framåt. Men jag är otålig, och tycker att hon skall vara sitt gamla jag, efter två tabletter. Typ. Önsketänkande eller ej, så tycker jag att hon börjar få lite liv i pälsen igen, och att hon börjar få tillbaka lite av sitt hull. Men hon är fortfarande väldigt mager. Men hennes mage innehåller inte nu en massa vatten. Hon såg ut som ett hängbuksvin innan hon fick sina vattendrivande tabletter.

Det kanske löser sig iallfall. Nya prover om några veckor. 

 

Söndag den 13 mars

Idag har Tinytot haft en bra dag. Hon börjar så smått återfå lite bättre hull, och är stabilare hela hon. Nu behöver hon inga tossor på fötterna. Vem kunde ana att hon var så sjuk. Djur är makalösa på att dölja sina svagheter, tills det nästan har gått för långt.  Att hon började bli lite ranglig tog man för att hon började bli gammal, vilket hon också är, men när hon började rasa i vikt, förstog vi att något var galet. Och det var det ju också. Hon blev bara skinn och ben, och fick en stor mage, på bara några veckor. Och när hon magrade av gav jag henne mera och fetare mat - vilket var helt uppåt väggarna galet. Hon skall ha så mager mat som möjligt, men högvädigt protein ! Och så får jag dåligt samvete. Borde jag ha märkt något tidigare, eller ?

Hur som helst, så står vi där vi är idag. Och idag har hon inte druckit så kopiöst mycket vatten som hon gjorde i går. Och kissat, både inne och ute. Hon dricker fortfarande lite mer än normalt, men inga jättemängder. Under gårdagen var hon i bland manisk törstig. Jag hällde upp 1 dl i taget, och så fick dricka till det var slut, och sen vila. Efter en timme fick hon ytterligare en dl, osv. Jag trodde nog att hon skulle kissa inne i natt, men det gjorde hon inte. Så om inget annat tillstöter, så reder vi nog upp det här. Lilla Tottangumman. Om några veckor skall vi se ett nytt blodprov visar.

 

Lördag den 12 mars

En lägesrapport för Tinytot. Men först ETT STORT GRATTIS PÅ 13 ÅRSDAGEN. Det trodde jag inte för en vecka sen att vi skulle få fira den. Men det har vänt ! Och går sakta men säkert åt rätt håll. Med hjärt medicin och vattendrivande vände den nedgående spiralen förvånande snabbt och är på väg uppåt igen. Glädjande nog. Och hon är åter stadig på benen, och behöver inga tossor på fötterna, för hon kanar inte med föttern längre. Otroligt ! Men hon är så mager ! Alla reserver är tömda. T o m den stora av vatten fyllda magen är nu borta. Och jag visste inte att det sämsta jag kunde ge henne var fet mat, som hon fick för att hon börjadet tunna av. Nu är all fet mat borta från hennes matlista. Och maten skall serveras helst 4 gånger dagligen, i små portioner.  Och när jag mätte upp hennes dagsranson av hennes specialtorrfoder var det ingen dålig portion hon  skulle ha på ett dygn ! Det är en större fodergiva än hon fick tidigare. Men den är å andra sidan magrare. Och så bajsar hon som en häst ! Nu skall jag koka lite kött, magert kött till henne. Så får vi hoppas att vi kan få lite hjälp för hennes artros.

 Nu hoppas vi på ytterligare en skön sommar på landet !

 

 

 

Torsdag den 10 mars

Min veterinär ringde nu på morgonen om svaren på proverna vi tog i tisdags. Och dom var väll inte helt bra, vilket inte var oväntat. Levern var något påverkad och bukspottskörtel. Dom båda  k a n  hänga ihop, beroende på om hon också har vätska i kroppen p g a sitt sämre hjärta. Hon har också något högt blodsocker. Som också kan vara en följd av det jag nämt tidigare. Nu skall vi träffa en hjärtspecialist i kväll för utlåtande. Så får vi se om vi kan få någon hjälp eller ej. Och kan hon få hjärthjälp, med bättre cirkulation och inte ha en massa vatten i kroppen, så kan ev dom andra problemen med tiden också bli bättre. Nu håller vi tummarna, så att vi får behålla gamal tanten ett tag till.

 

Tisdag den 8 mars

Det kom ett mail, från en stolt, med all rätt, matte Lena Matsson.

"Hej ! Nu är vi på väg hem från Mockfjärd. Idag har Lisa (Tassis Miss Oregon SE62619/2012) tagit diplomet i Mästarklass, och som hon gjorde det. Du skall veta att vi gör reklam för kennel Tassis när vi är ute och tävlar i rally.

På A tävlingen delad andraplats med 99 poäng. Håll i dig nu ! B-tävlingen vann vi på 100 poäng ! Jag är så imponerad av Lisa. Hon är så otroligt glad och positiv, hon älskar att träna och tävla. Det är så kul !

Må så gott ! Lena " Jag bockar och grattulerar till snygga resultat.

Idag har vi fått konstaterat med ultraljud, att Hoppsan/Cilla (Tassis Bette Midler SE10756/2014) är dräktig. Hon beräknas valpa  Vecka 15. Valpningsdatum är satt till den 13 april.

Jag har inte haft valpar sen december 2013. Så det här skall bli roligt. Den stolta fadern heter Boss (Hjördis Courvoisier SE19021/2014) En mycket glad, posetive och trevlig "kille". Båda föräldrarna är ögonlysta och patellaunderökta UA. Mer om hundarna går att läsa på SKK:s Hunddata.

   Hoppsan           Boss

Idag var vi till veterinären med Tinytot. Hon har ny fått en remiss till Kumla Djursjukhus, och skall där träffa en hjärtspecialist. Att Tottans hjärta är dåligt har vi vetat sen tidigare, men det har nu blivit akut mycket sämre på bara några veckor, och när inte "pumpen" fungerar som den skall så, drar det med sig så mycket andra problem. Så i första hand skall vi få medecin i lämplig dos för hennes hjärta, så får vi ta dom andra problemen senare. Det kan också vara så att pumpar hjärtat som det skall så löser sig mycket av det andra problemen också. Nu håller vi tummarna att hon står på benen fram till torsdagen, och att hon kan få hjälp.  

 

Onsdag den 2 mars

Tisdag nästa vecka skall vi på ultraljud med Hoppsan. En Hoppsan som är trött, trött och åter trött. Vill bara ligga i knät och sova. Och vill inte ha någon mat. När maten serveras så går hon och gömmer sig. Lilla pluttan. Förhoppningsvis kan det ligga något smått i hennes mage !

Vi skall också se om vi kan få lite hjälp med Tinytots bakben. Hon har efter sin korsbandsskada i juli 2013 fått en hel del artros i knäleden. Även det andra knät är angripet av artros. Det har fått bära upp en större del av bakdelen. Hon har ont lilla gumman. Hon får i dag Metacam men det hjälper inte hela vägen. Men min bästa veterinär "tant" Karin, sa att det finns en lösning. Vi skall ge henne hmhmhm vad det nu hette. Vi griper det halmstrået, så får vi hoppas att vi kan ha kvar henne ett tag till. För övrigt är hon fullt vital sina 13 år till trots. Frånsett lilla hjärtat. 

 

Torsdag den 25 februari

Då har det gått två veckor sen jag parade Hoppsan. Hon är mera knäsjuk än vanligt. Och i morse var det tvärstopp när frukosten serverades. Inte ens godis passade. Hennes mage kurrar men hon backar vid åsynen av mat. Det ser ju på så vis lovande ut.

Tinytot verkar att må lite bättre igen. Och när vi kommer ut till stugan är hon som en unghund. Gapar och skäller, hoppar och skuttar. Där är hon lycklig. Vi får hoppas att hon hänger i ett tag till, så att hon kan få en fin sommar där ute på "Kosiá".

När jag läser mina inlägg verkar det som om jag har tappat bort ett, eller så tryckte jag inte på "spara" innan jag avslutade.

 

Onsdag den 27 januari

Nu har jag varit iväg och tagit ett ultraljud på Fia, och tyvärr var hon inte dräktig. Jag som är så "valpsjuk". Men så är det i bland. Så vi hoppas på att det vill sig bättre nästa gång hon löper. Jag skall även para min Hoppsan när hon löper nästa gång.

Men vi gläds åt andra framgångar. Bea och jag placerade oss på en delad 2:a plats på listan över 55+. Här är det igentligen förarna som placerar sig. Alla förare i denna tävling är alla över 55 år. (Och det är jag med råge) Hoppsan kom på en 14 plats.

Vi skall se om vi inte kan klättra lite i den prislistan under det här året.

Vi har en annan duktig Tassis -hund. Tassis Miss Oregon "Lisa" med matte Lena Matson. Lisa kom på en delad 7:e plats över alla pudlar i Rallylydnadslistan. Duktig tjej - och matte. Grattis på er.

 

Måndag den 18 januari

Igår var jag och tittade på LillFia, om hon visade några tecken på att kunna vara dräktig. Nja kanske. Så tid är beställt för ultraljud i nästa vecka. Så får vi se. Spännande. Nu håller vi tummarna för att det kan vara några små därinne.

Annars rullar det mesta på som vanligt. Frånsett att det blir inte så mycket motion i kylan. När temperaturen smyger ner mot -15, 20 grader och ibland lite till. Då är varken jag eller hundarna sugna på några längre turer. Men man får glädja sig åt att dagnara blir ljusare och längre för varje dag, och det är skönt.

Söndag den 3 Januari 2016 

Idag var vi till Torsby och tävlade. Bea 0:ade i hopploppet, kom tvåa med pinne. I aglityloppet var jag lite olyckligt placerad så där blev det en diskning på näst sista hindret. "Surt sa räven". Hoppsan springer hellre än rätt det lilla spöket. Men hon är på, men det blir inte alltid rätt. En disk för henne idag.

 

Julafton 2015

Så var julafton här igen.  I år en grön sådan med +8 grader.

Fia är parad. Återstår att se om hon blev dräktig. Återkommer med uppgifter om hane senare, när jag vet mera om hon är dräktig eller ej.

Mitt knä är idag i stort sett helt bra. Återsår att se vad som händer Annandag jul, då vi skall i väg och tävla på en mycket inoff. tävling på hemma plan. Håller tummarna för att det skall hålla. Men lite läskigt känns det. Tänk om det "smäller" igen. 

Ni går vi mot ljusare tider igen. Det här året är snart slut och vi ser fram emot våren igen, när vi får flytta ut till landet.

 

Ha en GOD JUL & ett GOTT NYTT ÅR !

 

 

Fredag den 11 december 

Det kom ett trevligt mail i förra veckan från Lena Matsson. Lena hade varit och tävlat rallylydnad med sin Lisa - Tassis Miss Oregon, i Mästarklass för första gången (tror jag) och fått 92 poäng av 100 möjliga. Mycket bra, med tanke på att dom började tävla förra året. Och har gått från klarhet till klarhet. Man börjar i Nybörjarklass, därefter fortsätter man i Fortsättningsklass, sen Avancerad klass. Och är nu uppe i Mästarklass: Jätte jättekul ! Duktig matte och duktig hund. Lycka till i fortsättningen.

 

Lisas vinster på Pudelnationalen 2014 där hon blev bästa pudel i sin klass. Den gången tävlande hon i nybörjarklass. 

 

Torsdag den 3 december

I dag fyller Hoppsan (Cilla) 2 år. Hon har en bror Bertil, och en syster Lisa som också grattas idag.

  Hoppsan             Boss

Det här året börjar gå mot sitt slut och vi blickar framåt till 2016, då jag hoppas att jag får någon valpkull. Dels en kull på Hoppsans 1 år äldre syster Fia, och ev en kull även på Hoppsan.  

Agliltysäsongen är avslutad för i år. Bea har tagit fyra pinnar. En i hopp och tre i agility. Tre av pinnarna tog Bea i Mora. Jätteduktig. Även Hoppsan går från klarhet till klarhet. Nästa år höjer vi ribban. Under vintern skall vi framförallt träna på slalom, där hon slarvar ibland. Gungan ! och kontaktfält. Vi avslutade året med tävlingar i Axvall. Mina hundar jobbade väldigt bra, trots att mitt vänsterknä brakade ihop i andra starten. Men jag linkade runt i fyra lopp till. Dumt nog. Mitt högerknä har varit lite ont och besvärligt tidigare, men den här gången brakade det ordentligt. Jag har varit hos en ortoped och väntar nu på en röntgen. Någonting i mitt knä har gått sönder. Jag har nog artros i mitt vänsterknä, men de går att leva med. Men med mitt högerknä är det något annat. Jag hoppas innerligt att det går att kurera så att jag kan springa några år till.

För övrigt mår mina andra hundar bra. Alice och Tinytot. Tottan är oförskämt pigg sina snart 13 år till trots. Härligt !

Hopssan syster Lisa är också en duktig aglilityhund. Jag tror det var första gången hon tävlade officiellt i Axvall. Hon kommer att bli en duktig hund. Även hennes förare Anna var riktigt duktig. Ett fint par som kommer att ha myckel kul i framtiden. Båda är nybörjare, men ser lovande ut.

I en tidigare kull, (helsyster till Hoppsan )  har vi en annan Lisa, som är en mycket duktig rallylydnadshund. Väldigt roligt när avkommorna visar framtassarna.

Jag har fortfarande Hoppsan i full päls men funderar på att klippa ner henne, då utställningbiten inte hägrar lika mycket längre som tidigare. Hon är utställd och har dom meriter hon behöver för att få vara med på Pudelklubbens valphänvisningslista.

Jag är inte helt säker på vilka hanar jag kommer att använda till Fia och Hoppsan. Det får tiden utvisa. 

Lördag den 24 oktober

Två månader kvar till jul ! Jag är lite kluven när det gäller jul, men det är bara att gilla läget. Idag har vi varit ute en sväng till vår lilla stuga och matat fåglarna, och hundarna har fått springa av sig ordentligt.

Igår var vi i det vackra vädret ute till  Lunedets vackra omgivningar. Uppfriskade att ömsom gå  i skogen och ömsom ner vid vattnet. En lisa för själen, för både två och fyrbenta.

Nu är det lite upphåll i några veckor till nästa domaruppdrag. Det senast var i Hamar, Norge. Nästa gång det bär av blir det till Sollefteå och polarhundar.

En sommarbild på vår lilla stuga.

 

Torsdagen den 15 oktober

Det har hänt lite sen sist. Om vi skall gå tillbaka i tiden till den 4 oktober så var vi på utställning i Eskilstuna med Hoppsan. Det var en utställning som arrangerades av Svenska Pudelklubben. Hoppsan fick ett excelent i öppen klass, tvåa i konkuransen med CK, men sen var det stopp.

Helgen därefter den 10-11 var det ett domaruppdrag i Sundsvall. Jag hade många hundar. Full ring om man säger så. Det finns kanske dom som tror att vara hundomare är ett glamoröst arbete/uppdrag. För att ta sig till Sundsvall Fick jag första ta bussen till Örebro, därefter tåg till Gävle. Lite väntan på ett försenat tåg, det tåg som skulle ta mig till Sundsvall. Då hade jag varit på resande fot från kl ca kl 11,00 och är i Sundsvall 19,30. Jag han precis slänga in mitt bagage på rummet och springa ner igen, för att se ryggtavlorna på mina kollegor, som är på väg till middagen. Och att hinna byta om var det inte tal om. Det var inte så dumt med lite mat i magen efter en lång dag på resande fot. En banan och ett äpple hade det blivit under resan. På söndagen väckning kl 07,00, för att få i sig lite frukost, för att sen bli tranporterad till utställningsplatsen. Jobbar hela dagen fram till ca 14,00, utan rast. Får lite mat i magen, väntar in en kolega, för transport till stationen och på tåget, som tar oss till Uppsala. För byte till buss. Tåget är givetvis försenat. Och mörkt är det. Jag ser i sista sekunden bussen, som börjar röra på sig. Jag (jag var snabbast) springer som en galning och springer ut i gata för att få stopp på bussen. Puh vi hann med, men det var verkligen på håret. Buss till Enköping. Tåg till Örebro. Och buss till Karlskoga. Hemma 22,30. Sånt är domarlivet. Men det är ju frivilligt.

Nytt domaruppdragden 17-18 i Hamar Norge.

I måndags var vi till Kumla Djurklinik med Tinytot och hennes årliga tandsanering. Så nu är hon ren och fin i munnen igen.

Idag var jag och tränade Bea på agilityplanen. Och jag säger bara - mattes älskade Bea. Jag försöker träna lite kontaktövningar med henne, så att hon skall se vart jag pekar. Men hon har så bråttom, så bråttom. Hon har inte alltid tid att se åt vilket håll jag pekar, och då blir det fel. Och det blir det även på tävlingar, tyvärr. Och det är likadant när jag kastar en boll, eller kotte. Hon ser inte alltid vart jag kastar och kan springa åt ett helt annat håll. Och fast jag ropar och pekar, med hela min kropp, så klarar hon inte av att hinna titta vart jag pekar, så jag får gå och hämta henne och visa. Ja den gumman är för gullig i allt sitt tokeri.

 

 

Torsdagen den 1 oktober

Nu skall jag lätta mitt dåliga samvete. Äntligen. Tyvärr är det nog så att Facebok tar en del i både tid och smidighet från Hemsidan. Nackdelen med FB är att där försvinner det man skrivit ganska snabbt, medan hemsidans text och bilder finns kvar.

Men det är så lätt att slänga ut några rader på FB-sidan. Men nu så sitter jag här iallfall.

Sommartid när vi bor på landet har jag ingen tillgång till Hemsidan. Och det beror på dålig täckning och dålig dator. Och dom gånger jag/vi är inne till stan så sitter jag inte vid datorn och skriver.

Alla mina hundar mår bra. Jag blev lite bekymrad över Tanten Tinytot här under sommaren, och med Ellas plötsliga och hastiga bortgång fortfarande i färskt minne, beställde jag en tid på djursjukhuset i Kumla för en koll. Och det skadar väl inte heller på en äldre hund. Men efter att ha lämnat en del blodprover, urinprover (skulle lämna morgonurin tre dagar i rad) Lyssnat på hjärtat och lite allmän genomgång kunde vi konstatera att Tottan är frisk som nötkärna. Alla prover låg inom riktvärderna. Det knäpper lite i hennes högra bak knä när hon går i bland (gammal skada) och har hon rusat och sprungit för mycket så kan hon vara något halt i fram, men det verkar inte vara något som besvärar henne så mycket. Tinytot är idag 12 år och 6 mån.

Alice, vår solkatt, har gått en ny vår till mötes tror jag. Det har blivit sprutt på den pensionären också. Här i hängmattan med

husse. Hon har lämnat så fina och trevliga avkommor, så jag tänkte ta en kull till på henne i våras. Men det blev inget och lika bra det kanske. Alice är idag 8 år och 5 månader.

 

Min älskade Bea har blivit en mycket duktig hund på aglitybanorna. Mycket av hennes osäkerhet är borta, och hon gasar på. För hennes del har det varit nyttigt att ha blivit "storasyster". Hon har verkligen vuxit. En "pinne" har det blivit. Men vi har varit snubblande nära fler pinnar, men vi har inte riktigt marginalerna på vår sida. Men tiderna har det inte varit fel på. Men däremot har hon i sin löpariver tagit lite egna vägar ibland. Rackarhunden. Om hon tycker att domaren har numrerat banan fel eller om hon tycker att banorna är för korta, det vet jag inte. Så hon passar ibland på att ta några extra hinder på vägen. Men man blir diskad då. Domaren visslar i sin pipa och korsar sina armar. Men Bea är lika lycklg ändå. Mattes Bästa Bea. Bea blev 6 år i september, och har mognat sent.

Hoppsan är också duktig på banorna. Snabb som en vessla, men inte helt kontaktbar ibland och tar lite för stora svängar. Men hennes självförtroende är det inget fel på, och hon tycker att det jättekul. Under vintern skall vi träna kontakt, och jag kommer nu att ställa lite högre krav på henne. Men jag har inte haft bråttom med henne. Hon blir två år i december. Ett hinder vi skall träna mera på är bl a gungan. Hoppsan har ingen självbevarelse drift alls. Hon tar gungan i full speed, vilket gör att gungan hinner nästan inte börja tippa över förrän hon har hoppat av. Så får man inte göra. Dels är skaderisken stor, om hon landar fel, och så blir det felpoäng. Och jag vill under alla omständigheter inte ha en flygande liten pudel.

En utställning har vi också hunnit med under sommaren. Tvåa bästa tik med R-cert och R-CACIB. Kommande söndag skall Hoppsan ställas ut i Eskilstuna. Då får vi se hur det går.

Nu under hösten blir det sen inga fler tävlingar, då min almenacka är fulltecknad av domaruppdrag.

Trots en dålig sommar så blev det några baddagar !

 

 

Måndag den 18 maj

En hel del har hänt sen sist. Vi har varit på uställning i Järnboås, Nora. En inoff utställning där Hoppsan och Tinytot fick visa framtassarna igen. Tinytot blev BIR-Bäst i rasen, Bästa veteran samt BIS-2 Veteran. Tanten håller stilen. Hoppsan blev BIR-Bäst i Rasen, BIG-Bäst i Gruppen, OCH BEST IN SHOW !

       

Tinytot                                                                           Hoppsan

Det var en fin men mycket blåsig dag.

Igår var jag till Avesta och tävlade agility med Bea. Här var vädret till skillnad från ovan, ingen vind men BLÖTT ! Mycket blött, jag hade väll aldrig trott att jag skulle springa aglilitylopp i full regnmundering, inkl gummistövlar. Jag har lite vikt att bära på ändå. Vi var leriga så stora vi var Bea och jag när dagen var slut. Som tur var hade jag en del gamla handdukar med mig. Largehundarna hade tävlat på förmiddagen, så gärdet var lagom upplöst och lerigt till oss andra som tävlade på eftermiddagen. Bea hade t o m lerstänk i huvudet. Gumman, men hon sprang och hade inga problem med underlaget. Det var två agilitylopp och ett hopplopp. I lopp ett valde Bea fel tunnelingång, med en disk som påföljd (eller så hade domaren numrerat banan fel, enl Bea) Lopp två blev det en Bea special. Full fart, lite hit och dit. Jag tror inte gungan hann komma ens i vägrätt läge innan hon hade lämnat den ! inte bra. Lite missförstånd, och ett struligt  slalom gjorde att jag valde att diska oss. Sista loppet, ett hopplopp gjorde hon bra ifrån sig, men är tyvärr för långsam i slalomet. 0 på hinder men några sekunders tidstillägg. Så förajligt. Ingen pinne delades ut i loppet. Så hade vi bara haft tiden, så....... Men så är det. Nära skjuter ingen hare. Vi får träna extra på slalomet, så hon gasar på lite där. Hon var riktigt duktig i vintras när vi tränade i Lervik. Det är bara att börja om igen med det hindret.  Bea är annars riktigt duktig, hon har bra fart, och har idag i stort sett inga rädslor. Och det är väldigt skönt. Det är slalomet och vissa tunnelingångar som är lite kniviga. Men det är bara att träna på. Förr eller senare så smäller det till, så att vi får öppna skumpaflaskan.  

 

Tisdag den 12 maj

I kväll är det nya tävlingar. Men den här gången är det bara Bea som kommer till start. Två hopp- och ett agalitylopp. Men först skall jag ta redovisa lite från söndagen den 10 majs tävlingar i Mariestad. Där fick Hoppsan göra tävlingsdebut i ett tunnelrace och ett blåbärslopp. Hoppsan skötte sig väldigt bra trots sin orutin. Men nån gång skall vara den första. Tunnelloppet gick bra men vi drog på en disk då hon gjorde tre vägringar/funderingar vid en del tunnelingångar. Bea fick också en disk i tunnelloppet, men det var jag diskade oss, när jag visade fel tunnelingång, annars gick hon kanon.  I blåbärsloppet vann Bea med Hoppsan på andra plats. Bea var felfri medan Hoppsan hade femton fel. Hoppsan sprang bl a på långhoppet, vilket inte är OK. Och båda klarade kvalgränsen. I hopplopp A diskade vi oss Bea och jag, medan vi kom fyra i lopp B.

I tunnelracet var även Hoppsans syster Tassis Barbara Straisan "Lisa" med, dom slutade på en 6:e plats. Grattis !

En annan Lisa, Tassis Miss Oregon har också visat framtassarna i Rallylydnad. Lisa med Lena Mattsson tävlar numera i avancerad klass, och har nu kvalicificerat sig för nästa steg, men väljer att stå kvar i avancerad klass ett tag för att få mera träning och rutin. I Mora kom dom på första plats med 88 poäng i lopp A, och fick ytterligare en första plats med 97 poäng i lopp B. Stort grattis !

Lite av helgens prisskörd !

 

Men jag måste också visa en bild på Alice, mamma till Hoppsan och dom båda Lisorna. Man kan inte tro att hon kan vara mor till dessa "fartiga" och duktiga hundar. En av hennes favoritplatser. I hängmattan hos husse.

 

Söndag den 3 maj

Några nya bilder på Hoppsan

      

Söt som socker !

 

 

Lördag den 2 maj

I går var vi på utställning i Mariebergsskogen i Karlstad. Det var en inoff utställning. Och jag är mer en nöjd med gårddagens resultat. Hoppsan BIR och BIG-2, endast slagen av en mycket fin Kinesisk Nakenhund. Tinytot blev BIR, och bästa Veteran samt BIS-4 Veteran av alla raser. 12 år gammal ! och i höglöp, så hon är lite tung i kroppen för tillfället. Hon fick en kanonkritik.

"12 år gammal veterantik i fina prop o helhet i mycket rastypiska vackra linjer, välskuret huvud, fina ögon o mejsling. Vackra ögon o öron, välvinklad fram med fin front. Substansfull kropp (snällt skrivet egen anm) välv bak Rör sig rastypiskt med energi. En fröjd att se en så fin veteran. Domare var Lotten Rönnquist.

Gårdagens skörd !

 

Onsdag den 29 april

Någon parning blev det inte mellan Alice och Sigge. Han var inte så intresserad av henne. Nu får det bli Fia, Tassis Miss Texas, som får stå för nästa generation. Men det kommer inte att bli någon parning vid nästa löp, då hon beräknas valpa då mina domaruppdrag är som intensivast under sensommaren/hösen. Så det får vänta till årsskiftet 2015-16, så vi hopps då på vårvalpar.

Bea är riktigt duktig på träning, och Hoppsan går från klarhet till klarhet när det gäller agilityträningen. I går fick Hoppsan  komma i kontakt med "säcken" för första gången, och hon tyckte inte att det var någon större konstighet med det. Men vi behöver lite hjälp där, så att hon får en liten ljusglimt i slutänden. Men Hoppsan har inte några rädslor, utan far fram som ett gehu.

1 maj åker vi på utställning. Inoff i Karlstad. Tottan och Hoppsan. Så får vi se hur det går den här gången.

 

Söndag den 12 april

Nu äntiligen löper Alice. Så nu kommer jag att prova att para henne igen. Bea löper också, men hon kommer inte att paras.

Vi har haft ytterligare en skön helg ute på landet. Men det var rackarns vad det blåste idag. Vi fick iallfall upp resten av växthuset, och som tur var blev det klart i går, för idag har vi inte kunnat jobba med det i den här blåsten. Det är ganska stora plastskivor i väggar och tak, och dom hade varit fin fina vindfång i blåsvädret.  Det var lite pyssel och passning för att få alla skivor på plats, och det var väldigt noga med att följa bruksanvisningen för att det skulle fungera. Men nu står det där, och jag är supernöjd.

 

Tisdag den 7 april

Visst är det märkligt. Mina tikar skulle löpa under mars månad. Det hade jag planerat, för det gjorde dom förra året. Men icke har dom löpt.  Så skall jag para Alice igen, så måste jag fixa ett nytt friskintyg. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Vi tillbringade helgen på landet. Hundarna jublade (tror jag). Det blev också premiär för året med övernattningar. Det var lite ruggigt i sängarna första natten, men sen så hade vi eldat så det var hett som i en bastu inne. Stundtals lite för varmt, men det är lättreglerat. Bara att öppna ytterdörren.

I kväll var det premiär för utomhusträningen på agilityplanen. Härligt väder, och härliga kamrater. Och Hoppsan går från klarhet till klarhet. I kväll fick hon bekanta sig för första gången med däcket och A-hindret. Hon klättrade upp på A-hindret och tänkte vända i toppen, när hon insåg att det var en nerfart på andra sidan. Aha sa hon och tog nerfarten i lagom tempo. Hon fick bara göra det en gång. Det är ett tufft hinder och hon är så ung ännu.

Sen provade vi däcket för första gången. Det kan vara ett knepigt hinder för en del hundar, och kan kräva en del träning. Jag visade henne en gång vad jag menade, genom att lyfta henne igenom. Sen tog hon däcket åt båda hållen 5-6 gången på egen hand. Jaha, så var det klart.  Nu är det bara "säcken" kvar. Återstår att se vd hon tycker om den. Fortsättning följer.

 

Måndag den 30 mars 

 

Här kommer bildbevis på att Alice sprungit genom en tunnel.

 

Söndag den 29 mars

Vilken dag vi hade igår ! Vi var på utställning i Botorps ridhus, Karlskoga. Utställningen var inoff. Tanten Tinytot och lilla Hoppsan, skulle få visa upp sig i ringen. Hoppsan skulle få göra sin debut och jag ville testa henne lite hur hon skulle bete sig och om hon skulle sköta sig. Nu var jag inte så orolig, men det kan vara bra att veta. Nu gick det över förväntan.

Vi hade alla hundarna med oss. Och när vi kom till ridhuset, så tror Bea att det är tävlingsdax igen. Hon går på bakbenen och talar om att hon är där. Tävlingarna kan börja. Hon är laddad till tusen. Det är hon som skall tävla, tror hon. Men idag var det inte hon som stog i centrum. 

Först ut var Tinytot: Hon älskade att visa upp sig. Det är ungefär 8-9 år sen hon gick i ringarna. Hon showade hela tiden, och svansen gick oavbrutet. Tinytot blev BIR-veteran och BIR totalt av dvärgarna. På eftermiddagen var det dax för finaler, där samtliga veteraner av olika raser möttes. Tinytot vann även där ! Och blev Bästa Veteran alla raser ! Tolv år gammal ! Jag får nog ta med henne på flera utställningar. Domaren frågade om hon alltid var så glad. Tinytot fick en strålande kritik av domaren Anna Carlsson.

Hoppsan tävlade som toy och blev BIR och slutade som BIG-2. Lilla gumman skötte sig galant, och fick många fina komentarer av folk från ringside. Hon showade och tyckte det här var toppenkul. Det bådar gott för framtiden. Även hon fick en strålande kritik.

 Dagens rosettskörd !

 

Söndag den 22 mars

Livet rullar på. Tanten Tnytot mår prima. Men går trodde jag nästan att skulle skrämma ihjäl henne. Jag har aldrig sett en sådan reaktion på en hund tidigare. Det var riktigt otäckt. På kvällarna ligger hela familjen i sängen och tittar på TV. Tottan ligger lite för sig själv, hon är fortfarande lite rädd att någon av de andra hundarna skall trampa på henne eller komma emot henne. Jag skall gå upp från sängen och kommer emot hennes svans. I vanliga fall skulle hon ha fräst ifrån, men hon blev så fruktansvärt rädd. Om hon låg och drömde något eller i den stilen. Hon for upp, med vilt uppspärrade ögon, och sekunden senare började hon flåsa och flämta. Det tog några bråkdelar av en sekund, innan hon "landade", jag vågade inte ta i henne förrän jag såg att hon var tillbaka i nuet. Det var ruggigt.

Hoppsan går från klarhet till klarhet i sin agilityträning. Och Bea jobbar på hon med, men hon är lite avig tror jag när hon inte har all uppmärksahet från mig.

Jag kommer nog att para Alice nu när hon kommer att löpa under våren. Hon fick klartecken av veterinären. Så nu har vi papper på att hon är frisk och kry. Hon har bara fått 8 valpar i sitt liv, så hon är inte direkt överansträngd. Men det vore inte helt fel om hon kunde gå ner lite till i vikt. Ett par hekto skulle sitta fint. Men hon har alltid varit lite åt det stubbigare hållet. Det var hon även under sin utställningskarriär. Men vi får se när hon behagar börja löpa, så att en ev valpning inte sammanfaller med något domaruppdrag. Vi håller tummarna att hon börjar snart.

En trött Tinytot !

 

Torsdag den 26 februari

Ja vad har hänt sen sist ? Det blev inga valpar efter Fia och Sigge, tyvärr. Men vi tar nya tag under sensommaren/hösten.

En agilitytävling i Fagesta för en vecka sen. En liten lokal som inte passade mig alls. Den var liten och trång och att göra en vettig banvandring gick inte. Jag klarade det inte iallfall. Så det blev ett vettigt lopp två diskningar, och i sista loppet gick Bea omkull i en tunnel, vilket inte jag såg, utan det var en i publiken som upplyste mig om. Bea blev väldigt låg, och jag trodde bara att hon var trött efter ha gjort tre lopp ganska tätt. Godkänt lopp men med en massa tidsfel av naturliga själ.

Tinytot är pigg som en mört. Svenska Djurappotekets tabletter Atleth har gjort underverk. Igentligen skulle hon ha haft Senior, men eftersom det inte fanns hemma i butiken tog jag Atleth istället. Det enda som skilljer dom båda åt är att det inte finns L-karnitin i Atleth.

Hoppsan tränar agility väldigt bra. Igår gjorde hon hela slalomet 12 pinnar för första gången. Duktig i det mesta utom att sitta kvar i starten. Så det måste vi träna mer på. Hon är så lättlärd och hon tycker det är så roligt. Vi har tidigare bara gjort 4 pinnar i slalomet, men igår provade jag som sagt alla tolv, och det var ungefär som om hon tänkte. Jaha är det det du menar, och så tog hon alla ! Det skall bli roligt att jobba med henne, måste bara ta mig tid att göra det oftare.  18 månader är åldersgränser för att starta och det blir hon den 3 juni ! Vi får se om vi kan göra debuten på hemma plan ! Det får bli som ett träningstillfälle.

 

Hoppsan i aktion, ger nytt hopp.

 

 

 Söndag den 1 februari

En vecka har gått sen sist och vi har kommit in i februari. Dagarna blir ljusare  och längre, och det märks framförallt på efm/kvällen. Mera snö har också blivit sen sist. Och det är besvärligt, för det fastnar så hemskt på hundarna. Det vore bra om det kunde bli lite kallare, så fastnade det inte så mycket. Just nu ligger alla hundarna utslagna. Jag tänkte ta en kort promenad, för hundarna måste, trots väder och snö, ut. Det är inte heller plogat någonstans, så det är bara att gilla läget och pulsa på. Men vi hann inte långt förän dom var fulla av snö, så jag tog med dom ut i skogen, och släppte loss dom. Hundarna blev jätteglada. Härligt sa dom. Det var synd att jag inte hade en filmkamera, eller åtsminstone en vanlig kamera med mig och passade på och tog lite bilder. Ibland såg man bara snörök, och ur den kom det en liten svart hund. Jättelycklig. Dom fick trots allt en skön promenad, och jag med. Men det var inte lika glada miner när vi kom hem. Som tur är kan jag ha hundarna kvar i trapphuset, medan jag plockar av mig ytterkläder, och förbereder med nya torra handdukar. Dom handdukar vi andvände i morse har inte torkat än. Så en och en hamnade dom i badkaret och blev avspolade och torkade. Sen fick var och en tuggpinne att gnaga på, och nu ligger dom trötta och nöjda och sover. Härligt !

 

Söndag den 25 januari

En dag i strålande solsken åkte vi ut till stugan för att mata fåglarna. Temperaturen var +-0. Men i snön var lite kallare som tur var. Vi var ute på en längre promanad i går också efter allt snöande. Då såg det ut så här.

Hundarna blev så fulla av snö så att jag fick ställa dom i badkaret och spola av snökockorna när vi kom hem. Så idag tog jag det säkra före det osäkra och letade fram alla overaller jag hade. En del passade bättre än andra om jag säger så. Det är svårt med overaller. Antingen är det det ena eller det andra som inte blir bra. Efter dagens utflykt , så skall jag ta fram symaskinen. Bara overallerna har torkat. Men nu ligger det trötta och nöjda hundar utspridda. Lustigt nog, så var den stora overallen som igentligen har suttit på en av mina gamla mellanpudeltikar, och den som Tinytot fick ta, den som fungerade bäst. Även om den var lång i ryggen och att jag fick kavla upp benen, så satt den väldigt bra. Och ingen snö kom in innanför.                          Och så blev det lite mat till dom vilda fåglarna. Men det går inte alls åt lika mycket frön längre. Konstigt nog. Eller om solrosfröna inte är bra. Jag vet inte. Jordnötterna är inte heller favoritfödan längre. Däremot hampfröna går bra, men dom är ju så dyra. Jag har också gjort lite olika fågelgodisar. Jag har en liten leksakssockerkaksform , som jag har fyllt med lite olika godsaker till fåglarna. Först har jag smält kokosfett och hällt i formen, därefter fyllt formarna, en med havregryn, en med pumpafrön och havregryn, en med frukostmüssli som innhöll nötter, russin, torkad frukt och olika sädesslag, och så en med torkade insekter. Det är synd att man inte kan vara där och se vilket dom föredrar.

Några bilder från idag. Biderna är klickbara.

 

Söndag den 18 januari

Igår var vi ute till vårat älskade smultronställe. Oj vad /vi väntar på att få flytta ut dit igen och få börja påta i jorden och få låta hundarna springa ut och in som dom vill. Men nu går vi åt rätt håll iallafall. Det är dax att beställa nya fröer och börja förbereda inför våren och sommaren.

Hundarna blir som tokiga när vi kommer dit ut. Glädjen går inte att ta miste på. Och när vi frågar om vi skall gå till skogen, rusar alla upp till den bakre grinden i sin iver att få en vända upp i skogen. Härligt ! 

Men i går eftermiddag/kväll var Bea sig inte lik. Slokar med hela kroppen, och bara ligger stilla, nära. Och det är inte Bea, som i vanliga fall håller både sig själv och oss sysselsatta, när vi skall titta på TV. Jag vet inte riktigt vad som hade hänt, men nu i eftermiddag började hon kvickna till igen. Om hon hade sträckt sig eller något i den stilen. Jag vet inte. Jag kände igenom hela henne i går kväll, men kunde inte hitta någon öm punkt. Men huvudsaken är att hon är pigg och glad igen.

Måndag den 12 januari

Idag har vi varit i Lervik och tränat. Jag tror att Hoppsan fick den mesta tiden idag. Och det skall hon ha, om vi skall satsa på en ev start under hösten. Nu har hon lärt sig (tror jag) att - sitt, stanna kvar - betyder att hon skall sitta kvar tills hon får klartecken att ge sig iväg. Inte populärt. Hon ser ut som om jag har hällt en hink vatten över henne. Men i agility är det viktig att inte starta förrän jag ger klartecken. Men hon är väldigt hoppsugen. Står det ett hopphinder inom räckhåll tar hon det först och kommer sen, och tittar på mig och hennes blick säger. - Ville du nå't. Idag använde vi både vänster och högerhandling, med byte under arbetets gång. En nyhet för Hoppsan. Rak tunnel, svag makaron och S-formad tunnel går också mycket bra. Med lite inputt. Det är nog mest för att se vart jag tar vägen, som hon tittar först och springer in sen. Men hon fullföljer tunnlarna utan probem. Efter tiden i hallen tog vi en ordentlig skogspromenad i skitvädret. Regn med minusgrader. Bilen var täckt av ett ispansar när vi kom tillbaka. Men hundarna var om än blöta (dom hade täcken på sig) nöjda och belåtna. Dom sov hela eftermiddagen.

 

 Söndag den 11 januari

I eftermiddag har vi roat oss med olika lekar hundarna och jag. Och det är med hundar som med människor. Vissa är roade av lekar, andra inte. En del är smartare och ivrigare, andra är ganska ointresserade och försöker inte ens att lösa olika problem, som kan leda till belöding och godis. Tinytot gammeltanten, är kanske den som är mest sugen på godis, och därför den mest ivrige och smartaste. Bea som ligger i ungefär samma inteligensnivå vågar inte utmana sin mor. Och avvaktar tills jag tar undan Tottan. Alice sitter mest och tittar och undrar vad dom håller på med. Visserligen rinner snålvattnet på henne, men hon gör inte en ansträngning till att försöka klura ut hur man skall lösa problem för att få sin belöning. Hoppsan försöker och vill, men är ju inte så mat- och målfixerad än, men hon är nyfiken  och vill vara med. Hon kommer med tiden att lösa dom olika problemen, det tvivlar jag ine en sekund på. Vad gjorde vi då. Jo jag böjrade med att plocka fram min "godismaskin". Som dumt nog inte har varit avstängd, och därför inte hade något batteri kvar. Men vi andvände enbart tramp/eller duttdelen, som vid beröring avger ett pling - och belöning kom ur min hand istället för att ramla ut i en lucka. Därefter tog jag små glassbyttor 0,5 liters som jag kletade i lite pastej  på insidans kant, och la burken upp och ner på golvet. Hundarna fick varsig burk. För att komma åt "belöningen" skulle dom på ett eller annat sätt vända på burken för att komma åt klicken som satt fast på insidan. Bea var först att vända sin burk, tätt följd av Tottan. Efter en stund välte Hoppsan sin också (med lite hjälp av mig) Och Alice satt och tittade på sin, och kunde inte förstå vad hon skulle göra. Gumman. Hon fick sin klick ändå .

Tramp/duttgrejjen                                                                       Glassburkarna som dom fick vända på

 

 

Lördag den 10 januari

Idag skulle Bea och jag ha varit till Linköping och tävlat. Men vädret satte stopp för det, tyvärr. Snön vräkte ner och det hade utfärdats en klass 2 varning för storm och kraftigt snöfall. Men det satt långt inne, att stanna hemma. Den andra tävlingen i vinter som jag har fått ställa in. Den förra var p g a en muskelsträckning och snedbelastning som gjorde att min rygg tog stryk också. Men nu har jag anmält till en ny tävling. Tredje gången gillt får vi hoppas.

Lilla Hoppsan löper för första gången, och hennes hormoner är inte nådiga. Det är kaos i den lilla kroppen. Hon skall inte äta. Ena studen skall hon ligga hos Bea, som hon älskar och beundrar (tror jag), nästa stund morrar hon åt Bea. Bea ser lite frågande ut. Bea och Hoppsan är i vanliga fall väldigt taita. Hoppsan gör allt som Bea gör. Hon skall alltid ligga hos henne. Vi får väll se vad som händer. Det blir förhoppningsvis ordning och reda på Hoppsan så småningom. Men vi sa i kväll Bengtåke och jag. Att man saknar det lilla fröet Hoppsan, som bar omkring på allt. Var överallt, högt och lågt. Men så är det. Hon är go iallafall. Hoppsan.

Skattsökaren Hoppsan, innan hon började löpa. Nu ligger hon helst bara stilla.

 

Onsdag den 7 januari

I går var Bea och jag iväg och träna aglity i Botorps ridhus. Hon skötte sig riktigt bra. Men det är så himla tungsprunget i ridhuset. Underlaget är så mjukt, så det går inte att springa i annat än skängor. Pust. En och annan kalorie fick väll skryka med, både för mig och Bea. Bea har under hösen/vintern gått upp i vikt, och skall ner 8 hg ! 2 av dom har vi fått bort under jul och nyår. Men det roliga var när vi, Bea och jag kommer hem så blir Hoppsan så lycklig så hon kastar sig över Bea och pussar och pussar på henne. Mej struntade hon fullständigt i.

Hoppsan har börjat löpa. Hennes första löp. Så nu får hon stanna hemma från träningen ett tag.

 

Måndag den 5 januari 2015

GOTT NYTT ÅR OCH GOD FORTSÄTTNING. Hundarna och vi överlevde nyårsafton i år också. MEN det finns alltid

folk som inte kan vare sig almenackan eller klockan. När jag gick ut med hundarna den 2 januari vid 18 tiden så var det en idiot, kan inget annat säga, som sköt av 6 raketer alldeles intill oss. Jag blev rädd, och hundarna. Den som blev mest berörd var Bea. Hon gick hele vägen hem och tittade mot himlen och gatljusen. Hade det inte varit för att jag hade hundarna med mig, så hade jag gått och slagit den människan på käften. Med risk för att jag fått en smäll tillbaka. Men det hade det varit värt.

Idag har vi varit och tränat i Lervik. Bea är jätteduktig, och om jag nu bara har nerverna underkontroll, så var det väll katten om vi inte skall kunna nå ända fram. Hoppsan är också duktig, och jag skall nu lägga lite mera energi på henne. Men hon är ju som hon är. Tjolahopptjolahejtjolahoppsansa. Det är för intet hon heter Hoppsan. Rätt som det är så är det något annat som tar hennes intresse så sticker hon dit för att sen snabbt komma tillbaka och fortsätta, med blicken, - jaha var vi nunågonstans.

Skruttunge. Det är synd att det inte går att lägga ut filmer på hemsidan.

 

 

Tisdag den 30 december

Idag fick vi ett glädjande besked från vår veterinär Karin. Knölen/tumören vi tog bort den 16 december på Hoppsan var godartad. Nu trodde Karin inget annat heller, men man törs inte andas ut förrän man vet 100. Vår lilla solstråle Hoppsan. Hon är den ände som vågar busa med eller utmana Tinytot. Och Tottan ser lika förvånad ut varje gång, men är också road av Hoppsans upptåg och närmanden.

Idag har Bea och jag varit i Lerviks Hundhall och tränat för Camilla, numera med efternamnet Åström. I tre timmar ! Nu var vi fem till, men ändå. Nyttigt men jobbigt. Jag lovar att "kålan" var tom på slutet. Sista vändan visade jag fel men Bea räddade oss och gjorde rätt !  Lilla pluttan.

Vi försöker att få till en parning mellan Sigge och Fia, men det vill sig inte riktigt. Men vi provar igen. Så länge Sigge bor kvar här så prövar vi.

 

Söndag den 28 december

I morgon bär det av till fästman för lilla Fia. Det skall bli riktigt spännande.

Idag var vi Lervikshallen och tränade. Nu är jag nöjd med Beas slalomingångar. Och hon blir bättre och bättre på att kunna jobba lite på distans. Hoppsan fattar snabbt "galoppen" och verkar ha lätt för sig. Det är nästan så att jag bara tror att det är tillfälligheter att det går så lätt, men jag kanske äntligen har fått en hund, en sån som "alla andra" har. Det kanske kan bli någon start med henne frammåt sensommaren/hösten men henne. Hon måste först bli 18 månader innan hon får starta. Vi får se vad som händer. Men jag vill ta det försiktigt med henne, så att allt går bra.

 

Lördag den 27 december

Idag har vi varit ute till vårat lilla paradis. Och Hoppsan är så lycklig. Hon springer, och springer, och springer........varv på varv. Där kopplar hon verkligen på turbon. Bea har slutat att försöka jag ikapp henne, hon har inte en chans. Vi står bara förstummade och väntar på att hon skall springa klart. Vi tog också en tur upp i skogen. De går ju bra nu när det är fruset. Även att gå igenom kärret. Det var väldigt knöligt, men torrt och fruset. Vi såg inga "fula" spårstämplar i den lilla snö som har kommit. Och då menar jag stora vargtassar. Bara efter hare, rådjur och nån liten ekorre. Skönt.

Fåglarna har varit duktiga och ätit mycket solrosfrön. I kylan går fröna åt mest. Nötter och talgbollar fanns det kvar av, men hampfröna var helt slut. Det är tur att vi har vår fina "fröapparat" som sväljer mycket frön. 

 

Fredag den 26 december

Det är så skönt med lediga dagar. Vi tagit härliga långpromenader, folk och fä. Det är lätt vara ute och gå när det är fruset. Inga blöta och smutsiga hundar när vi kommer hem. Fast det var ganska kallt i morse. - 14,3 så Tinytot fick ha täcke på sig, övriga klarade sig utan. Tottan äter idag, och har ätit en tid, en naturmedicin som heter Athlet, så nu är hon pigg som en mört, och verkar inte längre ha så stora problem med sitt lite svaga bakben. (En gamal korsbandsskada) Stundtals tror hon att hon är en unghane i puberteten. Hon älskar mina ben ! (Jag gillar det inte).

I väntan på sommar och lata dagar får ni hålla till godo med den här bilden.

 

Lördag den 20 december

Idag plockade jag fram min fina tomte och ställde den framför  TV. Hua sa Hoppsan, den var läskig, hon tittade länge och väl på den från olika håll. Men till slut så vågade hon sig fram, efter det att Tinytot hade talat om att den var helt ofarlig, och dessutom död !

 

Fredag den 19 december

Hoppsans operationssår läker fint. Men jag har fortfarande inte fått något svar på om det var en elak eller godartad knöl/tumör. Det skall ta ca 10 dagar innan svar kommer tillbaka. Så då lär jag inget få veta förrän efter nyår! Det är så oroligt. Men vi håller tummarna.

 

Tisdag den 16 december

Idag har jag och Hoppsan varit till veterinären och tagit bort en ful knöl, stor som en körsbärskärna, strax bakom vänster mungipa. Nu håller vi tummarna för att den inte är en elakartad sak. Den är skickadpå analys. Den har kommit ganska snabbt. Den fanns inte där när jag klippte henne för ca 4 veckor sen.

Det verkar som om Fia är på G och skall löpa snart. Det ser ut som om vi iallfall kommer att "missa" julhelgen med en parning.

 

Måndag den 15 december

Det  börjar lacka mot jul. Förra året vid den här tiden satt jag med smått vid sängen. Dom här valparna blev precis lika trevliga och fina som i den förra kullen Alice fick med samma hane. Den här gången behöll jag en liten tik. Hoppsan, som ser ut att arta sig riktigt bra. Vi har så smått börja träna lite agility, som hon tycker är jättekul, och hon snappar snabbt upp vad jag menar och vill. Även om hon har fortfarande har lite koncentrationssvårigheter. I förra kullen, den som föddes i i slutet av november 2012, sålde jag en liten tik. "Lisa" till Lena Matsson i Avesta, som under året framgångsrikt har tävlar i rallylydnad. Jättekul ! Hennes resultat går  att läsa under rubriken Aglitiy.

Bea har under hösten blommat upp. Hon har fått ett nytt självförtroende och det skall bli kul att komma ut på banorna under 2015.

 

Tisdag den 18 november

Det här är rent för bedrövligt vad jag är dålig på att att uppdatera min hemsida. Det måste jag bli bättre på.

Livet rullar på. Jag har blivit pensionär, men har min trimverksamhet kvar. Hundarna mår utmärkt, även om Tinytot börjar bli lite skruttig i sitt högra bakben, där hon gjorde sig illa förra året. Det är hennes knä som spökar efter korsbandsskadan. Det har nog blivit lite artros i det knät. Men med lite massages ungefär var tredje månad så går det bra. Jag märker när hon föredrar passgång före vanligt trav, då är det dax igen. Vi skall också prova med lite naturmedicin.   

                                                                                                                                                                                                   Planer finns på att para "Lill"Fia när hon löper i december. En kombination som kan bli riktigt spännande. Jag har tänkt att para henne med T Knock-Knock !

Bea och jag är ute och tävlar ibland, med blandade resultat. Bea har utvecklats en hel del, sen Hoppsan kom in i familjen. Hon har blivit vuxen.

 

Fredag den 27 juni

Nu när jag har semester och oftast är på landet, så bir det inte så mycket skrivet på min sida.

Pudelnationalen är avverkad. Semestern är här.

Lite stolt är jag över en duktig matte, Lena Mattson som med sina duktiga hundar Carann´s Next Fairytail, som blev bästa pudel i mästarklassen på Nationalen och Tassis Miss Oregon "Lisa" somblev bästa pudel i nybörjarklassen på 97 poäng av 100 möjliga.

Det var Lisas tredje start och med godkända poäng för att flytta upp till fortsättningsklassen. Starkt jobbat. Och jag hade turen att se henne tävla. Det var en fröjd !

I går var vi till veterinären och drog ut lite (mjölk)tänder på Hoppsan, och gjorde Tinytots mun ren och fin. Medan vi väntade på att få hämta dom igen så passade vi på att shoppa loss i Örebro. Bl a blev det en ny badrumsmöbel för min del bestående av handfat, underskåp och spegel. Ja det blev en hel del annat också. Det är inte svårt att göra av med pengar, när man går runt på Bauhaus, Ikea och Biltema. Hua.

I går kväll när vi sitter och tittar på TV, börjar Hoppsan att bete sig konstigt. Skakar som ett asplöv, klättrar på ryggstödet på soffan och på oss. Man undrar vad som händer, och försöker lugna ner henne med det gick inte. Hon skulle ut, ja då fick hon det väll det. Och hon skulle in i bilen, men det fick hon inte. Jag tog henne under armen och  gick in igen. Då kröp hon i under kökssoffan och gömde sig. Där fick hon ligga en stund. Sen fick jag krypa in och hämta henne och ta henne på armen, och försöka komma underfund med vad som var fel. Så dök "monstret" upp.

En fluga ! Husse tog sin an monstret, och snart lugnade sig Hoppsan, när hon märkte att den inte dök upp igen.

Hoppsans mamma Alice är också rädd för flugor. Troligtvis har dom bitit i en humla någon gång och upptäkt att det inte var så bra.

 

  Lisas priser på Nationalen.

 

 

Onsdagen den 28 maj

Nu var det länge sen jag var här.  Och mycket har hänt sedan sist. Det mesta går i Pudelnationalens tecken. Och arbete och åter arbete. Det skall bli skönt att snart vara pensionär. Och få lite ledigt, så att jag kan komma ikapp med både det ena och det andra. Framförallt mina hundar. Jag klipper, badar och ansar andras hundar, men mina egna ser ut som ruskprickar.

Ett domaruppdrag i Byske har jag hunnit med också. En Pudelspecial. Väldigt trevlig. Trevliga människor och trevliga hundar. Riktigt roligt.

Vi har så mycket (eller lite) tiden och arbetet tillåtit åkt ut till vårat älskade sommarställe. Där laddar jag batterierna.

Vi var på landet i helgen som var, och gick ner till sjön med hundarna. Hoppsan fick se sjön, som låg ganska stilla, och inte vet jag vad hon trodde, men hon tog sats och sprang rakt ut. Om hon trodde att hon kunde springa på vattnet så blev hon rätt snopen när hon skönk. Plums ! Men hon hade sinnesnärvaro att vända och simma in till land igen. Lilla gumman. Det var bara huvudet som inte var blött.

  En genomblöt liten Hoppsan, som beskådas av Tinytot.

Sen satt det fint med ett uppfriskande sandbad.

 

Söndag den 27 april

Ja, vad har hänt sedan sist !  Jo,  en hel del.  Påskhelgen tillbringade jag i England, där jag tillsammans med min domarkollega Arvid Göransson, dömde Sebirian Husky. Det var många och fina Huskys, min bästa hane blev BIS. Att det inte är samma bedömningsystem där som här, det visste jag, men att det var så olika visste jag inte. Men huvudsaken var att rätt hundar vann.

Bertil alias Berra, har fått ett nytt hem, och han kunde inte få det bättre. Men det är tufft att lämna ifrån sig en valp som man har haft så länge. Men det gick bra. Och jag fick en ny Hoppsan. Hon har dom här dagarna visat en del nya possetiva sidor.

I torsdags gjorde Bea och jag debut för året med en träning/tävling i agilityn på vår hemmaplan. Hon var taggad. I första loppet hoppad hon hellre än rätt, om man säger så. Och i ärlighetens namn hann jag inte riktigt med henne. I lopp två var vi mer samspelta och drog enbart på oss en vägran på slalomet, där hon hade för bråttom och missade första pinnen, och vi fick göra om. Men det var så roligt att se hennes glädje.

Idag var vi på en tävling i Frövi, inoff. ett agility-, ett hopplopp och ett tunnelrace. I det första loppet, agilityloppet gjorde hon som på träningen i torsdag. Mycket men fel ! Men hon var på. Och stannade inte på några balanshinder, som hon gjorde under förra året. Vi hade lite problem under 2013 med både det ena och det andra. Dels att hon bromsade på balanshindren, och inte gick över alls ibland. Hon lämnade banan vid ett flerta tillfällen, och hade en del konstigheter för sig. Men det har vi nu lämnat bakom oss. Arbetsglädjen finns där igen. Härligt ! I lopp två, hopploppet, där gjorde vi ett nollat lopp, men med tidsfel, 2,8 sekunder, men i övrigt felfritt.  Jag provade också att ha henne i bur vid banan, vilket jag inte kunnde förra året, då hon sprang av banan och skulle in där. Det fungerade också, inga problem där heller. I tunnelracet var hon lite förbryllad efter tre fyra tunnlar, man kunde se (jag såg, en microsekund) att hon stannade upp och undrade var övriga hinder var. Att ta 18 tunnlar på raken är inte så vanligt. Efter så där 8-9 tunnelingångar ramlade "pengen" ner och hon gasade på, med påföljden att jag inte riktigt hann med vid tunnelingång 10, så hon tog den ingången  fel, med disk som påföljd. Men hon var så duktig och jag så nöjd och glad. En av tunnlarna, jag tror det var den sista, kunde jag skicka henne på distans och hon sökte upp den borte intgången och igenom. För vid det laget var mitt flås slut i värmen, så det fanns ingen luft kvar till någon muntlig styrning,  så hon gick enbart på min handrörelseoch sin egen vilja.  Duktiga duktiga Bea.

Nu siktar vi på nya mål.

 

Måndag den 14 april

Vilken härlig dag och start på dagens förmiddag !

Jag blir väckt 5,30 av en pipande valp. Nödig sa han, så det var bara att hoppa i brallorna och foppatofflorna och ut. Både Berra och Hoppsan gjorde vad dom skall göra ute. Och sen fick dom följa med mig in och lägga sig hos mig och dom andra hundarna i sängen. Va ! Vilken lycka ! Det tog en stund innan dom lugnade ner sig. Men sen sov/slumrade vi en timme till. Härligt. Min gamla Tinytot tycker "ungarna" är lite framfusiga och bråkiga, och med ålderns rätt får hon tycka det, så vi får försöka hjälpa henne ibland, därför vågar jag inte ha valparna i sängen nattetid. Någonstans måste Tinytot få ha en fristad och kunna slappna av.

Annars går allt sin gilla gång. Valparna växer och frodas, och nu håller dom på att byta tänder också. Kvarterets clown Berra tycks det inte vara någon som vill köpa. Synd. För den som får honom i sitt hus, kommer att få en glädjespridare hos sig. Det är synd att man inte har kameran laddad när har kör igång med sina cirkuskonster. Då får man skratta. En härlig krabat. Men som jag bor kan jag inte ha en hane bland fyra tikar. Tyvärr. Men med tiden löser det sig nog.

     Berra

 

Måndag den 24 mars

Valparna växer och utvecklas åt rätt håll. Hoppsan är den som är mer framåt. Bertil eller Berra som han också kallas är som killar är mest. Lite försiktigare, kelsjuk och en nära hund. Jag har gått i valet och kvalet hur jag skall göra med honom, men förståndet får segra, och hjärtat får vika sig. Jag skall inte ha honom kvar. Det är väldigt opraktiskt med en hane och fyra tikar, när man bor som jag gör. Tänk om Hoppsan (kallades tidigare för Rut) hade haft hans temprament. Han kan ligga på rygg i knät hur länge som helst. Men nu får vi se vem som jag anser är värdig att få köpa honom.

I går var vi ute i stugan igen med alla fem, och nu har Hoppsan och Bertil lärt sig att gå i trappor. Både upp och ner ! Hoppsan var den som först kom på hur man gör. Sen var det ett väldigt springande upp och ner.

Det gick lite fortare att få upp värmen i stugan den här gången. Men å andra sidan så var det lite varmare ute också. Vi eldade , fikade ute i solen, käkade lunch och slappade. Det är så rofyllt att vara där ute. Fåglarna kvittrade och allt är bara så skönt.

Efter lunchen la vi oss och fuffade en stund. Jag med dom vuxna hundarna och husse med dom små.

Här är det två mycket trötta små valpar. Ögonen gick nästan i kors på dom. Bertil/Berra till vänster och Hoppsan till höger som ligger bland hundpuffar och blädar framför kaminen.

 

Tisdag den 12 mars

 

Idag är en speciell dag. Tinytot fyller 11 år, och dagen i ära så skiner solen.  Hon är nu flockens  Grand Old Lady. Hon har sina krämpor, men är glad ändå. Och idag på morgonrundan förälskade hon sig i en söt sheltihane. Hon brukar inte vara så flörtig mot andra hundar, men hon var störtförälskad.

Hon är heller inte så förtjust i valparna Hoppsan och Bertil, som springer lösa ibland. Hon tycker dom är jobbiga, lilla gumman. Hon vill dom inget illa igentligen, men hon talar högt och ljudligt om att dom skall hålla sig på behörigt avstånd.

Tinytot förde in mig på agilityns ädla sport/konst. Vi har haft många roliga år, och jag hoppas att jag/vi får ha många år till tillsammans. Ha en bra dag Tottan. Det blir kycklingvingar till kvällen, och det får dom andra hundarna också glädje av.

 

 

 

 

Söndag den 23 februari

Å vad jag är glad ! Idag har Bea och jag varit i ridhuset och tränat agility. Och det gick så bra. Bea  var så duktig. Det är bara att anmäla och köra. Näe, vi behöver träna mera, framförallt jag. Min mun, händer och armar säger en sak, men kroppen ibland en annan. Och då blir det inte 100. Det är något jag måste lära mig att ta hinder för hinder och inte försöka ta två på en gång. Det kan för den oinvigde kanske låta lite konstigt, men ni som har varit med förstår vad jag menar. Gungan gick bra. Slalomen gick bra. Ja allt gick som sagt bra, när jag gör rätt! Bea skötte sig oklanderligt. Så himla kul. Vi har inte varit på en agilityplan sen i september ! Nu känner jag mig taggad igen. Det är bara synd att det finns så dåligt med tävlingar i våran klass, på rimligt avstånd.

 Bilden är som ni förstår tagen vid ett annat tillfälle. Men lite så här känner jag mig efter dagens träningspass. Tjohoo !

Det är en trött Bea jag har i eftermiddag. Det krävdes lite hjärnjympa av henne idag. 

 

 

Tisdag den 18 februari

Valparna är idag 11 veckor och är värdens goaste, sötaste och busigaste valpar man kan tänka sig.

Rut är en liten kort tik, så lik sin mamma Alice. Svansen går i ett. Bertil är en riktig charmknutte. Lite större och tyngre än sin syster. Han är en klar dvärg, medan Rut kan landa var som helst, eller strax över toygränsen. Framtiden får utvisa det. Båda är så otroligt trevliga. Så risken finns att Bertil får stanna kvar hos oss. Det skall vara en mycket speciell familj om han skall få flytta hemifrån. När han är på det humöret, att han lägger in sin charmoffensinv så kan man inte annat än skratta. Dom är båda väldigt lätta att ha att göra med. Och framförallt Bertil är så lätthandterlig, i både badet och på bordet. Jag skall försöka få till några nya bilder på dom små liven.

Idag är det två veckor sen vi förlorade Ella. Fy och usch. Det gör fortfarande ont.

Här ligger Pyret och Ella i korgen ute på landet. Ella är den som tittar in i kameran. Båda är nu i himlen.

 

Tisdag den 4 februari

En av våra flockmedlemmar har lämnat oss ikväll. Vår lilla Ella. Hon blev 9 år den 29 december.

Hon var den snällaste, raraste och den mest timidaste hund man kan tänka sig. Och alla valpars lektant. Bengtåke märkte vid middagstid att hon inte var sig riktigt lik, när dom skulle gå och sova middag. Hon ville inte lägga sig utan gick ut i hallen och la sig. Hon ville inte ha sin obligatoriska lilla kexbit vid eftermiddagskaffet. Sen blev hon sämre, så han ringde efter mig, så jag kom hem och vi for mot djursjukhuset, men vi hann aldrig fram hon dog på vägen. Det är så ofattbart. Att hon inte kommer skuttande något mera. Det här kommer att ta tid. Vila frid Ella, hos din mamma Pyret i himlen. Nu har vi förlorat två hundar under loppet av 6 månader.

Ella är till vänster på bilden.

 

Måndag den 3 februari

Jag har haft lite ont om tid att rapportera vad som hänt och händer. När jag inte jobbar så lägger jag mycket tid på klubbarbete.                                                                                                                                                    Men i torsdags var vi till veterinären med valparna och fick dom vaccinerade, besiktade (en första omgång) och chippmärkta. När vi åker iväg, så frågar Bengtåke efter tag, fick vi med valparna ? Ja, det var klart att jag hade dom med. Men dom säger inget säger han då. Det är klart att dom inte säger något varför skulle dom göra det ! Knäpp tysta var dom, både dit och hem. När dom fick sin spruta sa dom dock pip, när dom fick sitt chipp så höjdes ljudvolymen. När det var klart och jag ställer ner dom på golvet, så springer dom runt som om inget hade hänt. Inget kvarstående obehag. Men jag gillar inte när dom skall chippas, ändå är min veterinär så gullig att hon fixar kattchipp till mina valpar.

Alla valprarna fick med beröm godkänt.

I morgon förmiddag står klippning och bad på programmet. Klippta har dom blivit tidigare, men inte badade. Så det blir något nytt för dom. Men det brukar inte vara något större problem.

Nu kan jag också har valparna ute lite mer, nu när det inte är så kallt. Och det är skönt. Dom kutar på och tycker det är väldigt kul och spännande, och dom kommer så fint när jag lockar på dom. 

 

Tisdagen den 28 januari

Tänk vad tiden har gått fort. Idag är valparna 8 veckor ! På torsdag bär det av till veterinären för vaccination, chippmärkning och första besiktningen. Chippmärkningen gillar jag inte.

Idag har valparna fått varit ute och känt på snön för första gången. Dels var det nyplogat och bara - 2,1 och måttlig vind. Först klev dom ute lite trevande, men snart var det full fart. Och trevliga människor kom och hälsade. Det var riktigt kul. Valparna kutade hit och dit. Jag försökte ta några bilder, men det var inte helt lätt. Dels är det inte optimalt att ta kort på en svart hund mot vit snö, så många bilder något suddiga. Så här med facit i handen skulle jag ha gjort en annan inställning på kameran. Men jag är inte så där väldigt teknisk och fotointresserd. Men några kort blev det. Som bildbevis !

   

Som sagt kvaliten är inte den bästa. På första bilden har vi nog en liten Lisa. Sen är det Bertil, och på tredje bilden ser vi Lisa igen och rumpan på Rut.

 

 

Söndag den 19 januari 2014

I dag har vi haft blivande valpköpare på besök. Så tiken jag har kallat Doris skall heta Lisa. När jag sen skulle servera valparna lite middagsmat, var det tre rätt trötta valpar som skulle äta, så aptitet var inte så stor. Det som blev över av maten ställde jag på köksbordet för att Alice inte skulle äta upp det. Efter en liten stund hörde jag Alice pipa och pipa och pipa, men jag sa till henne att det är ingen ide att hon stog där och pep, för det blir inget. Men hon fortsatte att pipa, nu lite intensivare. Så jag går ut till köket, för att flytta på matskålen. Hahaha. På bordet står en tom skål, och en hund som inte vågar ta sig ner. När jag skall lyfta ner henne så ser jag att hon ser så konstig ut i mun. Jag lyfter på ena läppen och skymtar en Finsk Pinne. Alice har tömt kakafatet också ! så när som på pepparkakorna som hon hade ratat. Den sista pinnen skulle hon ge valparna. Dom var inte ett dugg intresserade av någon Finsk Pinne. Dom tittade på den, som om det var något katten hade släpat in. (Jag har ingen katt) Dessa hundar !

Här är det mor Alice och mormor Ella som leker med valparna.

 

Tisdag den 14 januari 2014

Oj vad tiden går ! Nu är valparna 6 veckor. Viktökningen från vecka till vecka är inte så stor längre, och det beror på att det är mera fart på dom små "laklitstrollen" nu. Det är intensiva lekar, med morr gläfs och brottningsmatcher. I 10 kanske 15 minuter, sen är det som att trycka på en knapp så somnar dom i en hög. Dom är så sköna dom små liven.

Hanen Bertil väger idag 1195 gram, inte så stor ökningen sen förra veckan. Rut väger 1065 gram och Doris 870.

 

Fredag den 10 januari 2014

Idag har valparna fått kommit ut i stora vida värden. Köksgolvet. Och det var så spännande. Och halt. Och annorlunda. Och nya ljud. Ljud som dom bara har hört på håll tidigare. Matte slamrade med disk. Och hasade runt på golvet. Foppatofflor är goa att bita i när det kliar i tänderna, och så kan man hänga i byxbenen och åka med. Ja, det var kul. Efter en kvart - tjugio minuter slocknade valparna gott när jag bar tillbaka dom i sin hage.  Det tog mycket energi när man är så liten.

    

Alice med valpar                                                       En liten hanvalp. Dom andra hann försvinna runt hörnet.

 

 

 

 

Tisdag den 7 januari 2014

Tänk att två hekto kan göra mycket på en liten hund. Tinytot är nu helt återställd i sitt bakben, och kan därför också röra sig obehindrat, och har gått ner två hekto på 5-6 veckor. Nu är det bara tre hekto kvar, så är hon nått matchvikt igen. Härligt att se henne kuta på igen.

I dag är valparna 5 veckor och det har varit vägning igen.  Hanen vägen idag 1189 gram och tikarna 973 och 795. Dom rör lite mer på sig. Man ser från dag till dag att det händer saker. Nosarna har blivit klippta för första gången, och det upplevdes väll så där kul. Och fler gånger lär det bli innan dom lämnar mig. Övning i den här åldern är bra.

         

Från höger den lilla tiken, sen den större tiken och hanen.

 

Tisdag den 31 december

Årets sista vägning. Valparna är nu 4 veckor, och det är inte lätt att få dom att stanna kvar i vågskålen. Och växer gör dom.

Killen väger idag hela 938 gram ! En ökning med hela 171 gram ! När han äter hörs det. Svälj svälj svälj. Flickorna väger idag 830 respektive 718 gram.En ökning med 108  och  88 gram. Eftersom dom är så välmatde av sin mamma så är det inte lätt att få dom äta egen mat. Men dom måste börja äta mer på egen hand. Inte för att valparna behöver bli tjockare, utan för att mamma Alice inte skall bli smalare.

I morgon skall jag försöka klippa nosarna på dom. Svansskaften är redan klippta. Och så skall klorna klippas igen. En gång i veckan, gör jag det. Klorna blir vassa som små snynålar.

 

Onsdag den 25 december

I går var det vägning igen. Valparna är nu tre veckor gamla. Hanen vägen hela 767 gr, tikarna 722 och 630 gram. Heffaklumpar ! Dom har en duktig mamma som föder dom väl. När valparna väl kommer upp på benen och börjar röra på sig, så blir det nog lite annorlunda. Men än så ligger dom bara stilla och jäser, även dom börjar röra lite på sig.

 

 Liten tik                                                     Hane, stor tik, liten tik.                                      Hane

 

Tisdag den 17 december

Ny vägning av valparna. Det lär nog inte bli några toyvalpar den här gången. Börjar nästan att fundera på om det ens blir dvärgar, med dagens vikter. Om man nu skall gå på det. (Vilket man inte kan) Hanen väger vid två veckor  590 ! gr. Tikarna vägen 551 respektive 506  gr. Båda tikarna har öppna ögonen, medan killen kniper än. Dom är väldigt välmatade och välmående. Tysta, nöjda och belåtna. Nu vill jag bara att dom skall bli 5-6 veckor och börja röra på sig så jag får se hur dom ser ut. K väll skall vi klippa klor också. Det skall börjas i tid !

 

Tisdag den 3 december

Se under rubriken valpar.

 

Torsdag den 21 oktober

I dag har vi varit till Kumla djursjukhus med Tinytot. Vi var där då hennes bakben inte blivit bra. Jag har kännt att hon har fått en knöl på insidan av höger lårben i höjd med bakknät. Många tankar far igenom huvuet. En knöl ! Det kan betyda mycket. Hon har haltat till och från, och efter en längre promenad eller mera fysisk ansträngning har hon bara använt tre ben. Och skall hon springa lite fortare använder hon också bara tre ben. Hur som helst hon fick göra gångprov i korridoren, och veterinären tyckte inte att hon haltade så farligt. Hon använde ju benet ! Hur som helst så skulle benet röntgas. Och vi röntgade inte bara det dåliga knät, utan båda knäna ! hela ryggranden, från första halskotan till dom första svanskotorna. Från båda sidorna och när Tottan låg i ryggläge + plus hennes höfter. (Jättefina höfter föresten). Nu skulle inget lämnas åt slumpen. Och dom är så gulliga på det här djursjukhuset. När vi sederar henne, så kommer dom en stor fleesfilt, som vi kan linda in henne i så att hon skulle frysa! En del hundar kan göra det. Omtänksamt om djuret. På röntgenbordet som ofta består av en kall rostfri skiva, finns en fin madrass klädd med galon. Lite behagligare att ligga på.

Så kommer ögonblicket när vi skall läsa av alla plåtar, för många blev det. Väldigt intressant när man får vara med, och få det hela förklarat. Vi börjat med knäna, som vi jämför. Båda bilderna lägggs upp parallelt på skärmen. Vänster bakknä, är klockren. Finns ingen tillstymelse till ojämnheter eller pålagringar.  Höger bakben, det hon haltar på är inte lika klockrent. Vid förstoring kan man se lite ojämheter i knäskålen, men inga pålagringar. Den knöl som känns på insidan av knäskålen kan vara cancer, men behöver inte alls vara det. Hur som helts inget som kommer att åtgärdas. Det är i alla fall inget hon har ont av. Varken det första eller andra. Däremot hittade vi några kotor i ryggen som inte var helt OK. En kota i ländryggen,  och i en av bröstkotorna och en någonstans i trakten bröst-halskota. Dom hade inte den önskade formen. En del av broskskivorna mellan kotkropparna var inte heller hundra. Men vem har en ryggrad som en tonåring när man är dryga 70 människoår. Summan blev, inget som behöver åtgärdas operativt. Däremot skall vi försöka hålle henne så slank som möjligt. (Mina hundar har en tendens att bli lite rundnätta) Grönläppad mussla, och gärna glykosamin bör hon äta, samt Metacam resten av livet. Metacam är dock lite tufft för levern, men vi får hålla uppsikt på henne.

Nu väntar vi bara på att Alice skall valpa runt 1:a andvent !

Lördag den 16 oktober

Beas mage var tyvärr tom. Jag trodde faktiskt att hon var dräktig. Hon visade alla tecken på det - utom att hon inte fick några större tuttar. Man kan undra varför det inte vill sig. Hon skall få en chans till. Sen faller hon för ålderssträcket.

Alice är iallafall dräktig. Hon är ungefär lika tjock och rund som förra gången. Så alltid något. Nu väntar vi bara på och ser vad det blir.

Tinytots har blivit sämre i sitt bakknä igen. Så på torsdag far vi till Kumla Djursjukhus och ser vad dom säger. Om dom kommer att föreslå en operation eller ej. Hon är sina år till trots fortfarande mycket aktiv och levnadsgald. Ibland mer än vad som är nyttigt för hennes ben.

Vi var idag ute på landet. Hundarna älskar när vi åker dit. Blir alldeles vilda. Och Ella vår lilla filbunke fick en resa idag. Hon stog ivägen när Bea gjorde ett tvärkast och sprang rakt in i sidan på henne så att hon bara flög och rullade varv på varv, innan hon stannade på rygg som en skalbagge och inte visste åt vilket håll hon skulle rulla för att komma på fötter igen. Det såg roligt ut. Men dom där sidosmällarna kan vara farliga för ryggen. Hon har sett lite mörbultad ut i kväll, men jag avvaktar till i morgon så får vi se åt vilket håll det går.

På återhörande efter torsdagens besök hos veterinären.

 

Lördag den 26 oktober

Beas mage växer. På Alice syns det inte så mycket än. Men hon visar alla andra tecken på att vara dräktig.

Bea har gått 6 veckor i går fredag, och Alice har gått 4 veckor i morgon söndag. Se vidare under valpar.

 

Tisdag den 8 oktober

Beas mage växer, kan nog med säkerhet säga att hon är dräktig. Visst kan det vara luft, men hon har ett ändrat beteende också, som gör att jag tror på "småknott" i mitten av november. Risken finns att det kan bli en ny familjemedlem kvar här hemma då. Om jag ser någon som jag känner lite extra för. Det finns dom som frågar - varför sparade du den tiken ? Ibland går det inte att svara på. Det är hjärtat som bestämmer.

Det finns de som vill ha sin valp till t ex semestern när man är ledig och har tid med en liten valp. Jaha, och sen då. Vad händer när semester är över, och skolan börjar ? När valpen kanske är 4-5 månader och börjar bli aktiv, och då verkligen behöver någon som ägnar sig åt den. Personligen tycker jag att det ideala är när valpen föds runt årsskiftet-januari, för när sen sommaren kommer är valpen så stor och aktiv, att den kan hänga med på lite längre turer och äventyr.  Då har också valpen glädje av sommaren.                                                                            Förhoppningsvis har jag kanske en lite större valp som jag kan börja leka med på agilityplanen, och kanske tar mig tid till att träna lite rallylydnad med. Vem vet.

Nu väntar vi med spänning på vad som skall hända i valplådorna.

 

Måndag den 30 september

Nu är Alice också parad. Så nu återstår en väntan till. Jag vet inte om det är ett önsketänkande, men jag tycker att Bea har blivit lite mer dämpad och lugnare i sitt sätt.  Lite mera kelsjuk. Två och en halv vecka har gått. Eller om det bara beror på att hon saknar sin sov och lek kamrat Alice. Det återstår att se. Men det skulle vara kul med en dotter efter Bea. Den som väntar får se

Bea medan hon fortfarande var i utställningsfrisyr.

 

Onsdag den 25 september

Jaha så löper nästa tik. Alice. Hon skall paras en sista gång innan hon går i pension.

Flocken fortsätter att vara en glad och fri flock. Pyret var nog mera dominant än vad vi kunde förstå. Men så är det, och det var inget vi kunde påverka, vilket vi ville eller ej. Jag kan inte se vem som har övertagit rollen efter henne. Det var inte så att Pyret gick omkring och bråkade eller domderade. Ingen av övriga flockmedlemmar var kuvade eller nertryckta. Men hon hade en stark pondus. Mötte vi en lös hund på våra promenader, så var det aldrig någon som gick fram till Pyret för att hälsa eller kolla läget, utan den lösa hunden valde alltid någon annan i flocken. Det säger en del.

Pyrets bortgång blev dramatisk och allt gick fort. Från att ena studen ha varit ute på kvällspromenad och gjort sina behov, kommit in och ätit sin kvällsmat i vanlig ordning, till att hamna i ett akut läge. Något i en brast, hennes buk svällde upp som en boll. Hon hade svåra plågor. Och man griper självklart halmstået, och kör i ilfart till närmaste djursjukhus. Och där blir man invaggad i falska förhoppningar. Allt för pengarna. Med facit i handen har jag önskat att hon sluppit det sista dygnet, samtidigt som jag inte skulle kunna ha på mitt samvete att jag inte gjorde allt för att få ha henne kvar ett tag till. Men nu vilar hon i frid.

 

Måndag den 9 september

 

Här har det hunnit växa både mossa och spindelväv !

Problemet är att sommartid, när vi är på landet till 95 %, så har jag ingen tillgång till min hemsida. Så nu har jag lite att ta igen.

Mycket har hänt sedan sist, och jag får ta lite i taget. Jag kommer att lägga till en ny  rybrik. Agility.

Den mest dramtiska händelsen som har hänt är Pyrets borgång, som verkligen blev dramatisk. Lilla gumman.

Mer om det senare, det är fortfarande jobbigt.

En annan sak, som vi tidigare inte har tänkt på är, att Ella, en av Pyrets döttrar är otroligt lik Pyret. Kanske inte så märkligt, men vi har inte tidigare refleketerat så mycket över det som nu. Det har också hänt en förändring med Tinytot, efter Pyrets bortgång. Hon har blivit mycket lugnare och inte så stingslig. Hon har annars i vissa lägen varit lite jobbigt och krävt stor space. Nu kan hon ligga tillsammans med övriga hundar. Och det är skönt.

Nu får jag återkomma snabbt, så att jag får arbeta av det som jag har missat under sommaren.

På återseende.

 

 

Torsdag den 25 april

I går var vi på agilitytävlingar i Örebro. Det var kvällstävlingar. Hmmm kan vi säga om resultatet. Bea var här och där och överallt. Två disk och ett godkändt lopp med tidsfel. Hon gjorde lååånnngggaaa svängar. Och det går inte om man skall vara med i topp. Vi måste jobba på bättre kontakt. Och så får vi börja om med gungan, som plötsligt inte är kul längre.

Pyrets fula vårta på halsen, som satt i vägen för halsbandet, har gått up i rök. Den var plötsligt bara borta. Och det var ju bra, så slapp vi sätta skalpellen i henne.

Annars rullar det mesta på i sin gilla gång. Mycket på trimmet. Och i morgon åker jag ner till Vaggeryd för att på lördag  döma 79 Siberian Husky ! Och då är valpar och juniorer bortplockade. Det skall bli spännande, det var ett tag sen jag dömde den rasen.

Snart är det dax för nya agilitytävlingar.

 

Onsdag den 17 april

I dag på morgonen skrämde Pyret mig.

Vi hade varit ute på vår morgonpromenad, och ätit frukost. Så var det dax att gå med hundarna till husse, och jag till jobbet. Pyret brukar sitta lutande mot ytterdörren för att inte riskera att bli kvarlämnad. Men idag satt hon inte där, jag hade bara fyra hundar runt fötterna. Så jag ropar på Pyret, men inget hände. Ibland kan hon sitta i sovrumsfönstret och titta ut, så jag gick in i sovrummet. Där hade hon bäddat (som vanligt) en snygg liten hög av sängkläderna, och uppepå högen låg hon hoprullad och rörde inte en fena när jag stog i dörren och fråga om hon skulle med. Jag går fram till sängen oh stryker försiktigt på henne för att inte skrämma henne. Fortfarande ingen reaktion. Så min tanke var, jaha nu har hjärtat stannat. Så tar henne försiktigt och lyfter upp henne, och då vaknar hon. Va va va är det dert frågan om, sa hennes uttryck. Sen blev det fart på Pyretanten, bort till dörren och ner för trapporna, och först bort till husses port. Så här efteråt kan jag tänka, att vad smidigt för henne om hon fick somna så. I min säng nöjd och belåten, och jag skulle slippa att ta ett obekvämt beslut.

Men än hänger tanten med.

 

Måndag den 8 april

Det har inte gått fullt en vecka än, men jag tycker att Pyret har blivit piggare och "mera med" än tidigare. Pyret har aldrig varit en hund som har hetsat upp sig i onödan, eller någonsin lidit av stress, men hon är gladare tycker vi. Och hennes gammelgrå ögon har blivit klarare. Kanske det är inbillning, men det går iallafall framåt. Får det bara gå några veckor till (vet rek det) så vi kan ta bort hennes dumma gammelvårta på halsen, så att hon slipper selen och kan ha halsband igen, så blir det ännu bättre. Pyret gillar inte selen, men något måste hon ha på sig när vi går där det är andra fotgängare eller trafikanter. Men i hennes värld skall andra flytta på sig, eller vänta när hon kommer. Men det fungerar inte så. Plutt tanten. Hon är så skön.

 

Onsdag den 3 april

Här har hänt en hel del sen sist, framförallt på sjukfronten.

Tinytots sår under ögat har läkt, och ser peppar peppar fint ut, efter år av återkommande sår och elände. Pigmentet i ögonvrån har kommit tillbaka, men om hon någonsin får någon päls tillbaka där det idag lyser rosa, det återstår att se. Och blir det något så blir den väl vitt. Men vad spelar det för roll.

Alice knölar på ryggslutet ser också bra ut. Det var äckligt att klämma ut gojja och spruta in koksaltlösning för att skölja rent, men jag svalde och jobbade på. Men ibland kände jag mig svimmfärdig. Men vad gör man inte. Det verkade inte  göra ont på Alice. Lite i början kanske men inte sen.

Pyret har idag varit till Kumla nya djursjukhus. Mycket fint ! Hon har ju ett hjärta som inte är helt OK. Med ålderns rätt är det rätt slitet. Eller rättare sagt inte alls bra. Jag berättade för veterinären, att jag tydligt kunde känna hennes hjärta genom två handukar, när jag tog henne ur badet för ca 14 dagar sen. Oj, sa veterinären. Då gick hennes hjärta på max. Då har ni riktig tur att hon sitter här idag ! Glurp ! Ja, jag erkänner att det kändes inte alls bra att känna hjärtslagen så tydligt, och hade jag vetat varför, så har jag nog blivit ännu oroligare.  

Vi tog iallfall ett ultraljud, som visade det vi igentligen redan visste, men vi ville se hur illa det var. Hjärtat pyser och läcker. Klaffarna sluter inte tätt när dom skall gå ihop. Hon får nu medicin, Vetmedin, som hon får äta livet ut. Men dom var goda sa Pyret. Luktade som levergodiset. Hon knaprade gladeligt i sig sin tablett. Två om dagen skall hon ha, så ses vi om ett år igen för kontroll, sa den sympatiske veterinären Nilfors. Som tur är så har Pyret inte, på grund av sitt dåliga hjärta,  samlat vatten i kroppen, så att hon skulle bli tvungen att äta vattendrivande också.

Veterinärkostnaderna för mina hundar har under dom här första månaderna på det här året, dragit iväg. Men å andra sidan får jag säga, peppar peppar, har mina hundar varit så friska under alla år. Så deras sjukvårdskostnader har varit försumbara. Men nu börjar dom flesta att bli gamla, och det blir som med oss människor, lite krämpor här och där.

Vidare har jag bestämt att kastrera Ella. Hon mår så dåligt när hon löper. Men hon skall få löpa färdigt först.

 

Onsdag den 20 mars

I måndags var vi till Karlstads djursjukhus med Alice och fick hennes knölar på rumpan undersökta. Och de visade sig att det var inte tumörer utan "bulorna" innehöll annan gegga som tömdes ur. Jag skall nu hålla öppningarna öppna och spola med koksaltlösning i "bulorna, så att dom hålls rena, och inte fylls på med ny gegga. Hon får också Metacam, dels för lite smärtlindring och i infektionshämmande syfte.

Tottans öga blir bättre, men är fortfarande inte bra. Jag får fortsätta att tvätta med koksaltlösning och dutta på Lotagen på såret.

    

Det är inte så bra skärpa på bild nr två. Som visar såret efter en vecka. Jag gillar inte den lilla pricken som är mitt i såret. Den syns bästsa på bild nummer 1.

 

Lördag den 16 mars

Peppar peppar, Tinytot är fortfarande haltfri. Hennes sår har krymt . Det är bara att tvätta rent och hälla på Lotagen. Men det gäller att inte få någon i ögan. Det är lite läskigt.

Idag har Bea och jag varit i Askersund och gjort tävlingsdebut för året. Första loppet var ett hopplopp. 0:a på hinder med sprang 7, ? sekunder för långsamt. Hmmm ! 14 placering av 42 startande.  Lopp nr två var ett agilitylopp, där plötsligt gungan blev vårat fall. Disk.  Lopp nr 3 var också ett agilitylopp. Och i starten sa jag till Bea  -  att nu tar du gungan. Och det gjorde hon. Det var bara det att hon tog den vid fel tillfälle ! Hon hoppade över 5 hinder på väg fram till gungan. Hon var så stolt där hon stog på gungan och väntade på nästa kommando. Så det blev en disk där också så klart. Men vi kommer igen.

 

Torsdag den 14 mars

Idag har vi varit hos vetten, Tinytot och jag. Det gick bra. Hörntanden sitter kvar. Den  trodde jag vi skulle få ta bort. Däremot åkte en liten framtand. Såret under ögat blev ordentligt rengjort, nu när hon sov. Nu skall vi angripa såret med både penecilin och Lotagen,  det var väll katten om vi inte skall få bukt på såret. Tån är nog inte bruten som jag trodde utan bara tåkapseln, så den fixa Karin också. Hon klippte ner klon och brände. Så nu skall väll Tottan snart vara fit for fight igen.

En något sömndrucken Tinytot.

 

Onsdag den 13 mars

Peppar peppar, Tottan har inte haltat eller visat någon smärta på tre dagar. Vare sig i vänsterbenet eller i högertassen. Hon har fått följa med mig till jobbet, och legat stilla där. Det är svårt att lämna någon hemma och ge sig ut i skogen en timme med övriga. Så husse fick ta hand om dom övriga fyra hundarna så har Tottan följt med mig. Och hon har inte misströstat. Hon har fått haft matte alldeles för sig själv, OCH så har hon fått haft med sig sin gula boll. Den får hon inte ha närdom andra hundarna  med, för då kan det bli gruff, om någon annan kommer för nära bollen.

I morgon skall vi till vetten och ta bort den fula tanden och sen hoppas att hennes sår under ögat kan läka.

 

Söndag den 10 mars

Nu har jag slarvat igen med att skriva. Vad har hänt sedan sist ? Jo, alla valparna har flyttat, och fått nya toppenhem. En av valparna blev kvar, hos fodervärd. Jag kunde inte låta bli. Men helst skulle jag vilja ha henne kvar här hemma, men fem hundar är smärtgränsen. Så det får bli en ny valp kvar här hemma, vid ett senare tillfälle.

Tinytot har blivit otursförföljd. Nu är det ena efter det andra.Jag är bortskämd med att ha friska och fräscha hundar, men det måste komma något bakslag, men det behöver ju inte drabba en och samma hund. På samma gång. Kommande vecka skall vi dra ut en ful tand, vänster hörntand. Vi - vet Karin och jag, tror att hennes sår som inte vill läka under vänster öga och hörntanden kan hänga ihop. Hoppas det. Tottan har blivit halt på vänster framben, en hälta som troligen kommer från armbågen. Så v 12 skall vi till Karlstad djursjukhus och röntga frambenet. För sin hälta får hon Metacam. Hon går för närvarande på nästan full dos. Så fort jag försöker gå ner i styrka så kommer hältan tillbaka. Som om inte det skulle räcka, så är hon även halt på höger fram. Troligen har hon brutit, eller stukat en tå. Det fin ju 50 11 små ben i en hundtass. Klon är det inget fel på, men den står snett. Så vi får ta en röntgen på den foten också, medan vi ändå håller på. Lilla gumman. Vi skall också ta en koll på Alice små knölar på rumpan/korset, och hoppas på att det är fettknölar.

Den 16 mars gör Bea och jag årsdebut på agilitytävlingar. Det skall bli kul. Mer om dom resultaten kommer. Även resulteten av alla undersökningar på mina hundar.

 

Söndagen den 24 februari

Tråkigt men får konstatera att Tinytot troligtvis inte kan tävla något mera. Hon klarade sig inte utan sitt metacam, utan   fick ont i sitt framben igen. Hon får hänga med på lättare träningar. Tottan tycker det är roligt att jobba tillsammans med sin matte och med agilityn. Och jag tänker inte linda in henne i bommul, hennes liv måste vara roligt och meningsfullt. Men jag kan lova att det är fart på henne nu. Troligtvis har hon haft känningar av det här länge, men har inte visat något tidigare.

Bea får däremot tävla vidare, och hon är nu anmäld till lopp igen, då det för hennes del inte blev några valpar som var planerat. Nu hänger det på mig om i skall nå några framgångar i vår och sommar.

 

Torsdag den 14 februari

Idag besiktade jag dom bägge tikvalparna, så nu är dom redo att åka på lördag. Usch, det är inte kul, men nödvändigt. Alla valpar har fått jättefina hem. Så det känns bra.

Tinytot fick det sista av sin medicin igår, så nu får vi se hur hennes framben kommer att reagera, om hon får ont igen, eller kommer att klara sig.

 

Lördag den 9 februari

Idag fick lillfia och storfia förlja med till jobbet och bli ordentligt badade och fönade. Och träffa många nya människor. Det var kul och spännade. Och så lite bilåkning igen. Inga problem. Lillfia vägde 1,6 och storfia 2,4. Det är lite lättare att väga dom på den stora vågen i butiken.  På lördag lämnar storfia oss och far norr ut mot Avesta. Hon kommer att få en ny kompis som heter Saga. Det kommer att bli jättebra. Sen är det bara den lilla kvar. Sin mamma upp idagen. Hmmmm. Det blir svårt det här. Vi får se var hon kommer att hamna. Kanske stannar hon kvar.

 

Måndag den 4 februari

Mina sista rader som jag la under den här rubriken, försvann av någon underlig anledning. Men fanns på FB !

En hel del har hänt sedan sist.

Båda pojkarna har flyttat hemifrån, och fått två nya fina hem. Nu väntar bara flickorna på att få komma ut i stora vida världen.

Tottan har gjort sig illa i vänster armbåge, någon sträckning eller dyligt. Men lever man efter 0-100 på 2 sek, är det fort gjort. Men inte nog med det. Hon har också haft söder en klo på höger framtass. Så nu är hon halt på båda frambenen/tassarna. Lilla gumman. Men nu har hon smärtlindring för det, så att hon åminstone slipper ha ont.

Jag har också varit iväg och försökt få Bea parad, men det gick åt skogen. Men vi skall inte skylla på Bea.  Så nog händer det saker alltid, eller inte händer.

 

Onsdag den 30 januari

Nu har det hänt igen. Inlägget jag gjorde i går, finns på FB men finns inte kvar på min hemsida. Märkligt.

 

 

Lördag den 19 januari

Ellas tass läkte fort. Men det finns varken klo eller pulpa kvar. Man kan  fundera över vad som hände igentligen. Och när ? För det första skadan, brottet, måste ha hänt tidigare. Jag har inte märkt att hon har haltat eller verkat påverkad av sin tass eller klo.

Bea (se ovan) under mina hundar, har börjat löpa (se under rubriken valpar) och skall paras. Det skall bli spännande och se vad det blir. Jag tror  hon kommer att bli en väldigt bra mamma.

Alice är också duktig mamma, och fostrar sina barn med en fast men vänlig hand - tass. Hon provoserar och markerar på ett mycket bra sätt vad som är till låtet och inte. Mormor Ella har också blommat upp, och deltar i fostringsarbetet. Jättebra för valparna. Så att dom lär sig att tyda signaler från någon annan och inte bara sin mamma.

Idag har valparna inte fått varit ute. Det är för kallt. Den lilla kroppen blir så fort nerkyld. När termometern kryper ner under -10 då blir det kallt åt små valpar.

 

Lördag den 12 januari

Idag när vi var ute till stugan, hundarna och jag, så skadade Ella sin ena tass och förlorade en klo. När vi kommer dit ut så blir hundarna som tokiga. Och Ella var inget undantag. Hon var busigare än vanligt. Hon tog i och sprang, och t o m skällde. Vilket annars är ytterst ovanligt. Det är så roligt att se deras spring, bus och glädje. När jag hade gått husesyn, och fyllt på alla fågelmatarna, så tog vi vår tur upp över skogen, så att dom fick en ordentlig  promenad. Men jag tror inte det var där olyckan skedde. Efter den turen åkte vi in till stan och trimmet, för ett välbehövigt bad och klippning på tre av hundarna, Pyret, Ella och Alice. Tottan och Bea fick bara nosar och tassar ansande den här gången. Deras bad får vänta till nästa helg. Det är så med "skomakarens barn". Men det var när vi kom in på trimmet jag fick se att golvet blev blodigt, och upptäckte efter ett tag  att det var Ella som hade hade råkat illa ut.

Den lilla gråa strumpan med halkskydd på är inte så tokig till gamla hundar som kanske har lite svårt att få fäste på hala golv.

 

Fredag den 4 januari 2013

Här var det länge sen jag var inne.

Valparna växer och frodas. Nu börjar de olika individerna utkristalisera sig. Det börja bli olika individer.  Mer om det under Planerade kullar. Tror förövrigt att jag skall byta rubrik där.

Nu när snön försvann har Pyret det svårt igen. Hon vill ogärna gå med på promenaderna. Det är jobbigt. Jo, om hon får gå lös i sin egen värld och takt. Men det fungerar inte så bra. Varken i stan eller på landet.  Med alla faror som lurar runt omkring oss, och henne. Att hon inte skulle göra en fluga förnär är en sak, men det hjälper inte. Och så går hon i sin värld och luktar och undersöker, och rätt som det är har hon tappat bort oss, fast vi har koll på henne. Hon blir så olycklig, och då hör hon dåligt också. Men maten hittar hon ! Det gör ont i hjärtat nar man ser att hon blir vilsen och olycklig. Åldern börjar sätta sina spår. Det är jobbigt. Men än får "tanten" hänga med. Så länge svansen är på topp, och det är det så gott som jämt.

Så får vi se hur det blir med mitt agilitytävlande i sommar. Jag har förmodligen fått artros i ett knä, och det gör ont. Än så länge kan jag hålla det i chakt med tabletter. Jag vill så gärna. Annars får jag väll gå över till Rallylydnad. Hmmm. Vilspår är också något jag har funderat på med Bea. Hon behöver jobba med sitt huvud. Vi får se hur det går och vad det blir. Under alla omständigheter tycker jag att jag har haft ett bra 2012 och ser med tillförsikt fram mot 2013 och skall göra det bästa av det.

 

 

Lördag den 8 december

Man har ju hundar, och så har man hundar. I min flock finns för närvarande 5  tikar. Alla stammar från mor pch mormor  Pyret. Man kan säga att Pyret, Ella och Alice i nedstigande led är i det mesta väldigt lika. Och så har jag Tinytot och Bea, som vid en första anblick inte verkar vara släkt med dom andra tre.  Varken till sätt eller utseende. Fast dom är det. Ibland faller päronet långt i från äppleträdet, om det överhuvudtaget är ett päron. Hur som helst, jag älskar dom allihop. Allt Tinytot (mor till Bea) gör skall Bea också göra, fast lite mer, och  lite fortare. Som i agilityn.

Den här årstiden har jag vantar på mig vid våra promenader. När vi kommer tillbaka från promenaden skall Tottan ha min ena vante, och bära den uppför trapporna. Bea skall då självklart ha den andra. När vi kommer in lägger Tottan sin vante i korgen, medan Bea skall skaka och leka med sin vante. En dag hittade jag inte den vanten Bea hade fått. Men strunt samma jag har fler vantar. Idag när jag vattnade blommorna (händer inte varje dag) hittade jag den förlorade vanten i en novemberkaktus ! Och den står ganska högt. Så den vanten hade fått en ordentlig luftfärd. Hur skulle livet vara utan dessa underbara hundar. Tråkigt, iallfall mindre spännande.

 

Tisdag den 4 december

Ikväll har Pyret haft roligt. Tänk som hon har levt upp sen snön och kylan kom. Dels tror jag hon ser bättre när det är ljusare ute. Jag vet inte om hon ser dåligt, men hennes ögon har blivit lite "gammelgrå", så jag inbillar mig att hennes syn inte är som när hon var ung. Dels gillar hon inte blötan. Hon kan gladerligen plaska igenom en stor dyngpöl, eller gå ut i sjön tills hon knappt bottnar, men att att gå ut på en blöt gräsmatta, eller när det rengnar är pest och pina.

Men ikväll hittade jag hennes godiskon, som jag fyllde med godis. Och hennes blick när hon såg vad jag hade i handen talade sig tydliga språk. Jaaaaa. Hon får en väldig fart på konen, därför är bilderna lite suddiga.

 

Alla bilder på sidan är klickbara !

 

Söndag den 2 december

Pyret har en favoritleksak hos husse. Om det är en leksak eller ej är kanske svårt att säga, men den skall hon iallfall ha när hon kommer dit. En sönderbiten gammal nalle (tror jag jag det har varit) Det är bara huvudet som fortfarande är någorlunda intakt. Den är det första hon letar rätt på när hon kommer dit. Här ligger Pyret med sin favvoleksak, och vilar.

 

Tisdag den 27 november

Tänkte jag skulle visa en bild  på min "valpgrotta" . Där trivs tikarna med sina valpar. Dom känner sig trygga, och det är inte  full insyn fråm andra nyfikna. Man kan skönja valparna inne i "grottan". Det håller också en behaglig värme därinne. När valparna sen blir större, vid ungefär 14 dagar och dom börjar röra lite på sig, tar jag av locket. Jag försöker efterlikna naturen så mycket som möjligt. Ingen hund eller katt skulle lägga sina ungar oskyddade i det fria. Och om hunden själv fick välja, så skulle dom lägga sina valpar under en säng eller i en garderob, eller något annat skyddat ställe.

 

 

Lördag den 24 november

En månad kvar till julafton !

I eftermiddag hade vi sista månadstävlingen för året, i Kask. (Karlskoga Agility o Sportkennelklubb) Vädret har gjort att vi har fått skjuta på det sista tävlingstillfället. Tinytot, Bea och jag har inte varit på en agilityplan sen i mitten av september. Men mina hundar skötte sig galant. Bea var riktigt taggad.  Efter lopp ett var min ork inte i topp. Efter lopp två, fanns det ingen ork kvar alls, men sen kom vi in i andra andningen, så då gick det bättre. Men ni som har sprungit i ett ridhus med där underlaget är tjockt och oharvat, vet vad det suger. Det kommer nog att kännas i benen imorgon.

Bea fick pris för årets debutant ! Tack för det, det värmde. Det var oväntat.

Beas fina bläckfisk ! 

 

Torsdag den 22 november

Nu har dom kommit ! Läs mer under planerade kullar.

 

Tisdag den 20 november

 

Temp morgon var 37,0 och kväll 37,6. Tempen är på nedgång - nedräkning.  Idag har hon inte uppsökt sin "grotta" när hon kom hem iväll (Hon och Pyret har varit hos husse i lugn och ro under dagen när jag jobbade) Hon har  undersökt andra alternativ. Under skohyllan, bakom tvättkorgen, under sängen eller soffan. Bäst är ändock för tillfället mattes säng.

Alice har i kväll blivit badad och klippt så hon är klar för valpning. I hennes mage lever det runt som "hela havet stormar". Det måste vara jobbigt, och man ser i bland hur hon rycker till, och stönar. Hon är stor lilla Alice.

 

 

Måndag den 19 november

Läget är under kontroll. Kvällstemp 38,0. Något sänkt. Alice vankar runt lite ibland. Hon uppsöker sin "grotta", och bäddar runt lite. Det konstiga (eller inte) är att ingen av dom andra hundarna så mycket som  tittar in i "grottan". Den är enbart Alice. Och skulle någon komma närmare än ett par meter, så hörs ett dovt morrande där innefrån. 

Alice ser ut som hon har svalt en fotboll för närvarande. 

Fortsättning följer. 

 

Onsdag den 14 november

En grå och trist dag. November är nog den tråkigaste månaden på hela året.

Alice dräktighet går som planerat. Det intressanta med att ha en dräktig, högdräktig tik är att övriga flocken ändrar sitt beteende. Ella, Alice mamma, som annars är en timid dam, som inte inte gör så mycket väsen av sig, har blivit busig, "pratig"och visar framfötterna. Hon klämmer sig emellan Alice och den hon försöker hälsa på. Människa som djur. Tinytot har upplåtit sin sovplats till natten i sängarna. Högt uppe vid mattes huvud. En plats som hon normalt inte överlåter till någon annan.  Om någon har tagit "hennes" plats så lägger hon sig på den hunden tills den flyttar på sig. Lite lustigt.

 

Torsdag den 8 november

Mitt lilla "spöke" Pyret, har alltid varit en mycket speciell hund och dam. Bla gillar hon inte dåligt väder, som regn. (Det är ju många som inte gör det i och för sig) Hon gillar inte regnvåta gäsmattor. Dom vill hon inte gå på. Men plaskar gladerligen igenom stora vattenpölar och är det sen lite lera och annat "mysigt" i dom är det ännu bättre.

När vi går upp och nerför trapporna, två våningar, så får hon gå lös, för hon är inte lika rask i stegen som övriga i gänget. Så även denna morgon. Utanför porten brukar jag koppla upp henne. Jag vågar inte ha henne lös, av den anledningen, att kommer det en cycklist eller annat fordon, så får dom vacker väja för henne. Och det är ingen bra ide. Hur som helst, så när vi kommit ut och jag skall  koppla upp henne så finns ingen Pyret. Då hade hon vädrat regn och dåligt väder och tvärvänt i dörren och var på väg upp igen. Och då kan hända att hon var snabb. Det var långa snabba skutt upp för trapporna.  Den dagen hon inte finns mer, har vi  förlorat ett orginal. Kram Pyret. 

 

Lördag den 3 november

Idag tog hela familjen en härlig långpromenad, ut mot flygfältet, så att hundarna fick springa av sig ordentligt. Och när det är öppna ytor som där ute på fältet då trivs Pyret. Där springer och skuttar hon runt, och talar om för övriga i flocken vem som är basen. I skogen trivs hon inte så bra. Det går det så sakta så sakta. Om det är att hon ser lite sämre, jag vet inte, men hon har nog aldrig trivs så bra där det är lite lummigt. Öppna ytor skall det vara tycker hon. Väl hemma, med röda kinder på oss tvåbenta, så väntade det mat. Och hos oss är det så att när vi har ätit färdigt, så får hundarna slicka tallrikarna. Utom Pyret ! Husse har skämt bort henne. Pyret skall ha kastrullen ! Hon stirra på mig som om jag var dum i huvudet, när hon skulle dela tallrik med någon annan. Det var bara att gå ut i köket och hälla upp resten av såsen i en plastburk, så hon fick sin kastrull. Dessa djur.

 

Torsdag den 24 oktober

Idag har vi med hjälp av ultraljud konstaterat att Alice är dräktig ! Det var full fart på dom små "ärtorna". Fyra foster såg vi på skärmen.

 

Fredag den 12 oktober

I går var en toppendag tyckte Tinytot. Hon fick ha matte för sig själv hela dagen. Det är ju inte alltid så lätt när man är fler i flocken. Och på kvällen fick hon stå i rampljuset. Hon gick mannekäng inför en stor publik. Klockan 20,00 började kvällen med tvåbenta mannekänger. Efter ca 45 min var det hundarnas tur. Tottan gick in näst sist av 7 hundekipage. Tottan travande cat-walken fram med svansen i topp, glatt viftande. Väl framme vid kanten satte hon sig fint, så att hennes  cremefärgade, strassprydda hjortskinshalsband glittrade fint i strålkastarnas sken. Sen snurrade vi några varv, som sig bör, för att sen sätta sig igen med ryggen mot publiken, så att hennes strassprydda rosetter i öroen syntes väl. Sen travade  hon så glatt ut igen.

Jag kan säga att på träningen gick hon inte alls så fint som hon gjorde när det gällde. Behöver jag säga att jag är en stolt matte.

 

Söndag den 7 oktober

Lördagen och söndagen bjöd på strålande höstväder så vi passade på att åka ut till landet. Hundarna stortrivs där ute, och vi tvåbenta också. Och blir det bra väder under kommande helg, så passar vi på att åka ut till Kosia igen. Det kanske blir den sista turen för i år, då konferenserna kommer att avlösa varandra under hösten, och vi förhoppningsvis kommer att få valpar i slutet av november. Och då får vi stanna hemma.

Vi suger fortfarande på karamellen, och har inte helt bommat igen inför vintern. Men det är inte så mycket kvar av den här säsongen. Tyvärr.

 

Söndag den 30 september

Idag  var det sluttävlingar i Kumla. Och Bea är för härlig. Om hon sen inte hade en matte och släpa på också, så vore det ändå bättre. Hon är riktigt duktig. Bea gjorde även idag tre finfina lopp. Hon fick stundtals fina hindersug, och våga satsa ifrån mig. Men det saknas fortfarande en del självförtroende, vilket gör att hon ibland får göra lite piruetter innan hon får klart för sig vart hon skall.

Idag var det två hopplopp och ett agilitylopp. Det sista loppet var riktigt klurigt, men här skulle ju "agnarna sållas från vetet". Det gällde att vara bäst i fyra lopp av sex. (Vi hade inget med utgången att göra) Men det är roligt att få prova på lite svårare lopp, med en hel del fällor och knicksar. Till agilityloppet hade jag strukigt Tinytot. Idag var hon såååå seeeg. Hon höglöper, och gick omkring och småkvittrade. Det sista hopploppet gick så sakta att det var väll hårfint, om hon skulle få hinderfel för vägran, eller om det bara gick så sakta ändå. Jag fick stå och vänta på att hon skulle gå igenom sista tunneln !

Hundarna fick idag också stifta bekanskap med ett nytt hindet. Muren. Bea tyckte det var så kul att hon tog det två gånger. Dels när hon skulle ta det, och sen en gång till innan hon sprang upp på balansen. Kul men fel.

Efter tävlingarna åkte vi till stugan, så att alla hundarna fick springa av sig i det fina vädret. Men rackarns vad blött det är i markerna. Det gick inte att gå ut i skogen med hundarna. Men jag tror att dom var ganska nöjda ändå.

 

 

Lördag den 29 september

Idag har vi varit i Kumla och tävlat i Pudel-Cupen (tidigare PudelSM). Och vilka duktiga hundar jag har. I dom Agility A valde jag att diska mig med båda hundarna. Jag gav dom hjälp över gungan. Agility B blev Bea diskad då jag var för otydlig när jag skulle skicka in henne i en tunnel. Tottan gjorde godkänt lopp, men som vanligt var hon lite långsam. Gungan var borttagen och hade ersatts av av "säcken" istället, men Tottan litade inte på att  balansen inte var en gunga så det tog lite tid över. I hopploppet slarvade jag igen med Bea (hon är för snabb för mig) så hon tog fel tunnelingång igen. Disk. Tottan fick en vägran på däcken som hon sprang förbi . Annars var det väldigt roliga, och lagom kluriga banor. I morgon tar vi nya tag.

 

Torsdag den 27 september

Äntligen har Pyret fått sin munsaneríng. Hon blev av med några tänder (alla insensiverna) Någon tand hade rykt tidigare. Övriga tänder såg bra ut, frånsett lite tandsten. Men det gick bra. Hon är ju 13 år (den 20/11) och har ett litet hjältfel. Jag var nervösare än jag trodde. På vägen hem började jag gäspa och gäspa, och jag blev så trött. Men nu är det gjort. När jag berättade för veterinären att hon, trotts sina dåliga framtänder, använde dom väl när hon fick sina broskben att gnaga på, sa veterinären, aj aj aj , det måste ha gjort ont. Man hennes matlust övervägde väll smärtan.

 

Tisdag den 25 september

Nu är Alice hemma igen. Husse fick åka och hämta henne hos "fästmannen". Och jag hade väntat mig att hon skulle komma hem och säga: Å, matte vad jag har längtat efter dig. Å, pytt heller. Men en som däremot blev glad var Bea. Hennes sov-och lekkamrat var hemmea igen. 

 

Lördag den 22 september

En del dagar blir inte som man har har tänkt sig. Allt var packat och klart. Bilen tankad och lastad med burar tält och stolar med värmedynor. Matsäcken fixad. Jag hade också packat en hel ICA-kasse (den stora röda)full med handdukar, torkdukar och alla hundtäcken jag kunde hitta, för att dom tävlande hundarna skulle hållas varma och torra. Dagen var planerad för agilitytävlingar i Kumla. 7 lopp var det tänkt sig. Bea fyra och Tottan skulle få prova på 3 lopp på samma dag. Allt för att ladda inför nästa helgs Pudel-Cup. Också den i Kumla. Men så vaknar jag vid tretiden av att jag ligger och fryser. Visserligen är fönstret öppet, men nejdå, i min hals känns det som det är sandpapper. Och det är svårt att svälja. Inte lämpligt att springa sju lopp i det här råa kyliga vädret. Halsen blev inte bättre av en stor kopp varmt honungsvatten och en alvedon. Visserligen blev jag varm, men min hals blev inte bättre. Så klockan sex i morse ringer jag Bengan och säger att han kan somna om, det blir inget. Han är tapper. Han hänger med, sitter och fryser, servar med kaffe och mackor. Han lätt inte jättebesviken att vi inte skulle åka. Dessutom har Tottan ätit något olämpligt, så hennes mage är inte OK. Men jag lovar att mitt förnuft brottas med min lust att åka ändå. Jag hinner fortfarande med eftermiddagens agilitylopp. Hopploppen är körda. Men det kommer flera tävlingar och tillfällen. Men det här med agility är ett gift. Andra har andra gift.

Samtidigt kanske mina senaste dagars ihållande huvudvärk och stela nacke och axlar fått sin förklaring. Jag har, peppar, peppar, sällan huvudvärk annars. Jag trodde annars att det var mina glasögon det började bli fel på.

Mot nya satsningar och mål ! 

 

Bilder på dom båda föräldrarna

                                      

Harley S61872/2008                                      Alice S41354/2007

 

Torsdag den 20 september

Alice är på parning i Mariefred. Det skall bli väldigt spännade och se vad det kan bli. Husse körde iväg henne idag. Det känns tomt utan henne här hemma. Och Bea saknar sin lekkamrat. Hon försöker locka fram henne med olika leksaker, men det hjälper inte. Men den här gången får Alice vara kvar hos sin fästman så kanske vi får valpar i månadsksiftet i slutet av november. Nu håller vi tummarna att det lyckas den här gången.

Så väntar vi bara på att Bea skall löpa också.

 

 

 Tisdag den 11 september                    

 Oj, här har hänt mycket sedan sist. Vi tillbringar större delen av sommaren på landet, och då blir det, tyvärr, inte mycket skrivet på den här sidan.Alice blev inte dräktig, som vi hade planerat. Men vi provar igen. Bea har blivit av med sin päls. Det är med djur som med människor. Somliga älskar att stå i rampljuset, andra inte. Utställningsvärden var inte riktigt Beas grej. Hon föredrar att jobba med annat, som agility, där hon är jätteduktig. I mina ögon sett.

Alla mina hundar lever och har hälsan. Jag skall försöka uppdatera sidan bättre nu under hösten/vinter/våren.

Tinytot och Bea i full aktion vid tävlingar i Karlstad den 21 juli. Den här dagen när vi var där sken solen. Det hade den inte gjort dom andra dagarna. Det var tävlingar tre dagar i sträck. Det var lerigt och blött. Man kan se på bild nummer två där jag springer i stövlar utan skaft. Kanske inte det optimala, men behövligt. Bea är dotter till Tinytot. Verkligen mor och dotter. Bea är dock något mera orädd och har lite mera tempo. Ibland lite för mycket.

 

 

 Söndag den 6 maj

Vilken dag ! Två champions på samma dag, och i olika länder. "Sigge" i Lidköping och "Seren" i sitt hemland Finland.

"Bea" Exl ck och 4:a bästa tik.

 

 

 

Onsdag den 2 maj

Kvällsmaten är serverad. Oxrevben.Mums mums tyckte hundarna.

Kolla Ellas tunga på bilden till höger. Dubbelklicka på bilderna så blir dom större. Till höger ligger Grand Old Lady Pyret. Fördelen att kunna servera sådan här mat ute,  är att alla fem hundarna har gott om utrymme att lägga sig på, och behöver inte ligga och spänna sig för, ifall någon annan kommer i närheten.  Inga dåliga magar, som jag befarade. Benen, som inte är ben, fast det ser så ut, är brosk och kött. Och råa. Kanonmat. Det finns även strupar och köttblandningar, Ett för Sverige nytt foder från SundHundMat. Gå gärna in på deras hemsida och läs om maten. Kan varmt rekomenderas.

 

 

 

Tisdag den 1 maj

Äntligen löper Alice.  Så nu väntar vi bara på att hon skall bli lite flörtig också.

Annars har vi åter haft en härlig dag på landet. Fåglarna kvittrar och humlorna surrar. Det är verkligen ett smultronställe vi har hittat. Med tiden skall jag lägga ut lite nya bilder, när det har blivit några märkbara förändringar.                                                                                                                                                           I kväll  utfodrade jag mina hundar med köttben/oxrevben. Deras magar låter lite oroväckande. Vi får se vad som händer i natt. Håller tummarna att det går bra.

Potatisen har börjar komma upp ! Efter bara ca 14 dagar. Det skall bli spännande och se vad det blir.

 

Söndag den 15 april

I dag har vi varit på landet och bland annat satt potatis, för att förhoppningsvis ha färskpotatis till midsommar. Hundarna ligger trötta och utslagna efter en dag med full aktivitet. Härligt.

Jag gick lös på några stubbar, som jag vill ha bort, så att det blir lättare att klippa gräset i sommar. Husse stökade inne. Och så har vi kommit på en ny bra plats för vårat nya uthus som vi skall bygga i sommar. En toppenplats som Bengtåkte har kommit på.

Vi tog och bort en innerdörr, som bara var i vägen, och istället hängde vi upp ett draperi. Vi tog fram en gammal rackarns symaskin Anno 1950, som stog kvar efter förra ägaren, och efter lite rattande och justeringar så fick vi den att fungera. För att kunna hänga upp draperiet fick vi sy dit en kanal i tyget. Medan vi jobbat med tyget fick symaskinsväskan en liten innevånare.

Tant Pyret. Bruksanvisning till den gamla symaskinen. Tacka vet jag gårdagens maskiner. Många fungerar än idag. Och det fanns konstsöm på maskinen också ! Strålande !

 

Lördag den 14 april

Skomakarens barn går utan skor brukar man säga, eller bagarens barn får aldrig några bullar. Så är det med mina små kära vänner. Med två arbeten, varav det ena har högsäsong för närvarande, så kommer mina egna hundar på undantag. Tyvärr. Men idag hade jag bestämt mig för att tre av dom skulle få ett välbehövligt bad och lite frisering. Så idag när jag slutade tre, så ställde jag mig på trimmet och började med att bada och frissera dom tre  som jag hade tänkt. Bea fick enbart ett bad. Alice bad och klipp, och Ella detsamma. Ella är dessutom lättfriserad. All of, är det som gäller för hennes del. Jag tror inte jag stött på en hund som tycker så illa om att man håller på med henne. Hon är färdig att skaka ur skinnet. Och kunde hon, skulle hon upplösa sig till atomer.  Så utställningar var inget för hennes del heller. När dom tre var klara, och jag var duktigt trött i hela kroppen, så vänder jag mig om, och där sitter två smutsiga, rufsiga och allmänt ruggiga äldre damer och tittar på mig. Men snälla nån. Inte kunde jag hoppa över dom. Pyret och Tinytottan. Så jag tog ett djupt andetag och tog mig an dom båda också. Badar båda och klipper nos och tassar. Men förövrigt fick det vara. Dom ser ganska prydliga ut, men stora. Så nu är alla svarta igen, i olika färgnyanser, istället för gråa i olika färgnyanser.

 

Fredag den 6 april

Pyret har återtagit ställningarna med besked. Igår efm/kväll tog jag en ordentlig promenad i skogen och runt kommunens grustag. Min vana trogen slängde jag en blick bakåt med jämna mellanrum för att se om Pyret hängde med. Ingen hund befann sig bakom mig. Pyret låg i främre ledet. Jepp, med svansen i en fin båge över ryggen. När det börjar vända hemmåt brukar hon ligga i täten, men inte på bortvägen. I en uppförsbacke intog hon täten med en fin galopp.

På den här slingan har jag en stor sten, där hundarna får hoppa upp, för att få en liten belöningsgodis. Alla får inte plats, men Pyret, Tinytot och Bea kommer upp, och dom andra två står på varsin sida med tassarna upp på stenen. Hur som helst. Pyret tar sats, och det bar sig inte bättre än, att hon for ner på andra sidan av stenen, och blev hängande över en liten gran och ris. Det är ganska högt på baksidan av stenen. Så jag var på väg ner för att "rädda" henne, för hennes ben hade inte markkänning. Men innan jag kom ner och runt stenen så hade hon tagit sig ur det knepiga läget, och var på väg upp på stigen igen och upp på stenen. Och den här gången höll hon sig kvar. Och det blev godis till alla innan vår promenad fortsatte.

 

Tisdag den 27 mars

Pyret mår inget bra. Hon har varit uppe och spytt ett fleral gånger i natt. Och däremellan ville hon helst ligga på byrån framför mitt öpnna fönster, vilket resulterade i en något låg kroppstemperatur på 37,5 grad. Hon ville inte ha någon mat på morgonen. Och när hon inte vill äta, då är det mycket dåligt. Mat är annars hennes passion här i livet. Och troligtvis har hon plockat i sig något ute som hon inte mår bra av. Vi avvaktar och ser vad som händer. Man får heller inte glömma att hon snart är 12 och ett halvt år gammal. Hon saknar livmoder, äggstockar och mjälte. Och det värsta är när dom kommer upp i den här åldern att det kan gå fort, när det går utför. Tyvärr. Vi avvaktar och ser vad som händer.

 

Söndag den 25 mars

Bea och jag har varit på utställning i Botorp här i Karlskoga. Bea skötte sig jättebra. BIR och BIG-2. Nu känner jag att vi är mogna igen för större uppgifter. Nu är de bara att anmäla och hoppas på några cert till, så att hon kan få bli av med pälsen. Så att vi kan sattsa på agilityn som hon tycker är så roligt. Och det tycker jag med. Beas kusin Killen blev BIM. Bra jobbat av hans  och hans fodervärdsmatte  Jennie Karlsson.

 

Lördag den 10 mars

Bea och jag har varit på handlerträning i Latorp för Marc Linner. En sympatisk och trevlig människa, med sympatiska ideer om vad en hundutställning går ut på. Det skall vara kul, och hunden behöver inte käka köttbullar hela tiden. Bea jobbar på, och imorgon skall vi träna på handpåläggning på marken och bordet.Hualigen, det är ju det som är den stora käpphästen. Men Marc som har studerat Bea idag tycker att hon är en klämkäck tik, som har full koll på sin omgivning. Jo, det är ju just det. Hon ser och hör allt, mer än hon borde. - Ja, men säger Marc, hon är ju kontaktbar och svansen är ju uppe hela tiden. Ja, se svansen tittar ju inte jag på. Marc ser potensialen i Bea, jag ser problemen. Och det är det som är felet menar Marc. Och visst är det rätt. Det är vi människor som ställer till det för våra hundar, och säger att dom inte fattar och förstår, Ha, det är vi människor som är otydliga och sänder ut felaktiga signaler. Fortsättning följer i morgon.

 

Söndag den 4 mars

Idag var en dag med full aktivitet för Tinytot och Bea. Först var vi hela familjen, husse, matte och fem hundar till sommarstugan och tog en ordentlig långpromenad i det fina vädret och upptäkte nya fina vägar att gå, som vi får utforska vid ett senare tillfälle.

Sen åkte Tottan, Bea och jag till ridhuset och tränade agility. Nu får jag bekänna färg, när jag får kuta med två hundar. Hualigen. Men det är himla roligt. Tottan var på hugget, då hon inte har, p g a löp inte fått vara med på ett tag. Bea rusar fram, hon vet inte riktigt vad det hela går ut på än, men hon är, olikt sin mor, orädd för det mesta. Och gör så gott hon kan. När hon har förstått det hela, kommer det att funka bra, tror jag, men då måste också jag vara snabbare på mina fötter. För med Bea är det inte frågan om 60% utan 110%. Men hon tycker det är skitkul. Så länge det inte kommer någon lösspringande hund som det gjorde idag. Men jag tycker nog att det löste sig ganska bra ändå. Även om hon gallskrek och försvann. Så kom hon tillbaka och vågade med viss tvekan göra om sina hinder. Hennes självförtroende har fått sig några törnar, men vi jobbar på det, och det går sakta men säker åt rätt håll.

 

 

 

Torsdag den 16 februari

Bea gör stora framsteg på agilitybanan. Hon är inte lika försiktig som sin mor (Tinytot), och de går undan. Det skall bli väldigt roligt att jobba med henne. 

Bea gick som valp igenom en traumatisk upplevelse innan hon hann lämna valplådan. Vi har jobbat med hennes problem sedan dess. Och det var också därför fick hon stanna kvar här hemma. Jag har tidigare betett mig fel i mitt sätt att hjälpa henne, men har nu  fått råd och hjälp som har fungerat väldigt bra. Bea är en mycket glad och possetiv hund, men har i vissa situationer lite jobbbigt. Och det här med agilityn har stärkt henne mycket.

Bea är en samlare. På våra promenader hittar hon för det mesta något att bära med sig hem. Det kan vara det mest underliga saker. En bit cyckeldäck, en kapsyl, en snusdosa, en papperspåse,  en plastburk eller som i kväll en garntofs som förmodligen har suttit på en mössa. Men det kan också bli något så simpelt som en vanlig pinne eller grankotte.  Hon är så strötskön den tjejjen. Så himla genomgo.

 

Söndag den 29 januari

Andra träningstillfället för Bea i kväll. Hon är så duktig. Och hon tror att om hon är riktigt snabb, så får hon godis och beröm. Men om det blir rätt är inte viktigt för hennes del. I kväll fick vi prova på dom flesta hindrena. 12 pinnar slalom gick bra, men däcket var inte kul. Det litade hon inte på, till att börja med. Dels rörde det på sig, och sen skramlade det. Där kommer vi att få jobba. Men det är ganska vanligt. "Säcken" kommer nog inte heller att bli problemfri. Hon är ju lik sin mamma i allt annat, så varför inte detta också. Men gungan tycker hon inte är otäck, vilket Tinytot inte gillar. Lite av mina tidiagare misstag, har väll lärt mig något.

Annars har det varit en bra dag. Vi har varit ute vid stugan och tittat till den, och så fick hundarna rusa runt och ha kul. Dom älskar det stället.

 

 

 

Nu kan jag börja skriva här igen den 22 januari 2012

Jag har nu fått tag på min hemsideadress igen, och skaffat nya inloggningsavgifter. Dom gamla har jag på något vis lyckats att radera. Sånt händer.

Idag var det Tinytots tur i ridhuset och övningar genom tunnlar och hoppa över hinder. Det är även nyttigt för mitt "gumfläsk" att kuta runt. Det är tungsprunget i det mjuka underlaget som är i ett ridhus, och med tunga vinterkängor på fötterna. För hundarnas del är det skonsamt, inbillar jag mig, mjukt och ingen risk för att dom halkar och sträcker sig. Här står torvströt som en kaskad i kurvorna. Det kanske inte gäller så mycket oss, som en del andra deltagare.

 

Jag skall gå tillbaka lite i tiden till den 11 januari

Ella hade skadat en hörntand så hon hade ont, och tanden hade mörknat och satt löst. Så den skulle bort. Hon fick sin lugnande spruta, och som vanligt gjorde den ingen verkan alls, Ella håller emot. Så fick hon sin narkosspruta, och somnade. Tanden plockades bort. När vi sen kommer hem, så märker man ett spel bland hundarna, ett spel dom har sinsemellan, men som vi människor inte alltid ser. Hundarna har sin rang och plats i flocken. Alice, Ellas dotter, blev väldigt orolig, och gav sig inte förrän, hon hade fått luktat på son mamma Ella, och konstaterat att det var ganska OK, förutom att hon sov. Tinytot däremot, som är en hund som kräver en stor radie och har stor intrigitet. Hon vaktade Ella, och höll ett vakande öga på henne så att ingen kom för nära. Tills Ella vakande till och kunde klara sig själv. Sen var ordningen återställd i flocken.

 

Idag den 23november tog vi blodprov

 

på Pyret. Hon har ibland druckit en massa vatten och sen kissar hon på sig. Så idag har vi tagit ett urinprov och två rör med blod. Men det otroligt, att imorgon skall vi ha svaret. Jag hoppas att det inte är något allvarligt med gamla gumman. Hon är så gullig. Hon fick gå ensam med mig, och dom andra hundarn fick vara kvar i bilen. Hon ägde värden. Hon drog i kopplet, hälsade på alla hon mötte, hon var verkligen glad. Hon skall få vara med husse alldeles ensam ibland, så hon får gå sina egna vägar. Då är hon lycklig.

 

 

Idag har vi varit hos tant Karin den 20111111

 

och tagit tandsten på Pyret, Ella och Tinytot. Tinytot och Ella fick narkos, framförallt Ella. Hon är så svår att få ner i narkosen. Hon spjänar emot allt vad hon orkar. Pyret vågar vi inte söva, utan hon får bara plegg. Hon somnar ändå. Så nu är dom rena och fina i munnen igen. Så nu går det ett halvår igen. Däremot lilla Alice har inte en antydan till tandsten. Än. Skönt. Och det är med djur osm med människor. Somla får mer andra mindre.

 

Hundarnas roller i flocken 20111114

 

Jag var till veterinären föregående vecka, och tog bort lite tandsten på tre av mina hundar. Vi började med Tinytot. När hon var klar la vid henne på golvet på en filt med en annan filt över henne för att hon skulle hålla värmen när hon var sövd. Pyret var ännu inte sövd, eller pleggad. Hon går fram till filten och konstaterar att hennes dotter ligger där. Hon ställer sig över henne med en ond blick till övriga hundar. Ingen hund (alla fem var med in) tar notis om den sovande flockmedlemmen som ligger under filten, UTOM Bea som går fram för att undersöka varför hennes mamma ligger där. Pyret säger inget, lyfter bara på läppen, och det räcker. Upps bäst att backa för Bea.

Alla fem hundarna har sin givna roll i flocken, ett rollspel vi ibland inte ser, eller lägger märke till. Bea är klart den som har hand om larmandet. Hon ser och hör allt. Mer än hon behöver. Vilket gör att dom andra hundarna kan slappna av, och pyssla med annat. I en vargflock ser man det tydligt. Vem som gör vad. På 70-80 talet när jag, dels hade fler hundar och levde på ett anna sätt än idag, såg man också tydligt herarkin i flocken. Den ranghöge, flockledaren,  blandade sig sällan i några despyter. Den hunden behövde inte det. En blick räckte ofta. Och om den hunden av någon anledning någon gång gav sig in i en dispyt, så var det färdigdiskuterat.

Här är det Pyret som är den givne och klara flockledaren. Dels är hon äldst, men också mor och mormor till övriga. Den dagen när flockledaren går bort, så kan det bli stor oreda i flocken, om vem som skall ta över ledarskapet. Och det där är något som dom själva måste göra upp.                                                                   I större flockar finns också oftas en "hackkyckling". Det hände att jag placerade ut en sådan hund, för jag  stog inte ut med att ha en sån i min närvaro.  Men då hände det ibland att någon annan hund var den som fick vara "slagpåse". Så är det. Vi kan inte göra om naturen. Även om vi ibland försöker.

 

 

 

 

 

Här kommer några bilder från vårat smultronställe

 

En av dom första bilderna på huset. Ganska vildvuxet. Bilden tagen i juni i år.

 

Arbetet kan börja. Det första vi gjorde var att sätta upp staket runt hela tomten. Tomten var ganska vild- och igenvuxen när vi övertog torpet den 1 juli i år. Vi började med att slå gäset som var i det närmaste knähögt. Medan Bengtåke började med huset, så började jag röjja mark. Det var en hel del att göra. Men vi hade väldig tur med vädret. Annars hade vi inte hunnit så mycket som vi gjorde på ett par månader.

 

Bilden tagen i augusti. Ny skorsten, då den gamla hade vittrat sönder. Nymålat. Nya fönster, där dom gamla var trasiga. Målat trappräcke. Nya vindskivor. Jag hittade också en fin plattrad utmed husets framsida. Och några fina blommor och växter fanns det också bland ogräset. En vinbärsbuske och en krusbärsbuske med ett krusbär på.

 

Och efter allt arbete kan det vara skönt med en tupplur i det fria. Vid husses huvud sitter hans älskling Ella. Och under arbetsbänken, där dom nästan inte syns ligger resten av gänget.  

 

Den 23 oktober

 

Tinytot ha blivit mormor och Bea moster. Det är Beas kullsyster Tassis Knock on Floor som har nedkommit med tre valpar. Två tikar och en hane. Ägare till mor och barn är Birgitta Henström, Frillesås. Nu väntar vi  med spänning på att se vad det blir.

 

 

Den 16 oktober

 

Idag har vi haft verksamhetskonferens i mellansvenska avdelningen av pudelklubben. Och det var roligt att så många kom från olika sektioner och som aktiva ombud. Det var stundtals högt i tak, med livliga diskussioner. Efter lunch stog friskvård på programmet. Reija Hyttinen pratade akupuktur/friskvård. Mycket intressant. Vi fick bla klämma/trycka på oss själva på olika  punkter. På somliga ställen gjorde det ont och på andra ställen kändes det inget alls. Så till hundarna. Bea fick bli demonstrationshund. Vi började med två nålar i huvudet. En i pannan mellan ögonen, och en i nacken vid nackknölen. Nålar som skulle ge en lugnade effekt. Hon började slicka sig om munen och smackade lite. Efter ett tag fick hon en nål i var baktass mellan "lillfinger" - och  "ringtån". Och medan Reija pratar och berättar, klämmer hon utefter Beas ryggrad från skuldra ner mot svansen. När hon kommer till stället mellan ländryggen och korset, ungefär, reagerar Bea kraftigt. Hon har ont i ryggen ! Jag blir så glad. Det låter inte klokt, men det ger mig en förklaring till varför hon inte vill bli hanterad på bordet av främmande människor. Hon har ont. Så blir fyra nålar i ländpartiet. Så får hon stå en stund. Så åkte alla nålar bort. Reija trycker över ryggen igen, och får så gott som ingen reaktion den här gången. Men det kommer att krävas fler behandlingar innan besväret är borta. Men det finns hopp om en rolig utställningssesäng 2012. Jag skall försöka få fram lite bilder längre fram, men måste leta fram sladden först.

 

den 3 oktober

 

Mina ambitioner att skriva lite oftare har väll inte efterlevts så bra.

Vad har då hänt sedan sist. Jo, ett domaruppdrag i Högbo, Sandviken har jag avverkat.

Jag har varit på kennelfullmäktige och fått hämta Svenska Kennelklubbens förtjänsttecken. Och i helgen som var, var jag på en domarkonferens för pudel. Mycket trevligt. 

Sen har jag nog så gott som bestämt mig för vilken hane jag skall ha till Alice. Det skall bli spännande. Och till Agnes står jag och väger mellan två hanar. Jag skall höra mig för lite mer om dessa två. Dom här parningarna kommer att ske till våren/sommaren 2012. 

 

Den 6 september 2011

 

Under den här rubriken tänker jag, ibland, skriva vardagliga händelser. Roliga, spännande, tråkiga och om framtidsplaner. 

Förr hadde jag en bloggsida, men nu tänkte jag lägga den delen här på min hemsida istället. Ibland händer saker man vill berätta och dela med sig av till andra. Jag kommer nu att ha ett "hästjobb" med att komma ikapp sommarens alla händelser. Jag har en hel del bilder att lägga in.                                                         Men det är så att vi har skaffat sommarstuga, och mycket tid har gått åt i sommar att renovera och "boa" in oss i stugan. Hundarna älskar att vara där ute. Att få kunna springa ut och in hur som helst. Det första vi gjorde var att sätta upp stängsel runt tomten. Inte så mycket för att hundarna inte skulle smita iväg, utan mer för att hålla en del vilda djur, förhoppningsvis, på utsidan.  

Det har inte heller blivit så mycket tävlande i sommar, vare sig i utställningsringen eller på agilityplanerna. Men vi kommer igen.

Jag var på pudelläger i sommras och Bea fick prova på agilityhindren, och får jag bara tid och ork att träna henne, så tror jag hon kommer att kunna bli en duktig agilityhund.

Alice fick prova på viltspår. Och det var inte lätt för lilla Alice att hitt blodspåret, när blåbärsriset var högre (blodstänket på riset)  än hon själv är. Men hon hittade efter ett tag sin klöv. Duktiga Alice